VÄND MIN BLICK FRÅN DET MENINGSLÖSA
På Limhamns torg finns en fontän som är en skulptur formad som kristaller. Jag tror konstverket heter Vattenkristaller, eller något sådant. De liknar nästan stålmannens kryptonit, fast istället för gröna så är de vita och svagt lila. Från detta konstverk sprutar vattnet upp och ut och hamnar i dammen/bassängen nedanför. Jag stod där och tittade på detta i solskenet och såg ner på vattnet vid kanterna av bassängen. Trots att själva fontänen sprudlade av liv och rörelse var vattnet vid kanten helt stilla. Där fanns på ett ställe också en hög med skräp som verkligen inte var trevlig. Där var döda flugor, cigarettfimpar, löv och annat skräp och vattnet från fontänen försökte förgäves att få det att flyta ut till kanten, men det hade liksom fastnat där.
Just den dagen var jag ganska deppig och nere, det mesta verkade vara oöverstigligt även om jag vet att så inte är fallet. Jag fick tanken (eftersom jag som officer är typ arbetsskadad att tänka i fromma termer...) att om det är så mycket liv och rörelse och sprutande i hjärtat, i kärnan, i Jesus, hjärtat av församlingen, när ska det då nå ut till kanterna? När ska det märkas? När ska jag få upptäcka denna otroliga energi av helighet och härlighet? När ska väckelsen komma?
Samtidigt som jag tänkte såhär så gick jag runt den här bassängen och mitt i min undran lyfte jag blicken och fick plötsligt se att från det hållet såg man tydligt att två starka vattenstrålar sprutade vatten hela vägen ut till kanten, en till vänstra och en till högra långsidan. Det var så mycket att det gick upp på kanten så om man ställde sig där kunde det hända att man blev blöt.
Jag vet inte om det var mina egna tankar eller om Gud ville tala om för mig att lyfta blicken så ska jag få se. Att inte stirra mig blind på skräpet för det tar Han hand om eller så försvinner det av sig själv. Jag gick bort och ställde mig där som vattnet kom upp på kanten och kände att det är ju där jag vill stå och tycker att jag står och ändå ser jag inte, men visst, jag måste lyfta blicken annars får skräpet och det stilla vattnet min uppmärksamhet. Det är Jesus och det Han gör och vill göra och vill att jag ska göra, som måste vara i fokus för min uppmärksamhet. Då ska jag se att vattnet, heligheten, härligheten, väckelsen når ända ut till kanterna.
Då mindes jag en vers i Bibeln, i Psalm 119:37 "Vänd min blick från det meningslösa, skänk mig liv, som Du har sagt."
Ja, Gud, det är min bön. Vänd min blick från skräpet och det som betyder mindre till Dig och det som betyder allt.
Tack att Du håller Dina löften! Amen!
Kolla den blöta bassängkanten och vattenstrålen!
"Anything you say can and will be used against you.....
....in a court of law"... säger alltid de amerikanska poliserna när de arresterar brottslingar på TV. Och brottslingarna hittar antingen kryphål att klara sig undan eller tar sitt straff, eller tar någon annans straff....
Vi har nyss firat påsk då Jesus tog vårt straff, vår skuld, våra synder i sin egen kropp och lät sig korsfästas. Allt för vår skull. Och på söndagen visade Han sin stora makt genom att uppstå från de döda, besegra döden och ondskan och öppna vägen till Gud för oss. (Lyssna till hela predikan här under "Predikningar")
Idag är temat Påskens vittnen och det är spännande att läsa bl.a. i Bibeln om dessa vittnen. Kristendomen spreds ju genom att vittnena, ögonvittnen och andra som hört talas om och haft egna upplevelser av Jesus, talade om det för andra och predikade och vittnade vart än de gick. Att just vittna om Jesu uppståndelse från de döda, är utmanande och kan vara stötande för vissa att höra. Det finns alltid människor som inte tror.
Ett argument som en del har är - jag tror inte på Bibeln. Det är ett ganska svagt argument. Bibeln är ju inte en bok, utan ett bibliotek, av 66 böcker, skrivna i olika tider av olika personer med olika bakgrund och utbildning och yrke o.s.v. Hela detta bibliotek talar på något sätt om Jesus, GT visar fram mot Jesus och NT berättar om Honom, Hans liv och gärning, död och uppståndelse och Hans löften om att komma åter.
Jesu uppståndelse är en historisk händelse, återberättad av många och sammanställd i detta bibliotek - och detta är bara en del av de skrifter man hittat, det finns fler och det kan finnas ännu fler som aldrig hittats.
Att veta och tro på att Jesus inte bara dog utan uppstod är viktigt därför att det var för vår, din och min, skull.
Det var många som dog på kors på den tiden, det var inget ovanligt med det, det fanns säkert fler än Jesus som korsfästes fast de var oskyldiga, men Jesus korsfästes för att det var planen för hela frälsningen, att Han gav sitt liv, frivilligt, Han stretade inte emot, Han argumenterade inte mot Pilatus eller översteprästerna, Han teg och lät dem korsfästa Honom. Han tog på lät sin kropp bli en container för allas vår synd, all synd som hänt före Jesus och all synd som hänt efter Jesus och som fortsätter att hända. All vår synd korsfästes med Honom och i och med det var skulden betald, då öppnades vägen till Gud för oss människor igen och Jesus besegrade döden själv och uppstod, också för vår skull, för att vi ska kunna leva i evighet med Honom.
Allt var för vår skull och det vi behöver göra är att acceptera det. Acceptera Guds gåva till oss, att Jesus tagit allt detta på sig och dött, besegrat döden och uppstått. Han erbjuder ett meningsfullt liv med Honom, nu och i evighet.
När man läser Bibeln, detta bibliotek av böcker och händelser av så många olika människor i olika tider och sammanhang, men som alla vittnar om Jesus och Hans uppståndelse och livet med Honom, då kanske man kan förstå att detta måste vara livsviktigt, det har evighetsvärde.
Anything you say can and will be used against you in a court of law. Det måste de också ha vetat, med tanke på vad som hände med Stefanos, som stenades till döds för att han predikade om Jesus. Förföljelsen var grym ett tag och många vittnen blev martyrer för sin tro, ändå fortsatte de vittna, predika och sprida budskapet. Paulus, som själv förföljt de kristna, blev till slut också avrättad för sin tro och gärning. Allt som de sa om Jesus, allt de gjorde för att sprida budskapet, kunde och skulle vändas emot dem, och ändå fortsatte de. Vad var det som drev dem? Jo, de hade sett, hört, upplevt, förstått att Jesus är Messias, Guds son, världens och varje människas frälsare och räddare. Och att livet inte får sin rätta mening förrän man accepterar Guds gåva, försoningen, att man tar emot Jesus i sitt liv, först då blir man hel.
Många har vittnat om att när man tar emot Jesus är det som att "komma hem". Det är redan nedärvt i oss människor att vara ett med Jesus och när vi blir det blir vi hela och "kommer hem". Det här är den sanning som fick apostlarna och kristna i alla tider att fortsätta berätta, fortsätta vittna, trots hot om förföljelser, trots motsättningar och förbud. Trots att många fått sätta livet till, kroppen kan ta stryk men inuti är man fri och utan fruktan för där bor Jesus.
Så, vad hindrar oss då att vara lika frimodiga som Paulus, Petrus och gänget? De visste ju att de när som helst kunde åka i fängelse, misshandlas och avrättas. Jag tror inte att det är riktigt vad vi har att vänta oss här . Varför är det då så svårt? Hur kan vi visa att det är relevant idag? Hur kan vi visa att omständigheter och känslor inte är grunden för tro utan en historisk person och en historisk händelse, se'n får känslorna gärna vara med, det kan ju bara vara trevligt.
Vi behöver bli Påskens vittnen, året om. Vi behöver påminna både oss själva och andra om Jesu försoningsgärning, om hans död och uppståndelse, för vår skull och att livet blir helt först när vi accepterar detta och tar emot Jesus och Hans liv i våra liv.
Livet är inte helt förrän Jesus får komma in. Då "kommer vi hem".
Detta är vad Påskens vittnen berättade och vad vi behöver fortsätta berätta om vi ska fortsätta att vara vittnen för Jesus.
Blessings!
Ett år äldre.....
Har jag åldersnoja? Ja, det tror jag nog. Samtidigt som jag börjar tycka att det är jätteskönt att barnen blir stora och klarar sig mer och mer själva, vilket underlättar tillvaron betydligt, så ä det inte lika roligt att inse att anti-rynk krämer inte fungerar och att tröttheten ibland är mycket tyngre att komma över än för ett antal år sedan.
Andra gånger känner jag mig inte alls gammal utan tänker mig själv som "ungdom" och uppför mig så också. Ja, det är lite dubbelt det där.
Hur som helst, en del säger ju att livet börjar vi 50 och då har jag ju ett antal år kvar att ladda upp så då är det ju inga problem.
Eftersom vi inte direkt firade våra födelsedagar i år så gav jag mig själv en present istället. Jag har nu dolt min allra första tatuering med en ny.
Kanske också ett tecken på åldersnoja........
Ha en bra dag. God bless!
Före
Efter
Världen är liten
Jag har gjort en ny upptäckt, ja, jag vet att jag är lite trög, men jag har återupptäckt Facebook - jag som sa upp mitt medlemsskap där för att jag inte skulle...... Nåja, jag tog en stund och satte mig in i det hela och upptäckte att gamla vänner från min USA-tid, för 20 år sedan....., finns med på Facebook, och jag skickade vänförfrågningar till dem och vips så har jag återknytit kontakten med vänner jag inte varit i kontakt med på många år. Så coolt! Nu är jag inte så att jag sitter långa stunder och tar en massa test och tävlingar o.s.v., utan mest går jag in och kollar läget då och då, men vilken grej, va! Det är verkligen ett bevis på att världen blivit mindre nu för tiden och att möjligheterna till att kommunicera med många människor samtidigt blivit större. Jesu första lärjungars publik var begränsad, vi som är kristna idag har hela världen för våra fötter genom internet. Må vi bli visa och smarta att använda det på ett bra sätt.
"Gå ut och gör alla folk till lärjungar" sa ju Jesus, men Han sa inte precis hur det skulle gå till, alltså har vi alla möjligheter, låt oss ta dem.
Nu ska jag försöka njuta av våren.
Blessings!
Leva med mål och mening - del 4
Idag var det i alla fall predikan del 4 av Leva med mål och mening och vi pratade om tjänandet och uppdraget.
Idag är det Palmsöndagen, då Jesus rider in i Jerusalem under folkets jubel. Han hyllas som en kung och man dansar och sjunger och glädjen flödar. Många av dem som ropade Hosianna den dagen trodde kanske att: Nu kommer Han! Messias! Befriaren! Nu ska Han visa sin stora makt och krigarkonst och sitt rätta jag och störta hela Romarriket. Nu, äntligen!
Men Jesus krigade inte. Han red in på en åsna, Han grät över Jerusalem - och tuffa killar gråter ju inte, eller.....? Några dagar senare tvättar Han lärjungarnas fötter, som en slav, en tjänare, och sätter standarden för lärjungaskapet. Ett tjänande lärjungaskap, ett tjänande sinnelag. Han, som verkligen var kung, ja, Han, som har all makt i himmelen och på jorden, blev en tjänare för att visa oss rätt sätt att leva. Och samma människor som tidigare hade ropat Hosianna, ropade nu Korsfäst! Korsfäst! De kunde inte stå ut med detta.
Men så är det. Vi är skapade för att tjäna Gud och varandra, på olika sätt. Vi har olika talanger, vi har fått olika gåvor och begåvningar, olika verktyg att använda i vår tjänst för Gud. Alla gåvor och talanger och personligheter och erfarenheter ska användas för att tjäna Gud. Så använd det som Gud gett dig, försök inte vara någon annan. Du har fått dina gåvor därför att du ska använda dem.
Vi tjänar Gud genom att tjäna andra - Others!!!
"Som Fadern sänt mig, sänder jag er", säger Jesus. Vi är utsända av Jesus att företräda Honom. Missionsbefallningen är ingen rekommendation, det är en befallning, och ett privilegium.
Använd ditt liv och dina erfarenheter, det var vad lärjungarna gjorde, vad de första kristna gjorde, vad Paulus gjorde. De la inte i första hand ut en teologisk text för de flesta var inte läskunniga ens, nej, de använde sina erfarenheter. De berättade helt enkelt vad de varit med om tillsammans med Jesus, eller vad de upplevt att Han gjort för dem. De berättade sina livsberättelser, sina vittnesbörd. Vittnesbörd gör oftast mycket kraftigare intryck på folk i allmänhet än vad predikningar gör.
När Jesus gav sina lärjungar missionsbefallningen och sa till dem att gå ut i hela världen och förkunna evangeliet, så kan jag tänka mig att de stod undrande, vilket de ju gjorde också, en ängel fick ju t.o.m. komma och putta på dem att gå iväg. Men Jesus hade ju sagt hela världen och hur skulle det gå till, de hade ju inte något transportmedel. Det finns en anledning till att fötter också kallas apostlahästar. De gick, till fots för det mesta, så det fanns fysiska hinder för dem.
Idag har vi flygplan, bilar, tåg, bussar, cyklar och Internet! Världen har blivit mindre och vi kan nå människor över hela världen genom att trycka på ett tangentbord. Så våga fråga Gud vad Han vill att du ska göra för att utföra din del av missionsbefallningen.
När du väl vet vad Gud vill att du ska göra, blir du salig om du gör det. Du blir glad och till freds när du får tjäna på det sätt Gud menat. Lyd och följ Honom och du får ett meningsfullt liv.
Kanske du då måste sluta med något annat. Det finns många bra saker som du kan göra i livet, men Guds syften är viktigast. Det är lätt att bli distraherad, lätt att hamna vid sidan av det som r viktigast, därför är fokus och disciplin så viktigt.Gud vill använda dig, oavsett ålder, oavsett situation, oavsett vad du tror om dig själv. Våga be Honom visa dig och gå på Hans löfte att "Jag är med er alla dagar till tidens slut".
Palmsöndagen - Hosianna!
