Födelsedagar
På väggen har jag ett foto av min mormor, från hennes ungdoms dagar. Hon var 17 år då det togs, alltså 1917. Jag har många gånger tänkt att jag hoppas det håller och inte faller sönder eller bleknar bort. Så jag fotograferade av det och la in bilderna i datorn. Men det är klart, datorer kan ju också haverera, så vad gör man då. Jo, galen som jag är så har jag nu tatuerat in min mormors porträtt på armen och idag visade jag det för dem som var på kalaset. Äntligen en tatuering som min mor kunde gilla redan från början utan att behöva vänja sig vid den:-)
Imorgon är det Alla Själars Dag, då vi speciellt minns dem som gått före oss. Ta vara på den dagen och låt sorgen, minnena och glädjen blandas.
Blessings!
Mormor 1917 Nygjord tatuering
Får jag påminna dig om att när du visade tatueringen för din mamma och sa: "tänkte att det kanske äntligen kunde vara en tatuering du kunde gilla från början", svarade hon "nja"....
Men den är snyggt gjord, det kan inte ens jag förneka.
kram
Rosi
Jag hörde faktiskt inte vad hon sa där och då, men på söndagen sa hon att hon först blivit chockad men sedan blev hon rörd och tyckte att det var riktigt fint gjort. Nu har jag alltid mormor med mig.
Det var ju kul att din mamma gillade den!
Vad menar du med att du nu alltid har mormor med dig? Du menar väl att du alltid har bilden av mormor med dig? Eller sitter hon i tatueringen? =) Ursäkta att jag är petig med hur du uttrycker dig...=)
kram
Rosi
Dah...! det var min mor som sa det och naturligtvis är det bilden jag har. Men alla som har en speciell minnestatuering vet att det kan kännas som att man har den personen "med sig" eller "nära".
Kram tillbaka och krya på dig.
