Captainsblogg

Mitt i vardagens tumult, då jag dessutom brottades med det faktum att jag inte är oförstörbar (se tidigare blogg-inlägg), skulle jag förbereda en predikan (finns att lyssna på här under predikningar) på temat "Jesus skapar tro"...jättelätt...eh. Blev klar lördag middag.

Tron på Gud ser olika ut hos oss människor. Min tro grundar sig inte på omständigheter, om jag får allt jag ber om. Detta är väl det äldsta teologiska problemet - hur kan det finnas en god Gud när världen är så ond? Teodicé-problemet, kallas det. Det är när man grundar sin tro på omständigheter. När allt gå bra för en - "yeah Gud, heja, heja!" Om det börjar gå dåligt - "var är Du, Gud?" Och om det går riktigt åt skogen - "finns Gud över huvud taget?" Jag ska erkänna att jag också hamnar i det träsket ibland och undrar om Gud bryr sig, men då får jag komma ihåg att jag inte kan grunda min tro på det som sker med mig eller runt omkring mig för en sådan tro är ömtålig, den håller inte i längden.

Tro är inte heller en kraft som man mediterar in. Det är ingen formel och ingen karma. Man får inte tro av att t.ex. be, be, be, gå i kyrkan, be - nej, det var inte rätt formel. Be, be, be, läsa Bibeln, gå i kyrkan, sjunga - nej det funkade inte heller. Det är ingen formel.  Tro är ingenting som finns utanför Gud, inget som man kan hoppa in i och ut ur, inget som man kan meditera sig till eller så. Det är heller ingen maskot.
Vad är då riktig, biblisk tro? 

Tro är hopp som tagits ett steg vidare. Bron mellan hopp och tro är Guds löfte. I Heb.11:1ff står det om tro att : "Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se." Alltså, vi kan fortfarande inte se väckelsen på Limhamn; en levande Frälsningsarmékår; en församling som lever efter mottot vinna, träna, sända ut, men tron på att Gud ska leda oss dit ger oss visshet om att det kommer att bli så och därför fortsätter vi jobba och kämpa trots alla motgångar. Skulle min tro grunda sig på omständigheter när det gäller detta skulle jag inte överhuvudtaget vara här. Men min tro på att det skall ske som Gud sagt grundar sig inte på omständigheterna, min tro är grunden för det jag hoppas på och ger mig visshet om det jag inte ännu kan se.

Riktig, Biblisk tro, är Övertygelsen att Gud är den Han säger sig vara och att Han ska göra det Han lovat göra.

I dagens text kommer en romersk officer till Jesus och ber om Hans hjälp. Han var i judarnas mening en hedning. Han hade inga som helst teologiska kunskaper. Han visste inget om de judiska lagarna, förutom möjligen att de var viktiga för judarna, men han hade sett Jesus, vad Jesus gjorde, kanske hade han hört Honom tala och sett Honom bota människor. Han såg och han trodde. Han visste att hos Jesus fanns hjälpen som han behövde. Han var helt övertygad om att Jesus skulle hjälpa, därför han hade sett och hört och förstått att det var så. Både i denna berättelsen och i många andra är det just människor som i judarnas mening inte passade in, de var utstötta eller orena, men Jesus så i dem tro och värde och hjälpte dem.

Det finns en annan berättelse också om den man som var helt täckt med spetälska. Han var helt körd, inget socialt liv, ingen familj, helt sjuk och bara graven som väntade. Han såg Jesus, visste att där finns hjälpen och slängde sig framför Honom. Om Du vill, sa han, kan Du göra mig ren. Och Jesus rörde vi honom och sa: Jag vill, bli ren. Han visste att Jesus kunde. Hans tro gav honom visshet om det och han hoppades att Jesus ville. "Om du vill kan du göra mig ren. Jag vet att Du kan och jag hoppas Du vill."
Vi får komma till Jesus med våra sjukdomar och krämpor och problem och ibland säger Han jag vill, bli ren. Ibland säger Han, jag vill, men inte nu, senare. Ibland säger Han jag vill inte för jag vet något som Du inte vet och har ett bättre förslag och ibland säger Han, jag vill inte av anledningar som vi aldrig kommer att få veta. Jesus botade inte alla när Han gick omkring på jorden heller och vi vet inte varför. Men det ändrar inte grunden för vår tro.

Grunden för min tro är personen Jesus Kristus, som föddes in i världen för bli varje människas och hela världens frälsare. Han dog för våra synder. Han besegrade döden och Han uppstod igen. Han är den som hjälper oss att leva vidare. Detta är Guds sätt att säga, Jag älskar Dig och bryr mig om vad som sker med dig.

Min tro grundar sig på en person och en historisk händelse som sedan fått konsekvenser för evigheten. Så även om jag aldrig mer får ett bönesvar och inte hör något mer från Gud, så tror jag ändå, därför att det ändrar inte det faktum att Jesus kom och gjorde det Han gjorde och där är trons grund. Nu hoppas jag inte att Gud tystnar eller att bönesvaren upphör, men det bör inte ändra min trosinställning.
Att bli kristen är att lära känna Jesus. Att vara kristen är att leva med Jesus och lära känna Honom mer och mer. Och en da sättet att lära känna Jesus är att be och läsa Bibeln, umgås med Honom, enskilt och i Gudstjänsten, genom att samtala med andra som också känner Honom så kan vi utvecklas tillsammans.

Och visst är det väl så att när din värld rasar samman, då vill du inte ha en gud som du kan stoppa i fickan eller en tro som finns i en maskot på instrumentpanelen. Då vill du kunna falla i famnen på något som håller, på universums skapare och den goda nyheten är att Gud är allt det. Han håller allt i sin Hand och det är i Honom du får grunda din tro.

Blessings!

Grunden för min tro

Igår var jag tvungen att uppsöka läkare för en åkomma som varken jag eller två läkare kunde lista ut vad det var. "Kom tillbaka om det inte går över", var det svar jag lämnade sjukhuset med. Ganska frustrerande och deprimerande måste jag säga.
När jag lite senare träffade en vän som frågade hur jag mådde och jag svarade att det var mest skit, sa han: "Du kan ju inte bli sjuk. Du är ju Monica, jag menar du är ju typ undestructable".
"Ja visst, you wish"....
I detta läget önskar jag att jag vore undestructable, oförstörbar alltså. Livet vore ganska mycket lättare då. Och jag är ju den som alltid hjälper alla andra, alltid ställer upp, tröstar de sörjande och sjuka, uppmuntrar och vägleder dem som har det jobbigt. En annan av mina vänner frågade i våras, då jag för första gången på flera år hade feber, om jag nå'nsin hade varit sjuk, för det kunde inte hon minnas. Och feber, ja, det fixar ju Ipren och Panodil :-)
Men sanningen är att jag också ibland behöver bli tröstad och uppmuntrad och vägledd och just nu - helad. Jag är inte oförstörbar, inte heller oersättlig, men jag önskar att jag slapp vissa prövningar.
Jag ropar till Gud om hjälp och helande och sträcker mig till Honom som lovat att inte utsätta mig för mer än jag klarar av - Han måste tycka att jag klarar en hel del då.... Tack och lov att min tro inte grundar sig på om jag får allt jag vill, utan på personen Jesus Kristus, som gav sitt liv för mig och alla andra, för att öppna vägen för oss till Gud. Jesus skapar tro - är temat för kommande söndag och jag behöver leva i det för att kunna predika om det. Prövotider är växande - tider. Gud, låt min tro växa och mogna under denna tid.

Ja, det var lite dystert, men livet är ju inte en dans på rosor - jo, på taggarna.
Jag vill i alla fall dela med mig av en dikt som jag hittade bland alla papper som jag rensar ut nu när flytten närmar sig.
en dikt av en man som heter Erik Herneby:
 
Jag önskar...

O Herre, det finns månget hjärta som lider, som kämpar i nöd.
Jag önskar att lindra var smärta och ge åt den svage mitt stöd.

Det är ju min uppgift i tiden att räcka en hjälpande hand till den
som är ensam i striden, som sörjer vid gravens rand.

De fallna, som hopplösa vandra, jag hjälpa vill i någon form.
Att i kärlek ge ut mig för andra - O Gud, låt det bliva min norm!


Blessings!

"Såsom jag har älskat er ska ni älska varandra" sa Jesus till sina lärjungar, alltså sa Han det till oss som är Hans lärjungar idag, 2009. Kristen enhet är och har alltid varit ett laddat ämne. Ofta säger vi att vi är enade men när det kommer till vissa frågor, som sakramentsfirande eller annat, så står vi inte längre så enade. Men visst är det väl så att om vi kan skilja på att stå enade och att vara eniga i sakfrågor, så skulle vi komma mycket längre. Grunden är ju ändå Kristus, det kan vi inte komma ifrån och Han bad oss älska varandra så som Han älskar oss, varför hänger vi då upp oss på ytligheter. Naturligtvis måste vi vara visa och grundade i Guds Ord och inte svälja vad som helst som för tillfället är politiskt korrekt, men vi ska ändå älska varandra såsom Jesus gör och den sortens kärlek står över allt som annars har en förmåga att splittra.

Här på Limhamn bor tre nunnor, Mariadöttrarna. En av deras stora uppgifter här i livet är att be för kristen enhet, kanske speciellt här på Limhamn då. Det känns riktigt bra att de gör det, speciellt när man själv ibland, ja, alldeles för ofta, kommer till korta.
Nu på söndag, den 18/1 börjar den ekumeniska böneveckan, just med temat Kristen enhet - "För dem samman". Många olika kyrkor har gemensamma samlingar och firar tillsammans med varandra med Jesus i centrum.
Vi på Frälsningsarmén på Limhamn drar vårt lilla strå till stacken genom att fira söndagens gudstjänst i Linnékyrkan tillsammans med församlingen där. "Ju mer vi är tillsammans, ju gladare vi blir..." Magnus (min man) har förmånen att få predika och någon från Linnékyrkan leder gudstjänsten. Det känns gott att veta att vi församlingar på Limhamn drar åt samma håll med samma övergripande vision: Limhamn för Kristus.
Redan på lördag drar vi ut med Street Church, kyrkan på gatan, och bjuder på kaffe, bibelord, biblar och samtal. Alltid lika roligt och spännande.

Alltså, söndagen den 18/1 kl.11.00 är det gemensam gudstjänst för Frälsis och Linnék. i Linnékyrkan. Kom dit och var med, dela gemenskapen med Jesus i centrum av allt i livet.
Welcome!!!!!

Sreet Church en solig dag på Limhamn

Så fylls kasse efter kasse med saker som ska till soptippen eller till Myrorna eller till någon annan etc. Lådor töms, bokhyllan gapar snart tom då flyttkartonger fylls och staplas på varandra, ändå verkar det aldrig ta slut. Jag fattar inte hurr i hela friden vi kunnat samla på oss så mycket grejor och så mycket skräp! Sedan hittar jag ju en del lite roliga saker också då jag sorterar, gamla foton från utlandssemestrar när jag var 4 -5 år gammal, då jag står på stranden med en apa i famnen. Gamla skolfoton och skolkataloger, ja, det sparar jag ett tag till, men skolpärmarna åker.
I ett kuvert finner jag en bunt med brev, kärleksbrev från pojkvännen jag lämnade kvar i Seattle när jag flyttade tillbaka till Sverige efter 19 månader där. Min plan var att flytta tillbaka dit efter officersutbildningen men det blev ju inte så - Magnus kom ju i vägen. Så jag tänkte på det gamla ordspråket att kärleken är evig men föremålen skiftar, det stämde ju verkligen. Så där fick de gamla breven åka till soptippen också, det var ju kul så länge det varade, men jag förundras mest över varför jag inte slängt dem tidigare, har jag verkligen varit så nostalgisk förut eller har jag blivit en iskall, hårdhudad person som inte bryr sig längre? Nej, jag tror det förstnämnda, jag var nostalgisk och hade plats att vara det, men nu måste det bort och det är skönt, en riktig befrielse faktsikt.
Jag har samtidigt försökt förbereda morgondagens Cafégudstjänst, jag lovade i tisdags att vi skulle tala om Jesu Dop eftersom det är temat för söndagen, det har inte varit helt enkelt att få ihop något, men jag tror det blir en bra gudstjänst i alla fall. På Cafégudstjänsterna har vi mer av samtal än predikan och vi sitterrunt kaffeborden hela tiden. Jag tänkte på att Jesus lät sig döpas för vår skull, för det var avstampet för Hans vandring mot korset och offerdöden och Han som var helt ren lät det smutsiga vattnet skölja över sig som om det vore alla våra synder och smutsigheter. Det är kärlek det och den är verkligen evig.

Så läser jag då i tidningen och hör på radionyheterna att det ligger förslag på att ordet "Äktenskap" ska försvinna ur Svenska Kyrkans vigselordning och på så sätt öppna upp även för samkönade vigslar.
Tidningen Dagen skriver:

Ett förslag med denna innebörd ska behandlas i kyrkostyrelsen på måndag. Om det tas där går ärendet, tillsammans med andra förslag, vidare på remiss till läronämnden, domkapitlen och församlingarna. Därefter tas beslut om ny vigselordning vid kyrkomötet i höst.
Den gamla förklaringen om att "Äktenskapet är en Guds gåva instiftat till samhällets bestånd" byts ut till "Kärleken har sitt ursprung i Gud, förmågan att älska är Guds gåva till människan".

Jag håller naturligtvis med om att kärleken har sitt ursprung i Gud, Gud är ju kärleken själv. Men kärleken är inte gud och äktenskapet är fortfarande till för man och kvinna till samhällets bestånd.
Vad innebär detta vidare då, ska prästerna då inte kunna neka att viga homosexuella? Nej, det kan de väl inte då.
Jag kan inte hjälpa det men jag tycker att det är att vända kappan efter vinden. Snälla nå'n, Svenska Kyrkan -  det är 9 år sedan ni skiljdes från staten, börja stå på egna ben nå'n gång och inse att ni är en kristen kyrka, en som välkomnar alla men av kärlek tillrättavisar utifrån Guds Ord.

Nåja, vi får väl se vad som blir av detta. Nu är det tillbaka till röjandet och rensandet och packandet.
Blessings!

Idag, den 1/1-09, hade jag förmånen att predika på den gemensamma Förnyelsegudstjänsten i Wesleykyrkan. Att såhär på årets första dag försöka sätta standarden för Guds Församling på Limhamn för 2009, det var en utmaning. Har ni läst en del av inläggen här på min blogg, så vet ni hur jag ser på mitt liv som kristen och hur jag tycker att alla vi som kallar oss kristna ska ta livet på allvar och leva så genomskinligt så att Jesus får lysa igenom, och det fömedlade jag idag under rubriken: Wake up and smell the coffee

Om lite drygt en månad ska vi byta bostad. Vi kommer att få ca 50 kvm mindre så nu röjer vi, rensar, säljer, ger bort, slänger. Det är så skönt. Att få göra sig av dels med gammalt skräp som gamla skolpapper och pärmar och dels med saker som bara finns där till ingen nytta och samlar damm. Skönt att bli befriad av detta.

Det har fått mig att tänka att så är det också i mitt  och säkert i mångas liv - vi behöver rensa och röja.

De av oss som kallar oss kristna, vi har mött Jesus till frälsning och lever livet mer eller mindre med Honom. Idag vill jag uppmuntra oss alla att leva mer med Honom. Att sätta Jesus i centrum av allt, av hela livet. Att röja och rensa i ditt liv så du blir så genomskinlig att Han får synas, Han får skina och lysa igenom dig. Att allting som du har omkring dig, alla aktiviteter, allt som är roligt, allt som är tråkigt, alla "måsten", får sättas i proportion till Jesus och därefter ställas i prioriteringsordning. Jag har en så bra bild med en uppslagen almanacka och över den står namnet JESUS med stora bokstäver. Jesus först, sedan allt annat. Naturligtvis ska du sköta ditt jobb och dina åtaganden, vi ska ju vara goda förvaltare, men det finns säkert mycket annat som tar upp den tid då du skulle kunna vara tillsammans med och tjäna Jesus och andra människor.

Idag bombarderas vi människor med reklam och information till den milda grad att vi inte orkar ta in mer, då hjälper det inte att säga till någon annan att jag är kristen och jag går i kyrkan varje söndag förmiddag - det måste synas och märkas på hela livet. Att leva ett Jesuscentrerat liv är att låta hela livet präglas av Honom, allt vi gör, allt vi säger, allt vi är. Att leva äkta, som Paulus säger, vi ska vara i världen men inte av den. Leva äkta från andaktslivet till plånboken. Det ska märkas.

I en tidning läser jag att i finanskrisens skugga söker människor efter nya förebilder, varför inte en nygammal sådan - Jesus, men inte i kyrkans version utan i Ola Salos tolkning av Jesus i Jesus Christ Superstar. Söndagsskole-Jesus är inte aktuell för Han framstår som en mespropp besläktad med kossorna på ängen - vad är det!!!

Är det den bilden kyrkorna, vi, har gett folk? Inte undra på att man hellre provar kristaller eller healing då. Och kanske kan man bättre identifiera sig med Ola Salos tolkning av Jesus än kyrkans tolkning därför att kyrkans folk varit så dåliga på att leva så genomskinligt att Jesus har kunnat synas igenom.

Men Jesus är ingen mespropp - Jesus är Herrarnas Herre, Kungars Kung. Han är Rolig, kärleksfull och god. Han har hela universums andliga auktoritet i sin person. Han är den ende som kan ge mening i ett till synes meningslöst liv. Men hur visar vi det?

När Jesus red in i Jerusalem på åsnan och lärjungarna och folket ropade Hosianna och dansade och sjöng, sa fariséerna och de skriftlärda till Honom att säga åt dem att vara tysta. Då sa Han att om de tystnar så kommer stenarna att ropa. Idag hör jag många ropande stenar, media, tidningar, TV och radio är några och de ropar högt och vi går miste. Är det så att Gud tycker att vi har tystnat så stenarna måste ropa istället? Jag tror att vi behöver vakna upp, wake up and smell the coffee, för här går vi miste om att få leda människor till frälsning och in i en församlingsgemenskap, medan pressen banar vägen till Jesus men inte kan föra dem ända fram och vidare.

Människor söker idag. På julafton var jag och barnen på "Samling vid krubban" i Limhamns kyrka. Den gudstjänsten är alltid fullsatt - hudratals människor i alla åldrar och gudstjänsten är inriktad till barnen. Det är en viss känsla att sitta där och höra budskapet om Jesus och sjunga det lilla ljus jag har tillsammans med hundratals andra, som man vet egentligen inte är bekännande kristna, men som den förmiddagen bekänner Jesus. Det finns ett behov av andlighet och hopp, kanske speciellt till jul men även resten av året. Varje knä ska böjas och alla tungor ska bekänna att Jesus Kristus är Herre. Det var som en bild av det.

Människor far illa idag. På Limhamn finns endast några öppet missbrukande och hemlösa och kanske inte ens hemlösa, men trasiga. Men Limhamn har också HHH - Höga Häckarnas Helvete. Många är hemlösa och trasiga inombords trots materiell standard - vem ska visa dem vägen hem?
Till dem som är trasiga till kroppen kan vi och ska vi hjälpa både rent praktiskt, själsligt och andligt. Men de som lever i misär bakom de höga häckarna då, ja, bara vi som känner Jesus kan ge dem Jesus och det kan bara ske om det syns och märks på oss. Bara Jesus kan ge upprättelse, befrielse och frälsning.

Jag upptäckte en sak nu i jul:  Vet ni vilken av kyrkorna på Limhamn som hade öppet för julaftonsfirande för alla som annars är ensamma på julafton? Ingen! Det ska vi ändra på till nästa år.

Rom.10:13-14 "Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad. Men hur ska de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Hur ska de kunna tro på den som de inte har hört? Hur ska de kunna höra utan att någon förkunnar?"
Och vem ska förkunna? Ja, gissa! Det är vi!! Och det här har inget med ålder att göra, kom ihåg det.
De flesta slag utkämpas och de flesta segrar vinns i bönekampen och be kan du göra oavsett hur gammal eller ung du är. Är du kristen så är du aktiv, oavsett vilken uppgift du har. Så, låt oss ta vårt kristna liv på allvar.

Låt detta år, 2009, bli det år då väckelsen börjar på Limhamn därför att församlingarnas medlemmar tar sitt kristna liv på allvar och Jesus börjar synas och märkas. Amen.