"Trick or treat" eller "Helig, helig, helig..."
November närmar sig med stormsteg och det blir mörkare och kallare ute. Sedan ett antal år tillbaka har man sett utklädda barn som går och tigger godis - Bus eller godis - i husen runt omkring. Första gången jag var på en Halloweenfest var när jag bodde i USA i slutet av 1980-talet och jag blev bestört när detta firande kom till Sverige för här förväxlade man det hela tiden med Allhelgonahelgen.
Båda helgerna har vissa beröringspunkter, men de är inte samma sak.
Allhelgonahelgen frias den på lördag och söndag som infaller mellan den 31 oktober och 6 november. Alla helgons dag som har traditioner sedan 800 - talet, firades först till minne av den kristna kyrkans helgon och återinfördes 1954. På söndagen, Alla själars dag, är en dag som började firas på 1100-talet till minne av de döda. Man skulle minnas sina nära och kära som gått bort och väntar på uppståndelsen, varför man också tänder så många ljus på kyrkogårdarna.
Denna helg borde ju stå för ljus, kärlek och värme, att minnas sina kära bortgågna, medan den tyvärr blivit något av en spökhelg med det kommersiella Halloween-firandet, som alltmer tagit över och som står för döden, det onda och våld. Ordet Helloween kommer från engelskans all hallows eve, alla helgons afton, och firas den 31 oktober, kvällen före allhelgonadagen. I år sammanfaller allhelgonadagen med alla helgons dag och alla sjäars dag kommer efter, vilket gör det hela om än mer krångligt. Halloween härstammar från en keltisk rit som markerade att sommaren var slut, en naturens brytningspunkt då de onda krafterna var extra aktiva och precis som vid våra vårseder, tände man eldar för att skrämma bort spöken och häxor. När sedan kom till USA på 1840-talet förändrades den så småningom och blev såsom den är idag, och har sedan spridit sig till många länder, bl.a. Sverige.
Men kanske ska vi återinföra firandet av vår vackra, traditionella helg, Allhelgonahelgen, kanske främst för att minnas våra kära som gått före.En helg för eftertanke, att samlas med släkt och vänner, att glädjas åt de goda minnena, få sörja och lyfta fram hoppet om det eviga livet. Ställa ut vackra vinterdekorationer och tända minnesljus på gravarna. Ha en stund med barnen och berätta om dem som vi saknar och tända ljus för dem.
Kanske låter jag jättetråkig, men jag jag tror att man kan ha kul och festa om ordentligt ändå, utan häxor, spöken, skelett, ondska och bråd död. Mer av ljus än mörker, mer av liv än död.
Ja, jag har inget emot egenrligen om barnen går runt och tigger godis, bara de gör det rätt dag :-)
På Söndag har vi på Frälsningsarmén gudstjänst kl.11 med temat: "Såsom i himlen". Vill Du också ha mer liv än död så kom gärna och delta i gudstjänsten. Välkommen!
Båda helgerna har vissa beröringspunkter, men de är inte samma sak.
Allhelgonahelgen frias den på lördag och söndag som infaller mellan den 31 oktober och 6 november. Alla helgons dag som har traditioner sedan 800 - talet, firades först till minne av den kristna kyrkans helgon och återinfördes 1954. På söndagen, Alla själars dag, är en dag som började firas på 1100-talet till minne av de döda. Man skulle minnas sina nära och kära som gått bort och väntar på uppståndelsen, varför man också tänder så många ljus på kyrkogårdarna.
Denna helg borde ju stå för ljus, kärlek och värme, att minnas sina kära bortgågna, medan den tyvärr blivit något av en spökhelg med det kommersiella Halloween-firandet, som alltmer tagit över och som står för döden, det onda och våld. Ordet Helloween kommer från engelskans all hallows eve, alla helgons afton, och firas den 31 oktober, kvällen före allhelgonadagen. I år sammanfaller allhelgonadagen med alla helgons dag och alla sjäars dag kommer efter, vilket gör det hela om än mer krångligt. Halloween härstammar från en keltisk rit som markerade att sommaren var slut, en naturens brytningspunkt då de onda krafterna var extra aktiva och precis som vid våra vårseder, tände man eldar för att skrämma bort spöken och häxor. När sedan kom till USA på 1840-talet förändrades den så småningom och blev såsom den är idag, och har sedan spridit sig till många länder, bl.a. Sverige.
Men kanske ska vi återinföra firandet av vår vackra, traditionella helg, Allhelgonahelgen, kanske främst för att minnas våra kära som gått före.En helg för eftertanke, att samlas med släkt och vänner, att glädjas åt de goda minnena, få sörja och lyfta fram hoppet om det eviga livet. Ställa ut vackra vinterdekorationer och tända minnesljus på gravarna. Ha en stund med barnen och berätta om dem som vi saknar och tända ljus för dem.
Kanske låter jag jättetråkig, men jag jag tror att man kan ha kul och festa om ordentligt ändå, utan häxor, spöken, skelett, ondska och bråd död. Mer av ljus än mörker, mer av liv än död.
Ja, jag har inget emot egenrligen om barnen går runt och tigger godis, bara de gör det rätt dag :-)
På Söndag har vi på Frälsningsarmén gudstjänst kl.11 med temat: "Såsom i himlen". Vill Du också ha mer liv än död så kom gärna och delta i gudstjänsten. Välkommen!
Glömskans hav
Den här söndagen har temat "Förlåtelse utan gräns" i våra kyrkor och församlingar. En del väljer att predika om det andra inte. Jag valde att göra det idag för jag tycker förlåtelse är ett så viktigt ämne.
Att kunna förlåta andra människor deras missgärningar är en befrielse, både för den som blir förlåten och den som förlåter. Om man inte kan förlåta utan fortsätter att tycka synd om sig själv, så övergår besvikelsen så småningom till bitterhet och livet blir ändå jobbigare.
Förlåtelse är i grund och botten ett val, ett viljebeslut. Det finns egentligen inga oförrätter som är så stora att man inte kan förlåta dem, det handlar om att vilja. Visst har vi rätt att vara besvikna och ledsna när någon gjort oss illa, men vi har inte rätt att binda människor vid sin skuld genom att inte förlåta dem. Vi behöver bestämma oss för att förlåta och då har vi det även om känslorna säger något annat. Och när vi bestämt oss för att förlåta har vi också bestämt oss för att glömma det. Ja, inte att radera händelsen ur minnet, det är ju inte möjligt. En klok dam sa en gång till mig att "Man kan alltid förlåta men man kan aldrig glömma". Och det är ju sant om man menar att radera minnet ur hjärnan. Men med glömma menar jag att vi väljer att inte dra upp händelsen igen. Vi kastar den i "glömskans hav" och där är det "fiske förbjudet"! Och även om samma sak händer igen, räknar vi andra gången som om det vore den första. Att förlåta helt och hållet är så viktigt för oss alla och är det svårt kan du alltid be Gud om hjälp att förlåta. För om Han kan förlåta Dig, så har du ingen anledning att inte förlåta dina medmänniskor.
Men förlåtelse utan gräns då, finns det? Kan vi förlåta dem som förgriper sig på små barn eller mördar dem? Kan vi förlåta dem som flög in i WTC 2001-09-11? Kan vi förlåta småbarnspapporna som köper sex av 14-åringar?
Bibeln säger: Ja! Det finns ingen synd så svart att Gud inte kan förlåta den och om Han kan och vi får leva i och genom Honom, då får vi också lära oss det. Lära oss att se och älska människan och fördöma handlingen.
Jesus förlät, då Han hängde på korset med allas våra synder i sin kropp - tänk vilken outhärdlig pina - där och då förlät Han. "Fader förlåt dem för de vet inte vad de gör." Vem är då vi att inte förlåta våra medmänniskor?
Gud, hjälp oss att förlåta. Hjälp oss glömma. Lär oss leva som Du vill. Amen
Fader, förlåt dem....
Att kunna förlåta andra människor deras missgärningar är en befrielse, både för den som blir förlåten och den som förlåter. Om man inte kan förlåta utan fortsätter att tycka synd om sig själv, så övergår besvikelsen så småningom till bitterhet och livet blir ändå jobbigare.
Förlåtelse är i grund och botten ett val, ett viljebeslut. Det finns egentligen inga oförrätter som är så stora att man inte kan förlåta dem, det handlar om att vilja. Visst har vi rätt att vara besvikna och ledsna när någon gjort oss illa, men vi har inte rätt att binda människor vid sin skuld genom att inte förlåta dem. Vi behöver bestämma oss för att förlåta och då har vi det även om känslorna säger något annat. Och när vi bestämt oss för att förlåta har vi också bestämt oss för att glömma det. Ja, inte att radera händelsen ur minnet, det är ju inte möjligt. En klok dam sa en gång till mig att "Man kan alltid förlåta men man kan aldrig glömma". Och det är ju sant om man menar att radera minnet ur hjärnan. Men med glömma menar jag att vi väljer att inte dra upp händelsen igen. Vi kastar den i "glömskans hav" och där är det "fiske förbjudet"! Och även om samma sak händer igen, räknar vi andra gången som om det vore den första. Att förlåta helt och hållet är så viktigt för oss alla och är det svårt kan du alltid be Gud om hjälp att förlåta. För om Han kan förlåta Dig, så har du ingen anledning att inte förlåta dina medmänniskor.
Men förlåtelse utan gräns då, finns det? Kan vi förlåta dem som förgriper sig på små barn eller mördar dem? Kan vi förlåta dem som flög in i WTC 2001-09-11? Kan vi förlåta småbarnspapporna som köper sex av 14-åringar?
Bibeln säger: Ja! Det finns ingen synd så svart att Gud inte kan förlåta den och om Han kan och vi får leva i och genom Honom, då får vi också lära oss det. Lära oss att se och älska människan och fördöma handlingen.
Jesus förlät, då Han hängde på korset med allas våra synder i sin kropp - tänk vilken outhärdlig pina - där och då förlät Han. "Fader förlåt dem för de vet inte vad de gör." Vem är då vi att inte förlåta våra medmänniskor?
Gud, hjälp oss att förlåta. Hjälp oss glömma. Lär oss leva som Du vill. Amen
Fader, förlåt dem....
Guldstunder på äldre da'r....eh, va?
För en dryg vecka sedan arrangerades den årliga Äldreomsorgsdagen på ett av serviceboendena här i stadsdelen. Det är en dag då olika butiker, organisationer etc. får ställa ut och visa och presentera sina verksamheter, speciellt för äldre då, men även t.ex. chocolaterian var där och bjöd på choklad och så. Det var underhållning och mannekänguppvisning, vilket ju är jätteroligt att man kan ha utan att behöva vara 18 år och trådsmal. Fantastiskt att man gör sådana här satsningar för stadsdelens äldre invånare, varje höst.
Fram till för några år sedan var även några av kyrkorna i stadsdelen inbjudna att delta och presentera sina äldreverksamheter och samlingar. Jag var aldrig med nå'n gång för det var innan jag jobbade här, men jag har hört att det brukade vara mycket uppskattat. Kyrkorna gör väldigt mycket för de äldre för att just sätta guldkant på tillvaron, men nu finns vi alltså inte med i detta, (jag får nog ta reda på varför...)
Hur som helst, jag läser då på Sydsvenskans lokalsajt om denna dag och upptäcker då att av dem som var inbjudna var bl.a. Casino Cosmopol - med spelbord och croupier (låtsaspengar visserligen); Systembolaget med smakprover (alkoholfritt tror jag); samt Apoteket - vilket i och för sig inte var så konstigt, men istället för att visa t.ex. antirynkkrämer och liniment så visar man sexleksaker!!! Alltså, egentligen är jag inte så pryd, men på nå't sätt känns det lite konstigt. Inte att man kan behöva hjälpmedel på det området på äldre da'r, men om nu det är så många organisarioner som är där och visar att gulstunderna går ut på att tillfredsställa sig själv, sin kropp, sitt ego och bränna sin pension på Casino eller alkohol, då tycker jag att där också borde funnits en motvikt presenterad. En motvikt som kunda berätta att det finns guldstunder att hitta på annat sätt. Att man aldrig blir för gammalför att möta Jesus och få sitt liv förvandlat; att man aldrig blir för gammal för att be för och hjälpa någon annan människa; att ålder inte har någon betydelse när det gäller att få den inre frid som övergår alla sätt att tillfredsställa sina kroppsliga begär. Att den guldkant på tillvaron man kan få genom Jesus Kristus inte bara räcker i detta livet utan in i evigheten.
Ja, jag hoppas att det blir så nästa år, att kyrkorna också får en chans att presentera Jesus för folket.
Blessings!
Är detta guldkant på äldre da'r?
Fram till för några år sedan var även några av kyrkorna i stadsdelen inbjudna att delta och presentera sina äldreverksamheter och samlingar. Jag var aldrig med nå'n gång för det var innan jag jobbade här, men jag har hört att det brukade vara mycket uppskattat. Kyrkorna gör väldigt mycket för de äldre för att just sätta guldkant på tillvaron, men nu finns vi alltså inte med i detta, (jag får nog ta reda på varför...)
Hur som helst, jag läser då på Sydsvenskans lokalsajt om denna dag och upptäcker då att av dem som var inbjudna var bl.a. Casino Cosmopol - med spelbord och croupier (låtsaspengar visserligen); Systembolaget med smakprover (alkoholfritt tror jag); samt Apoteket - vilket i och för sig inte var så konstigt, men istället för att visa t.ex. antirynkkrämer och liniment så visar man sexleksaker!!! Alltså, egentligen är jag inte så pryd, men på nå't sätt känns det lite konstigt. Inte att man kan behöva hjälpmedel på det området på äldre da'r, men om nu det är så många organisarioner som är där och visar att gulstunderna går ut på att tillfredsställa sig själv, sin kropp, sitt ego och bränna sin pension på Casino eller alkohol, då tycker jag att där också borde funnits en motvikt presenterad. En motvikt som kunda berätta att det finns guldstunder att hitta på annat sätt. Att man aldrig blir för gammalför att möta Jesus och få sitt liv förvandlat; att man aldrig blir för gammal för att be för och hjälpa någon annan människa; att ålder inte har någon betydelse när det gäller att få den inre frid som övergår alla sätt att tillfredsställa sina kroppsliga begär. Att den guldkant på tillvaron man kan få genom Jesus Kristus inte bara räcker i detta livet utan in i evigheten.
Ja, jag hoppas att det blir så nästa år, att kyrkorna också får en chans att presentera Jesus för folket.
Blessings!
Är detta guldkant på äldre da'r?
Ett pittoreskt inslag - del 2
För några dagar sedan skrev jag om bilden av Frälsningsarmén som ett pittoreskt inslag i gatubilden (se nedan).
Jag fick ett mail av en person som tagit illa vid sig av att läsa detta och jag lovade kommentera det hela igen.
Jag vill påpeka att jag har största respekt för de äldre soldater och medlemmar som under många år stått på gator och torg och sjunit och spelat om Jesus, samt stått och sålt Stridsrop och samlat in pengar som kommit Frälsningsarméns arbete till godo. Nyligen har en av våra trogna Stridsropsförsäljare slutat p.g.a. ålder och värk, och vi saknar att se honom utanför affären med bössa och "Ropen". Han har gjort en fantastisk insats under många år.
Jag har själv varit ute och sjungit med på stan och på olika platser. Jag har också sålt Stridsrop, vilket jag klart kan erkänna inte är min gåva:-), så jag har inget alls emot dem som gör det, tvärtom.
MEN om gatusången och bössan och Stridsropsförsäljningen är det enda kännetecknet på Frälsningsarmén idag, då är vi illa ute. Ja, då dör vi snart. För inom en ganska snar framtid finns varken de som sjunger och spelar eller de som lyssnar på just dessa sånger. Det är ingen kritik, bara ett konstaterande att ingen blir yngre utan alla blir äldre och när majoriteten, i alla fall här, är mellan 75-90 år, både av de som spelar och de som lyssnar, då är det bara ren och skär matematik.
Jag ville med mitt inlägg påpeka att Frälsningsarméns arv ser annorlunda ut. Musiken kom till för att man skulle kunna göra sig hörd i folkmassorna. William Booth använde alla medel han kunde finna för att nå människor med budskapet om Frälsning i Jesus Kristus. Han sa också att "Om det skulle hjälpa att jag står på händerna och spelar tamburin med fötterna för att någon människa skulle få möta Jesus, då skulle jag göra det."
Vår käre grundare sa också att "Om Frälsningsarmén slutar att vara Frälsningsarmén (med betoning på Frälsning), då ber jag Gud att ta bort den från jordens yta." Och då tycker jag att det är min och alla andra som är involverade i FA, uppgift att finna de vägar som fungerar för att nå dagens människor.
Det som gör mig lite förvånad när jag får reaktioner på mina åsikter, speciellt i sådana här frågor, är att de som reagerar ofta själva har varit aktiva i Frälsningsarmén, men är det inte längre och av någon anledning verkar de fortfarande vilja hålla kvar i det som de en gång lämnade. Märkligt. Till Er vill jag bara säga - kom till oss och se hur vi arbetar med barn och familjer, hur vi söker vägar för att möta de behov som finns. Vi har mycket lång väg kvar men Gud bekräftar gång på gång att vi är på rätt väg. Jag tror att vi behöver dö ifrån vårt eget ego och själviska attityd och dö med Jesus på korset för att i ödmjukhet uppstå med Honom till något helt nytt , något som egentligen är lika gammalt som Jesus eller äldre - att sättan andra framför oss själva. Att leva för att de som går förlorade utanför våra fönster medan vi bråkar om vem som ska sjunga var och hur möblerna ska stå, att de ineta ska gå förlorade utan få möta Jesus och få mening med sina liv och så att Guds rike kan växa. Må Frälsningsarmén få vara just det den heter och arbeta efter Others och Allt för Kriget!
Blessings!
Jag fick ett mail av en person som tagit illa vid sig av att läsa detta och jag lovade kommentera det hela igen.
Jag vill påpeka att jag har största respekt för de äldre soldater och medlemmar som under många år stått på gator och torg och sjunit och spelat om Jesus, samt stått och sålt Stridsrop och samlat in pengar som kommit Frälsningsarméns arbete till godo. Nyligen har en av våra trogna Stridsropsförsäljare slutat p.g.a. ålder och värk, och vi saknar att se honom utanför affären med bössa och "Ropen". Han har gjort en fantastisk insats under många år.
Jag har själv varit ute och sjungit med på stan och på olika platser. Jag har också sålt Stridsrop, vilket jag klart kan erkänna inte är min gåva:-), så jag har inget alls emot dem som gör det, tvärtom.
MEN om gatusången och bössan och Stridsropsförsäljningen är det enda kännetecknet på Frälsningsarmén idag, då är vi illa ute. Ja, då dör vi snart. För inom en ganska snar framtid finns varken de som sjunger och spelar eller de som lyssnar på just dessa sånger. Det är ingen kritik, bara ett konstaterande att ingen blir yngre utan alla blir äldre och när majoriteten, i alla fall här, är mellan 75-90 år, både av de som spelar och de som lyssnar, då är det bara ren och skär matematik.
Jag ville med mitt inlägg påpeka att Frälsningsarméns arv ser annorlunda ut. Musiken kom till för att man skulle kunna göra sig hörd i folkmassorna. William Booth använde alla medel han kunde finna för att nå människor med budskapet om Frälsning i Jesus Kristus. Han sa också att "Om det skulle hjälpa att jag står på händerna och spelar tamburin med fötterna för att någon människa skulle få möta Jesus, då skulle jag göra det."
Vår käre grundare sa också att "Om Frälsningsarmén slutar att vara Frälsningsarmén (med betoning på Frälsning), då ber jag Gud att ta bort den från jordens yta." Och då tycker jag att det är min och alla andra som är involverade i FA, uppgift att finna de vägar som fungerar för att nå dagens människor.
Det som gör mig lite förvånad när jag får reaktioner på mina åsikter, speciellt i sådana här frågor, är att de som reagerar ofta själva har varit aktiva i Frälsningsarmén, men är det inte längre och av någon anledning verkar de fortfarande vilja hålla kvar i det som de en gång lämnade. Märkligt. Till Er vill jag bara säga - kom till oss och se hur vi arbetar med barn och familjer, hur vi söker vägar för att möta de behov som finns. Vi har mycket lång väg kvar men Gud bekräftar gång på gång att vi är på rätt väg. Jag tror att vi behöver dö ifrån vårt eget ego och själviska attityd och dö med Jesus på korset för att i ödmjukhet uppstå med Honom till något helt nytt , något som egentligen är lika gammalt som Jesus eller äldre - att sättan andra framför oss själva. Att leva för att de som går förlorade utanför våra fönster medan vi bråkar om vem som ska sjunga var och hur möblerna ska stå, att de ineta ska gå förlorade utan få möta Jesus och få mening med sina liv och så att Guds rike kan växa. Må Frälsningsarmén få vara just det den heter och arbeta efter Others och Allt för Kriget!
Blessings!
Kärnfamiljen i skottlinjen
Mina föräldrar har varit gifta - med varandra - i över 50 år. Jag och min man har varit gifta i 18 år och känner ibland som om vi börjar tillhöra ett utdöende släkte. Jag ber och hoppas att detta inte är fallet utan att äktenskapet mellan man och kvinna ska förbli normen, att regeringen inte fattar något beslut i en annan riktning.
Som soldat i Frälsningsarmén skriver man på att man vill värna för äktenskapets okränkbarhet och det vill jag, samtidigt som jag naturligtvis vet och förstår att livet inte alltid är så enkelt och ibland är skilsmässa enda utvägen.
Så jag blir så glad när någon annan, speciellt om det är någon som har något att säga till om i media, som vågar sticka ut och be alla cyniska personer att låta kärnfamiljen vara. Marcus Birro skriver en krönika i Expressen om detta och det gläder mig. Läs den!
Så vill jag då förstås också tala om att jag har vänner som både är skilda, sambos, gay etc. och det hindrar mig inte från att vara deras vän och älska dem, men som Marcus Birro säger: Rör inte familjen, egoister!
Ett pittoreskt inslag - eller..?
Jag var för några veckor sedan var ute med Street Church (kyrkan på gatan) och bjöd på kaffe, bibelord, biblar och pratade med folk som var i rörelse. Det är vi frikyrkor i stadsdelen som gör detta en lördag förmiddag ca var tredje vecka, för att få ut Jesus på gatan, visa att vi finns till hands.
Sist vi var ute talade jag med en man som frågade varför Frälsningsarmén inte längre stod och sjöng på lördagar i Ica-affären. Jag förklarade att de som stod där för 10 och 20 år sedan är de samma som skulle stå idag och de faller av en efter en och låter inte speciellt bra heller. Jag sa också att vi behöver finna nya vägar för att nå dagens människor och möta de behov som finns nu. Street Church är en sådan väg och kanske hårdrock en annan - fast då höll han på att sätta kaffet i halsen, nej, nej, sa han, förstör nu inte alla föreställningar jag har om Frälsningsarmén.
Och då tänkte jag - Om dina föreställningar är att vi är detta pittoreska inslag i gatubilden, då förstör jag dem gärna.
Frälsningsarmén idag må på många plaster föra en tynande tillvaro och inte göra så mycket väsen av sig, men vi behöver titta tillbaka på vårt egentliga arv. Den unga FA hade verkligen inte kyrkan och Jesus som nå'n hobby eller nå't som man klämmer in i planeringsalmanackan. Det var ALLT FÖR KRIGET! Saved to save - räddad för att rädda, och utan personlig invigning för själafrälsningsarbete kan ingen vara en god soldat. Genom sitt liv och sina ord slog William Booth (FA:s grundare) an tonen: "Vad vi just nu behöver i Frälsningsarmén och på annat håll är män och kvinnor beredda att dö på sin post. Det är var världen behöver, vad vi ber om och vad Gud vill." Grundsatsen var no pain - no gain = ingen seger utan smärta.
Frälsningsfolket strävade efter att leva och predika ett rent och heligt liv. Ingen del av livet kunda få bli opåverkad av evangeliets förvanldande kraft och den helige Andes aktivitet. När Gud fick grepp om människors liv belystes familj, affärsliv, relationer, ekonomi, utbildning och romantik bokstavligen av förnyelsens strålkastarljus och det var bevis på detta slags förvandling där livsstilen förändrades intill oigenkännlighet, som vittnade om effektiviteten i Frälsningsarmén. Det handlade inte om ihålig gudaktighet utan om en genomgripande revolution i människors liv och som en konsekvens därav, hela samhällen. Hela evangeliet skulle förvandla hela människan.
Så vad är vi då? Ja, jag vill vara som dessa första frälsningssoldater som levde efter parollen ALLT FÖR KRIGET! Jag vill vara den sortens kristen som djävulen sätter upp varningsskyltar för i helvetet.
Pittoreskt inslag - Nej, Aldrig!!
Sist vi var ute talade jag med en man som frågade varför Frälsningsarmén inte längre stod och sjöng på lördagar i Ica-affären. Jag förklarade att de som stod där för 10 och 20 år sedan är de samma som skulle stå idag och de faller av en efter en och låter inte speciellt bra heller. Jag sa också att vi behöver finna nya vägar för att nå dagens människor och möta de behov som finns nu. Street Church är en sådan väg och kanske hårdrock en annan - fast då höll han på att sätta kaffet i halsen, nej, nej, sa han, förstör nu inte alla föreställningar jag har om Frälsningsarmén.
Och då tänkte jag - Om dina föreställningar är att vi är detta pittoreska inslag i gatubilden, då förstör jag dem gärna.
Frälsningsarmén idag må på många plaster föra en tynande tillvaro och inte göra så mycket väsen av sig, men vi behöver titta tillbaka på vårt egentliga arv. Den unga FA hade verkligen inte kyrkan och Jesus som nå'n hobby eller nå't som man klämmer in i planeringsalmanackan. Det var ALLT FÖR KRIGET! Saved to save - räddad för att rädda, och utan personlig invigning för själafrälsningsarbete kan ingen vara en god soldat. Genom sitt liv och sina ord slog William Booth (FA:s grundare) an tonen: "Vad vi just nu behöver i Frälsningsarmén och på annat håll är män och kvinnor beredda att dö på sin post. Det är var världen behöver, vad vi ber om och vad Gud vill." Grundsatsen var no pain - no gain = ingen seger utan smärta.
Frälsningsfolket strävade efter att leva och predika ett rent och heligt liv. Ingen del av livet kunda få bli opåverkad av evangeliets förvanldande kraft och den helige Andes aktivitet. När Gud fick grepp om människors liv belystes familj, affärsliv, relationer, ekonomi, utbildning och romantik bokstavligen av förnyelsens strålkastarljus och det var bevis på detta slags förvandling där livsstilen förändrades intill oigenkännlighet, som vittnade om effektiviteten i Frälsningsarmén. Det handlade inte om ihålig gudaktighet utan om en genomgripande revolution i människors liv och som en konsekvens därav, hela samhällen. Hela evangeliet skulle förvandla hela människan.
Så vad är vi då? Ja, jag vill vara som dessa första frälsningssoldater som levde efter parollen ALLT FÖR KRIGET! Jag vill vara den sortens kristen som djävulen sätter upp varningsskyltar för i helvetet.
Pittoreskt inslag - Nej, Aldrig!!
Skulle inte riksdagen ha bättre saker för sig...
...än att behöva ta upp ärenden som är stormar i vattenglas.
Frågan om den nye rektorn på Lunds universitet, Per eriksson, och hans kristna tro har riksdagen. Sydsvenskan idag skriver att Kristdemokraten och riksdagsledamoten Lennart Sacrédeus har författat en skriftlig fråga till Lars Leijonborg (fp), högskole- och forskningsminister. Han fokuserar där på de frågetecken kring Per Erikssons tro som väcktes efter utnämningen var klar och att han tillskrivits åsikter och värderingar på grund av sin samfundstillhörighet. Han kallar det kristofobi och undrar nu vilka åtgärder Lars Lejonborg avser vidta mot denna fobi inom den akademiska världen.
Visst tycker jag att det är urdåligt av just den akademisk världen att inte kunna se till en persons kvalifikationer inom yrket utan att få nippran när man hör att personen i fråga är kristen och tillhör en församling, men snälla nå'n, måste man ta upp detta till riksdagen. Är akademikerna i Lund inte vuxna nog att fixa detta själva. Låt Per Eriksson visa vad han kan inom det han är utnämnd till och låt honom få vara den kristna människa han är . Man behöver inte vara idiot för att man lever i en relation med Jesus. Tänk, han kanske t.o.m. kan ha en positiv inverkan på tillvaron vid Lunds universitet.
Nä, nu tillbaka till verkligheten - förmiddagskaffe :-)
Frågan om den nye rektorn på Lunds universitet, Per eriksson, och hans kristna tro har riksdagen. Sydsvenskan idag skriver att Kristdemokraten och riksdagsledamoten Lennart Sacrédeus har författat en skriftlig fråga till Lars Leijonborg (fp), högskole- och forskningsminister. Han fokuserar där på de frågetecken kring Per Erikssons tro som väcktes efter utnämningen var klar och att han tillskrivits åsikter och värderingar på grund av sin samfundstillhörighet. Han kallar det kristofobi och undrar nu vilka åtgärder Lars Lejonborg avser vidta mot denna fobi inom den akademiska världen.
Visst tycker jag att det är urdåligt av just den akademisk världen att inte kunna se till en persons kvalifikationer inom yrket utan att få nippran när man hör att personen i fråga är kristen och tillhör en församling, men snälla nå'n, måste man ta upp detta till riksdagen. Är akademikerna i Lund inte vuxna nog att fixa detta själva. Låt Per Eriksson visa vad han kan inom det han är utnämnd till och låt honom få vara den kristna människa han är . Man behöver inte vara idiot för att man lever i en relation med Jesus. Tänk, han kanske t.o.m. kan ha en positiv inverkan på tillvaron vid Lunds universitet.
Nä, nu tillbaka till verkligheten - förmiddagskaffe :-)
En bro mitt i ingenstans
1998 hände en märklig sak i Honduras. Orkanen Mitch drog fram och ödelade stora delar av landet. Hela byar förstördes och följderna blev förödande. På en vecka föll 3 liter regn och hela landstrukturen förändrades och massor av människor omkom. Det är inget ovanligt att det faller 3 liter regn i Honduras, men då sker det under ett år, nu kom allt under en vecka plus att det blåste orkan då.
När vattenmassorna slutligen sjönk undan hade Cholutecafloden flyttat sig. Förut fanns det vägar på båda sidor av floden och en bro som gick över den och allt fungerade som det skulle. Efter orkanen hade floden flyttat sig och vägarna var bortsköljda och kvar stod en brokonstruktion, bredvid floden, och hade inte längre någon funktion. Numera är det en turistattraktion.
Den här bliden är för mig en tydlig bild på hur det kan vara för oss kristna och i synnerhet de etablerade församlingarna i ett samhälle som ständigt förändras. Tyvärr ser vi ofta ut som Choluteca-bron. En struktur som står mitt ute i ingenstans och som inte fyller någon funktion. Ja, okej, nu raljerar jag lite för visst kan man använda även en brokunstruktion i ingenstans. Man kan ha picknick där bredvid floden och sitta under bron och få skydd från solen. Det kan vara riktigt behagligt och mysigt och man får nya krafter att fortsätta med sina sysslor. Så är det även i kyrkan, vi kan ha det mysigt och andas ut och samla kraft och det ska vi absolut göra, men det hjälper inte om vi inte sedan går iväg och gör vår tjänst någon annanstans, för andra människor.
Förändring sker alltid - regn kommer alltid att falla - och då är frågan vad vi gör. Ska vi längta tillbaka till den tid då bron fungerade som den skulle eller ska vi gräva en tunnel så floden kan flyta tillbaka eller ska vi ta tag i det hela och bygga en ny bro, alltså söka nya vägar för att möta de förutsättningar som finns i dagens samhälle bland människor i vår omgivning idag, eller ska vi längta och sukta efter hur det var för 40 år sedan.
Jag vill i alla fall inte vara den som suktar och längtar efter flydda tider, inte heller bara ha picknick under en död bro. Nej, jag vill bygga nya broar, finna nya vägar, nå nya människor. Jag har ju mött Jesus, Hans kärlek, omsorg, kraft och styrka i mitt liv. Han har dött och uppstått för mig och alla människor - det måste jag finna vägar för att berätta så folk idag förstår och själva får uppleva Honom.
Guds välsignelse till Dig idag och alla dagar!
Cholutecafloden och bron
När vattenmassorna slutligen sjönk undan hade Cholutecafloden flyttat sig. Förut fanns det vägar på båda sidor av floden och en bro som gick över den och allt fungerade som det skulle. Efter orkanen hade floden flyttat sig och vägarna var bortsköljda och kvar stod en brokonstruktion, bredvid floden, och hade inte längre någon funktion. Numera är det en turistattraktion.
Den här bliden är för mig en tydlig bild på hur det kan vara för oss kristna och i synnerhet de etablerade församlingarna i ett samhälle som ständigt förändras. Tyvärr ser vi ofta ut som Choluteca-bron. En struktur som står mitt ute i ingenstans och som inte fyller någon funktion. Ja, okej, nu raljerar jag lite för visst kan man använda även en brokunstruktion i ingenstans. Man kan ha picknick där bredvid floden och sitta under bron och få skydd från solen. Det kan vara riktigt behagligt och mysigt och man får nya krafter att fortsätta med sina sysslor. Så är det även i kyrkan, vi kan ha det mysigt och andas ut och samla kraft och det ska vi absolut göra, men det hjälper inte om vi inte sedan går iväg och gör vår tjänst någon annanstans, för andra människor.
Förändring sker alltid - regn kommer alltid att falla - och då är frågan vad vi gör. Ska vi längta tillbaka till den tid då bron fungerade som den skulle eller ska vi gräva en tunnel så floden kan flyta tillbaka eller ska vi ta tag i det hela och bygga en ny bro, alltså söka nya vägar för att möta de förutsättningar som finns i dagens samhälle bland människor i vår omgivning idag, eller ska vi längta och sukta efter hur det var för 40 år sedan.
Jag vill i alla fall inte vara den som suktar och längtar efter flydda tider, inte heller bara ha picknick under en död bro. Nej, jag vill bygga nya broar, finna nya vägar, nå nya människor. Jag har ju mött Jesus, Hans kärlek, omsorg, kraft och styrka i mitt liv. Han har dött och uppstått för mig och alla människor - det måste jag finna vägar för att berätta så folk idag förstår och själva får uppleva Honom.
Guds välsignelse till Dig idag och alla dagar!
Cholutecafloden och bron
Power Center
Power Center heter platsen där jag tränar vibrationsträning ett par gånger i veckan. Effektiv träning för alla muskler i kroppen. 10 minuter motsvarar ca 40 min. aerobics träning i styrka, så det kan man ju stå ut med. Perfekt för alla stressade människor som försöker klämma in träning i sina scheman. Och så jag då, som i och för sig gillar att vara effektiv, men har förmånen att kunna träna på förmiddagen ibland och då är det oftast inte så många där, vilket kan leda till bra samtal med de anställda.
Hur som helst så fick jag en tanke idag då jag var där och läste orden Power Center. Jag hade precis kommit från en bönesamling på Frälsis och den samlingen brukar vi benämna Power Hour - en timme av kraft! Så jag tänkte att jag vill att Frälsis ska vara ett Power Center. En plats där Guds kraft är påtaglig, där man kan få fylla på av Honom, få uppleva Gud på ett personligt och kraftfullt sätt. En plats som är som ett "träningsläger" där vi tränas till äkta lärjungar som kan utföra det arbete som Gud vill uta i samhället, bland våra medmänniskor. En plats där man samlas för gudstjänster, bönesamlingar, fester etc. men också andra, öppna aktiviteter där vi som känner Jesus tränas i vårt lärjungaskap och på olika sätt betjänar andra. Egentligen är det bara fantasin som sätter stopp för vad vi kan göra för våra medmänniskor. Jesus säger att vad ni har gjort för en av dessa minsta det har ni gjort för mig.
Jag läste en artikel i Dagen där man i kyrkor i USA tar emot vapen. Man uppmanar folk att komma med sina vapen till kyrkan så att det beväpnade våldet ska sluta. Vapnen smälts ner och blir till klädhängare! Häftigt! Det är fantasifullt.
Ja, du som är kristen och tror på att bön hjälper, be gärna för oss att nya människor ska finna vägen, först och främst till Jesus, men gärna också till vår församling. Vi behöver bli fler som hjälper till att forma detta Power Center och denna mission bland människorna i vår närhet.
Blessings!
Hur som helst så fick jag en tanke idag då jag var där och läste orden Power Center. Jag hade precis kommit från en bönesamling på Frälsis och den samlingen brukar vi benämna Power Hour - en timme av kraft! Så jag tänkte att jag vill att Frälsis ska vara ett Power Center. En plats där Guds kraft är påtaglig, där man kan få fylla på av Honom, få uppleva Gud på ett personligt och kraftfullt sätt. En plats som är som ett "träningsläger" där vi tränas till äkta lärjungar som kan utföra det arbete som Gud vill uta i samhället, bland våra medmänniskor. En plats där man samlas för gudstjänster, bönesamlingar, fester etc. men också andra, öppna aktiviteter där vi som känner Jesus tränas i vårt lärjungaskap och på olika sätt betjänar andra. Egentligen är det bara fantasin som sätter stopp för vad vi kan göra för våra medmänniskor. Jesus säger att vad ni har gjort för en av dessa minsta det har ni gjort för mig.
Jag läste en artikel i Dagen där man i kyrkor i USA tar emot vapen. Man uppmanar folk att komma med sina vapen till kyrkan så att det beväpnade våldet ska sluta. Vapnen smälts ner och blir till klädhängare! Häftigt! Det är fantasifullt.
Ja, du som är kristen och tror på att bön hjälper, be gärna för oss att nya människor ska finna vägen, först och främst till Jesus, men gärna också till vår församling. Vi behöver bli fler som hjälper till att forma detta Power Center och denna mission bland människorna i vår närhet.
Blessings!
En andra chans....
... handlade predikan om idag då vi hade en kreativ gudstjänst runt kaffeborden. Vi fikade, sjöng, samtalade runt ett bibelord, tillverkade egna muggar och fick lyssna på predikan som utgick från Jeremia bok i Bibeln, i krukmakarens hus då han formade om det misslyckade leret.
Kristendomen handlar inte om att se bra ut och vara rik och framgångsrik. 90-talets framgångsteologer, som lovade att man skulle bli just allt detta om man bara hade tillräckligt stark tro, lämnade många trasiga människor efter sig och gör det fortfarande på vissa platser i världen. Kristendomen handlar istället om hur älskade vi är av Gud och hur Han alltid vill ge oss en andra chans. Vi får lov att misslyckas, men då vill Han forma om oss till sina unika skapelser.
Sedan måste man komma ihåg att man faktiskt kan vara snygg, rik och framgångsrik och ändå vara kristen - hur förklarar vi annars t.ex. BONO - sångare i U2. Han är ju inte direkt ful :-) och han är rik och framgångsrik. Och han är kristen! Jo, hans inställning till livet, attityd och sätt att leva är skillnaden. Han har ine allt detta för sin egen skull. De pengar han tjänar och samlar in använder han för att hjälpa de fattiga i Afrika på olika sätt. Hans fokus är inte på sig själv utan på ANDRA! Och däri ligger hemligheten, att oavsett om vi har mycket eller lite så behöver vi överlåta det till Gud, varje dag, och veta att allting tillhör egentligen Honom och vi har fått att förvalta det. Be Gud varje dag att hjälpa oss förvalta det vi fått för något som Han vill att det ska gå till. Jesus är ganska tydlig när han säger att de som är rika och framgångsrika här för sin egen skull har redan fått ut sitt goda.
Men Gud ger oss en andra chans.
Kristendomen handlar inte om att se bra ut och vara rik och framgångsrik. 90-talets framgångsteologer, som lovade att man skulle bli just allt detta om man bara hade tillräckligt stark tro, lämnade många trasiga människor efter sig och gör det fortfarande på vissa platser i världen. Kristendomen handlar istället om hur älskade vi är av Gud och hur Han alltid vill ge oss en andra chans. Vi får lov att misslyckas, men då vill Han forma om oss till sina unika skapelser.
Sedan måste man komma ihåg att man faktiskt kan vara snygg, rik och framgångsrik och ändå vara kristen - hur förklarar vi annars t.ex. BONO - sångare i U2. Han är ju inte direkt ful :-) och han är rik och framgångsrik. Och han är kristen! Jo, hans inställning till livet, attityd och sätt att leva är skillnaden. Han har ine allt detta för sin egen skull. De pengar han tjänar och samlar in använder han för att hjälpa de fattiga i Afrika på olika sätt. Hans fokus är inte på sig själv utan på ANDRA! Och däri ligger hemligheten, att oavsett om vi har mycket eller lite så behöver vi överlåta det till Gud, varje dag, och veta att allting tillhör egentligen Honom och vi har fått att förvalta det. Be Gud varje dag att hjälpa oss förvalta det vi fått för något som Han vill att det ska gå till. Jesus är ganska tydlig när han säger att de som är rika och framgångsrika här för sin egen skull har redan fått ut sitt goda.
Men Gud ger oss en andra chans.
"Kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde av leran ett annat kärl så som han ville ha det."
Här handlar det om en Gud som verkar in i våra liv och som inte ger sig. Som inte släpper taget och som börjar om med våra liv. Ibland kan vi under livets gång få uppleva detta flera gånger om och det är ok, för Gud är sådan att Han älskar oss så mycket att Han smutsar ner sina egna händer för att forma oss på nytt.
Så, behöver du en andra chans? Vill du låta Gud forma dig som krukmakaren formar leran till ett unikt kärl? Bara be till Gud att Han ska komma in i ditt liv och laga det söndriga och forma dig på nytt.
Må Gud Välsigna Dig!
Bono i Afrika
A cup... a cup... a cup...
På Frälsis har vi en grupp för barn i åldern 6-12 år som vi kallar Skaparverkstaden. Där har vi bl.a. pyssel och skapande av olika slag och de senaste två träffarna har vi målat porslinsmuggar. Alla är olika bra på att måla och rita och muggarna ser helt olika ut, med olika personlig prägel och motiv.
Tanken är att dessa ska användas i gudstjänsten på söndag, då vi har speciellt fokus på Hem & Familj, och gudstjänsten är för alla åldrar och ska vara en kreativ gudstjänst runt kaffeborden. Jag har gett i uppdrag åt "den kreativa delen av församlingen" att forma gudstjänsten på ett bra sätt efter ett förslag ur en programbok vi har. Det ska bli jättespännande. De olika muggarna får symbolisera oss människor, vi är alla olika, med olika personligheter och gåvor men alla är ilka mycket värda och alla behöver vi Guds erbjudande om förlåtelse, frälsning och räddning genom Jesus.
I Gamla Testamentet i Bibeln, i Jeremia kap.18 står det om att Jeremia på Guds uppmaning gick till krukmakarens hus och fick se honom arbeta vid drejskivan. Ibland misslyckades lerkärlet som han formade med sina händer och då gjorde han om det till ett nytt kärl. Så vill Gud göra med oss. Vi misslyckas ofta, för vi är människor, men om vi låter Gud hjälpa oss så formar Han oss efter Sin plan och vilja så att vi kan tjäna Honom och våra medmänniskor. Vi kommer säkert att misslyckas igen, men Gud har tålamod. Misslyckanden är något vi bara kan undvika genom att inte säga något, inte göra något och inte vara något, och sådan vill inte Gud att vi ska vara. Han vill att vi ska lita på Honom och leva.
Att ge någon törstig en mugg friskt vatten att dricka är också ett sätt att visa Guds kärlek. På söndag kommer vi att ta upp kollekt till ett av Frälsningsarméns projekt som heter Hjälpande Handen och är ett arbete i kampen mot trafficking.
Så har Du möjlighet att komma till Frälsningsarmén, Limhamn på söndag kl.11 så är du varmt välkommen. Jag vet som sagt inte mycket mer än temat för gudstjänsten och att den är annorlunda än vad man kanske tänker sig att en gudstjänst ska vara. Jo, jag vet att det blir jättegott fika - för det ska jag fixa :-)
Blessings
Tanken är att dessa ska användas i gudstjänsten på söndag, då vi har speciellt fokus på Hem & Familj, och gudstjänsten är för alla åldrar och ska vara en kreativ gudstjänst runt kaffeborden. Jag har gett i uppdrag åt "den kreativa delen av församlingen" att forma gudstjänsten på ett bra sätt efter ett förslag ur en programbok vi har. Det ska bli jättespännande. De olika muggarna får symbolisera oss människor, vi är alla olika, med olika personligheter och gåvor men alla är ilka mycket värda och alla behöver vi Guds erbjudande om förlåtelse, frälsning och räddning genom Jesus.
I Gamla Testamentet i Bibeln, i Jeremia kap.18 står det om att Jeremia på Guds uppmaning gick till krukmakarens hus och fick se honom arbeta vid drejskivan. Ibland misslyckades lerkärlet som han formade med sina händer och då gjorde han om det till ett nytt kärl. Så vill Gud göra med oss. Vi misslyckas ofta, för vi är människor, men om vi låter Gud hjälpa oss så formar Han oss efter Sin plan och vilja så att vi kan tjäna Honom och våra medmänniskor. Vi kommer säkert att misslyckas igen, men Gud har tålamod. Misslyckanden är något vi bara kan undvika genom att inte säga något, inte göra något och inte vara något, och sådan vill inte Gud att vi ska vara. Han vill att vi ska lita på Honom och leva.
Att ge någon törstig en mugg friskt vatten att dricka är också ett sätt att visa Guds kärlek. På söndag kommer vi att ta upp kollekt till ett av Frälsningsarméns projekt som heter Hjälpande Handen och är ett arbete i kampen mot trafficking.
Så har Du möjlighet att komma till Frälsningsarmén, Limhamn på söndag kl.11 så är du varmt välkommen. Jag vet som sagt inte mycket mer än temat för gudstjänsten och att den är annorlunda än vad man kanske tänker sig att en gudstjänst ska vara. Jo, jag vet att det blir jättegott fika - för det ska jag fixa :-)
Blessings
Igår såg jag himlen....
... i ögonen på en två veckor gammal baby.
Det finns en sång som går: "Ingen på jorden är himmelen så när som barnen Han (Gud) tar i sin famn."
Igår kom en mamma för första gången till vår Öppna Förskola och hade med sig sina två döttrar, en på 2½ år och en som bara var 2 veckor gammal, hon hade inte ens ett namn än. Innan det var dags att avsluta för dagen avlastade jag mamman lite genom att hålla denna lilla guldklimp i min famn och när jag satt där med henne i famnen tittade hon på mig med sina stora, mörkblåa ögon och det kändes som om jag såg rakt in i himlen. Pupillerna var alldeles klara och stora och nästan genomskinliga på bå't sätt, som om himlens härlighet verkligen ville bryta fram genom dem. Det var stoj och stim runt omkring oss där vi satt, men det var som en helig stund och jag sjöng tyst den här sången för henne att "barnen är störst i Guds rike fast de är minst på jord".
Vilken förmån det är att en dag mitt i veckan, några minuter få en glimt av himlen rakt in verkligheten. På ett nytt sätt förstår jag igen varför Jesus sätter barnen i centrum och välsignar dem. De är så nära Gud att de kan förmedla Hans rike till oss när som helst.
Vi har mycket att lära av barnen, deras spontanitet, deras mod och tillit. Om du ser ett litet barn så titta in i ögonen och få en glimt av himlen du också.
Det finns en sång som går: "Ingen på jorden är himmelen så när som barnen Han (Gud) tar i sin famn."
Igår kom en mamma för första gången till vår Öppna Förskola och hade med sig sina två döttrar, en på 2½ år och en som bara var 2 veckor gammal, hon hade inte ens ett namn än. Innan det var dags att avsluta för dagen avlastade jag mamman lite genom att hålla denna lilla guldklimp i min famn och när jag satt där med henne i famnen tittade hon på mig med sina stora, mörkblåa ögon och det kändes som om jag såg rakt in i himlen. Pupillerna var alldeles klara och stora och nästan genomskinliga på bå't sätt, som om himlens härlighet verkligen ville bryta fram genom dem. Det var stoj och stim runt omkring oss där vi satt, men det var som en helig stund och jag sjöng tyst den här sången för henne att "barnen är störst i Guds rike fast de är minst på jord".
Vilken förmån det är att en dag mitt i veckan, några minuter få en glimt av himlen rakt in verkligheten. På ett nytt sätt förstår jag igen varför Jesus sätter barnen i centrum och välsignar dem. De är så nära Gud att de kan förmedla Hans rike till oss när som helst.
Vi har mycket att lära av barnen, deras spontanitet, deras mod och tillit. Om du ser ett litet barn så titta in i ögonen och få en glimt av himlen du också.
Ny generation!
Idag hade vi besök av TV-producent och filmmakare Bengt Roslund på Öppna Förskolan på Frälsis. Han gör en film om Limhamn och då måste ju vi vara med förstås :-)
Vi blev filmade när vi hade sångstund och lek och fika - precis det vi gör på ÖF och alla skötte sig utmärkt.
Jag har haft en del med Bengt Roslund att göra under årens lopp. 1982 hade Frälsningsarméns Malmö/LImhamn kårer hand om TV- gudstjänsterna under påskhelgen och Bengt producerade dessa. Sedan har vi setts vid olika tillfällen under åren. När han hade gårr frågade en av mammorna mig om jag kände honm och jag berättade hur det var och började räkna att 1982 faktiskt är 26 år sedan!!! Hur kan det vara så? Ja, jag var väldigt ung då..... och faktum är att ända fram till nyligen har jag räknat mig som ganska ung, men nu börjar jag se att en ny generation växer fram. Mina döttrar är nu 11 år gamla och går i 5:an och jag ju säga att de är "vuxnare" än var jag var när jag gick i 5:an.
De har nu också startat en Ny Generation-grupp på skolan, eller de startade men fick sedan nej av rektorn, vilket faktiskt är lagbrott, för alla elever har rätt att starta en kristen skolgrupp på skolan, på skoltid. Skolan behöver inte upplåta någon lokal men de kan inte förbjuda gruppen att samlas.
Jag är jättestolt över tjejerna att de vågar stå upp för sin tro i skolan, även om de ibland får tråkiga kommentarer, men de har redan fått uppleva att Gud verkar bland oss på olika sätt. Ny Generation, som är en stödorganisation för kristna skolgrupper, har också, precis som vi, som ett av sina viktigaste ord: Others, alltså att sätta andra före dig själv. De säger också "Min skola - mitt ansvar". Missionärerna kommer inte utifrån och in utan finns redan på plats och resutatet är att många ungdomar finner Jesus och blir troende kristna, vilket bådar gott för framtiden eftersom att framtidens statsminister finns i någon skola idag och framtidens läkare, advokater och domare också. Även framtidens uteliggare och alkoholister som kanske inte behöver bli det om de finner Jesus först.
Jag uppmuntrar denna nya generation och vad gäller mina flickors grupp så får de samlas på Frälsis tills vidare och fortsätta be för sin skola och kompisar och göra gods gärningar för andra, Others.
Vi blev filmade när vi hade sångstund och lek och fika - precis det vi gör på ÖF och alla skötte sig utmärkt.
Jag har haft en del med Bengt Roslund att göra under årens lopp. 1982 hade Frälsningsarméns Malmö/LImhamn kårer hand om TV- gudstjänsterna under påskhelgen och Bengt producerade dessa. Sedan har vi setts vid olika tillfällen under åren. När han hade gårr frågade en av mammorna mig om jag kände honm och jag berättade hur det var och började räkna att 1982 faktiskt är 26 år sedan!!! Hur kan det vara så? Ja, jag var väldigt ung då..... och faktum är att ända fram till nyligen har jag räknat mig som ganska ung, men nu börjar jag se att en ny generation växer fram. Mina döttrar är nu 11 år gamla och går i 5:an och jag ju säga att de är "vuxnare" än var jag var när jag gick i 5:an.
De har nu också startat en Ny Generation-grupp på skolan, eller de startade men fick sedan nej av rektorn, vilket faktiskt är lagbrott, för alla elever har rätt att starta en kristen skolgrupp på skolan, på skoltid. Skolan behöver inte upplåta någon lokal men de kan inte förbjuda gruppen att samlas.
Jag är jättestolt över tjejerna att de vågar stå upp för sin tro i skolan, även om de ibland får tråkiga kommentarer, men de har redan fått uppleva att Gud verkar bland oss på olika sätt. Ny Generation, som är en stödorganisation för kristna skolgrupper, har också, precis som vi, som ett av sina viktigaste ord: Others, alltså att sätta andra före dig själv. De säger också "Min skola - mitt ansvar". Missionärerna kommer inte utifrån och in utan finns redan på plats och resutatet är att många ungdomar finner Jesus och blir troende kristna, vilket bådar gott för framtiden eftersom att framtidens statsminister finns i någon skola idag och framtidens läkare, advokater och domare också. Även framtidens uteliggare och alkoholister som kanske inte behöver bli det om de finner Jesus först.
Jag uppmuntrar denna nya generation och vad gäller mina flickors grupp så får de samlas på Frälsis tills vidare och fortsätta be för sin skola och kompisar och göra gods gärningar för andra, Others.
Sandhus och hårdrock
"Bygg inte hus på en sandig strand, bygg inte hus på grus. Kankse verkar det okej, men en dag du ångrar dej, du måste bygga huset en gång till. Du måste bygga huset på ett berg, på en stadig grund som inte rubbar sig och när stormen piskar på har du frid i ditt hus ändå." För alla som inte har gått i söndagsskolan eller varit på någon barngrupp i kyrkan så kan jag berätta att detta är en sång som i alla fall jag sjöng som liten och fortfarande lär ut till barnen ibland. Den handlar ju om att bygga sitt liv på den stadiga grunden, Jesus, och inte på flyktiga saker som inte bär när det stormar i livet. Jesus själv talar om detta i Matteusevangeliet 7 och nu har Påven använt sig av denna liknelse då det gäller finanskrisen. Han säger att finanskrisen visar att tron på Gud överträffar ett liv som ägnas åt att jaga materiell välfärd. Bankerna kollapsar och pengar försvinner, de är ingenting. Bara Guds ord är grunden för all verklighet, säger Påven, länk till artikeln i Dagen.
Och visst är det väl så att den allra heligaste avguden är just pengar. Idag kan man prata om allt, man lämnar ut sitt sexliv, man avslöjar sina fantasier, man pratar bantning, barnuppfostran o.s.v. men våga inte fråga hur mycket nå'n har i lön, det är heligt. Så det är inte konstigt att Jesus säger: "Du kan inte tjäna både Gud och pengar". och: "Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men till slut måste betala med sig själv?" För många av oss är det så att det som styr oss mest och som vi mest bryr oss om från nu till dess vi tar vårt sista andetag - det är pengar. Och då är det också det område vi behöver mest disciplin. Gud vill att vi ska vara goda förvaltare och dela med oss till varandra. Han lovar att se till att vi inte lider nöd om vi litar på Honom även när det gäller våra finanser. Ge, spara, lev på resten är ett ganska bra sätt att försöka leva. Så bygg inte ditt hus på sand utan på Jesus.
I övrigt har jag nu en nostalgitripp. På stereon spelar just nu Meat Loaf, "Bat out of hell" - cd:n. Ja, det är inte särskilt from musik, men SÅÅÅÅÅ BRAAAA! Ja, tänk, frälsningsofficeren är hårdrockare; har tatueringar och blonderat hår.
Bless!
Och visst är det väl så att den allra heligaste avguden är just pengar. Idag kan man prata om allt, man lämnar ut sitt sexliv, man avslöjar sina fantasier, man pratar bantning, barnuppfostran o.s.v. men våga inte fråga hur mycket nå'n har i lön, det är heligt. Så det är inte konstigt att Jesus säger: "Du kan inte tjäna både Gud och pengar". och: "Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men till slut måste betala med sig själv?" För många av oss är det så att det som styr oss mest och som vi mest bryr oss om från nu till dess vi tar vårt sista andetag - det är pengar. Och då är det också det område vi behöver mest disciplin. Gud vill att vi ska vara goda förvaltare och dela med oss till varandra. Han lovar att se till att vi inte lider nöd om vi litar på Honom även när det gäller våra finanser. Ge, spara, lev på resten är ett ganska bra sätt att försöka leva. Så bygg inte ditt hus på sand utan på Jesus.
I övrigt har jag nu en nostalgitripp. På stereon spelar just nu Meat Loaf, "Bat out of hell" - cd:n. Ja, det är inte särskilt from musik, men SÅÅÅÅÅ BRAAAA! Ja, tänk, frälsningsofficeren är hårdrockare; har tatueringar och blonderat hår.
Bless!
Änglar
Idag, söndag, kyrkornas gudstjänst-tema: Änglarna. Även jag talade om änglar i gudstjänsten idag och vi sjöng lovsånger till Gud tillsammans med alla Hans änglar. Dagen heter också Den Helige Mikaels dag, Mikael är en av ärkeänglarna, som oftast nämns tillsammans med Gabriel, Rafael och ibland Uriel. Ja, det finns många berättelser och olika traditioner som berättar om ärkeänglarna och alla andra änglar och massor av böcker som behandlar ämnet. Änglarnas uppgifter är att tjäna Gud och människor - precis det som är kyrkans uppgift.
I och för sig är det anmärkningavärt att ärkeänglarna har manliga namn när de flesta änglar avbildas som kvinnliga gestalter i långa vita, skinande klänningar eller som överviktiga barn med klotrunda kinder, som bokmärken.
TIll vardags pratar man ju ibland om änglavakt, att man hade en skyddsängel som räddade en undan en olycka eller så. Oftast är det om någorn kliver oskadd ur ett bilvrak eller liknande eller nå'n som faller från hög höjd och klarar sig.
Men änglarna är inte bara en himmelsk utryckningskår, nej, de är helt och fullt engagerade i människors livsöde. Deras största längtan är att människor lägger sina liv i Guds sårmärkta händer och får ro där och det är detta Jesus har i tankarna när Hans säger att det blir fest i himlen varje gång någon vänder om och lägger sitt liv i Guds hand. Då har änglarna party. Tänk vilket partajande det måste vara i himlen då när ca 30000 kineser blir frälsta varje dag!!! Men änglarna klarar av att festa.
Alla som har barn vet att även om de, som vår son Gabriel, har änglanamn, så är de inte alltid änglar. Däremot säger Jesus att alla barn har änglar som alltid ser den himmelske Faderns ansikte. Så dyrbara är barnen, jordens minsta, för Gud att Han alltid har ögonkontakt med dem som vakar över dem och beskyddar dem. Allt som sker barnen kommer genast till Guds kännedom och det är ett starkt uttryck för deras betydelse. Av detta förstår vi att det är inte speciellt smart att göra barn illa.
Så, änglarna följer oss alla varje dag och de har olika utseende. De har inte alltid långa, vita, skinande kläder utan ibland kan de också vara grå och människoliknande. Så försök behandla alla människor som om de vore änglar, det står i Hebreerbrevet i Nya Testamentet att "Somliga har haft änglar till gäster utan att veta om det".
I och för sig är det anmärkningavärt att ärkeänglarna har manliga namn när de flesta änglar avbildas som kvinnliga gestalter i långa vita, skinande klänningar eller som överviktiga barn med klotrunda kinder, som bokmärken.
TIll vardags pratar man ju ibland om änglavakt, att man hade en skyddsängel som räddade en undan en olycka eller så. Oftast är det om någorn kliver oskadd ur ett bilvrak eller liknande eller nå'n som faller från hög höjd och klarar sig.
Men änglarna är inte bara en himmelsk utryckningskår, nej, de är helt och fullt engagerade i människors livsöde. Deras största längtan är att människor lägger sina liv i Guds sårmärkta händer och får ro där och det är detta Jesus har i tankarna när Hans säger att det blir fest i himlen varje gång någon vänder om och lägger sitt liv i Guds hand. Då har änglarna party. Tänk vilket partajande det måste vara i himlen då när ca 30000 kineser blir frälsta varje dag!!! Men änglarna klarar av att festa.
Alla som har barn vet att även om de, som vår son Gabriel, har änglanamn, så är de inte alltid änglar. Däremot säger Jesus att alla barn har änglar som alltid ser den himmelske Faderns ansikte. Så dyrbara är barnen, jordens minsta, för Gud att Han alltid har ögonkontakt med dem som vakar över dem och beskyddar dem. Allt som sker barnen kommer genast till Guds kännedom och det är ett starkt uttryck för deras betydelse. Av detta förstår vi att det är inte speciellt smart att göra barn illa.
Så, änglarna följer oss alla varje dag och de har olika utseende. De har inte alltid långa, vita, skinande kläder utan ibland kan de också vara grå och människoliknande. Så försök behandla alla människor som om de vore änglar, det står i Hebreerbrevet i Nya Testamentet att "Somliga har haft änglar till gäster utan att veta om det".
Religionsfrihet?
Man har utsett en ny rektor för Lunds Universitet och lärarna på naturvetenskapliga fakulteten har fått eld i baken för den nye rektorn är frireligiös - ve och fasa...! Per Eriksson tillhör Hyllie Park Kyrkan (EFK), men han är ju fd Pingstvän och då måste man tydligen, enligt kritikerna, vara hatare av homosexuella och inte klara av att sköta ett rektorsjobb - trots att han varit rektor för Blekinge Tekniska Högskola. Tydligen är lärarna rädda att han ska införa bibelstudium i stället för stamcellsforskning och att hans värderingar ska påverka naturvetenskaplig forskning inom universitetet, men även humanistisk forskning. Länk till sds
Jag kan inte hjälpa att tänka att om den nye rektorn hade varit buddhist eller humanist - en av Christer Sturmarks "lärjungar" - då hade väl ingen opponerat sig. Men är man med i en frikyrka - då är man plötsligt farlig.
En tonåring som går i gymnasiet sa till sim mamma - "Vet, du, vi kristna är faktiskt diskriminerade. Våra värderingar räknas inte."
Jag blev faktiskt lite konfunderad för någon vecka sedan då jag var på föräldramöte i skolan och de ska läsa om världreligionerna och göra studiebesök i olika kyrkor och i den judiska synagogan, men om de ska till Islamic Center så får de betala pengar för de tar betalt för studiebesök från alla utom för skolbarnen på Rosengård - området där moskén ligger och där över 90% av befolkningen är muslimer. Är inte det en sak som slår tillbaka på dem själva?
Nåja, vi får väl se hur Lunds universitet reder ut det hela. Jag tror nog att även detta rinner ut i sanden och att Per Eriksson kommer att klara sig alldeles utmärkt.
I övrigt är det kanelbullens dag idag. Hoppas du ahr ätit en. Vi ska ha till kyrkkaffet imorgon.
Jag kan inte hjälpa att tänka att om den nye rektorn hade varit buddhist eller humanist - en av Christer Sturmarks "lärjungar" - då hade väl ingen opponerat sig. Men är man med i en frikyrka - då är man plötsligt farlig.
En tonåring som går i gymnasiet sa till sim mamma - "Vet, du, vi kristna är faktiskt diskriminerade. Våra värderingar räknas inte."
Jag blev faktiskt lite konfunderad för någon vecka sedan då jag var på föräldramöte i skolan och de ska läsa om världreligionerna och göra studiebesök i olika kyrkor och i den judiska synagogan, men om de ska till Islamic Center så får de betala pengar för de tar betalt för studiebesök från alla utom för skolbarnen på Rosengård - området där moskén ligger och där över 90% av befolkningen är muslimer. Är inte det en sak som slår tillbaka på dem själva?
Nåja, vi får väl se hur Lunds universitet reder ut det hela. Jag tror nog att även detta rinner ut i sanden och att Per Eriksson kommer att klara sig alldeles utmärkt.
I övrigt är det kanelbullens dag idag. Hoppas du ahr ätit en. Vi ska ha till kyrkkaffet imorgon.
Tatueringar
Ja, jag är officer i Frälsningsarmén, ja, jag predikar på söndagar coh andra dagar, ja, jag är troende kristen och "from...", och ja, jag är tatuerad. I och för sig är det väl inget konstigt med det, det finns det ju många som gjort en tatuering i sin ungdom och sedan blivit frälst och ångrat tidigare beslut, men när man som jag då gjort alla tatueringar efter åldern 36 och efter 10 år som officer, ja, då är reaktionerna något annorlunda.
De flesta tycker faktiskt att det är snyggt. Andra vågar, efter några månaders bekantskap, fråga om det är vanligt inom Frälsningsarmén att man tatuerar sig, vilket jag då får tillstå att vi inte direkt är kända för våra många tatueringar.
Vissa anser att jag är galen och dum, vilket får stå för dem, men andra igen beundrar konstverken, vilket det faktiskt är.
Dessutom har varje tatuering en speciell betydelse, som har med min tro och mitt liv att göra.
En ängel (min första) på vänsterarmen, det är min skyddsängel. Ett stort keltiskt kors på ryggen (tog 5 timmar), symboliserar såklart min tro på Kristus som dog på ett kors för min och alla andras skull. Att det är keltiskt är dels för att de är så snygga, men också för att det var ett helt folkslag som blev omvända till kristendomen och sedan blev missionärer själva. I svanken har jag en triquetra- symbol för treenigheten och evigheten- och änglavingar. Runt höger handled har jag mina barns namn och på underarmen ordet Others (andra)- som säger hur jag vill leva mitt liv. När Jesus levde så levde Han för andra, när Han dog så dog Han för andra. Också William Booth, Frälsningsarméns grundare, hade detta ord som det viktigaste i livet och uppmuntrade sina soldater över hela världen att leva så - Others. Det fick Frälsningsarmén och tron på Jesus att spridas över hela världen och nu finns vi i 115 länder.
Alla som är tatuerade vet att det är ett "gift" och det är troligt att det blir fler här.
Jag får många betydelsefulla samtal i alla fall tack vare dessa och det gör det hela ändå bättre.
Min ängel behöver restaureras - kanske får den sällskap av fler änglar, vem vet.
Änglar är förresten temat för söndagens predikan. Välkommen på gudstjänst hos oss på Frälsningsarmén, Limhamn
Nedan ser Ni två av tatueringarna. 
Du är vad du tänker
I kväll var det programmet "Du är vad du äter" på TV. Visserligen såg jag inte det denna gången men har sett det några gånger förut. Ganska uppmuntrande ibland när man ser vilka resultat man kan uppnå bara genom att ändra sina rutiner i mathållning och motion. Man uttrycker att man är vad man äter är inte riktigt rätt - man är ju inte ett knäckebröd för att man äter knäckebröd...... men visst jag fattar poängen.
Ett uttryck som jag tycker mer passar är att "Du är vad du tänker". Att tänka fritt är stort - att tänka rätt är större.
När jag plockade undan saker från golvet på en av döttrarnas rum såg jag itll min förfäran stora dammråttor under sängen och såg genast till att få undan dem. "Det måste vara rent under". Smutsen kommer om man inte hela tiden bekämpar den, eller hur, och det gäller lika mycket i vårt inre liv. Det som finns där inne kommer att synas utåt.
Dina tankar bestämmer vad du känner. Omständigheterna avgör inte hur vi mår, det är "tankepratet" inom oss som bestämmer hur vi känner oss. Ett bra tankeprat börjar oftast med Tack!
Allting börjar i vårt tankeliv och om du tar kontroll över det du tänker tar du kontroll över dig själv på andra områden också.
I Bibeln, Nya Testamentet, Filipperbrevet kap.4 vers 8 står det om att vi ska ha våra tankar på det som är sant, upphöjt, rätt och rent, det som är värt att älska och akta, allt som kallas dygd och allt som förtjänar beröm. Då får vi rätt fokus i livet.
Dina tankar bestämmer vad du gör. Allt har börjat i tanken. Tänker du negativt eller "fel" hamnar du i situationen då du slår dig för pannan och undrar "Hur tänkte jag nu?" "Hur kunde jag vara så dum?" Tänker du positivt och rätt leder det troligen till någon slags seger.
Gud har gett oss våra tankar och en fri vilja och det är upp till oss själva att välja rätt. Jag för min del vill leva efter den mall som Bibeln ger och på så sätt med mitt liv visa att det faktiskt finns något som är rätt och rent, sant och upphöjt.
Ett uttryck som jag tycker mer passar är att "Du är vad du tänker". Att tänka fritt är stort - att tänka rätt är större.
När jag plockade undan saker från golvet på en av döttrarnas rum såg jag itll min förfäran stora dammråttor under sängen och såg genast till att få undan dem. "Det måste vara rent under". Smutsen kommer om man inte hela tiden bekämpar den, eller hur, och det gäller lika mycket i vårt inre liv. Det som finns där inne kommer att synas utåt.
Dina tankar bestämmer vad du känner. Omständigheterna avgör inte hur vi mår, det är "tankepratet" inom oss som bestämmer hur vi känner oss. Ett bra tankeprat börjar oftast med Tack!
Allting börjar i vårt tankeliv och om du tar kontroll över det du tänker tar du kontroll över dig själv på andra områden också.
I Bibeln, Nya Testamentet, Filipperbrevet kap.4 vers 8 står det om att vi ska ha våra tankar på det som är sant, upphöjt, rätt och rent, det som är värt att älska och akta, allt som kallas dygd och allt som förtjänar beröm. Då får vi rätt fokus i livet.
Dina tankar bestämmer vad du gör. Allt har börjat i tanken. Tänker du negativt eller "fel" hamnar du i situationen då du slår dig för pannan och undrar "Hur tänkte jag nu?" "Hur kunde jag vara så dum?" Tänker du positivt och rätt leder det troligen till någon slags seger.
Gud har gett oss våra tankar och en fri vilja och det är upp till oss själva att välja rätt. Jag för min del vill leva efter den mall som Bibeln ger och på så sätt med mitt liv visa att det faktiskt finns något som är rätt och rent, sant och upphöjt.
Tid
Jag har inte tid....... Jag ringer när jag får tid..... Jag skulle gärna träffa dig men jag har inte tid.... osv. Vad märkligt det är med tiden. Jag trodde att alla får 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan, men vissa tycks ha fått färre timmar och inte tillräckligt med tid. Vad orättvist!
Nej, naturligtvis är inte tiden orättvist uppdelad. Det handlar om prioriteringar och disciplin (usch detta fula ord). För faktum är att om vi är disciplinerade med vår tid, så leder det till framsteg och frihet. Om vi kan säga nej till sådant som egentligen inte är helt nödvändigt och ja till sådant som får oss att växa som människor och växa i tro, så får vi också en annan syn på tillvaron och på den tid som vi faktiskt fått av Gud att förvalta.
Men visst är det svårt att säga nej till saker som faktiskt är roligt, även om det egentligen inte kan trängas in en aktivitet till i schemat, speciellt om barnen säger att "alla andra får ju", fast vi vet att det inte är riktigt. Men vilka barn är gladast då, de som får allt de pekar på; som körs hit och dit till olika aktiviteter av föräldrarna, som egentligen bara vill det bästa för sina barn; som har det dyraste utrustningarna för de dyraste sporterna etc. Eller är det de barn som lär sig att prioritera och göra sådant som faktiskt betyder något både för dem själva och för andra. Enligt undersökningar så visar det sig att de som mår bäst är de som fått vara med om någon slags mission, kanske sett fattiga och sjuka barn på ett barnhem i Afrika eller någon öststat och fått dela med sig av sina gamla leksaker och kläder och fått uppleva tacksamheten och glädjen hos dessa barn. Har man tidigt varit med om något sådant så växer man upp med en inre drivkraft att inte bara arbeta för att tjäna pengar utan för att ge av sin tid, tillgångar och liv till andra människor.
"Jag har inte tid".... Har du inte tid eller prioriterar du inte rätt? Kan du göra ditt och någon annans liv mer meningsfullt genom att förvalta din tid bättre?
Nej, naturligtvis är inte tiden orättvist uppdelad. Det handlar om prioriteringar och disciplin (usch detta fula ord). För faktum är att om vi är disciplinerade med vår tid, så leder det till framsteg och frihet. Om vi kan säga nej till sådant som egentligen inte är helt nödvändigt och ja till sådant som får oss att växa som människor och växa i tro, så får vi också en annan syn på tillvaron och på den tid som vi faktiskt fått av Gud att förvalta.
Men visst är det svårt att säga nej till saker som faktiskt är roligt, även om det egentligen inte kan trängas in en aktivitet till i schemat, speciellt om barnen säger att "alla andra får ju", fast vi vet att det inte är riktigt. Men vilka barn är gladast då, de som får allt de pekar på; som körs hit och dit till olika aktiviteter av föräldrarna, som egentligen bara vill det bästa för sina barn; som har det dyraste utrustningarna för de dyraste sporterna etc. Eller är det de barn som lär sig att prioritera och göra sådant som faktiskt betyder något både för dem själva och för andra. Enligt undersökningar så visar det sig att de som mår bäst är de som fått vara med om någon slags mission, kanske sett fattiga och sjuka barn på ett barnhem i Afrika eller någon öststat och fått dela med sig av sina gamla leksaker och kläder och fått uppleva tacksamheten och glädjen hos dessa barn. Har man tidigt varit med om något sådant så växer man upp med en inre drivkraft att inte bara arbeta för att tjäna pengar utan för att ge av sin tid, tillgångar och liv till andra människor.
"Jag har inte tid".... Har du inte tid eller prioriterar du inte rätt? Kan du göra ditt och någon annans liv mer meningsfullt genom att förvalta din tid bättre?
