Helgon eller demoner
Den här veckan är det höstlov för skolorna och affärerna översvämmar av skelett, häxhattar, svart och vitt smink, skräck-masker, peruker, spindelväv etc. allt som behövs för att fira Halloween. Det bunkras med godis för att förse de små spöken som kommer att ringa på dörrarna och säga "bus eller godis". Gabriel, som går på Fritids den här lovveckan, ska imorgon ha Halloween-fest och ska klä ut sig till Darth Vader (han har ju lite smak i alla fall). Igår var de på spökvandring, vilket Gabriel inte tyckte om (såklart, heter man Gabriel så vill man kanske hellre ha "änglavandring").
Samtidigt som Halloween - saker överflödar omgivningen, säljs också massor av gravljus och lyktor och kransar att lägga på gravarna, för i år, olyckligt nog, sammanfaller Alla Helgons Dag och Halloween, den 31/10, som om vi svenskar inte hade svårt att skilja dem åt ändå.....
Jag har bott i USA och vet att Halloween är stort där, men ändå var jag inte odelat positiv när det kom till Sverige. Speciellt eftersom det ligger så nära Allhelgonahelgen och är man inte insatt i varför man firar de båda helgerna, så blir det lätt en sammanblandning.
Nåja, nog klagat om det. Vi ska i alla fall ha Gabriels 8-års kalas på lördag (han fyller på söndag) - utan skelett - och på söndag kl.11 har vi Allhelgonagudstjänst på Frälsis. Då ska vi tala om himlen och vårt evighetshopp, om dem som gått före oss och om den ljusa framtid som är vår, när vi tar emot och lever med Jesus. Många ljus ska vi tända också i höstmörkret och veta att Jesus är världens ljus.
I övrigt kämpar jag på med KBT, sjukgymnastik och väntar på undersökningar. Fick meddelande från Nesurologen att de troligen kallar mig inom tre månader.....!? Ja, jag ringde och frågade om det gick att skynda på och hon sa att väntetiderna inte är så långa så det blir troligen tidigare.
Nästa vecka ska jag till en kardiolog och göra ett ultraljud på hjärtat för att se om allt står rätt till där. Så detektivarbetet fortsätter parallellt med behandlingen och förbönerna - fortsätt be, snälla Ni underbara människor.
Idag fick jag dessutom kärlek och värme i form av en stickad kofta/kappa jag beställt av en av mina vänner (se bilden nedan). Den är ju helt fantastiskt vacker och skön. Tack!
Blessings!
Jag i min nya kofta!
Samtidigt som Halloween - saker överflödar omgivningen, säljs också massor av gravljus och lyktor och kransar att lägga på gravarna, för i år, olyckligt nog, sammanfaller Alla Helgons Dag och Halloween, den 31/10, som om vi svenskar inte hade svårt att skilja dem åt ändå.....
Jag har bott i USA och vet att Halloween är stort där, men ändå var jag inte odelat positiv när det kom till Sverige. Speciellt eftersom det ligger så nära Allhelgonahelgen och är man inte insatt i varför man firar de båda helgerna, så blir det lätt en sammanblandning.
Nåja, nog klagat om det. Vi ska i alla fall ha Gabriels 8-års kalas på lördag (han fyller på söndag) - utan skelett - och på söndag kl.11 har vi Allhelgonagudstjänst på Frälsis. Då ska vi tala om himlen och vårt evighetshopp, om dem som gått före oss och om den ljusa framtid som är vår, när vi tar emot och lever med Jesus. Många ljus ska vi tända också i höstmörkret och veta att Jesus är världens ljus.
I övrigt kämpar jag på med KBT, sjukgymnastik och väntar på undersökningar. Fick meddelande från Nesurologen att de troligen kallar mig inom tre månader.....!? Ja, jag ringde och frågade om det gick att skynda på och hon sa att väntetiderna inte är så långa så det blir troligen tidigare.
Nästa vecka ska jag till en kardiolog och göra ett ultraljud på hjärtat för att se om allt står rätt till där. Så detektivarbetet fortsätter parallellt med behandlingen och förbönerna - fortsätt be, snälla Ni underbara människor.
Idag fick jag dessutom kärlek och värme i form av en stickad kofta/kappa jag beställt av en av mina vänner (se bilden nedan). Den är ju helt fantastiskt vacker och skön. Tack!
Blessings!
Jag i min nya kofta!
Tro och tvivel
Gårdagens gudstjänsttema var "Trons kraft". Vi hade som vanligt en avslappnad Cafégudstjänst där vi samtalade om just tro och vad tro är och innebär för oss. När det handlar om tron på Gud och livet med Honom kan vi uppleva det så olika beroende på vem vi är, vad vi har gått och går igenom i livet, men vi kunde i alla fall vara överens om att det som står i Hebr.11, att "Tron är grunden för det vi hoppas på, den ger oss visshet om det vi inte kan se", i alla fall stämmer rätt bra.
Jag frågade om de tyckte att tro och tvivel var motsattsord, och några tyckte det medan andra tyckte att tvivlet behövs för att tron ska kunna växa starkare. Själv anser jag att tro och tvivel går hand i hand, speciellt efter att ha varit sjuk i ett halvår och fortfarande inte vet när det ska vara över. Jag har så många som ber för mig hela tiden - tack snälla Ni, fortsätt med det, - och ändå är jag inte frisk ännu. Jag tvivlar inte på att Gud finns eller att Jesus har försonat hela världen i Sin egen kropp, men jag har tvivlat på att Han bryr sig, tvivlat på att Han lyssnar, tvivlat på att Han vill göra mig bättre o.s.v. Men detta har också fått mig att söka svar, söka Gud mer, skrika och ropa mer helhjärtat efter Honom, än jag kanske gjort tidigare. Så för mig ät tro och tvivel inte alls motsatser utan behöver varandra. Tro och otro däremot är motsatser. Otro är, anser jag, när man väljer att inte tro och det är motsatsen till att vaäja att tro.
"Löftena kunna ej svika, nej, de står evigt kvar" - sjunger vi i en sång ibland. Gud håller ju Sina löften, till skillnad från oss människor ibland och de löften som finns i Bibeln kan vi lita på.
*Gud har bl.a. lovat att vara med oss och styrka oss genom problem och bekymmer, Han har däremot inte lovat att skydda oss från svårigheter, utan att vara med genom dem.
*Han har lovat att om vi söker Honom och Hans rike först, litar på Honom, så ska vi få allt det andra också, Han ska inte låta oss gå under.
*Han har lovat oss rikliga välsignelser om vi sätter Honom först i livet, på alla områden, inkl.det finansiella området, i Malaki 5:10
*Han har lovat vara en vän som aldrig sviker.
*Han har sagt att vi ska kunna göra kraftgärningar när vi går i Hans namn, sätter Honom först i våra liv och lyder och följer Honom.
Så, tro behöver nog tvivel ibland för att växa och mogna och bli starkare eller för att man ska få ett nytt perspektiv på Gud och livet.
Tron är grunden för det vi hoppas på, den ger oss visshet om det vi inte kan se.
Blessings!
Tryggare kan ingen vara
Jag frågade om de tyckte att tro och tvivel var motsattsord, och några tyckte det medan andra tyckte att tvivlet behövs för att tron ska kunna växa starkare. Själv anser jag att tro och tvivel går hand i hand, speciellt efter att ha varit sjuk i ett halvår och fortfarande inte vet när det ska vara över. Jag har så många som ber för mig hela tiden - tack snälla Ni, fortsätt med det, - och ändå är jag inte frisk ännu. Jag tvivlar inte på att Gud finns eller att Jesus har försonat hela världen i Sin egen kropp, men jag har tvivlat på att Han bryr sig, tvivlat på att Han lyssnar, tvivlat på att Han vill göra mig bättre o.s.v. Men detta har också fått mig att söka svar, söka Gud mer, skrika och ropa mer helhjärtat efter Honom, än jag kanske gjort tidigare. Så för mig ät tro och tvivel inte alls motsatser utan behöver varandra. Tro och otro däremot är motsatser. Otro är, anser jag, när man väljer att inte tro och det är motsatsen till att vaäja att tro.
"Löftena kunna ej svika, nej, de står evigt kvar" - sjunger vi i en sång ibland. Gud håller ju Sina löften, till skillnad från oss människor ibland och de löften som finns i Bibeln kan vi lita på.
*Gud har bl.a. lovat att vara med oss och styrka oss genom problem och bekymmer, Han har däremot inte lovat att skydda oss från svårigheter, utan att vara med genom dem.
*Han har lovat att om vi söker Honom och Hans rike först, litar på Honom, så ska vi få allt det andra också, Han ska inte låta oss gå under.
*Han har lovat oss rikliga välsignelser om vi sätter Honom först i livet, på alla områden, inkl.det finansiella området, i Malaki 5:10
*Han har lovat vara en vän som aldrig sviker.
*Han har sagt att vi ska kunna göra kraftgärningar när vi går i Hans namn, sätter Honom först i våra liv och lyder och följer Honom.
Så, tro behöver nog tvivel ibland för att växa och mogna och bli starkare eller för att man ska få ett nytt perspektiv på Gud och livet.
Tron är grunden för det vi hoppas på, den ger oss visshet om det vi inte kan se.
Blessings!
Tryggare kan ingen vara
Tacksägelsedagen
Idag, den 11/10, är det Tacksägelsedagen så vi hade glass till kyrkkaffet :-)
Idag handlar bibeltexterna om tacksamhet och lovsång och tillbedjan. Att vara tacksam och prisa Gud oavsett hur livet ser ut, därför att Gud är ändå större, ändå allsmäktig, hela universums Skapare, upprätthållare, härskare och värd all tillbedjan och ära.
Idag på Gudstjänsten fick vi alla tända ett ljus och be en kort tackbön. Gabriel tyckte det var så bra så han tände tre ljus och bad tre tackböner. Härligt med tacksamma barn! Och bönerna varierade från tacksamhet för familj och vänner till tacksamhet för nåden och korset och Guds närvaro.
Att tacka för sådant man fått som man ville ha och att tacka när allt är bra och livet leker, det är inte så svårt (även om man ofta glömmer det då...), någon har skrivit: Men att tacka Gud för något som verkar svårt och hopplöst innebär att man överlåter åt Gud att göra det bästa åt det man tackar för. För det mesta får vi se resultat av detta och då börjar vi också tacka självklart. Men Gud vill göra det gott för oss, men han kan inte tvinga det på oss även om det är gott. Han har själv satt upp en gräns för hur mycket han kan göra för oss eller inte. Vi har inte kunskap om den gränsen och därför är det en del av tacksägelsens hemligheter att vi lär oss att acceptera att vi kan tacka också för sådant som är svårt och verkar vara hopplöst samt att vi kan tacka för något vi vill innan det verkligen har hänt. Att det är en hemlighet beror kanske mest på att vi har så svårt att förstå det hela, men pröva att tacka Gud för allt.
Paulus hade lärt sig det och uppmanar till det i Ef 5:20: "tacka alltid vår Gud och Fader för allt i vår herre Jesu Kristi namn".
Jag har svårt för att tacka för sådant som verkar svårt och hopplöst, speciellt när det inte verkar bli nå'n förändring. Men jag vill fortsätta tacka Gud för den Han är och att Han har allt i Sin hand, för Nåden och korset och frälsningen och allt det goda Han har gett, ger och kommer att ge. Så ska jag också försöka tacka för det jag inte förstår och ändå lita på att Han vet.
Jag har röntgat nacken och där fanns inget sjukligt - bara lite förslitning och åldersförändringar- hm. Men det förklarar i alla fall varför jag har så ont, plus alla spända muskler, så nu har jag bokat tid hos sjukgymnast på torsdag, den 15:e - hon är visst också specialiserad på kroppskännedom. Annars går jag regelbundet på KBT och det är bra, det hjälper till en del att hantera situationen, men yrseln har ju inte försvunnit. Jag har blivit lovad en remiss till en neurolog också av min husläkare, som jag ska till på tisdag, så sökandet fortsätter parallellt med behandlingen och bönerna.
Tack igen för alla förböner och för att Ni håller ut. Det betyder jätemycket för mig.
Blessings!
Tack för korset
Idag handlar bibeltexterna om tacksamhet och lovsång och tillbedjan. Att vara tacksam och prisa Gud oavsett hur livet ser ut, därför att Gud är ändå större, ändå allsmäktig, hela universums Skapare, upprätthållare, härskare och värd all tillbedjan och ära.
Idag på Gudstjänsten fick vi alla tända ett ljus och be en kort tackbön. Gabriel tyckte det var så bra så han tände tre ljus och bad tre tackböner. Härligt med tacksamma barn! Och bönerna varierade från tacksamhet för familj och vänner till tacksamhet för nåden och korset och Guds närvaro.
Att tacka för sådant man fått som man ville ha och att tacka när allt är bra och livet leker, det är inte så svårt (även om man ofta glömmer det då...), någon har skrivit: Men att tacka Gud för något som verkar svårt och hopplöst innebär att man överlåter åt Gud att göra det bästa åt det man tackar för. För det mesta får vi se resultat av detta och då börjar vi också tacka självklart. Men Gud vill göra det gott för oss, men han kan inte tvinga det på oss även om det är gott. Han har själv satt upp en gräns för hur mycket han kan göra för oss eller inte. Vi har inte kunskap om den gränsen och därför är det en del av tacksägelsens hemligheter att vi lär oss att acceptera att vi kan tacka också för sådant som är svårt och verkar vara hopplöst samt att vi kan tacka för något vi vill innan det verkligen har hänt. Att det är en hemlighet beror kanske mest på att vi har så svårt att förstå det hela, men pröva att tacka Gud för allt.
Paulus hade lärt sig det och uppmanar till det i Ef 5:20: "tacka alltid vår Gud och Fader för allt i vår herre Jesu Kristi namn".
Jag har svårt för att tacka för sådant som verkar svårt och hopplöst, speciellt när det inte verkar bli nå'n förändring. Men jag vill fortsätta tacka Gud för den Han är och att Han har allt i Sin hand, för Nåden och korset och frälsningen och allt det goda Han har gett, ger och kommer att ge. Så ska jag också försöka tacka för det jag inte förstår och ändå lita på att Han vet.
Jag har röntgat nacken och där fanns inget sjukligt - bara lite förslitning och åldersförändringar- hm. Men det förklarar i alla fall varför jag har så ont, plus alla spända muskler, så nu har jag bokat tid hos sjukgymnast på torsdag, den 15:e - hon är visst också specialiserad på kroppskännedom. Annars går jag regelbundet på KBT och det är bra, det hjälper till en del att hantera situationen, men yrseln har ju inte försvunnit. Jag har blivit lovad en remiss till en neurolog också av min husläkare, som jag ska till på tisdag, så sökandet fortsätter parallellt med behandlingen och bönerna.
Tack igen för alla förböner och för att Ni håller ut. Det betyder jätemycket för mig.
Blessings!
Tack för korset
