Och det blev en strid i himlen......
Och det blev en strid i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred, men han övermannades och det fanns inte mer någon plats för dem i himlen. Och han, den stora draken, ormen från urtiden, han som kallas Djävul och Satan, han som förför hela världen, han störtades ner på jorden och hans änglar störtades ner med honom. Upp.12-7-9
Redan förra våren då "yrsel-helvetet" började hade jag stort behov att att påminna mig själv och andra om att djävulen är besegrad, för alltid, att hans makt är så minimal jämförst med Guds makt, att det är löjligt. Jag gillade redan då texten som berättar om änglafursten Mikael som med sina änglar, på uppdrag av Gud, övervinner och med full kraft kastar ut den onde ur himlen, ur allt vad Guds Rike heter. Han är besegrad och endast Gud har all makt. Jag talade inte om Mikael i söndags men om att Gud både är god och allsmäktig och att oberoende av vad Jonas Gardell och hans gelikar i "Å, Herregud" på svt 1 lär ut, så är Gud både allsmäktig, allälskande, allgod och Helig och den ende som är värd att tillbe och ära. Du kan själv lyssna på predikan här om du vill.
I alla fall, när jag blev sjuk bestämde jag mig för att jag skulle göra några speciella saker när jag blev frisk eller i alla fall mådde så pass mycket bättre att jag kunda tänka mig genomföra det.
Det ena var att gå till frissan och skaffa en ny fräck frisyr - har beställt tid den 27/4 - och det andra var att skaffa en ny tatuering (sorry mor) som påminde mig om att den onde är besegrad och Gud har all makt.
Så, nu har alltså Änglafursten Mikael, i strid med draken/djävulen, hamnat på min arm. Tack Simon, det gjorde du bra. För alltid ska jag komma ihåg att Gud är störst!
Blessings!
Smaka och se
Nåja, vi hade lunch-gudstjänst på temat Smaka och se i söndags. Mackan hade gjort underbar fisksoppa och till efterrätt åt vi glass. Vi gjorde en typ "tillsammans-predikan" där alla var med och bidrog på något sätt i samtalet.
Mackan har bloggat om detta mer här så det kan ni läsa, men jag utvecklar lite. Han ställde tre frågor vi funderade över tillsammans:
1. Varför, tror vi, har vi “slutat upp” att äta tillsammans i Kyrkan i stort? Hur kommer det sig att det här inte är det naturliga sättet att fira Gudstjänst längre?
2.Vad, tror vi, har vi förlorat genom att inte äta tillsammans längre?
3.Och vad, tror vi, skulle vi vinna på att börja med det igen? Skulle det vara relevant och, i så fall, på vilket sätt? Eller är det förlegat?
Det vi kom fram till var ungefär såhär:
1.Den första församlingen träffades i hemmen och åt tillsammans, det var ett naturligt sätt att umgås och Jesus hade ju alltis ätit tillsammans med dem sina vänner och lärjungar så det var så det var, inget konstigt. Sedan blev det statsreligion och kyrkobyggnader byggdes och den här lättare, naturliga biten försvann allt eftersom det tillkom ämbeten av olika slag. Det gick ifrån att alla var deltagare till att det blev talare och åhörare. Däremot är det ju så nu att det äts och fikas mer i hem/små/bönegrupper.
2. Den närmare gemenskapen går ju förlorad när man sitter och tittar varandra i nacken istället för att se på varandra över tallriken. Den gemenskapen har flyttats till hemgrupperna. Det stora problemet bland människor idag är ju ensamheten och idag kan man gå både till och från kyrkan och vara lika ensam när man går som när man kom, men om man sitter ner, äter, fikar och samtalar så blir alla sedda. Och som sagt, vi har förlorat en hel del av det Jesus gjorde, nämligen åt med folk, umgicks, levde ut det "sakramentala livet".
3. Vi skulle vinna en helhet, lättare att bjuda med folk, en församling som lever i omsorg om varandra och andra.
Ja, ungefär så. alltså kommer vi att med jämna mellenrum ha just lunch-gudstjänster där ingen ska vara ensam utan vi gör gudstjänsten tillsammans. Och vi har aldrig (eller i alla fall ytterst sällan) en gudstjänst utan fika. Vi börjar dessutom oftast med just fikat för att få en chans att prata, varva ner och känna av stämningen lite. Det är en modell som passar oss bra och som vi tror kan vara tillräckligt låg tröskel för att våga sig hit.
Så det var lite om det. På söndag kl.11predikar jag och vi samtalar om Gud är Allsmäktig och/eller God, en ganska aktuell debatt just nu. Fika börjar vi med så välkommen du med.
Blessings!
Snödroppar - våren är här!!!!!
I'll fight
Kampen mot ondskan var temat i söndags men jag valde att kalla predikan "I'll fight". Det finns flera olika sätt att delta i kampen mot ondskan. Vad är ondska? Ja, många olika saker. I 1Pet.2:1 står det”Lägg därför bort all slags ondska, falskhet och förställning, avund och förtal.” Typ sån’t som inte leder till nå’t gott alls.
Kampen mot ondskan då, ja börja med rustningen i Ef.6:10ff om rustningen:
1. Bältet – sanningen
2. Pansar – rättfärdighet
3. Skor – villigheten
4. Sköld – tro
5. Hjälm – frälsning
6. Svärd – Guds Ord
Den unga Frälsningsarmén levde handfast efter detta, kampen mot ondskan var fysisk såväl som andlig, man bangade inte för något. Man gav sig in i strider, i slagsmål, i stadsdelar där knappt polisen vågade sig in, men stred mot orättvisor på de mest kreativa, farliga sätt, man gick ”undercover” som Guds agenter för att avslöja olagligheter och rädda livet på folk både för detta livet och för evigheten. William Booths tal: I'll fight är berömt oh något att leva efter.
Vi kan fortfarande idag kämpa på det sättet, handfast, kanske speciellt i andra delar av världen där fattigdom och orättvisor är mer utbredda och resurserna är begränsade. Men även här kan vi uppleva att vi rent fysiskt måste sätta fram trons sköld, frälsningens hjälm och Andens svärd när vi, t.ex. på Street Church, möter någon människa som är påverkad av ondskan och på väg att göra onda saker.
Vi kan också fortfarande få rent handgripligt ta till åtgärder för att bekämpa orättvisorna i vården, bland hemlösa o.s.v. Men det är kanske inte allas vår vardag egentligen.
Om vi tar en annan synvinkel, Rustningen är lika viktig hur vi än kämpar, det ska vi komma ihåg, men om vi läser i Luk.10:17-20 …gläd er över att era namn är skrivna i himmelen…….
Alltså, om vi lever med Kristus i oss så har vi våra namn upptecknade i himlen och det är det vi ska vara glada för och leva ut och då blir det en kamp mot ondskan samtidigt som det blir ett sätt att evangelisera.
T.ex i äktenskapet; arbetsplatsen; i trafiken, ja, att alltid leva i trohet, ärlighet, sanning, löna ont med gott vilket har mycket bättre verkan och samtidigt är ett sätt att bekämpa ondskan.
Så egentligen kan vi ju slå två flugor i en smäll, för att kämpa mot det onda är på samma gång att evangelisera, att sprida det glada budskapet om Jesus Kristus som är hela världens och alla människors Frälsare och Herre och som vill se till att allas namn är upptecknade i himlen.
Rom.12:21 Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda.
Blessings!
William Booth - A man with a mission!
"Det som göms i snö...." och Bibeläventyr
Det verkar som att så fort det har snöat ett tag så är det ok att sparka snö över hundens bajs och gömma det istället för att plocka upp det. Vad är det för fasoner? Nu har det töat några dagar här och man kan inte ta en promenad och njuta av omgivningen för man måste hela tiden titta ner på trottoaren så man inte trampar i hundbajset som ligger överallt. Också alla offentliga gräsmattor runt om utmärks av hundbajs. Jag tänker på att sätta upp en skylt på gräsmattan framför kåren där det ska stå: Hundar är varmt välkomna att göra sina behov på vår gräsmatta under förutsättning att medföljande människa plocker upp det och tar det med sig.
Så, skaffa inte hund om du inte kan sköta allt runt omkring!
Nog med gnäll.
Idag hade vi Bibeläventyrsgudstjänst med vår egen Bibeläventyrare: Rosmari Andersson.
Med hjälp av trolleritrick, presenter, bilder som vi fick hjälpas åt att sortera och skyltar som vi satte upp fick vi lära oss att Bibeln är Guds Ord fast det ibland kan tyckas tråkigt på utsidan; Gamla testamentets berättelser och händelsers kronologi och Israels karta. Vi fick också rappa de tio budorden - coolt.
Ni som missade denna har en chans till nämligen den 28/3, då blir det nå't liknande, det finns tydligen många timmars material att presentera Guds Ord på detta äventyrliga sätt. Tack Rosi!
Veckan som gick var det sportlov för barnen så tjejerna var hemma hela veckan medan Gabriel var på fritids mesta tiden. Imorgon börjar vardagen för dem igen med lektioner och läxor och allt annat roligt förstås :-)
På onsdag kl.18 startar skrivarcirkeln på kåren. Har du inte anmält dig men vill vara med så är det ok att bara dyka upp, du är välkommen!
Så går livet vidare med träning och allt som behövs för att det ska funka. Ber till Gud om en vecka med ny kraft och hälsa och att meterologerna som spår kallare väder ska ha fel......
Blessings!
Trolleritrick!
Alla Bibelns Böcker!
When life hurts
Temat för gudstjänsten igår, söndag, var egentligen "Prövningens stund", men jag valde att tala om "När livet gör ont".
Förut försökte jag ofta lista ut svaren på de svåra frågorna och sedan stolt ta fram dem. Nu är det mycket annorlunda. Jag har inga enkla svar. Vet inte varför vissa blir mirakulöst helade från olika åkommor och andra inte blir det. Vet inte varför olyckor händer vissa och inte andra. Vet inte varför onda saker händer goda människor och goda saker händer onda människor. Det är nog bara att konstatera – det finns inga enkla svar.
Ändå ville jag försöka lotsa oss igenom detta ämne om smärta och lidande och Guds plats i det.
Om man promenerar i en park på våren och ser den underbara naturen så för ett ögonblick kan allt verka perfekt med världen. Skapelsen reflekterar Guds storhet som en tavla reflekterar en konstnärs genialitet. Men om man tittar närmare så kan man märka smärta och lidande överallt. Djur äter upp varandra i cirkeln – äta eller ätas. Alla människor genomlider djupa personliga sorger. En del av oss förstör varandra. Allting som lever möter fördärv, olycka eller sjukdom – och slutligen dör vi.
Man kan, och många gör nog, se på smärta som Guds enda stora goof, misstag i en annars imponerande värld. Varför skulle Han förstöra en så fin värld genom att infoga smärta? Det hade ju varit mycket lättare att lita på och respektera Honom utan skador och lidande. Kunde Han bara inte låtit det vara?
Fysisk smärta - är faktiskt livsviktig för oss. Det finns en värld utan fysisk smärta och det är i en kropp som lider av spetälska. De kan inte känna fysisk smärta och det är just det som är det tragiska i sjukdomen, för alla kroppsliga deformiteter kommer just av att de inte känner något. De kan gå över söndrigt glas och skära upp sig, de kan klämma fingrar och tår, de kan hålla för hårt i saker och ting och tappa delar av handen etc. De kan bli blinda för att smärtcellerna som säger åt dem att blinka funkar inte. Mycket som vi tar för givet i livet kan de inte göra av fara för livet.
Smärtceller behövs i oss annars skulle sport för riskabelt; inget sex, för sexuell njutning bärs allra mest av smärtceller; våra liv skulle vara utsatta för dödlig fara, vi skulle inte kunna känna en brusten blindtarm, hjärtinfarkt eller hjärntumör.Så smärta är inte Guds misstag eller ett sätt att få oss att bli olyckliga utan något vi behöver för vårt beskydd och ett exempel på Guds kompetens, inte inkompetens.
Men, det handlar ju inte bara om fysisk smärta, utan lidande i stort. Det kan ju handla om blindhet, dövhet, något handikapp som inte gör fysiskt ont men som gör att man inte kan leva och fungera fullt ut, yrsel som jag själv dras med, tinitus, dyslexi. Det kan vara känslomässigt lidande, depression; det kan vara sorg och saknad, hjärtesorg etc. Relationsproblem; ekonimiska problem, ja, det finns hur mycket lidande som helst.
Varför jag? Frågar vi nästan automatiskt när något dåligt händer oss.
*Tvåtusen bilar körde i regnet på motorvägen – varför sladdade min ut i väggrenen?
*Av alla barn som går i den skolan – varför blev min son skjuten av en galning?
*En sällsynt typ av cancer drabbar bara en av hundra – varför skulle min far behöva få den?
Och så vidare. Alla dessa frågor förmodar att Gud på något sätt var direkt ansvarig för dessa lidanden.Få av oss kan undvika att ställa sådana frågor när vi drabbas av lidande. Vi söker efter något som Gud straffar oss för eller ifrågasätter Guds rättvisa. Eller så får vi hjälp med dessa frågor genom ”kristna vänner” – vad kan du ha gjort för att ha hamnat här? Du kanske inte ber tillräckligt? Du måste ha större tro! Och så gör vi varandra mer illa istället.
Men mitt i detta lidande då, vad det nu vara må, så frågar man sig ofta, var finns Gud? Bryr Han sig? Jag personligen har många gånger ropat, skrikit, viskat, gråtit, undrat – hallå!!!! Var är Du, GUD!!!! Rakt ut i tystnaden.
Jesus tillbringade mycket av Sin tid här på jorden bland lidande människor och Hans respons till dem visar hur Gud känner när det gäller smärta. Jesus grät när Lasaros dog, Jesus helade sjukdomar ofta. Så vi kan se på Jesus om vi undrar hur Gud känner för lidande. Faktum är ju att Gud tog på sig smärtan.
Samme Gud som är universums Skapare och upprätthållare, samme Gud valde att själv ta på sig världens lagar, också smärtans. Och faktum är att under sitt liv på jorden utstod Jesus mycket mer smärta och lidande än de flesta av oss någonsin kommer att känna.
Marcus Birro säger att "Sorgen är inget straff, den är ett kvitto på att vi levt". Tänkvärt!
Men Jesus, vår lidande Frälsare och helare, stannade ju inte på jorden. Vi kan inte åka till Jerusalem och boka ett helandemöte med Honom, så hur kan vi få uppleva Hans kärlek på ett påtagligt sätt idag då?
Ja, vi har ju den Helige Ande förstås och vi har Guds löfte om framtiden när Gud ska ställa allt tillrätta, och vissa blir mirakulöst helade nu också, men annars då, just nu?
Jo, det är här kyrkan kommer in i bilden, alla som kallar sig kristna och efterföljare till Kristus, ”Kristi kropp”. Vi kristna är kallade att representera det Kristus är – Hans Ord, Hans beröring, Hans omsorg – speciellt till dem som lider.
Att hjälpa en sjuk att handla mat, någon skadad att städa, hålla en gammal ensam människa sällskap, trösta någon som är ledsen, hålla om någon som är rädd.
Det kanske är så att de bästa svaren på frågorna som kommer fram när livet gör ont, finns att finna i kyrkan, Kristi kropp. Genom att betjäna dem som lider, låter vi Guds tröst överflöda genom oss och på så sätt visar vi världen hurdan Gud verkligen är. Var finns Gud på Haiti? Jo, i de människor som i kärlek hjälper dem som lider....
Vi som Kristi kropp får visa Guds kärlek och omsorg om dem som lider, både bland oss själva och bland människor runt omkring oss. Då kan vi få uppleva Guds kärlek på ett påtagligt sätt, precis som de kunde som levde nära Jesus då Han levde på jorden.
"Bara i Dig har min själ sin ro, bara i Dig, min Gud!"
Blessings!
Heliga kor, fortsatt vinter och Valentine!
I tisdags hade jag besök på kvällen inne på kåren av prästen Catharina Segerbank och hennes konfirmander, typ 20 st åttonde-klassare. Jag berättade om Frälsningsarmén och de fick ställa frågor. Det gick bra, de ganska väluppfostrade, eller ja, typ. Jag är imponerad av Catharina och hennes kollegor som varje år åker 5 dagar till Prag med alla konfirmanderna för att de ska få se minnesmärkena efter 2:a världskriget bl.a. Tänk själv, 80 ungdomar i bussar från kl.6 på morgonen till 23 på kvällen både dit och hem + vistelsen där under ganska primitiva förhållanden. Vilka hjältar! Inget för mig alltså :-)
Våra marsvin, Puff och Alvin, kommer bra överens nu. Lille Alvin är en tuffing och Puff är snäll mot honom. De verkar trivas bra ihop. Skönt.
På söndag är det ju Valentine's Day och handeln överflödar av hjärtan, choklad och kärleksgåvor. Funderade på vad jag skulle predika om på söndag, temat för kyrkoårets söndag är ju "Kärlekens väg" och jag har ju redan talat på det ämnet ett antal gånger. Så ringer min käre vän, Mackan, och erbjuder sig att predika på söndag för han hade en idé. Naturligtvis får han det, så nu blir det åter igen en spännande gudstjänst på söndag kl.11. Välkommen!
I rubriken skrev jag "Heliga kor" och jag bara måste göra reklam för Holy Cow BBQ, ett web-radio program som Mackan Andersson och Patrik Olterman spelar in med jämna mellanrum, där de samtalar om frågor om tro och liv etc. på ett roligt och intressant sätt och dit man kan få maila in frågor och åsikter. Jättebra sätt att tillbringa en stund då och då och lyssna på. Gör det.
Blessings!
Berättelsen vi är en del av
Våra livsberättelser ser ju så olika ut men ändå kanske vi kan få in Guds berättelse i våra liv och se att det passar på ett övernaturligt ( eller kanske ändå naturligt) sätt.
Nåja, veckan som gick var en vecka av liv och död, sorg och glädje. I fredags fick vi avliva vårt lilla marsvin Piff, han hade fått en gigantisk urinsten som letat sig ut i urinröret och den gick varken att få fram eller tillbaka, så efter några timmars försök på operationsbordet, fick han sova vidare och resa till marsvinshimlen. Tack och lov att han var försäkrad........ Så var puff ensam kvar.
Efter barnens många tårar och sörjande blev det ett nytt marsvin som får bli Puffs kompis. Han inköptes i lördags och heter Alvin, 7½ vecka gammal. Ska genast skaffa försäkring på honom också. Vi har just satt dem i samma bur så de kan lära sig att leva ihop, så det är fullt ös emellanåt.
Vintern har oss fortfarande i sitt grepp och att ta sig förbi vallarna vid trottoarkanterna är inte helt enkelt. Nu är det ju februari och om två veckor (v8) är det sportlov här. Har inte snön försvunnit innan så hoppas jag verkligen att den gör det efter det. Vår är vad jag längtar efter nu, ja, sedan länge.
Vår vill jag också ha när det gäller min hälsa. Visst, jag tränar, gör yrselövningar, går på Kbt etc. men vissa dagar känns det bara som om ruta ett är den jag står på, fortfarande. Jag längtar efter att bli befriad från det fängelse som yrseln satt mig i och även om jag försöker leva något sånär normalt trots (eller med) yrseln så är det en kamp som jag helst vill kunna avsluta snart. Så åter igen, du som ber, fortsätt be för snar bättring och fullkomligt helande.
Ny vecka imorgon och den avslutas med Alla Hjärtans Dag på söndag. Glöm inte det.
Blessings!
Piff - Saknar dig!
Alvin - Välkommen!
Ökad frihet - Ökat ansvar
Det är vinter i Skåne, snö, snö, snö och åter snö, blåst, kallt, ruggigt, ja vad mer kan jag säga - vinter!
Jag är ingen vintermänniska, jag ser inte tjusningen i det vita kalla klimatet, jag vill ha varmt, milt, sol. Imorgon börjar Februari månad och se'n kommer Mars, första vårmånaden. Ja, jag vet att våren inte brukar komma så snabbt, men då brukar man i alla fall kunna börja se små tecken.
Idag hade vi Gudstjänst, färre än vanligt var vi bl.a. p.g.a. vädret, men ändå en värdefull stund. Temat för söndagen var "Nåd och Tjänst" och rubriken på predikan var Ökad Frihet - Ökat Ansvar. Det finns både frihet och ansvar i vårt tjänande men allt är av nåd.
Friheten för oss alla som är kristna och lärjungar till Jesus är bl.a. att vi får vara det alltid, när som helst, var som helst, vi får vittna genom ord och liv i vardagen, utan förbud. Det kan vara sura miner och så, men vi har ändå frihet att leva så – i jämförelse med länder där förtrycket mot kristna är stort. Den tidiga Frälsningsarmén fick utstå både fängelse och tomater, ruttna ägg och stenar.
En ökad frihet innebär ett ökat ansvar. Friheten kan bestå i att vi kan inbjuda till nästan vilka aktiviteter som helst, men ansvaret innebär också att vi måste vara där, vara dem vi är i det sammanhanget, ha något värdefullt att komma med på ett bra sätt osv. T.ex kan vi inte gå ut till hemlösa bara för att vi tycker synd om dem om vi inte kan ställa upp med någon slags hjälp.
Vi är ansvariga inför Gud och inför varandra att vi lever som vi lär så inte våra liv slår ihjäl våra ord. Vi ska inte leva efter parollen: "Sköt dig själv och skit i andra" eller "Bry dig inte om vad jag gör, det är min ensak" – utan vi har ansvarsskyldighet inför varandra. Vi är varandras livvakter som kan hjälpa varandra både att undvika att gå fel och också leda varandra rätt när vi har gått fel.
Så det är både frihet och ansvar i tjänandet men mest av allt är det nåd.
Nåd – en oförtjänt gåva. Något jag inte förtjänat men får ändå bara för att Gud är kärlek. Gud har gett oss en gåva, gåvan att tjäna Honom. Han har utvalt oss, vi har inte utvalt Honom. Han vill använda oss i Sin tjänst och det är bara nåd, för det är inget vi klarar av oss själva. Att vi med alla våra brister får tjäna Gud, att Han litar på oss att utföra tjänsten. Det innebär också ett ansvar, förstås, att vi tar tid i bön – dels bara för att få vara i Guds närhet och låta oss bli uppfyllda av Hans helighet och närhet, dels att lyssna in vad vi ska göra i tjänandet, och hur vi ska göra det. Ska du ge din tid till något speciellt eller ge dina pengar till ett speciellt projekt.
Tjänandet är av nåd, låt oss göra det med tacksamhet. En lärare jag hade på Officersskolan gav oss två bra meningar att leva efter: "Tack att jag får" och "Fräls oss från jämförelse" - jättebra ord att leva efter många gånger.
Tack att jag får tjäna Dig här bland barnen och ungdomarna och vår lilla församling som träaffas på söndagarna - det är ett privilegium och det bara av nåd. Och fräls mig från jämförelse – med Europaporten eller United eller nå’n megakyrka i USA. Min tjänst för Gud är här på Limhamn, av nåd.
Så ökad frihet - ökat ansvar. Hela predikan finns att lyssna på här, den innehåller lite mer än det jag skrivit.
Nästa söndag kl.11 inbjuder vi till en Kreativ Gudstjänst på temat: Berättelsen vi är en del av. Mackan Andersson håller i trådarna och jag fixar fikat :-)
Besök gärna hemsidan lite då och då och se vad som är på gång.
Jag har börjat jobba 75 % och försöker fixa det på bästa sätt. Kbt, sjukgymnastik, yrselövningar och styrketräning tar sin tid, samt läxläsning med Gabriel, försöka hålla ordning på en familj med fem personer och så ska man jobba också. Tur att jag har nära till jobb (typ tio meter).
Blessings!
"Det är inte mitt fel"
Det var ju ett tag sedan jag bloggade så jag skriver en kortis nu tills jag har något riktigt intressant att skriva :-)
I lördags var jag på Malmökåren på en Skrivarstuga (eller Författardag som det hette också). Mackan Andersson ledde den och vi som var där fick lära oss skriva helt enkelt, alltså berättelser på olika sätt med olika tips på hur man kan komma igång etc. En "six-word-story" också vilket var mycket utmanande och roligt. Jag var lite destruktiv tror jag för jag medan vissa skrev om löv och skog och igelkottar so löd min six-word-story såhär: Stearinljuset tänds, gardinen fladdrar, huset nedbrunnet......
Nåja, man kanske kan bli författare nå'n gång (ha,ha).
I alla fall, det var en rolig dag och den ledde till att vi kommer att starta en skrivarcirkel på Frälsis på Limhamn fyra onsdagskvällar i mars, mer info kommer om det senare.
Vad som var mindre bra med i lördags var att jag blev totalt slut efteråt. Jag lade mig en stund när jag kom hem, men var fortfarande helt körd i kroppen och extra yr, jätteobehagligt, kändes som att vara tillbaka på ruta ett, fy för. Jag gick till sängs kl.21 och steg upp 8.45 igår. Det hjälpte, tack och lov. Nu är jag typ "som vanligt" igen, alltså allmänt gungig och ont i nacke och axlar.
Jag tränar på Aktiv Rehab och bygger muskler och kondition. Jag får hjälp av sjukgymnast med värken och basal kroppskännedom. KBT fortsätter och hjälpa och nu har jag en gång varit hos sjukgymnast Eva Ekvall som är specialist på att träna bort yrsel och jag har övningar jag fått av henne som jag gör - usch. Ska dit igen på onsdag och få fler övningar och mer hjälp hoppas jag. Så alla ni som ber, fortsätt om ni orkar, jag är så tacksam.
På söndag, den 24/1, kl.11 är det Familjegudstjänst på Frälsis, Limhamn igen. Missa inte den, den blir jättebra, Rosi är så duktig, och gott fika blir det också förstås :-)
Blessings!
Epifania
Österländska stjärntydare, står det i Matt.2 att de vise männen var. De följde den lysande stjärnan och den ledde dem till huset där Jesus fanns.
Enligt traditionen hette de som sagt Kaspar, Melkior och Baltasar. Ofta avbildas de också som män i tre olika åldrar, ungdom, medelålder och ålderdom – alltså, det betyder inget i vilken ålder man är för att tillbe Jesus. De representerar också de då kända världsdelarna, Europa, Asien och Afrika. Det vill ytterst symbolisera att Kristi födelse har betydelse för alla människor i hela världen.
Dessa högt uppsatta, visa män, föll ner på knä och hyllade detta lilla barn. De förstod att Han var Messias. De hade blivit drabbade av himlen, där i Jesu närhet, och de gav gåvor, kungliga, dyrbara gåvor.
Guld – en gåva värd en kung; Rökelse - en synlig bön som stiger upp till Jesus; Myrra - användes i balsameringsoljan som man använde när man lindade en död kropp. Myrran har också här setts som en profetisk gåva inför Jesu offerdöd på korset.
I Trettondagstid påminns vi om Guds härlighet. Den känns kanske svår att ta till sig en grå och kall januarimorgon, men jag tror att vi då behöver påminnas om den mer än någonsin. Livet är mer än våra jordiska dagar. För mig personligen behöver jag verkligen påminnas om Guds härlighet just nu då jag är nere i en svacka som tär på mig. Epifania - Uppenbarelse - Om Guds härlighet.
Trettondagen handlar också om nyttan av att ha tecken att följa, om glädjen att få visa sin tacksamhet och i att själv ge gåvor, om att förundras över livet.
Jesus gav sitt liv för Dig och för dina medmänniskor. Alla vet inte om det än, men Du kan hjälpa dem att få reda på det genom ditt sätt att leva och vara.
Nu börjar vardagen igen. Jag har precis tagit ner alla juldekorationer och snart är vardagen ett faktum.
Vårterminen börjar och jag hoppas att den blir vad den heter i många avseenden - vår ute, vår inne, vår i kropp, hjärta och sinne.
Blessings!
Hoppas det blir såhär!
Nytt år, nytt hopp
Gårkvällen var lugn hos oss, vi var hemma och hängde bara. Gabriel och jag la oss innan midnatt, men vaknade till av allt smällande av raketer och smällare - vilka bomber de smällde, jag fattar inte det. Tur att man inte har husdjur som är rädda för dem, stackars alla som är det.
Idag är det kallt, flera minusgrader och kall vind, men ingen snö (skönt tycker jag), och kl.17 är det Nyårsgudstjänst i Linnékyrkan.
Nyårslöften gav jag inga, det brukar jag inte göra - jo, att jag inte ska röka mer än ett paket cigaretter det kommande året - vilket brukar gå alldeles utmärkt eftersom jag inte röker alls :-)
Däremot har jag böner och förhoppningar inför detta kommande 2010. Jag hoppas at min hälsa ska bli bra under det kommande året. Jag hoppas att Guds Rike på Limhamn ska få utbredas och Limhamnskåren få bli en plats att lära känna Gud bättre får både äldre och yngre och att församlingan får växa både inåt och utåt.
Jag hoppas att året ska bli givande för mina barn. Att Magnus och jag med glädje och hälsa ska få fira vår 20:e bröllopsdag i augusti. Att alla barn som väntas födas av släkt och vänner under året ska få komma till världen friska och krya.
Ja, det finns säkert mer jag vill ha, men jag vill också att året ska få bli ett år då jag får komma närmare Gud och att relationen till Honom ska få vara centrum för mitt liv, och det är ju en sak jag själv måste ta tag i för att det ska ske.
Jag önskar Er alla ett Gott Nytt År och massor av Välsignelser från Gud!
Nästa gudstjänst vi har på Limhamnskåren är den 6/1 kl.11.00 - en Gudstjänst för alla sinnen med de vise männens gåvor som utgångspunkt. Välkomna då!
Blessings!
Den förlorade herden
Det kanske blev så illa att han blev alkoholist och ingen längre ville anställa honom, så han fick lämna Betlehem och söka sig vidare, kanske till Jerusalem.
Ca 30 år efter händelsen i stallet i Betlehem befann han sig i Jerusalem för att söka lyckan, det var vår och mycket folk var i rörelse och han kunde vara anonym, en härlig känsla. Tills det plötsligt dök upp en folkhop som fick allt att stanna upp, de lyssnade till en man som kunde trollbinda alla med sina ord. Han liknade inte de fromma männen i templet, de som aldrig gjort ett rejält dagsverke i hela sitt liv, utan han såg nästan lika oborstad ut som herden själv, stort yvigt skägg, dammiga kläder och smutsiga sandaler. Han talade om får och herdar, om en man har 100 får och förlorar ett, lämnar han de 99 och letar efter det förlorade och när han hittar det blir glädjen otroligt stor och han bjuder till fest. Gud och Hans änglar glädjer sig ännu mer om en syndare vänder om än över tio rättfärdiga som inte behöver omvända sig.
Hans ord gör ont i hjärtat på vår herde, syndare talar Han om, men han kan väl inte mena så usla syndare som han? Han vänder om och går därifrån, men känner snart en hand på sin axel. Han vänder sig om och möter en blick han skulle känt igen var som helst och när som helst. Så möts vi igen, sa Jesus och herden visste att det var Jesus, Guds son, som hade talat och som han mött en gång tidigare. Och det märkligaste var att blicken sa samma sak nu: Jag ser dig; Jag älskar dig; Du är värdefull för mig.
Blicken och orden fick allt det hårda och orena inom honom att smälta bort och han visste att han var hemma.
Nu gläder sig Gud och alla Hans änglar i himmelen, för du var förlorad men är återfunnen. Välkommen hem!
Ja, tänk om det var så. Det vore väl inte så konstigt. Har vi inte själva varit på gudstjänster och haft fantastiska upplevelser av Guds närvaro och den Helige Andes vidrörande och lovat att livet skulle bli annorlunda efter detta. Men efter några dagar, eller i bästa fall några veckor, är vi tillbaka i gamla vanor igen. Tänk då på herdarna som fick se Jesus som nyfödd och sedan kanske de inte hörde något alls om Honom förrän Han trädde fram och undervisade som vuxen, vilket ju var typ 30 år senare. Kanske berättelsen inte är helt osannolik ändå. Den förlorade herden blev den återfunne herden.
Tänk om året som ligger framför, 2010, kan bli det året då vi inte faller tillbaka i gamla vanor utan faktiskt går vidare och skapar nya vanor med Jesus i centrum av livet där allt cirkulerar runt Honom istället för att Han bara är en del av livet.
Blessings!
Herdar med sin hjord
Nu kan det bara bli ljusare
Veckan som gick innehöll både julfest för Gabriels klass i tisdags kväll, med julspel, klappar, julmat etc. Julavslutning i fredags i Limhamns kyrka också för Gabriels skola och alla var välkomna dit och delta.
I lördags var vi i Höganäs och hälsade på svärmor/farmor och tände ljus för svärfar/farfar på kyrkogården, ett ljus för oss var, se'n skyndade vi tillbaka till bilen innan vi frös både det ena och andra av oss. Där var det ännu kallare.
Igår hade vi den ekumeniska julbönen "Vi sjunger in julen" hos oss på Frälsis, där alla Limhamns församlingar medverkade på något sätt, även Mariadöttrarna medverkade med förbönen. Det är alltid betydelsefullt när vi får uppleva att vi är EN församling - Guds församling på Limhamn - som tillber tillsammans och arbetar för samma mål: Limhamn för Kristus!
Må julen bli en fridfull helg för oss alla.
Blessings!
Utsikt från köksfönstret - se'n snöade det ännu mer :-)
Oväntade vägröjare
Jag talade inte om Johannes igår, utan om andra vägröjare, andra som banade väg för Jesus bara genom att följa Guds vilja för deras liv. När man läser Jesu släkttavla i Matteusevangeliet 1:1-13 så kan det vid första anblicken verka som att det bara är en tråkig uppräkning av namn, men om man läser noga kan man upptäcka några intressanta personer som inte finns med i annars samma släkttavla som återfinns i Luk.3
* Abraham var far till Isak, Isak till Jakob till Juda och hans bröder vilket är lite skumt. Juda hade ju en känd bror – Josef, varför valde inte Gud Josef till en av Jesu anfäder, han som var godheten själv, nej, Gud valde Juda, han som sålde Josef och ljög för sin far, intressant.
* Juda till Peres och Serach, vilkas mor var Tamar - stopp igen, för det första brukade man inte ha med kvinnor i släkttavlor och man kan läsa om Tamar och Juda i 1Mos.38, en intressant berättelse där Tamar, som egentligen var Juda's svärdotter, klädde ut sig till prostituerad och lurade Juda - läs hela historien. Nåja, detta visar att Jesus kom från en släkt av syndare och det lyfte Matteus fram istället för att gömma.
* Lite längre fram finns Salma som var far till Boas vars mor var Rahav – Va?! Skökan Rahav, en prostituerad? i släkttavlan? Rahav hade en etikett, alla visste vem hon var. Alla judar som kunde sin historia visste vem Rahav var. I Jos.2ff kan vi läsa om henne - gör det.
* Nåja, sonen Boas blev senare i livet introducerad till Rut (en bra kvinna, en hel bok i Bibeln), pust.
* Lite längre fram - Jishaj far till David, konungen. David var far till Salomo, vars mor var Urias hustru….? Ok, ännu en fadäs med i släkttavlan, 2 Sam.11-12 – Batseba, Urias hustru, David ville ha den snygga tjejen och då tar han den snygga tjejen, gör henne med barn och skickar maken Uria till frontlinjen för att dö och tog Batseba till fru. De straffades i och för sig, men Matteus tog med dem och deras klavertramp i släkttavlan.
* Jfr. släkttavlan med den i Luk3:23ff – samma släkt men utan de besudlade namnen.
* Dessa människor som fanns i släkten varifrån enligt profeterna Messias skulle komma, var, precis som vi, syndare, vanliga människor med etiketter, som gjorde dåliga val i livet, som tänkte ont och själviskt. De blev ändå vägröjare för Jesus och det bara genom Guds försyn och plan och det är goda nyheter för oss, för vi får också bana väg för Jesus, trots våra fadäser och klavertramp.
Jesus kom för att frälsa folket från deras synder. Kom från en släkt av syndare för att vara syndares vän, vår vän och kunna identifiera sig med oss och samtidigt rädda oss för evigheten. Det är det Matt. vill säga genom att ta med alla dessa i släkttavlan. Han visste och hade själv upplevt att Jesus kom för hans skull – en syndare av stora mått och därför kunde han väl bara inte låta bli att peta in dessa oväntade personer i släkttavlan.
Tack och lov att Jesus kom för vår skull och att Han kommer tillbaka för vår skull.Och precis som de i släkttavlan banade väg för Jesus får vi fortsätta bana väg för Honom genom att visa på Hans kärlek, förståelse och förlåtelse.
Lyssna gärna på predikan i sin helhet här och ge feedback om ni vill.
Blessings!
"Han ska frälsa sitt folk från deras synder"
Guds rike är nära
Det engelaks uttrycket är att The kingdom of God is at hand - alltså så nära att du kan ta på det, men ändå inte helt och fullt. Du kan ju också stöta det ifrån dig.
Vi får leva efter Guds Rikes principer redan nu, leva i Guds Rike redan nu, fast dett ännu inte är fullt synligt, men genom att tillämpa principerna i Jesu liv och undervisning, så kan vi visa vem Han är och visa vägen till Honom så att fler kan få ett helt och upprättat liv redan nu och sedan i evighet.
I lördags var det nästan en liten försmak av festen i Guds Rike då vi hade Doft av Jul. Ca 50 pers kom, flera familjer som aldrig varit här förut men som bjudits in av oss eller sina barn som gick i Lucia tåget. Och det är ju några av barnen/ungdomarna som kommer på Chillout på torsdagar.
Och vilket Lucia-tåg då, med Lucia på elbas och en tomte på trummor till "Staffan-Stalledräng" och "Ett litet barn av Davids hus".
Alla verkade trivas och festa tillsammans. Barnloppis, Fiskdamm, Julgröt och fika var poppis. Även en stunds StandUp fick vi till livs och det är ju gott att få skratta i kyrkan. Ett stort Tack till alla som medverkade och hjälpte till och alla som kom och festade.
Guds Rike är nära när man kan vara glada och fira tillsammans i Guds hus och om detta var bra så är ju evigheten i det fullkomliga Gudsriket ofantligt mycket bättre, utan sjukdom, ondska och elände. Vilket härligt framtidshopp vi har!
Blessings!
Luciatåget
Trängsel vid fika-bänken
Now what?
Nu är jag undersökt från topp till tå (typ), lyckades t.o.m. övertala doktorn att ta ett glutenprov, vilket jag får svar på om ett par veckor. Annars är jag tydligen kliniskt frisk, vilket man i och för sig skall vara tacksam för, det hade ju inte varit så kul att får diagnosen cancer eller så. Samtidigt hade det varit lättare om det fanns en fysisk förklaring till yrseln och ett botemedel. Men, nu är det inte så. Nu ska jag fortsätta med antidepressiv medicin, KBT och sjukgymnastik och det ska, enligt läkarna, hjälpa, men ingen kan säga när. Och samtidigt förminskas min sjukskrivning enligt försäkringskassans mall, nu 50 % fram till 17/1-10 och sedan 25% till 28/2 och se'n får vi se.
Så vad gör jag nu? Ska jag acceptera att det kommer att vara så här länge, kanske resten av livet, eller ska jag fortsätta tro att det går över? Livet måste ju gå vidare under tiden och det är inte alltid så lätt, tidvis rätt svårt faktiskt.
Hur länge tänker Gud låta denns prövning vara. Han verkar ju ha nå'n sorts plan eftersom jag inte är bra än.
Jag har läst många böcker om bön och helande och om tro och tvivel och hjälp i svårigheter etc. Det är ju bra att veta att det i Bibeln finns rätt många obesvarade böner - för att Gud haft en annan plan som visat sig senare. Jag får väl lita på att det är så då.
Tack alla Ni som tänker, ber och uppmuntrar mig, fortfarande, det är ju nästan 8 månader och jag förstår om man tröttnar - det har jag gjort många gånger :-)
Men fortsätt gärna be för mig. Jag vill gå gärna bli helt bra igen så jag kan vara "mig själv". Och skulle Gud säga nå'nting till någon av Er när Ni ber, så tala gärna om det för mig.
Blessings!
Ljuset lyser i mörkret
Peace to the people
Mackan Andersson Ludde Samuelsson
Dagen efter hade vi Adventsgudstjänst. Vi tände första ljuset och firade en fin gudstjänst i vår ommöblerade lokal. Dagen till ära predikade jag faktiskt, visserligen sittande vid cafébordet där vi alla satt, men ändå. Jag har inte predikat sedan den 5/7 så det var en bra känsla. Den finns att lyssna på eller laddas ner under "Predikningar" på hemsidan.
Jesus kom för att "förkunna fred för folken" (Sak.9:9-10) och det var det Han gjorde, Han predikade ju Guds Rike, och en evighet i fred och frid, en ny himmel och en ny jord - det talade vi om förra söndagen, som var Domsöndagen. En fullkomlig fred blir det inte förrän Han kommer tillbaka, men vår uppgift är att förkunna fred för folken nu också, för Guds Rike är tillgängligt för oss nu, det kom ju med Jesus, men inte fullt ut förrän Han kommer tillbaka.
Så då går vi in i adventstiden, denna stämningsfulla tid, med förväntan att få fira jul och det gör vi snart. Men detta är ca fyra veckor, sedan kommer januari.....kallt, mörkt, räkningar..... januari kan vara en av de längsta, värsta och kallaste månaderna på året och det behövs mycket fest och uppmuntran för att komma igenom, om man inte tillbringar den på Canarias..
Men, för oss får adventstiden fortsätta – hela tiden. Vi väntar på Jesu återkomst och det kan vi ju försöka komma ihåg i januari. Han ska komma tillbaka för att ställa alt tillrätta.
Så under tiden, medan vi väntar, för vi har väl inte slutat vänta fast Han dröjt länge nu? Nej, vi lever i advent och vi får under tiden förkunna fred för folken och på så sätt visa Guds Rike. Den sortens fred som är mer än avsaknaden av krig - att våra nuvarande prioriteringar vänds upp och ner? Istället för makt – beroende. Istället för rädsla – kärlek. Istället för passivitet – mod.
I och med Jesus bröt den Messianska tidsperioden igenom. Det som kallas Nådens År och som är rubriken för denna söndag. Nådens år, då människor skulle bli frälsta, få sina synder förlåtna, botade från sjukdomar och befriade från demoner. Jesus gjorde ju allt detta under sin livstid på jorden och har fortsatt alltsedan dess, genom sina lärjungar. Vårt uppdrag är detsamma – att predika ett nådens år. Året som ligger framför oss, kanske det kan bli ett nådens år för oss och våra medmänniskor.
Under denna stämningsfulla tid blir det en hel del festande. På lördag, den 5/12 kl.15 är ni välkomna till Frälsis, Limhamn igen på Doft av Jul. Julfest till förmån för vårt bar/ungdomsarbete. Det blir barnloppis, Luciatåg, servering med hembakta lussekatter m.m., underhållning etc.
Välkomna alla!
Evighetshopp och ett gott skratt!
Det vi samtalade om i söndags handlar om hopp och fest. Guds kärleksfulla grepp är att den som tror skall aldrig gå förlorad. Han kommer med erbjudandet och vi väljer.
Jesus ska komma tillbaka, inte som alltings slut utan som alltings början. En ny himmel och en ny jord ska skapas och ingen ondska ska finnas mer.
Då kommer alla som på något sätt formulerat en trosbekännelse – kanske bara ord som - Jag vet inte om Du finns men jag vill det för jag behöver Dig – alla sådana kommer att ta emot Honom med glädje och alla människor kommer att säga Jesus är Herre, oavsett tidigare åsikt. ”Alla knän skall böjas och alla tungor skall bekänna att Jesus Kristus är Herre.”
Vi är på väg mot den återkommande Jesus. Världshistorien slutar inte med att rullgardinen dras ner, tvärtom den dras upp!
Vi pratade också om helvetet, vem kommer dit? Vilka är de orättfärdiga? Hur ser straffet ut?
Jag tror att det som kommer till helvetet gör det frivilligt. De är de som med berått mod hela livet valt att göra uppror mot Gud och absolut inte vill ha med Honom att göra i evigheten heller. Gud skickar ingen till helvetet, de går självmant och dörren stängs från insidan.
Jag älskar och lever med Jesus som Herre i mitt liv. Även när jag inte ser, hör eller ens känner det (vilket har varit en verklighet för mig till och från ganska länge nu) så är Han här. För Jesus kommer inte bara tillbaka i en avlägsen framtid utan Han kommer till oss nu, varje dag, hela tiden. Han är den som ständigt kommer med ljus, hopp och kärlek, den som hjälper oss att ta ett steg till.
Jag vill vänta på Jesus aktivt och det bästa sättet att göra det tror jag, är att vänta tillsammans med Honom. För Han är inte bara ett ansikte i framtiden. Han som en gång kommer tillbaka – inte för att avsluta folkens liv utan för att avsluta folkens lidande – har lovat att vara en följeslagare till den meningsfulla framtiden. Det lovade Han när Han sa: ”Jag är med er alla dagar.”
Guds Rike är redan här och ännu inte. Det är inom oss som tagit emot Honom, Hans lärjungar. Vårt dubbla medborgarskap uppmanar oss att utföra Guds Rikes gärningar här och nu och för framtiden.
En sådan Guds Rikes gärning är ju att hjälpa varandra, de som har det svårt, de hemlösa, fattiga ja, de som har det jobbigt på olika sätt. Frälsningsarmén gör det bl.a. genom att samla pengar i sina "Julgrytor" till förmån för det sociala arbetet Frälsis utför på många platser.
Nu på lördag, den 28:e, är det kick-off för Julgrytan och på Limhamnskåren inbjuder vi till en StandUp-kväll till förmån för Julgrytan. Inträde 50 kr. Komikerna uppträder gratis och intäkterna går till Julgrytan.
Kom och "Skratta och håll grytan kokande".
Blessings!
Ett äventyr
Det var så roligt att träffa några av barnen och föräldrarna som vi lärde känna genom Öppna Förskolan förra året och som vi inte har sett på så länge eftersom jag inte kunnat ha ÖF på hela terminen. Jag önskar verkligen att jag ska bli bra snart så jag kan starta den igen. Under tiden får vi har regelbundna familjegudstjänster med Rosi i spetsen, ja, det får vi ha sedan också!!
Här är några bilder därifrån i alla fall!
Blessings!
Nu ska vi spela på trumman
Spännande med Bibeln
Dockteater meed Ester och Lukas
Här fiskas fisk-böner
Bönedygn och Familjegudstjänst
Vårt dagliga bröd Gud är vår sköld
Förlåt Lyssna och skriv
Imorgon, söndag, är det dags för den första familjegudstjänsten på länge. Eftersom jag inte har kunnat ha Öppna Förskolan under hela terminen hittintills och det inte verkar som om det blir på ett tag heller, så ville vi göra något för de familjer som kanske saknar den gemenskapen och imorgon är det alltså gudstjänst inriktad speciellt till dem, fast alla är narutligtvis välkomna, det är ju bara roligt när flera generationer samlas och gläds tillsammans. Magnus har fullt upp idag att bygga dockteater och möblera om lokalen och Rosi ansvarar för själva gudstjänsten. Jag behöver bara fixa fikat och vara trevlig - hoppas jag klarar det :-) Det blir festligt fika i alla fall och kom gärna även om du inte har barn, det kanske till och med kan vara inspirerande för dig.
Blessings!
