Captainsblogg

På Limhamns torg finns en fontän som är en skulptur formad som kristaller. Jag tror konstverket heter Vattenkristaller, eller något sådant. De liknar nästan stålmannens kryptonit, fast istället för gröna så är de vita och svagt lila. Från detta konstverk sprutar vattnet upp och ut och hamnar i dammen/bassängen nedanför. Jag stod där och tittade på detta i solskenet och såg ner på vattnet vid kanterna av bassängen. Trots att själva fontänen sprudlade av liv och rörelse var vattnet vid kanten helt stilla. Där fanns på ett ställe också en hög med skräp som verkligen inte var trevlig. Där var döda flugor, cigarettfimpar, löv och annat skräp och vattnet från fontänen försökte förgäves att få det att flyta ut till kanten, men det hade liksom fastnat där.

Just den dagen var jag ganska deppig och nere, det mesta verkade vara oöverstigligt även om jag vet att så inte är fallet. Jag fick tanken (eftersom jag som officer är typ arbetsskadad att tänka i fromma termer...) att om det är så mycket liv och rörelse och sprutande i hjärtat, i kärnan, i Jesus, hjärtat av församlingen, när ska det då nå ut till kanterna? När ska det märkas? När ska jag få upptäcka denna otroliga energi av helighet och härlighet? När ska väckelsen komma?

Samtidigt som jag tänkte såhär så gick jag runt den här bassängen och mitt i min undran lyfte jag blicken och fick plötsligt se att från det hållet såg man tydligt att två starka vattenstrålar sprutade vatten hela vägen ut till kanten, en till vänstra och en till högra långsidan. Det var så mycket att det gick upp på kanten så om man ställde sig där kunde det hända att man blev blöt.

Jag vet inte om det var mina egna tankar eller om Gud ville tala om för mig att lyfta blicken så ska jag få se. Att inte stirra mig blind på skräpet för det tar Han hand om eller så försvinner det av sig själv. Jag gick bort och ställde mig där som vattnet kom upp på kanten och kände att det är ju där jag vill stå och tycker att jag står och ändå ser jag inte, men visst, jag måste lyfta blicken annars får skräpet och det stilla vattnet min uppmärksamhet. Det är Jesus och det Han gör och vill göra och vill att jag ska göra, som måste vara i fokus för min uppmärksamhet. Då ska jag se att vattnet, heligheten, härligheten, väckelsen når ända ut till kanterna.

Då mindes jag en vers i Bibeln, i Psalm 119:37 "Vänd min blick från det meningslösa, skänk mig liv, som Du har sagt."

Ja, Gud, det är min bön. Vänd min blick från skräpet och det som betyder mindre till Dig och det som betyder allt.

Tack att Du håller Dina löften! Amen!