Sommar, värme, Höllviken och "roliga" historier
Idag är jag hemma för att klara av tre läkarbesök, eller två läkare och en osteopat, idag och imorgon. Idag var jag hos min husläkare och fick förlängt sjukskrivningen och imorgon bitti kl.8.30 fick jag tid hos öronspecialisten (istället för den 13/7) så jag hoppas att det går bra. Kl.15.00 imorgon ska jag vara hos Torbjörn Mårtensson, osteopaten. Jag skule ju varit där förra onsdagen men då blev han sjuk.....dah. Så det blev inget med det. Nu ska det bli imorgon och jag ser fram emot det.
"Kan det vara psykiskt", frågade husläkaren lite försiktigt idag. "Ja, jag menar inte alls att det är det, men kroppen och själen hör ju ihop och är man stressad inombords så kan det visa sig i yrsel."
"Ja, sa jag, det är ju värt ett försök",sa jag, så jag fick även en remiss till en psykiater. Kan det hjälpa så är jag helt för den linjen.
Fast tänk vad skönt det vore om jag bara kunde få bli hela sådär som Jesus gör i Bibeln när Han rör vid en sjuk människa och genast blir han/hon frisk. Jag undrar ofta varför det måste ta så'n tid..... "Alla som rörde vid tofsen på Hans mantel blev botade". Jag vill röra vid tofsen på Jesu mantel....
Nåja, detta var lite update på läget. Alla Ni som ber för mig - TACK!!!! och fortsätt.... Jag ser fram emot den dag jag kan säga att allt är väl.
Här är ännu en uppmuntran jag fick för några dagar sedan:
Ordspråksboken 3:5 "Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, och lita inte på ditt eget förstånd".
Blessings!
"Barnarbete" i Höllviken :-)
"Inget patologiskt"...
Samtidigt som jag är glad att jag inte verkar ha någon farlig sjukdom, skulle det vara skönt att få en diagnos och en behandling som kan gör att jag blir bättre och bättrre istället för att gå i ovisshet och inte vet afrån dag till dag eller stund till stund hur jag ska må. Nu p åonsdag har jag tid hos Torbjörn Mårtensson, osteopat bl.a. samt vän till mig, jag hoppas han kan hjälpa mig på nå't sätt.
Tack Gud för alla snälla människor som ber för mig och som uppmuntrar mig och som lyssnar på Gud för min räkning. Jag har så svårt att höra Gud själv just nu, så jag har bett Honom att tala till andra som har lättare för att höra Honom och be dem säga det till mig. Det funkar rätt bra, men ibland känns det som om jag skulle behöva eldskrift på himlen.
Igår fick jag åter igen förbön efter gudstjänsten i Linnékyrkan och det är en så stor förmån att ha Er, syskon i Herren, att luta sig mot i lidandet.
Senare på dagen sa min ena dotter till mig - "Efter ont kommer gott" och när hon skulle lägga sig sa hon "Mamma, Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det". Tack Gud för barnen!
Häromdagen fick jag ett mail med uppmuntran av en vän, och jag delar gärna några av bibelorden med er:
Jesaja 43:1-3
Frukta inte, ty jag har återlöst dig, jag har kallat dig vid namn, du är min. Om du än måste gå genom vatten är jag med dig, eller genom strömmar, så skall de inte dränka dig. Om du än måste gå genom eld, skall du inte bli svedd, lågan skall inte bränna dig. Ty jag är Herren, din Gud, Israels Helige, din Frälsare.
Jesaja 43: 18
Tänk inte på det som har hänt, bry er inte om det som förr har varit. Se jag gör något nytt. Redan nu visar det sig. Märker ni det inte? Jag skall göra en väg i vildmarken och strömmar i öknen.
Och i morse kom detta från min mor i ett sms:
Jer.30:17a
Jag skall skänka dig läkedom och hela dina sår, säger Herren.
Tack för alla förböner. Jag vet ju hur bra det har hjälpt Håkan Gniste efter att nästan dött i villabranden, då borde ju inte mitt tillstånd vara så svårt att hela....eller?
Fortsätt gärna be. Ni är så värdefulla!
Blessings
I livets alla jä....ligheter är vi bekyddade - det är mitt hopp!
Allt som händer har inte en mening.....
Det är nog alldeles sant. Här går jag och försöker hitta en mening med attt må så dåligt att jag inte vet varken ut eller in, och hittar ingen mening. Kanske kan jag sluta med det då. Det finns ingen mening, men det kanske kan få uppkomma en så småningom. Gud har ju under både historiens och nutidens gång en förmåga att vända ont till gott och jag ber och hopppas och vädjar till Honom att Han även ska göra det för mig nu. Han har ju lovat att inte låta oss prövas över vår förmåga, men nu är det verkligen på gränsen alltså. Någon har sagt att Gud tål allt, att tvivlas på, att skrikas åt, att skällas på, att ifrågasättas etc. Vilken tur för mig då, för Han har fått all of the above från mig på senaste tiden, plus ödmjukhet, böner, lovsång och ett öppet hjärta. Jag påminner mig själv om att jag inte grundar min tro på omständigheter och att Han har evighetsperspektiv och koll, men ändå GUD!!!!!! HJÄLP!!!!!!!!
Idag hade vi i alla fall Gudstjänst på förmiddagen och temat för denna söndagen är "Vårt dop", vilket var en utmaning att predika om, eftersom vi inom Frälsningsarmén inte praktiserar varken dop eller nattvard (officiellt i alla fall...). Predikan finns att laddas ner eller lyssnas på på hemsidan under "Predikningar".
Vid bönestunden i avslutningen böjde jag knä vid botbänken (böneplatsen) och blev bedd för av min vän och så kände jag en hand på ryggen och det var hennes 3-årige son som absolut ville lägga händerna på mig och vara med och be. Tänk vilken förmån att få vara i en församling där åldersfördelningen, trots att vi är få, sträcker sig från ca 3 år till 82 år, och vi firar Gudstjäsnt tillsammans inför Gud.
I morgon ska jag till doktorn och få sjukskrivningen förlängd, på tisdag är det dags att röntga hjärnan och onsdag är det avslutning med Öppna Förskolan.
Nu går vi in i Midsommarveckan och om allt går enligt planerna har vi Midsommarfest på fredag kl.14 - kolla hemsidan.
Än en gång, tack alla Ni som ber för mig, fortsätt gärna med det, det behövs.
Allt som händer har inte en mening, men allt som händer kan få en mening.
Blessings!
Den blomstertid....
Nej, "Herren är min läkare. Genom Hans sår blir jag helad. Han sände sitt ord och botade dem. Alla som rörde vid hörntofsen på Hans mantel blev botade".
Ja, orden från Bibeln får vara mitt mantra varje dag, så det ska väl komma något gott ur detta så småningom - fortsätt gärna be att det blir så och att jag kan få bli bättre och bättre. Tack snälla!
Hur som helst var det skolavslutning på Karl Johan skolan idag, där våra barn går, eller gick. Gabriel går kvar några år till men flickorna flyttar till Bergaskolan till hösten. Barnen sjöng, spelade och dansade så att regnet höll sig borta under förmiddagen då vi stod där och blev underhållna av barnen. Det var kul att klass 4 & 5 sjöng sången "O, happy day" att orden "when Jesus washed my sins away" fick ljuda över skolgården. Namnet Jesus ska spridas på alla sätt och det här var väl ett av de bättre.
Gabriel var med och sjöng "Hej, fröken det är sommarlov" och jag tror han är mycket glad för det.
Till sist var jag en stolt mamma då Johanna verkligen regerade då hon ledde ett gäng dansande barn i sången "Freedom" - det var som Pistvakt i barnversion. Jättehäftigt!
Avslutningsfika på Lieto var ju också givet - se'n kom regnet, tack Gud att det var uppehåll innan.
Så, ett bibelord/bön jag vill dela med mig av, formulerat i "jag"-form, så att man kan be som en personlig bön.
"Jag ber att Han i Sin härlighets rikedom skall ge kraft och styrka åt min inre människa genom Sin Ande, så att Kristus genom tron skall bo i mitt hjärta och jag skall bli grundad i kärleken. Jag skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå. Så skall jag bli helt uppfylld av all Guds fullhet. Han som förmår göra långt mer än allt jag ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i mig, Honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla släktled i evigheters evighet, amen". Ef.3:16-21
Johanna rules!
Gud har koll
En annan vän mailade mig den här psalmen:
Psaltaren 121
1. En vallfartssång. Jag lyfter mina ögon upp till bergen: varifrån skall min hjälp komma?
2. Min hjälp kommer från Herren, som har gjort himmel och jord.
3. Inte skall han låta din fot vackla, inte slumrar han som bevarar dig!
4. Nej, han som bevarar Israel, han slumrar inte, han sover inte.
5. Herren är den som bevarar dig, Herren är ditt skydd på din högra sida.
6. Solen skall inte skada dig om dagen, ej heller månen om natten.
7. Herren skall bevara dig för allt ont, han skall bevara din själ.
8. Herren skall bevara din utgång och din ingång, från nu och till evig tid.
Ja, så är det väl. Jag är så tacksam för alla som ber och uppmuntrar, fortsätt med det för samtidigt är jag naturligtvis otålig och undrande och frågande.
Gud har säkert en plan och jag får försöka lita på det.
Har i alla fall fått tid för att röntga hjärnan den 16/6, så då får vi se om det är tomt där....:-)
I eftermiddag har vi terminsavslutning med ungdomsgruppen "Fristad" - vi ska gå till glasskiosken och köpa stora, smarriga glassar :-) Och på lördag är det Prylmarknad / Loppis kl.10-14, på Frälsis, Limhamn. Welcome!
Blessings!
Bibelords-ballonger
För att symbolisera detta tog vi vita ballonger, la i ett bibelord i varje ballong och blåste sedan upp dem med helium. Sedan gick vi ut på gården och släppte upp balllongerna i luften medan vi sjöng "Vi vill se Jesus lyftas högt över vårt land som ett banér. Vi vill att sanningen når ut, Han leder oss till himlen." Så bad vi att när ballongerna ramlar ner, att de ska hamna hos någon som behöver veta vem Jesus är. Rätt coolt faktiskt.
Innan vi gick ut råkade en av ballongerna fara upp i taket i kårlokalen och den fick ju stanna där. Idag när jag gick in dit för att ropa till Gud om hjälp och helande, fann jag ballongen på golvet. Jag tog upp den och öppnade den och bibelordet jag fann var: "Vår hjälp är i Herrens namn, Han som gjort himmel och jord". Ps.124:8
Ja, det var ju precis vad jag behövde just då och varje dag. Jag undrar hur mycket Gud tycker att jag kan klara av egentligen, Han har ju lovat att inte tillåta att vi prövas över våra begränsningar, så Han måste tycka att jag klarar mycket.
Igår var jag hos doktorn igen. Jag fick förra veckan ta blodprover - (8 rör eller nå't) och igår gick vi igenom provsvaren och enligt dem är jag den friskaste personen de har på den läkarstationen.......jaha, och jag mår såhär därför att......? Ja, det finns fortfarande inget svar på det. Nu skrev han i alla fall en remiss till skiktröntgen av hjärnan, så det ska väl bli inom några veckor och jag har en remiss liggande hos en öronläkare, vilket också väl ska bli inom några veckor. Jag är sjukskriven halvtid från nu och tre veckor framåt och under tiden knaprar jag homepatmedicin och andra naturmedel, går hos kiropraktor, gör nack - och ryggövningar, vilar så gott det går fast det "gungar" och ropar ut min förtvivlan till Gud. I en bok av Anita Barker skriver hon att "Vill du ha hjälp av Jesus så be bara "Käre Jesus hjälp mig" - undrar hur många gånger jag måste be det innan det funkar...?
Än en gång, Tack alla som ber , fortsätt snälla. Detta börjar kännas som en dålig följetong.
Blessings!
Inte våra ballonger, men ungefär så såg det ut.
In the army
"I varje armé finns två sorters människor:
Den ena sorten är de som övertalats och värvats.
De kämpar bara därför att de måste.
De gör helt enkelt sin plikt, det är allt.
De har inte sitt hjärta i striden, de fyller bara en plats.
De klagar om maten inte är god eller om sovplatsen är obekväm.
De bryr sig mer om sig själva än om uppdraget.
Deras medsoldater vågar inte räkna med dem.
De är där, men tillför ingenting.
Den andra sorten är de som frivilligt sökt värvning.
De lever för striden. De kämpar därför att de vill kämpa.
De tror på sin sak och de är villiga att ge sitt liv för uppdraget.
De klagar inte om maten är usel och sängen är obekväm.
Av kärlek till uppdragsgivaren och passion för uppdraget
är de villiga att offra sin egen bekvämlighet
och utstå obehag och obekvämlighet.
Dessa utgör ett hot för fienden. Dessa är farliga!"
Att överlåta sitt liv till Guds tjänst gäller alla detaljer i livet. Även mycket enkla och alldagliga
uppgifter kan utföras till Guds ära och i lydnad för hans vilja. Allt vi gör kan förvandlas till en
gudstjänst, och i allt kan vi ha världens frälsning som vårt yttersta mål. Detta gör en kristens
vardag till ett spännande, heligt äventyr.
"utstå obehag och obekvämlighet".... undrar om det jag upplever just nu ingår i denna beskrivning. Yrseln är inte borta och först idag, efter drygt 4 veckor fick jag tagit blodprover ( åtta rör eller nå't) för jag berättade vad homeopaten sagt och läkare gillar ju oftast inte homeopater, så då är det ju läge att kolla värdena...
Hur som helst, det som står här ovan är det liv jag vill leva, Jag vill vara den sortens kristen, den sortens soldat, som djävulen sätter upp varningsskyltar för i helvetet, och jag flrmodar att han vet det och därför slår undan fötterna på mig såhär. Skit också. Jag tycker att han kan återvända dit han hör hemma.... och sätta upp lite varningsskyltar. Tack alla Ni som ber, fortsätt med det, nu är det krig på riktigt.
Varje kristen, varje soldat måste förstå att ett heligt liv är hemligheten både till ett kraftfyllt personligt liv och en kraftfull armé. Nöj dig inte med något mindre än ett heligt, kraftfullt liv.
Gud, hjälp mig hålla blicken fäst på Dig och lita på att Du har allt i Din hand.
Blessings!
Fortfarande berusad.....
Hur som helst, efter att ha blivit i det närmaste portförbjuden och idiotförklarad på sjukhuset besökte jag en homeopat, som jag fått rekommenderad av en mycket vetenskaplig väninna, och då tänkte jag att det nog var ok. Och mycket riktigt, han var både förtroendeingivande, ställde en bra (hoppas jag) diagnos utan att jag sagt så mycket om mig själv samt hade sjungit "Pärleporten" ofta som barn då hans mamma och mormor var Pingstvänner :-)
Läkaren som satsade på nacken hade ganska rätt ändå för det är mycket spänningar där, så imorgon är det dags för en specialistkiropraktor. Imorgon kommer också förhoppningsvis de naturläkemedel som han beställt åt mig och om fyra veckor ska jag tillbaka. och under tiden är det mycket arbete för mig att bli bra, med helt nya vanor - tänk jag är inte undestructable.. inte superkvinna heller.... just nu är jag bara i obalans hela jag och vad gott gör det, inte ett dugg.
Min son tycker det är jättejobbigt, han har aldrig sett mamma sjuk, mer än tillfälligt. Det är inte lätt att förstå att jag inte går med honom till skolan på morgonen utan ligger kvar en stund till innan jag kan gå upp. Det är inte lätt att förstå varför jag inte kan svara på om jag kan hämta honom eller inte på eftermiddagen. Han fick vara hemma från skolan i måndags för han var sympatisjuk efter mitt första besök på akuten. Stackars Gabriel.
En fantastisk sak i allt detta är att jag nu verkligen förstår värdet av att ha ett närverk av bönekämpar. Vilken otrolig respons jag fått efter att ha skickat mail och sms till dem jag känner som ber och vilken multipliceringseffekt det blivit när de delat med sig till andra bönekämpar etc. Wow! När jag komer ur det här, påminn mig då om detta och att jag i vardagen ska uppmuntra folk även om livet är som vanligt, inte vänta tills det händer något innan jag engagerar mig.
Ett stort TACK till alla Er som ber och snälla, fortsätt med det, det här är något av det jobbigaste jag varit med om nå'n gång.
Igår ramlade en liten lapp ur min väska och på den fanns Bibelordet: "Allt förmår jag i Honom som ger mig kraft". Det Ordet har följt mig sedan jag blev Frälsningssoldat, 14 år gammal, och har påminnt mig under åren om Guds kraft och omsorg. Just nu försöker jag klamra mig fast vid detta och lita på Hans allmakt, kraft och helande.
Blessings!
I livets alla j..ligheter är vi beskyddade....
"Som att vara konstant berusad......"
Tidigare i år tyckte ju en av mina vänner att jag var ju "undestructable", jag kunde ju inte bli sjuk, och sedan dess har det ena efter det andra dykt upp i min kropp och velat kasta omkull mig. Det senaste är alltså yrsel som gör mig väldigt ostadig och ledsen. Att ha ont nå'nstans är en sak, men att vara yr är så obehagligt för man är helt hjälplös mot det. Doktorn tror att det är en infalammation på balansnerven och har skrivit remiss till öron - näsa - halsmottagningen för vidare utredning, och att det kommer att gå över av sig själv men kan hålla i sig 3-6 veckor...... Jag vet inte vad det betyder, om jag är överarbetad eller bara har otur i största allmänhet eller om det faktiskt är så att den onde själv tycker att jag är ett hot och gör allt han kan för att förstöra för mig.
Oavsett vad det är så har jag inte ännu förstått om det finns nå'n mening med det. Kanske får jag reda på det så småningom. En sak har jag i alla fall lärt mig och det är värdet av förbön. Ja, det är klart att jag visste det innan också, men tänk vilken förmån det är att kunna skicka ut ett mail till ett antal bönesystrar, bönekämpar, och be om hjälp i bön för detta och att få tillbaka uppmuntrande ord; ord från Herren; tips och råd etc. Vilket privilegium vi har som tror på bönens kraft och som lever med Jesus. Tack alla Ni som ber! Tack för Er uhållighet! Jag vägrar låta den onde slå ner mig och när jag vet att Ni finns där och ber så vet jag att jag lyfts upp, även när jag inte känner det. TACK!
Och Tack Gud för att Du hör och svarar på bön. Tack att Du håller mig i Din famn. Tack att jag får lita på det.
Blessings!
Ja visst gör det ont...
Höljet var ju knoppen hela vintern, vad är det för nytt som tär och spränger? Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer, och det som stänger.
Ja, nog är det svårt när droppar faller. Skälvande av ängslan tungt de hänger, klamrar sig vid kvisten, sväller, glider - tyngden drar dem neråt, hur de klänger. Svårt att vara oviss, rädd och delad, svårt att känna djupet dra och kalla, ändå sitta kvar och bara darra - svårt att vilja stanna och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper, brister som i jubel trädets knoppar, då, när ingen rädsla längre håller, faller i ett glitter kvistens droppar, glömmer att de skrämdes av det nya, glömmer att de ängslades för färden - känner en sekund sin största trygghet, vilar i den tillit som skapar världen.
(Karin Boye)
Detta är en av mina absoluta favoritdikter. Tänk vad mycket den innehåller och så mycket man kan läsa in i den i olika perioder av livet.
Varje år när knopparna brister på träden tänker jag att Gud gör något nytt. Att trots all ovisshet om framtiden och trots allt som gör ont så vet Han precis vad Han gör och när Han väcker naturen på nytt väcker Han också människor till en längtan efter mening med livet. Ibland måste det göra ont för att det ska bli något bra av det och då när tvivlet är som starkast och man varken vet ut eller in, då brister knopparna och allt vaknar på nytt, då får man släppa taget och vila i Guds hand och tilliten till Honom, Han som skapar världen!
Blessings!
Walk the walk
Söndagens tema (den 3/5) är "Vägen till livet".
Innan de första kristna började kallas kristna, sa de att de tillhörde Vägen. Livet var en vandring med Jesus, med den uppståndne Jesus genom DHA.
De hade inte bara fötts av sin mor in i detta livet utan blivit födda på nytt genom Jesus, genom att acceptera den gåva Jesus gav till oss alla då Han tog våra synder och dumheter, dog på korset och besegrade döden och uppstod igen, allt för vår skull. Detta var den vandring de första kristna levde och förde vidare och som gjorde att kyrkan så småningom spreds till hela världen.
Jesus sa själv, "Jag är vägen, sanningen och livet, ingen kommer till Fadern utom genom mig". Jesus är både Livet självt men också Vägen till Livet. Så att vandra med Honom, leva med Honom är att gå Livets väg som leder till ett liv med mål och mening både nu och i evighet.
I olika sammanhang möter jag människor som tycker sig inte behöva Gud eller behöva bli frälsta - "jag är ju ingen mördare eller tjuv. Jag är snäll och hjälpsam". Ja, så är det, men inte desto mindre behöver vi alla frälsningen i Jesus Kristus.
Jag hävdar med en dåres envishet att Jesus är Vägen, Sanningen och Livet. Att vi behöver acceptera Hans gåva, Hans försoningsgärning, för att få ett liv värt att leva och ett liv värt att leva för evigt med Honom.
Trångsynt? Ja, det kanske jag är, men det är ändå sant. Jag läser i Joh. 3:16-18 "Så älskade Gud världen - dig och mig - att Han säde Sin ende Son, Jesus Kristus, för att de som tror på Honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom Honom. Den som tror på Honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds ende Sons namn."
Ja, säger några, visst, jag tror på Jesus...också. Sedan öppnar jag mina åtta schakran och gör lite hinduistiska yogaövningar....suck.
Det kan finnas många vägar som leder fram till Honom, men går du förbi Honom kommer du inte till Livet med stort L.
Någon har som sin teologi att "Gud är större än alla religioner" - visst så långt är det väl bra - men sedan - "Vi tror inte att nå'n kan säga sig ha Sanningen" - och där stiger jag av. Jesus är Sanningen, och det är för oss att ta emot och acceptera, så ser jag det i alla fall. För om alla religioner leder till Gud, om alla vägar bär till frälsning, då faller ju hela den kristna tron och det kristna livet. Om alla vägar leder till the happy end, då är Jesu död och uppståndelse förgäves, då hade inte Gud behövt sända sin ende Son att lida och dö för vår skull. Hela försoningsgärningen är tillintetgjord, förlöjligad. Vi kan strunta i att fira både Jul och Påsk för det spelar ju ingen roll då.
Nej, ibland undrar jag varför vi människor ska komplicera till livet så otroligt mycket. Utan Gud hade vi ju inte ens funnits här. Utan Jesus hade vi inte haft en möjlighet till ett liv med mål och mening. Varför kan vi inte bara acceptera det och ta emot gåvan Han vill ge oss?
Ja, jag är inte naiv, jag vet att livets omständigheter gör oss tvivlande, missmodiga, eller övermodiga och stolta och högmodiga. Vi haltar på båda sidor och i olika perioder i livet undrar vi varför vi finns här över huvud taget eller var Gud finns i det här livet och i de här omständigheterna.
Trots dessa tvivel eller andra känslor så ändrar det inte det faktum att Gud sände sin Son till världen för att vi skulle få en chans att få liv, liv i överflöd, liv med mening och liv i evighet i ljus.
1Joh.5:11-12 "Och detta är vittnesbördet: Gud har gett oss evigt liv, och det livet finns i Hans Son. Den som har Hans Son har livet. Den som inte har Hans Son har inte livet."
I Bibeln lär vi oss hur Jesus levde på jorden och hur Han lärde sina lärjungar att leva - ett tjänande liv.
Tänk om vi som tror på och lever med Honom kunde leva så, och genom det visa andra vägen till Honom och vägen med Honom.
Att visa att livet med Jesus, den dagliga vandringen med Honom är det Liv som är värt att leva, att det får märkas igenom allt vi gör och allt vi säger, från den personliga andakten, genom kön till kassan i affären ner i plånboken och genom alla vardagssysslor.
Att det syns vem vi lever för och lever med, inte för utlandssemestern eller huset i Spanien, eller aktiemarknaden eller den dyra samlingen, utan kanske genom matkassen eller kaffet till den hemlösa eller kramen till det slagna barnet.
Vägen till livet är Jesus som ju är Vägen Sanningen och Livet. Lev och vandra med Honom.
Blessings!
Vandra med Jesus
VÄND MIN BLICK FRÅN DET MENINGSLÖSA
På Limhamns torg finns en fontän som är en skulptur formad som kristaller. Jag tror konstverket heter Vattenkristaller, eller något sådant. De liknar nästan stålmannens kryptonit, fast istället för gröna så är de vita och svagt lila. Från detta konstverk sprutar vattnet upp och ut och hamnar i dammen/bassängen nedanför. Jag stod där och tittade på detta i solskenet och såg ner på vattnet vid kanterna av bassängen. Trots att själva fontänen sprudlade av liv och rörelse var vattnet vid kanten helt stilla. Där fanns på ett ställe också en hög med skräp som verkligen inte var trevlig. Där var döda flugor, cigarettfimpar, löv och annat skräp och vattnet från fontänen försökte förgäves att få det att flyta ut till kanten, men det hade liksom fastnat där.
Just den dagen var jag ganska deppig och nere, det mesta verkade vara oöverstigligt även om jag vet att så inte är fallet. Jag fick tanken (eftersom jag som officer är typ arbetsskadad att tänka i fromma termer...) att om det är så mycket liv och rörelse och sprutande i hjärtat, i kärnan, i Jesus, hjärtat av församlingen, när ska det då nå ut till kanterna? När ska det märkas? När ska jag få upptäcka denna otroliga energi av helighet och härlighet? När ska väckelsen komma?
Samtidigt som jag tänkte såhär så gick jag runt den här bassängen och mitt i min undran lyfte jag blicken och fick plötsligt se att från det hållet såg man tydligt att två starka vattenstrålar sprutade vatten hela vägen ut till kanten, en till vänstra och en till högra långsidan. Det var så mycket att det gick upp på kanten så om man ställde sig där kunde det hända att man blev blöt.
Jag vet inte om det var mina egna tankar eller om Gud ville tala om för mig att lyfta blicken så ska jag få se. Att inte stirra mig blind på skräpet för det tar Han hand om eller så försvinner det av sig själv. Jag gick bort och ställde mig där som vattnet kom upp på kanten och kände att det är ju där jag vill stå och tycker att jag står och ändå ser jag inte, men visst, jag måste lyfta blicken annars får skräpet och det stilla vattnet min uppmärksamhet. Det är Jesus och det Han gör och vill göra och vill att jag ska göra, som måste vara i fokus för min uppmärksamhet. Då ska jag se att vattnet, heligheten, härligheten, väckelsen når ända ut till kanterna.
Då mindes jag en vers i Bibeln, i Psalm 119:37 "Vänd min blick från det meningslösa, skänk mig liv, som Du har sagt."
Ja, Gud, det är min bön. Vänd min blick från skräpet och det som betyder mindre till Dig och det som betyder allt.
Tack att Du håller Dina löften! Amen!
Kolla den blöta bassängkanten och vattenstrålen!
"Anything you say can and will be used against you.....
....in a court of law"... säger alltid de amerikanska poliserna när de arresterar brottslingar på TV. Och brottslingarna hittar antingen kryphål att klara sig undan eller tar sitt straff, eller tar någon annans straff....
Vi har nyss firat påsk då Jesus tog vårt straff, vår skuld, våra synder i sin egen kropp och lät sig korsfästas. Allt för vår skull. Och på söndagen visade Han sin stora makt genom att uppstå från de döda, besegra döden och ondskan och öppna vägen till Gud för oss. (Lyssna till hela predikan här under "Predikningar")
Idag är temat Påskens vittnen och det är spännande att läsa bl.a. i Bibeln om dessa vittnen. Kristendomen spreds ju genom att vittnena, ögonvittnen och andra som hört talas om och haft egna upplevelser av Jesus, talade om det för andra och predikade och vittnade vart än de gick. Att just vittna om Jesu uppståndelse från de döda, är utmanande och kan vara stötande för vissa att höra. Det finns alltid människor som inte tror.
Ett argument som en del har är - jag tror inte på Bibeln. Det är ett ganska svagt argument. Bibeln är ju inte en bok, utan ett bibliotek, av 66 böcker, skrivna i olika tider av olika personer med olika bakgrund och utbildning och yrke o.s.v. Hela detta bibliotek talar på något sätt om Jesus, GT visar fram mot Jesus och NT berättar om Honom, Hans liv och gärning, död och uppståndelse och Hans löften om att komma åter.
Jesu uppståndelse är en historisk händelse, återberättad av många och sammanställd i detta bibliotek - och detta är bara en del av de skrifter man hittat, det finns fler och det kan finnas ännu fler som aldrig hittats.
Att veta och tro på att Jesus inte bara dog utan uppstod är viktigt därför att det var för vår, din och min, skull.
Det var många som dog på kors på den tiden, det var inget ovanligt med det, det fanns säkert fler än Jesus som korsfästes fast de var oskyldiga, men Jesus korsfästes för att det var planen för hela frälsningen, att Han gav sitt liv, frivilligt, Han stretade inte emot, Han argumenterade inte mot Pilatus eller översteprästerna, Han teg och lät dem korsfästa Honom. Han tog på lät sin kropp bli en container för allas vår synd, all synd som hänt före Jesus och all synd som hänt efter Jesus och som fortsätter att hända. All vår synd korsfästes med Honom och i och med det var skulden betald, då öppnades vägen till Gud för oss människor igen och Jesus besegrade döden själv och uppstod, också för vår skull, för att vi ska kunna leva i evighet med Honom.
Allt var för vår skull och det vi behöver göra är att acceptera det. Acceptera Guds gåva till oss, att Jesus tagit allt detta på sig och dött, besegrat döden och uppstått. Han erbjuder ett meningsfullt liv med Honom, nu och i evighet.
När man läser Bibeln, detta bibliotek av böcker och händelser av så många olika människor i olika tider och sammanhang, men som alla vittnar om Jesus och Hans uppståndelse och livet med Honom, då kanske man kan förstå att detta måste vara livsviktigt, det har evighetsvärde.
Anything you say can and will be used against you in a court of law. Det måste de också ha vetat, med tanke på vad som hände med Stefanos, som stenades till döds för att han predikade om Jesus. Förföljelsen var grym ett tag och många vittnen blev martyrer för sin tro, ändå fortsatte de vittna, predika och sprida budskapet. Paulus, som själv förföljt de kristna, blev till slut också avrättad för sin tro och gärning. Allt som de sa om Jesus, allt de gjorde för att sprida budskapet, kunde och skulle vändas emot dem, och ändå fortsatte de. Vad var det som drev dem? Jo, de hade sett, hört, upplevt, förstått att Jesus är Messias, Guds son, världens och varje människas frälsare och räddare. Och att livet inte får sin rätta mening förrän man accepterar Guds gåva, försoningen, att man tar emot Jesus i sitt liv, först då blir man hel.
Många har vittnat om att när man tar emot Jesus är det som att "komma hem". Det är redan nedärvt i oss människor att vara ett med Jesus och när vi blir det blir vi hela och "kommer hem". Det här är den sanning som fick apostlarna och kristna i alla tider att fortsätta berätta, fortsätta vittna, trots hot om förföljelser, trots motsättningar och förbud. Trots att många fått sätta livet till, kroppen kan ta stryk men inuti är man fri och utan fruktan för där bor Jesus.
Så, vad hindrar oss då att vara lika frimodiga som Paulus, Petrus och gänget? De visste ju att de när som helst kunde åka i fängelse, misshandlas och avrättas. Jag tror inte att det är riktigt vad vi har att vänta oss här . Varför är det då så svårt? Hur kan vi visa att det är relevant idag? Hur kan vi visa att omständigheter och känslor inte är grunden för tro utan en historisk person och en historisk händelse, se'n får känslorna gärna vara med, det kan ju bara vara trevligt.
Vi behöver bli Påskens vittnen, året om. Vi behöver påminna både oss själva och andra om Jesu försoningsgärning, om hans död och uppståndelse, för vår skull och att livet blir helt först när vi accepterar detta och tar emot Jesus och Hans liv i våra liv.
Livet är inte helt förrän Jesus får komma in. Då "kommer vi hem".
Detta är vad Påskens vittnen berättade och vad vi behöver fortsätta berätta om vi ska fortsätta att vara vittnen för Jesus.
Blessings!
Ett år äldre.....
Har jag åldersnoja? Ja, det tror jag nog. Samtidigt som jag börjar tycka att det är jätteskönt att barnen blir stora och klarar sig mer och mer själva, vilket underlättar tillvaron betydligt, så ä det inte lika roligt att inse att anti-rynk krämer inte fungerar och att tröttheten ibland är mycket tyngre att komma över än för ett antal år sedan.
Andra gånger känner jag mig inte alls gammal utan tänker mig själv som "ungdom" och uppför mig så också. Ja, det är lite dubbelt det där.
Hur som helst, en del säger ju att livet börjar vi 50 och då har jag ju ett antal år kvar att ladda upp så då är det ju inga problem.
Eftersom vi inte direkt firade våra födelsedagar i år så gav jag mig själv en present istället. Jag har nu dolt min allra första tatuering med en ny.
Kanske också ett tecken på åldersnoja........
Ha en bra dag. God bless!
Före
Efter
Världen är liten
Jag har gjort en ny upptäckt, ja, jag vet att jag är lite trög, men jag har återupptäckt Facebook - jag som sa upp mitt medlemsskap där för att jag inte skulle...... Nåja, jag tog en stund och satte mig in i det hela och upptäckte att gamla vänner från min USA-tid, för 20 år sedan....., finns med på Facebook, och jag skickade vänförfrågningar till dem och vips så har jag återknytit kontakten med vänner jag inte varit i kontakt med på många år. Så coolt! Nu är jag inte så att jag sitter långa stunder och tar en massa test och tävlingar o.s.v., utan mest går jag in och kollar läget då och då, men vilken grej, va! Det är verkligen ett bevis på att världen blivit mindre nu för tiden och att möjligheterna till att kommunicera med många människor samtidigt blivit större. Jesu första lärjungars publik var begränsad, vi som är kristna idag har hela världen för våra fötter genom internet. Må vi bli visa och smarta att använda det på ett bra sätt.
"Gå ut och gör alla folk till lärjungar" sa ju Jesus, men Han sa inte precis hur det skulle gå till, alltså har vi alla möjligheter, låt oss ta dem.
Nu ska jag försöka njuta av våren.
Blessings!
Leva med mål och mening - del 4
Idag var det i alla fall predikan del 4 av Leva med mål och mening och vi pratade om tjänandet och uppdraget.
Idag är det Palmsöndagen, då Jesus rider in i Jerusalem under folkets jubel. Han hyllas som en kung och man dansar och sjunger och glädjen flödar. Många av dem som ropade Hosianna den dagen trodde kanske att: Nu kommer Han! Messias! Befriaren! Nu ska Han visa sin stora makt och krigarkonst och sitt rätta jag och störta hela Romarriket. Nu, äntligen!
Men Jesus krigade inte. Han red in på en åsna, Han grät över Jerusalem - och tuffa killar gråter ju inte, eller.....? Några dagar senare tvättar Han lärjungarnas fötter, som en slav, en tjänare, och sätter standarden för lärjungaskapet. Ett tjänande lärjungaskap, ett tjänande sinnelag. Han, som verkligen var kung, ja, Han, som har all makt i himmelen och på jorden, blev en tjänare för att visa oss rätt sätt att leva. Och samma människor som tidigare hade ropat Hosianna, ropade nu Korsfäst! Korsfäst! De kunde inte stå ut med detta.
Men så är det. Vi är skapade för att tjäna Gud och varandra, på olika sätt. Vi har olika talanger, vi har fått olika gåvor och begåvningar, olika verktyg att använda i vår tjänst för Gud. Alla gåvor och talanger och personligheter och erfarenheter ska användas för att tjäna Gud. Så använd det som Gud gett dig, försök inte vara någon annan. Du har fått dina gåvor därför att du ska använda dem.
Vi tjänar Gud genom att tjäna andra - Others!!!
"Som Fadern sänt mig, sänder jag er", säger Jesus. Vi är utsända av Jesus att företräda Honom. Missionsbefallningen är ingen rekommendation, det är en befallning, och ett privilegium.
Använd ditt liv och dina erfarenheter, det var vad lärjungarna gjorde, vad de första kristna gjorde, vad Paulus gjorde. De la inte i första hand ut en teologisk text för de flesta var inte läskunniga ens, nej, de använde sina erfarenheter. De berättade helt enkelt vad de varit med om tillsammans med Jesus, eller vad de upplevt att Han gjort för dem. De berättade sina livsberättelser, sina vittnesbörd. Vittnesbörd gör oftast mycket kraftigare intryck på folk i allmänhet än vad predikningar gör.
När Jesus gav sina lärjungar missionsbefallningen och sa till dem att gå ut i hela världen och förkunna evangeliet, så kan jag tänka mig att de stod undrande, vilket de ju gjorde också, en ängel fick ju t.o.m. komma och putta på dem att gå iväg. Men Jesus hade ju sagt hela världen och hur skulle det gå till, de hade ju inte något transportmedel. Det finns en anledning till att fötter också kallas apostlahästar. De gick, till fots för det mesta, så det fanns fysiska hinder för dem.
Idag har vi flygplan, bilar, tåg, bussar, cyklar och Internet! Världen har blivit mindre och vi kan nå människor över hela världen genom att trycka på ett tangentbord. Så våga fråga Gud vad Han vill att du ska göra för att utföra din del av missionsbefallningen.
När du väl vet vad Gud vill att du ska göra, blir du salig om du gör det. Du blir glad och till freds när du får tjäna på det sätt Gud menat. Lyd och följ Honom och du får ett meningsfullt liv.
Kanske du då måste sluta med något annat. Det finns många bra saker som du kan göra i livet, men Guds syften är viktigast. Det är lätt att bli distraherad, lätt att hamna vid sidan av det som r viktigast, därför är fokus och disciplin så viktigt.Gud vill använda dig, oavsett ålder, oavsett situation, oavsett vad du tror om dig själv. Våga be Honom visa dig och gå på Hans löfte att "Jag är med er alla dagar till tidens slut".
Palmsöndagen - Hosianna!
"Kärleksmåltid"
Det här var kanske ett annorlunda sätt att fira gudstjänst, men om man tänker på hur Jesus gjorde så var det väldigt ofta som Han var hemma hos folk och åt middag. Han bjöd gärna hem sig själv till folk på mat och så delade de livet och samtalade med varandra och ingen gick oberörd därifrån. Den första församlingen, i Apostlagärningarna 2 i Bibeln, tillbringade mycket tid med att i hemmen "bryta brödet och dela måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje".
Och det vi gjorde upplevde jag, trots att det inte var bröd och vin och "Kristi kropp och blod utgivet för mig", nästan som sakramentalt, som en verklig kärleksmåltid à Apg.2.
Vi som var samlade var människor i olika åldrar, samhällsklasser, tillvaro och bakgrund och vi kunde tillbringa några timmar tillsammans runt matborden och dela livet och samtala med varandra och Jesus fanns där hela tiden mitt ibland oss. Hur coolt som helst. Det var som en försmak av vad Gud har menat med Frälsningsarmén på Limhamn.
Lördagen var också en höjdare då vi hade Prylmarknad och det nog strömmade typ 100 pers. genom lokalen under dagen, varav de flesta säkert aldrig förut satt sin for på Frälsningsarmén. Nu var det visserligen alla prylar som lockade mest, men nu vet de i alla fall att vi finns och det här var inte sista gången vi hade det.
I rabatterna utanför blommar snart påskliljorna och våren gör sina tappra försök. Det inger hopp för framtiden.
På lördag är det temafrukost för män med temat "Under the sea". Kolla hemsidan för mer info.
Foten läker, imorgon är det en vecka kvar tills stiftet och bandaget åker av, det ska bli skönt.
Nu fortsätter vi att jobba för "Limhamn för Kristus"
Blessings!
Också en kärleksmåltid :-)
Så mycket kärlek
Jag följer Håkans status och deras vardag och församlingen Fristadens engegemang för sina pastorer och tårarna bara rinner nerför kinderna- Vilken kärlek!!!! Detta är verkligen församlingen när den fungerar som bäst. Bön för Håkan och familjen i kyrkan varje kväll, praktisk hjälp med mat, kläder och annat. En grupp som inreder den tillfälliga lägenheten och gör det med extra mycket omsorg och kärlek för att de ska kunna känna sig som hemma där. Ekonomisk hjälp från hela världen. Håkan reste mycket och var känd utomlands och massor av meddelanden om stöd och hjälp kommer in varje dag. Bloggen har ca 17000 besökare varje dag. Och Gunilla då, som lika gärna skulle kunnat ligga på golvet och gråta ut sin förtvivlan över sin svårt brännskadade man, ser framåt med hopp och tilltro och tar varje dag att tacka Gud för att de alla lever och för alla människor som stöttar och ber för dem. Hon vet att livet är skört och det är mycket bättre att leva och älska livet med Gud och sina medmänniskor än att gräma sig.
Tack Gunilla för att Du inger hopp hos andra bara genom den Du är. Tack Håkan för allt Du har gjort för andra människor i förbönstjänst och undervisande. Tack för den Du är. Du kommer att klara detta!
Tack Gud för Din nåd och Ditt helande!
Länk till artikel i Dagen >>
Länk till bloggen >>
Gunilla och Håkan Gniste
Leva med mål och mening - del 3
Idag handladet det om att vi är skapade att bli lika Kristus.
För att vi ska kunna bli mer lika Jesus så behöver vi umgås med Honom. "Säg mig vem du umgås med och jag ska säga dig vem du är", det passar rätt bra här. Att bli lik Jesus, är egentligen ett annat uttryck för Helgelse. Det var ju hela poängen med att ha både Helgelsemöte och Frälsningsmöte på söndagarna, att både få fylla på och ge ut, vid två olika tillfällen. Vi behöver fatta beslutet att vi ska växa i tro och relation till Jesus.
I Fil.2 står det att vi ska arbeta med fruktan och bävan på vår frälsning. Det handlar om att ta ansvar och att Gud verkar tillsammans med oss och i oss.
Andligt växande är en process där lögner ersätts med sanningar. Jesus ber: Helga dem genom sanningen: Ditt ord är sanning. Guds Ande använder Guds Ord till att göra oss lika Guds Son. Guds ord liknar inget annat ord, det är levande, det är ande och liv. Gud sade och det blev - hela skapelsen finns för att gud sade. Utan Guds ord skulle inte du heller finnas. Guds Ord är den näring du behöver för att bli den du är ämnad att vara. Det är vår mat - Feed your mind - mind your food.
Det finns massor av biblar i omlopp idag men en bibel som står i bokhyllan är inte mycket att ha. För en del av oss kan det vara bra att banta och hålla igen på glass, godis och kakor, men i fallet Guds Ord, det levande brödet, maten, ska det inte vara återhållsamhet. Det ska hellre frossas i. Det finns alldeles för många svältfödda och undernärda troende idag som inte äter av det levande brödet. Ska vi växa att bli mer lika Jesus, så måste vi äta av eller förbli i Hans ord. Och det räcker inte med att tro på Bibeln, vi måste fylla våra tankar med den så att den heliga Anden kan förvandla mig med sin sanning. Ta till oss Guds Ord.
Att leva av, att äta Guds Ord är ett effektivt sätt att stå emot frestelser av olika slag. Jag har ett litet kort där det liggen en sovande hund och det står: Bästa sättet att stå emot en frestelse är att spela död.
Precis som att beslut måste fattas för att börja vilja växa och bli mer lik Jesus, måste vi besluta och välja väg när vi möter frestelser. Och varje gång du väljer att göra det rätta istället för att synda, växer du och blir mer lik Jesus.
När vi är och vill vara lärjungar till Jesus kommer vi aldrig att komma ifrån frestelser, "När du frestas..." står det i Bibeln, inte om du frestas. Kom ihåg att många andra har mött samma problem före dig. Det är ingen synd att frestas, det blir synd först då du faller för den.
När vi frestas är det på de områden där vi är som svagast. Är du svag för pengar kommer du med all säkerhet att frestas med pengar på något sätt; är det makt - kanske du får ett erbjudande om en mer upphöjd position fast du måste avskeda någon annan; är det sex - en ny sexig kollega kan göra närmanden, eller porrsidor börjar dyka upp på din dator o.s.v. Satan vet precis vad som får dig på fall och där kommer han att fresta dig. Lär dig känna igen mönstret och var beredd att styra bort tankarna.
Varför ska vi bli lika Jesus då? Varför ska vi växa?
Gud vill ha lärjungar som växer, inte frälsta bebisar som stannar kvar i bebisstadiet och lever på modersmjölk.
Nyfrälsta är som bebisar som måste få ta emot mycket mer än vad de ger ut, men sedan måste vi alla ta ansvar för vårt växande och mognande och själva äta av Guds Ord, vi kan inte leva på välling resten av livet.
Vi behöver också bli ordets görare, inte bara hörare, det har vi hört förut. Därför behöver vi växa och vi växer genom att göra - works both ways.
Men varför vill Gud ha mogna växande lärjungar? Jo, det är så Guds Rike utbreds - gå ut i hela världen och gör alla folk till lärjungar.....
Här återkommer jag till Others - vad ni har gjort mot en av dessa minsta som är mina bröder det har ni gjort för mig.
Heart to God - Hand to man - så är det Guds Rike bryter fram och utbreds.
Vi behöver vara ljus och salt i ett annars ganska fördärvat samhälle. Göra skillnad med Guds vapenrustning som grund och stöd. Så, feed your mind - mind your food.
Som en påminnelse på att vi behöver växa och mogna som kristna fick vi alla var sitt solrosfrö att plantera i en kruka eller rabatt, för att vattna och vårda och på samma sätt ska vi läsa, ta till oss, vårda och tillämpa Guds Ord.
Blessings!
Bästa sättet att stå emot en frestelse........ spela död
Hallux Valgus....
Än så länge har bedövningen inte riktigt släppt, så jag mår rätt bra, men om jag minns rätt så lär jag ha rejält ont imorgon och ev. i natt. Nåja, smärta är tillfällig, jag kan ju med gott samvete ligga på soffan och läsa nå'n dag och det behövs alltid för att få inspiration, speciellt när livet oftast går i 200 km/tim.
På tal om det så blir det både Prylmarknad och "Söndagsmiddag på Frälsis" nästa helg. Kolla på hemsidan för mer info. Vi har också beställt en ny fana till flaggstången, den andra har blåst sönder och redan lagats för många gånger. Kan ni tänka er att en stor fana kostar över 2000 kr!! Så vill du hjälpa till att skänka pengar till den så sätt gärna in lite (el. mycket :-) på kårens plusgiro: 53 65 93 - 7 Tack på förhand.
Så, nu ska jag halta iväg till soffan och ha foten högt igen. Återkommer med djupare budskap en annan dag :-)
Blessings!
