Captainsblogg

...nybakta saffransbullar, apelsin med kryddnejlika, ris à la Malta med saftsås, kaffe och pepparkakor, stearinljus och mycket mer. Precis så som det ska vara. En härlig kväll var det med Luciatåg med både stora och små barn. Ett 50-tal personer som fick uppleva julens budskap på ett kanske annorlunda sätt när Mackan körde lite stand up-preaching om de tre vise männen bl.a. Jag trodde strax innan kl.16 att lokalen skulle förbli nästan tom och så plötsligt är foajén full av folk. Flera jag inte sett förut. En granne till oss som sett affischen jag satt upp i hissen :-) Hur coolt som helst.
Visst, vi fick väl inte in lika mycket pengar som man fått tidigare då lotterierna flödat,(vi har nämligen fattat ett principbeslut att inte spela om pengar i kåren), men ett stort antal människor som kanske aldrig annars går i kyrkan fick komma in och höra Guds Ord och vara med om en stor fest i Guds hus, det tror jag också att Gud välsignar.

Så nu fortsätter det att dofta jul de närmaste veckorna och vi får snart fira att Jesus föddes till jorden för att visa oss vägen till Gud.

Blessings!

Luciatåget (de stora barnen)

Tomte på vift

Mums!!!

Kryddnejlika... Clementin... Apelsin... Kanel.... Pepparkakor.... Stearinljus..... och mycket mer. På lördag, den 29/11 kl.16 har vi på Frälsningsarmén, Limhamn, DOFT AV JUL. Det är den årliga julbasaren till förmån för vårt arbetet bland barn, ungdomar och familjer. Det blir barnloppis, luciatåg, Stand Up, auktion, fiskedamm, godisbord, prylbord, julgröt, servering och mycket mer.
Du gör gott i att komma. Just nu går det åt mycket tid och kraft i förberedelser både för den och för söndagen som ju är första advent med gudstjänst kl.11.
Ja, jag hoppas att den mest påtagliga doften av jul i alla fall är Jesus. Att det är Honom vi lyfter fram. Utan Honom firade vi ju inte jul:-)

Nu är det bevisat. Barn tror på Gud även om ingen lärt dem det. En forskare i Oxford menar att tron på en högre makt finns i barnets medvetande från födseln.
"Om vi strandsatte en handfull barn på en ö för att växa upp ensamma skulle de tro på Gud", hävdar han.
I Bibeln står det att Gud lagt ner evigheten i människornas hjärtan och denna forskning verkar visa på det. Det är nog därför man ser himlen när man tittar in i ett litet barns ögon. Alla kanaler till Gud är öppna. Ingenting har kommit och förstört det vackra i Gudsförhållandet. Barnens änglar ser Guds ansikte hela tiden och håller vägen öppen.
Vi vuxna har mycket att lära av barnen. I gudstjänsterna är barnen förebilder för oss i spontanitet, naturlighet och öppenhet. Är man glad så dansar man; tycker man att musiken är bra ropar man "bravo"; är det något man inte förstår frågar man "vad menar du?"
"Ingen på jorden är himlen så när som barnet Han tar i sin famn."
Gud, välsigna speciellt alla barn idag. Krama om dem och lår dem känna att Du är nära och Du älskar dem och i Din famn är de trygga. Amen

Efter att ha tillbringat några dagar i Småland på en fortbildningskurs i ledarskap är jag nu tillbaka och har nästan "landat". Jag läser då i pressen att Postens VD Lars G Nordström avstår från hela sin lön på 900 000 kr i månaden för brevbärarnas skull och för att slippa kallas girig. Lönen motsvarar den för 45 brevbärare. Jag tänker att om man kan avstå så har man så man klarar sig ändå, vilket verkar vara fallet, men en del hade nog ändå tagit emot dessa pengar med glädje och struntat in vem som kom i kläm. Jag ger en eloge till Nordström för vad han gör. Dessutom kommer han ju att betala tillbaka de utbetalningar som gjorts sedan han tillträdde den 1 juli och inga nya kommer att göras.
"Nu vill jag sätta punkt för den här diskussionen och fokusera på rätt saker vilket är att leda ett av Sveriges största och viktigaste företag", säger Nordström.
Så det finns hopp för svenskt närlingsliv ändå. Trots alla fallskärmsavtal, löner med fantasisummor och girighet. Då finns det kanske hopp för gemene man också. Vi strävar ibland alldeles för mycket efter att tjäna mer och mer pengar så vi kan köpa fler och dyrare saker och när vi har allt så ska vi bli "lyckliga". Många med mig vet att så inte är fallet, man blir inte lycklig av massor av pengar eller saker. "Samla sketter i himlen" säger Jesus, "för där din skatt är kommer ditt hjärta att vara". Jag vill inte att mitt hjärta ska vara i en platt-TV (har förresten ingen platt-TV), jag vill att mitt hjärta ska vara hos Jesus och att Hans vilja och hjärta ska vara i mitt.
Så kommer det då en man som Nordström och inför hela svenska folket avstår 900 000 i månaden för andras skull. Vad skönt! Ja, jag vet att han har mer än tillräckligt från tidigare arbetsplatser och kommer att klara sig alldeles utmärkt, men gesten är god och han skulle lika gärna kunnat ta emot dem.
Jesus sa också: "Om ni är tysyta kommer stenarna att ropa". Är Nordström en av de "ropande stenarna"? Ja, kanske det. Jag tycker det inger hopp i alla fall.
Blessings!

Jag erkänner - jag brukar se Allsång på Skansen på somrarna. Ett trevligt och medryckande program oftast. Anders Lundin som leder detta har för vana att säga till sina gäster när han tackar dem - "Kom snart tillbaks", vilket väl är en trevlig inbjudan och ett bra betyg på att de skött sig.

Idag och nästa söndag är de två sista söndagrans i kyrkoåret och temat idag är "Vaksamhet och väntan" och nästa söndag, Domsöndagen, "Jesu återkomst". Att Jesus ska komma tillbaka predikas det om om i kyrkorna runt vårt land på många olika sätt skulle jag tro.
Han har ju varit borta rätt länge nu, sedan den dagen Han for iväg till himmelen och lärjungarna stod kvar och tittade efter Honom, som om Han skulle återvända direkt. Han fick skicka en ängel som talade om för dem att det var dags att gå vidare och jobba medan de väntade. Men både de och det första århundradets församling levde med Jesu återkomst för ögonen - Han kunde dyka upp när som helst så var beredd! Kanske skulle vi behöva mer av den hållningen idag också för att Han kommer tillbaka det är solklart och när Han kommit kommer ingen att tveka att Han kommit. Då kommer alla vi som uttalat någon slags trosbekännelse ta emot Honom med glädje och alla människor kommer att inse och säga att Jesus är Herre, oavsett tidigare åsikt, för "alla knän skall böjas och alla tungor ska bekänna att Jesus Kristus är Herre" Fil.2:10-11.

Att Jesus ska komma tillbaka är inget hot - det är ett löfte! Framtiden är hoppfull. Jordens historia kommer inte att sluta med att röken skingras från en sönderbombad planet där alla spår efter mänskligt liv är utplånade. Det kommer inte att sluta så. Vi är på väg mot den återkommande Jesus. Rullgardinen dras inte ner då, den dras upp och något nytt kommer.

Under tiden vi väntar då, vad gör vi då? Ja, Jesus säger ju att för oss som tagit emot Honom har Guds Rike redan kommit, det är inom oss och vi är dubbla medborgare. Vi ska leva efter vårt lands lagar men också efter Guds Rikes lagar och Guds vilja. Så som redan medborgare i Guds Rike kan vi vänta hoppfullt men också aktivt på att Jesus ska komma tillbaka. Vi kan vänta tillsammans med Honom för Han har ju lovat att vara med oss alla dagar till tidens slut. Och att vänta aktivt är också att leva som Han vill, för andra människor, att göra de goda gärningar som har globala effekter likväl som hjälper den enskilde människan - Heart to God - Hand to man - sa ju William Booth.

Men om Jesus kommer snart, får vi inte drömma om en framtid för oss och våra barn och barnbarn på denna jorden då? Att få växa upp, arbeta, gifta sig, få barn, resa etc? Jo, det är klart! Satsa rakt in i framtiden. Vi i församlingen jobbar för framtiden utifrån förutsättningen att vi ska vara kvar länge. Men vet du, oavsett hur mycket du hinner med innan Jesus kommer tillbaka - när Han kommer blir ingen besviken. Våra största jordiska drömmar blir ingenting i ljuset av Hans härlighet. När vi stiger över tröskeln till den verklighet som kommer med Jesus finns ingenting större eller härligare.
Jesus kommer inte för att avsluta folkens liv utan för att avsluta folkens lidanden och vi får se framåt med glädje och hopp och veta att ingen kommer att bli besviken är Han kommer. Alla kommer att säga Tack att Du kom!

Alltså, detta blir inget långt blogginlägg (dels för att jag är för upprörd så jag skulle nog skriva fel dels för att tiden inte räcker till just nu), men allvarligt talat, denna debatt om samkönade äktenskap gör mig så förb...arg. Nu går Lars Ohly in och säger att präster i framtiden ska tvingas viga homosexuella par annars ska de fråntas vigselrätten, jamen, vad har vänsterpartiet med Bibeln att göra - inte ett dugg. Sist jag kollade så grundar kyrkan sin existens på Bibeln, Guds Ord och ingenstans i Bibeln hittar jag grund för att det skulle vara riktigt för homosexuella par att ingå äktenskap. Man och kvinna står det faktiskt och det är 8 år sedan kyrkan och staten skiljdes åt - dah!

 Det finns säkert samfund som vill kunna fortsätta att diskriminera på det här sättet. Men jag menar att samhället inte kan acceptera det, sade Lars Ohly vid en pressträff med riksdagsjournalisterna på tisdagen, skriver Svenska Dagbladet.

"Samhället inte acceptera...?" Är det nå'n som är diskriminerad är det väl prästerna i så fall, vaddå fråntas vigselrätten? Är de mindre värda för att de har en åsikt då?
Nej, Lars Ohly och alla andra i både höger och vänsterpartier, studera Bibeln och låt kyrkan vara kyrka.

Obs, alla Ni homosexuella som nu tror att jag hatar Er, så är inte fallet, men jag kan inte se att äktenskap på Biblisk grund, i kyrkan skulle vara möjligt för Er.

Kyrkans tidning och Dagen

Have a nice day.

På söndag är det Fars dag och köpmännen gnuggar händerna igen. Många pappor och fadersgestalter kommer att bli uppvaktade med blommor, tårta, kort och presenter. Varannan pappa kommer att få en slips i present. Andra gångbara gåvor är böcker och strumpor. Enligt en nätenkät från 2001 så vill far helst, om han själv får välja, ha whisky, cd-skivor, böcker och sport - och fritidsgrejor. I USA, där Fars dag firas i juni, spenderas varje år 10 miljarder kronor på Fars dags presenter - hm, finanskris...?

Vi kommer att ha Cafégudstjänst kl.11 på söndag (välkommen) då vi uppmärksammar Far på olika sätt. Gud är ju vår Far. Han är vår Skapare och då är Han vår Far och vill vara oss nära och lära känna oss bättre. Vi får frimodigt komma fram till Honom med våra frågor och be Honom leda oss och hjälpa oss. Ingen sund far skulle straffa sitt barn för att barnet söker lära känna honom bättre. Vi kan likt ett barn som hoppar upp i sin fars knä, komma inför Gud och söka lära känna Honom bättre.

Jesus lärde sina lärjungar, och oss, att be till vår Far. Ordet Abba som används i grundtexten har egentligen betydelsen pappa, eller ännu intimare - pappsen. Vi får verkligen vara barn till Gud.
Jesus var ständigt uppkopplad till sin himmelske Far. Han lär oss att vi kan vara lika öppna mot Gud, som Han var. Linjen till Gud är aldrig upptagen, det är en osynlig direktlinje som alltid är öppen, det är bara vi som oftast är för upptagna för att använda oss av den.
Jesus lär oss att bön är ett öppet samtal med Gud. Att vi får kalla Honom Far, Pappa. En del har en dålig relation till sin egen far. Man kan vara rädd för sin far, man kan ha blivit kränkt av sin far eller slagen eller haft en far som fullständigt struntat i en. Men Gud är en Far som ingen behöver vara rädd för eller ha aversioner mot. Gud är en Far med öppna armar och till Honom får vi be om allt, både det som är svårt ochjobbigt och det som är roligt.
Jesu bön röjer den omedelbara och ständiga kontakten som Far och Son har. Samma närhet till Gud får vi ha i vår bön.

Underrubriken på söndagens gudstjänst är: "Pappa Gud, hur kan man överleva utan Dig?" 
Vi i västvärlden tar så mycket för givet. Vi tycker att vi kan klara oss själva, vi har det så bra. Det är först när det händer något utom vår kontroll som vi börjar tänka och undra om vi kanske inte är så allsmäktiga som vi trodde. När allt går bra bryr vi oss inte om Gud, men när något går snett tvekar vi oftast inte att skylla på Honom - märkligt det där.

Jag är glad att det finns människor i andra delar av världen där men får uppleva att Gud verkligen är ens Far, ens Pappa. I Pakistan sker helandeunder, väckelse, massor av människor i olika åldrar får ta emot Jesus som sin personlige Frälsare, Herre, vän och bror och Gud som sin Far. Läs rapporter här.

Tänk om vi också, kanske speciellt nu är vi firar Fars dag, kommer ihåg att det är Gud som gett oss allt vi har, Han älskar oss, vi får vara Hans barn och Han är vår Far, vår Pappa.
"Vilken kärlek har inte Fadern skänkt oss när vi får heta Guds barn. Det är vi!" 1Joh.3:1

Ha en underbar Fars dag!

PTL-ministries i Pakistan

Som de flesta som känner mig vet vid det här laget så gillar jag tatueringar och mina senaste fyra har jag gjort i studion Transylvania Tattoo & Piercing på Limhamn. Nu har de fixat och donat i studion och gjort den fin på alla sätt och i samma veva bytte de namn på den till Limhamn Tattoo. Kanske det blir bättre, Limhamnare är nog ganska patriotiska och ett sådant namn kanske ger med cred åt det hela. Jag gillar det i alla fall.

Ny skylt!

Så, det var det andra blogginlägget på kort tid som egentligen inte hade något djupare innehåll. Ska försöka bättra mig.
Blessings!

Alltså, jag tittar inte jättemycket på TV. Mycket sällan på dagtid och oftast inte före kl.20 på kvällen, men vissa program gillar jag att se och ser fram emot när de visas. CSI t.ex. är ett sådant. Cityakuten har jag också följt mer eller mindre i flera år. Ett annat är Miami Ink, som går på TV6 på söndagar kl.19. Söndagar är ju arbetsdag för mig och efter gudstjänst och annat fixande hela da'n är det skönt att sitta ner och titta på Miami Ink. Detta är alltså ett program om tatueringsstudion Maimi Ink  i just Miami och man får se de mest fantastiska konstverk skapas på människors kroppar och jag och alla som har ett antal tatueringar själv vet hur det känns när konstverken växer fram, vilket också gör det intressant att följa. Idag förberedde jag kvällskaffet och plockade iordning i köket och fixade och donade för att kunna titta på detta program när det var dags. Då upplyser maken mig om att det är inget Miami Ink idag, det är Formel1!!!!!!!, vilket han då redan suttit och tittat på hur länge som helst och ljudet har gjort att jag tagit långa omvägar runt TV:n, och nu utgår MITT program för dessa idiotiska bilar. Hmmm. 

Nåja, nu fick jag ju blogga istället och kan tala om att dagens gudstjänst blev en fin ljushögtid då vi fick minnas, gråta och glädjas och samtidigt se framåt och gå vidare med våra egna liv, leva nära Jesus för att bli mer lika Honom.

Idag har vi haft två kalas. Gabriel fyller 7 år och i förmiddags hade han ett magiskt barnkalas, med utklädda barn alltifrån Superman, Indiana Jones och Ninja Turtles till Häxor, Jack Sparrow och trollkarlar. Ett lyckat kalas med många fina presenter. Ett par stimmar efter den sista häxan gått hem, kom släkt och vänner med fler presenter och det kalasades igen. Det gäller att fira ordentligt, 7 år blir man ju bara en gång. När Gabriel skulle födas skulle jag få honom med planerat kejsarsnitt, vilket gjorde att jag själv fick föreslå datum. Han var beräknad till den 14 november och jag föreslog den 1:a och det blev det. I baktanken hade jag min mormor. Hon var född den 1/11 år 1900 och hon dog 1995, det år hon skulle fylla 95 år. Jag tyckte det var en fin tradition att fortsätta fira en födelsedag på Allhelgonadagen, som det är idag, och då blev det.

På väggen har jag ett foto av min mormor, från hennes ungdoms dagar. Hon var 17 år då det togs, alltså 1917. Jag har många gånger tänkt att jag hoppas det håller och inte faller sönder eller bleknar bort. Så jag fotograferade av det och la in bilderna i datorn. Men det är klart, datorer kan ju också haverera, så vad gör man då. Jo, galen som jag är så har jag nu tatuerat in min mormors porträtt på armen och idag visade jag det för dem som var på kalaset. Äntligen en tatuering som min mor kunde gilla redan från början utan att behöva vänja sig vid den:-)

Imorgon är det Alla Själars Dag, då vi speciellt minns dem som gått före oss. Ta vara på den dagen och låt sorgen, minnena och glädjen blandas.

Blessings!
      
Mormor 1917                                                     Nygjord tatuering

November närmar sig med stormsteg och det blir mörkare och kallare ute. Sedan ett antal år tillbaka har man sett utklädda barn som går och tigger godis - Bus eller godis - i husen runt omkring. Första gången jag var på en Halloweenfest var när jag bodde i USA i slutet av 1980-talet och jag blev bestört när detta firande kom till Sverige för här förväxlade man det hela tiden med Allhelgonahelgen.
Båda helgerna har vissa beröringspunkter, men de är inte samma sak.
Allhelgonahelgen frias den på lördag och söndag som infaller mellan den 31 oktober och 6 november. Alla helgons dag som har traditioner sedan 800 - talet, firades först till minne av den kristna kyrkans helgon och återinfördes 1954. På söndagen, Alla själars dag, är en dag som började firas på 1100-talet till minne av de döda. Man skulle minnas sina nära och kära som gått bort och väntar på uppståndelsen, varför man också tänder så många ljus på kyrkogårdarna.
Denna helg borde ju stå för ljus, kärlek och värme, att minnas sina kära bortgågna, medan den tyvärr blivit något av en spökhelg med det kommersiella Halloween-firandet, som alltmer tagit över och som står för döden, det onda och våld. Ordet Helloween kommer från engelskans all hallows eve, alla helgons afton, och firas den 31 oktober, kvällen före allhelgonadagen. I år sammanfaller allhelgonadagen med alla helgons dag och alla sjäars dag kommer efter, vilket gör det hela om än mer krångligt. Halloween härstammar från en keltisk rit som markerade att sommaren var slut, en naturens brytningspunkt då de onda krafterna var extra aktiva och precis som vid våra vårseder, tände man eldar för att skrämma bort spöken och häxor. När sedan kom till USA på 1840-talet förändrades den så småningom och blev såsom den är idag, och har sedan spridit sig till många länder, bl.a. Sverige.
Men kanske ska vi återinföra firandet av vår vackra, traditionella helg, Allhelgonahelgen, kanske främst för att minnas våra kära som gått före.En helg för eftertanke, att samlas med släkt och vänner, att glädjas åt de goda minnena, få sörja och lyfta fram hoppet om det eviga livet. Ställa ut vackra vinterdekorationer och tända minnesljus på gravarna. Ha en stund med barnen och berätta om dem som vi saknar och tända ljus för dem.

Kanske låter jag jättetråkig, men jag jag tror att man kan ha kul och festa om ordentligt ändå, utan häxor, spöken, skelett, ondska och bråd död. Mer av ljus än mörker, mer av liv än död.
Ja, jag har inget emot egenrligen om barnen går runt och tigger godis, bara de gör det rätt dag :-)

På Söndag har vi på Frälsningsarmén gudstjänst kl.11 med temat: "Såsom i himlen". Vill Du också ha mer liv än död så kom gärna och delta i gudstjänsten. Välkommen!

Den här söndagen har temat "Förlåtelse utan gräns" i våra kyrkor och församlingar. En del väljer att predika om det andra inte. Jag valde att göra det idag för jag tycker förlåtelse är ett så viktigt ämne.
Att kunna förlåta andra människor deras missgärningar är en befrielse, både för den som blir förlåten och den som förlåter. Om man inte kan förlåta utan fortsätter att tycka synd om sig själv, så övergår besvikelsen så småningom till bitterhet och livet blir ändå jobbigare.
Förlåtelse är i grund och botten ett val, ett viljebeslut. Det finns egentligen inga oförrätter som är så stora att man inte kan förlåta dem, det handlar om att vilja. Visst har vi rätt att vara besvikna och ledsna när någon gjort oss illa, men vi har inte rätt att binda människor vid sin skuld genom att inte förlåta dem. Vi behöver bestämma oss för att förlåta och då har vi det även om känslorna säger något annat. Och när vi bestämt oss för att förlåta har vi också bestämt oss för att glömma det. Ja, inte att radera händelsen ur minnet, det är ju inte möjligt. En klok dam sa en gång till mig att "Man kan alltid förlåta men man kan aldrig glömma". Och det är ju sant om man menar att radera minnet ur hjärnan. Men med glömma menar jag att vi väljer att inte dra upp händelsen igen. Vi kastar den i "glömskans hav" och där är det "fiske förbjudet"! Och även om samma sak händer igen, räknar vi andra gången som om det vore den första. Att förlåta helt och hållet är så viktigt för oss alla och är det svårt kan du alltid be Gud om hjälp att förlåta. För om Han kan förlåta Dig, så har du ingen anledning att inte förlåta dina medmänniskor.

Men förlåtelse utan gräns då, finns det? Kan vi förlåta dem som förgriper sig på små barn eller mördar dem? Kan vi förlåta dem som flög in i WTC 2001-09-11? Kan vi förlåta småbarnspapporna som köper sex av 14-åringar?
Bibeln säger: Ja! Det finns ingen synd så svart att Gud inte kan förlåta den och om Han kan och vi får leva i och genom Honom, då får vi också lära oss det. Lära oss att se och älska människan och fördöma handlingen.
Jesus förlät, då Han hängde på korset med allas våra synder i sin kropp - tänk vilken outhärdlig pina - där och då förlät Han. "Fader förlåt dem för de vet inte vad de gör." Vem är då vi att inte förlåta våra medmänniskor?

Gud, hjälp oss att förlåta. Hjälp oss glömma. Lär oss leva som Du vill. Amen

Fader, förlåt dem....

För en dryg vecka sedan arrangerades den årliga Äldreomsorgsdagen på ett av serviceboendena här i stadsdelen. Det är en dag då olika butiker, organisationer etc. får ställa ut och visa och presentera sina verksamheter, speciellt för äldre då, men även t.ex. chocolaterian var där och bjöd på choklad och så. Det var underhållning och mannekänguppvisning, vilket ju är jätteroligt att man kan ha utan att behöva vara 18 år och trådsmal. Fantastiskt att man gör sådana här satsningar för stadsdelens äldre invånare, varje höst.
Fram till för några år sedan var även några av kyrkorna i stadsdelen inbjudna att delta och presentera sina äldreverksamheter och samlingar. Jag var aldrig med nå'n gång för det var innan jag jobbade här, men jag har hört att det brukade vara mycket uppskattat. Kyrkorna gör väldigt mycket för de äldre för att just sätta guldkant på tillvaron, men nu finns vi alltså inte med i detta, (jag får nog ta reda på varför...)
Hur som helst, jag läser då på Sydsvenskans lokalsajt om denna dag och upptäcker då att av dem som var inbjudna var bl.a. Casino Cosmopol - med spelbord och croupier (låtsaspengar visserligen); Systembolaget med smakprover (alkoholfritt tror jag); samt Apoteket - vilket i och för sig inte var så konstigt, men istället för att visa t.ex. antirynkkrämer och liniment så visar man sexleksaker!!! Alltså, egentligen är jag inte så pryd, men på nå't sätt känns det lite konstigt. Inte att man kan behöva hjälpmedel på det området på äldre da'r, men om nu det är så många organisarioner som är där och visar att gulstunderna går ut på att tillfredsställa sig själv, sin kropp, sitt ego och bränna sin pension på Casino eller alkohol, då tycker jag att där också borde funnits en motvikt presenterad. En motvikt som kunda berätta att det finns guldstunder att hitta på annat sätt. Att man aldrig blir för gammalför att möta Jesus och få sitt liv förvandlat; att man aldrig blir för gammal för att be för och hjälpa någon annan människa; att ålder inte har någon betydelse när det gäller att få den inre frid som övergår alla sätt att tillfredsställa sina kroppsliga begär. Att den guldkant på tillvaron man kan få genom Jesus Kristus inte bara räcker i detta livet utan in i evigheten.

Ja, jag hoppas att det blir så nästa år, att kyrkorna också får en chans att presentera Jesus för folket.

Blessings!


Är detta guldkant på äldre da'r?

För några dagar sedan skrev jag om bilden av Frälsningsarmén som ett pittoreskt inslag i gatubilden (se nedan).
Jag fick ett mail av en person som tagit illa vid sig av att läsa detta och jag lovade kommentera det hela igen.
Jag vill påpeka att jag har största respekt för de äldre soldater och medlemmar som under många år stått på gator och torg och sjunit och spelat om Jesus, samt stått och sålt Stridsrop och samlat in pengar som kommit Frälsningsarméns arbete till godo. Nyligen har en av våra trogna Stridsropsförsäljare slutat p.g.a. ålder och värk, och vi saknar att se honom utanför affären med bössa och "Ropen". Han har gjort en fantastisk insats under många år.
Jag har själv varit ute och sjungit med på stan och på olika platser. Jag har också sålt Stridsrop, vilket jag klart kan erkänna inte är min gåva:-), så jag har inget alls emot dem som gör det, tvärtom.
MEN om gatusången och bössan och Stridsropsförsäljningen är det enda kännetecknet på Frälsningsarmén idag, då är vi illa ute. Ja, då dör vi snart. För inom en ganska snar framtid finns varken de som sjunger och spelar eller de som lyssnar på just dessa sånger. Det är ingen kritik, bara ett konstaterande att ingen blir yngre utan alla blir äldre och när majoriteten, i alla fall här, är mellan 75-90 år, både av de som spelar och de som lyssnar, då är det bara ren och skär matematik.

Jag ville med mitt inlägg påpeka att Frälsningsarméns arv ser annorlunda ut. Musiken kom till för att man skulle kunna göra sig hörd i folkmassorna. William Booth använde alla medel han kunde finna för att nå människor med budskapet om Frälsning i Jesus Kristus. Han sa också att "Om det skulle hjälpa att jag står på händerna och spelar tamburin med fötterna för att någon människa skulle få möta Jesus, då skulle jag göra det."

Vår käre grundare sa också att "Om Frälsningsarmén slutar att vara Frälsningsarmén (med betoning på Frälsning), då ber jag Gud att ta bort den från jordens yta." Och då tycker jag att det är min och alla andra som är involverade i FA, uppgift att finna de vägar som fungerar för att nå dagens människor.

Det som gör mig lite förvånad när jag får reaktioner på mina åsikter, speciellt i sådana här frågor, är att de som reagerar ofta själva har varit aktiva i Frälsningsarmén, men är det inte längre och av någon anledning verkar de fortfarande vilja hålla kvar i det som de en gång lämnade. Märkligt. Till Er vill jag bara säga - kom till oss och se hur vi arbetar med barn och familjer, hur vi söker vägar för att möta de behov som finns. Vi har mycket lång väg kvar men Gud bekräftar gång på gång att vi är på rätt väg. Jag tror att vi behöver dö ifrån vårt eget ego och själviska attityd och dö med Jesus på korset för att i ödmjukhet uppstå med Honom till något helt nytt , något som egentligen är lika gammalt som Jesus eller äldre - att sättan andra framför oss själva. Att leva för att de som går förlorade utanför våra fönster medan vi bråkar om vem som ska sjunga var och hur möblerna ska stå, att de ineta ska gå förlorade utan få möta Jesus och få mening med sina liv och så att Guds rike kan växa. Må Frälsningsarmén få vara just det den heter och arbeta efter Others och Allt för Kriget!

Blessings!

Jag var för några veckor sedan var ute med Street Church (kyrkan på gatan) och bjöd på kaffe, bibelord, biblar och pratade med folk som var i rörelse. Det är vi frikyrkor i stadsdelen som gör detta en lördag förmiddag ca var tredje vecka, för att få ut Jesus på gatan, visa att vi finns till hands.
Sist vi var ute talade jag med en man som frågade varför Frälsningsarmén inte längre stod och sjöng på lördagar i Ica-affären. Jag förklarade att de som stod där för 10 och 20 år sedan är de samma som skulle stå idag och de faller av en efter en och låter inte speciellt bra heller. Jag sa också att vi behöver finna nya vägar för att nå dagens människor och möta de behov som finns nu. Street Church är en sådan väg och kanske hårdrock en annan - fast då höll han på att sätta kaffet i halsen, nej, nej, sa han, förstör nu inte alla föreställningar jag har om Frälsningsarmén.
Och då tänkte jag - Om dina föreställningar är att vi är detta pittoreska inslag i gatubilden, då förstör jag dem gärna.

Frälsningsarmén idag må på många plaster föra en tynande tillvaro och inte göra så mycket väsen av sig, men vi behöver titta tillbaka på vårt egentliga arv. Den unga FA hade verkligen inte kyrkan och Jesus som nå'n hobby eller nå't som man klämmer in i planeringsalmanackan. Det var ALLT FÖR KRIGET! Saved to save - räddad för att rädda, och utan personlig invigning för själafrälsningsarbete kan ingen vara en god soldat. Genom sitt liv och sina ord slog William Booth (FA:s grundare) an tonen: "Vad vi just nu behöver i Frälsningsarmén och på annat håll är män och kvinnor beredda att dö på sin post. Det är var världen behöver, vad vi ber om och vad Gud vill." Grundsatsen var no pain - no gain = ingen seger utan smärta.
Frälsningsfolket strävade efter att leva och predika ett rent och heligt liv. Ingen del av livet kunda få bli opåverkad av evangeliets förvanldande kraft och den helige Andes aktivitet. När Gud fick grepp om människors liv belystes familj, affärsliv, relationer, ekonomi, utbildning och romantik bokstavligen av förnyelsens strålkastarljus och det var bevis på detta slags förvandling där livsstilen förändrades intill oigenkännlighet, som vittnade om effektiviteten i Frälsningsarmén. Det handlade inte om ihålig gudaktighet utan om en genomgripande revolution i människors liv och som en konsekvens därav, hela samhällen. Hela evangeliet skulle förvandla hela människan.

Så vad är vi då? Ja, jag vill vara som dessa första frälsningssoldater som levde efter parollen ALLT FÖR KRIGET! Jag vill vara den sortens kristen som djävulen sätter upp varningsskyltar för i helvetet.
Pittoreskt inslag - Nej, Aldrig!!

...än att behöva ta upp ärenden som är stormar i vattenglas.
Frågan om den nye rektorn på Lunds universitet, Per eriksson, och hans kristna tro har riksdagen.  Sydsvenskan idag skriver att Kristdemokraten och riksdagsledamoten Lennart Sacrédeus har författat en skriftlig fråga till Lars Leijonborg (fp), högskole- och forskningsminister. Han fokuserar där på de frågetecken kring Per Erikssons tro som väcktes efter utnämningen var klar och att han tillskrivits åsikter och värderingar på grund av sin samfundstillhörighet. Han kallar det kristofobi och undrar nu vilka åtgärder Lars Lejonborg avser vidta mot denna fobi inom den akademiska världen.

Visst tycker jag att det är urdåligt av just den akademisk världen att inte kunna se till en persons kvalifikationer inom yrket utan att få nippran när man hör att personen i fråga är kristen och tillhör en församling, men snälla nå'n, måste man ta upp detta till riksdagen. Är akademikerna i Lund inte vuxna nog att fixa detta själva. Låt Per Eriksson visa vad han kan inom det han är utnämnd till och låt honom få vara den kristna människa han är . Man behöver inte vara idiot för att man lever i en relation med Jesus. Tänk, han kanske t.o.m. kan ha en positiv inverkan på tillvaron vid Lunds universitet.

Nä, nu tillbaka till verkligheten - förmiddagskaffe :-)

1998 hände en märklig sak i Honduras. Orkanen Mitch drog fram och ödelade stora delar av landet. Hela byar förstördes och följderna blev förödande. På en vecka föll 3 liter regn och hela landstrukturen förändrades och massor av människor omkom. Det är inget ovanligt att det faller 3 liter regn i Honduras, men då sker det under ett år, nu kom allt under en vecka plus att det blåste orkan då.
När vattenmassorna slutligen sjönk undan hade Cholutecafloden flyttat sig. Förut fanns det vägar på båda sidor av floden och en bro som gick över den och allt fungerade som det skulle. Efter orkanen hade floden flyttat sig och vägarna var bortsköljda och kvar stod en brokonstruktion, bredvid floden, och hade inte längre någon funktion. Numera är det en turistattraktion.

Den här bliden är för mig en tydlig bild på hur det kan vara för oss kristna och i synnerhet de etablerade församlingarna i ett samhälle som ständigt förändras. Tyvärr ser vi ofta ut som Choluteca-bron. En struktur som står mitt ute i ingenstans och som inte fyller någon funktion. Ja, okej, nu raljerar jag lite för visst kan man använda även en brokunstruktion i ingenstans. Man kan ha picknick där bredvid floden och sitta under bron och få skydd från solen. Det kan vara riktigt behagligt och mysigt och man får nya krafter att fortsätta med sina sysslor. Så är det även i kyrkan, vi kan ha det mysigt och andas ut och samla kraft och det ska vi absolut göra, men det hjälper inte om vi inte sedan går iväg och gör vår tjänst någon annanstans, för andra människor.

Förändring sker alltid - regn kommer alltid att falla - och då är frågan vad vi gör. Ska vi längta tillbaka till den tid då bron fungerade som den skulle eller ska vi gräva en tunnel så floden kan flyta tillbaka eller ska vi ta tag i det hela och bygga en ny bro, alltså söka nya vägar för att möta de förutsättningar som finns i dagens samhälle bland människor i vår omgivning idag, eller ska vi längta och sukta efter hur det var för 40 år sedan.

Jag vill i alla fall inte vara den som suktar och längtar efter flydda tider, inte heller bara ha picknick under en död bro. Nej, jag vill bygga nya broar, finna nya vägar, nå nya människor. Jag har ju mött Jesus, Hans kärlek, omsorg, kraft och styrka i mitt liv. Han har dött och uppstått för mig och alla människor - det måste jag finna vägar för att berätta så folk idag förstår och själva får uppleva Honom.

Guds välsignelse till Dig idag och alla dagar!

Cholutecafloden och bron

Power Center heter platsen där jag tränar vibrationsträning ett par gånger i veckan. Effektiv träning för alla muskler i kroppen. 10 minuter motsvarar ca 40 min. aerobics träning i styrka, så det kan man ju stå ut med. Perfekt för alla stressade människor som försöker klämma in träning i sina scheman. Och så jag då, som i och för sig gillar att vara effektiv, men har förmånen att kunna träna på förmiddagen ibland och då är det oftast inte så många där, vilket kan leda till bra samtal med de anställda.
Hur som helst så fick jag en tanke idag då jag var där och läste orden Power Center. Jag hade precis kommit från en bönesamling på Frälsis och den samlingen brukar vi benämna Power Hour - en timme av kraft! Så jag tänkte att jag vill att Frälsis ska vara ett Power Center. En plats där Guds kraft är påtaglig, där man kan få fylla på av Honom, få uppleva Gud på ett personligt och kraftfullt sätt. En plats som är som ett "träningsläger" där vi tränas till äkta lärjungar som kan utföra det arbete som Gud vill uta i samhället, bland våra medmänniskor. En plats där man samlas för gudstjänster,  bönesamlingar, fester etc.  men också andra, öppna aktiviteter där vi som känner Jesus tränas i vårt lärjungaskap och på olika sätt betjänar andra. Egentligen är det bara fantasin som sätter stopp för vad vi kan göra för våra medmänniskor. Jesus säger att vad ni har gjort för en av dessa minsta det har ni gjort för mig.
Jag läste en artikel i Dagen där man i kyrkor i USA tar emot vapen. Man uppmanar folk att komma med sina vapen till kyrkan så att det beväpnade våldet ska sluta. Vapnen smälts ner och blir till klädhängare! Häftigt! Det är fantasifullt.

Ja, du som är kristen och tror på att bön hjälper, be gärna för oss att nya människor ska finna vägen, först och främst till Jesus, men gärna också till vår församling. Vi behöver bli fler som hjälper till att forma detta Power Center och denna mission bland människorna i vår närhet.

Blessings!