Den du egentligen är
Ja, vardagen kom igen även om jag försökte stanna på klostret i sinnet några dagar efter.
I söndags firade vi gudstjänst på Frälsis och och på eftermiddagen firade vi Isac som fyllde 4 år. Fr.o.m. nästa söndag är det sommargudstjänster kl.10.00 tillsammans med Wesleykyrkan och Linnékyrkan och det börjar i Wesley.
Temat för predikan var "Den du egentligen är" och vi började med att läsa 2Kor.4:16 "Därför ger jag inte upp även om min yttre människa bryts ner, förnyas min inre människa dag för dag."
Paulus satt i fängelse och höll på att tyna bort. Det såg inte ut att gå så bra för honom om man bara såg på de yttre omständigheterna. Man han skrev att han var ett lerkärl som rymde en stor skatt. Han säger att alla har ett yttre jag – huden, håret, ansiktet, kroppen, anseendet och personligheten. Ditt yttre jag är det som alla ser och som du klär upp och tar hand om och tränar och kämpar mot rynkorna etc. Men ditt yttre jag är tillfälligt och en gång ska det dö, inte längre finnas, hur mycket u än kämpar mot åldersteknen så är det ett faktum, och alla går åt samma håll - tack och lov.
Den goda nyheten är att vi också har ett inre jag - karaktären, anden, själen. Ditt inre jag är osynligt. Ditt inre jag är alltid fritt att välja vad som ska påverka det. Ditt inre jag är häpnadsväckande enhetligt och gåtfullt – kan inte vägas och mätas och ditt inre jag är evigt. Du kan lägga ner all kraft på ditt yttre jag men en dag kommer det att vara förbi. Du är däremot en varelse som aldrig kommer att sluta existera. Din ande – din inre karaktär – håller på att bli någonting – antingen något oerhört gott eller något ofattbart mörkt. Detta något är det första Gud ser när han tittar på oss. Det är det som är viktigast för Honom. Paulus brydde sig inte om att hans kropp var på väg att ta slut, för kroppen är bara till låns, som en hyrbil typ, det är insidan som räknas. Det händer något på insidan, motsatsen till det som sker på utsidan. Jag får liv på insidan, jag växer på insidan, förändras, blir starkare, glädjen kan fortsätta att bubbla fram, bli hoppfull, trots att kroppen snart är slut.
Investera mest i ditt inre jag, det som kommer att bestå, och bra tips hur du gör det är:
1. Självrannsakan och bikt
2. Vänner som älskar oss tillräckligt mycket för att säga sanningen
3. Tid att vara ensamma och lyssna på Gud
En konkret utgångspunkt är: ägna lika mycket tid åt att ta hand om ditt inre jag som du ägnar åt ditt yttre jag och lägg märke till vilken rytm som gör dig mer kärleksfull och levande och uthållig.
Ta hand om din kropp, ditt yttre, men ta mest hand om ditt inre och låt det lysa igenom.
På fredag åker vi till Höllviken och firar Midsommar och sedan min svärmors 70-års dag på söndag, se'n är det ju sommarlov med många aktiviteter. Får se när jag har möjlighet att blogga igen - så småningom i alla fall :-)
Blessings!
I söndags firade vi gudstjänst på Frälsis och och på eftermiddagen firade vi Isac som fyllde 4 år. Fr.o.m. nästa söndag är det sommargudstjänster kl.10.00 tillsammans med Wesleykyrkan och Linnékyrkan och det börjar i Wesley.
Temat för predikan var "Den du egentligen är" och vi började med att läsa 2Kor.4:16 "Därför ger jag inte upp även om min yttre människa bryts ner, förnyas min inre människa dag för dag."
Paulus satt i fängelse och höll på att tyna bort. Det såg inte ut att gå så bra för honom om man bara såg på de yttre omständigheterna. Man han skrev att han var ett lerkärl som rymde en stor skatt. Han säger att alla har ett yttre jag – huden, håret, ansiktet, kroppen, anseendet och personligheten. Ditt yttre jag är det som alla ser och som du klär upp och tar hand om och tränar och kämpar mot rynkorna etc. Men ditt yttre jag är tillfälligt och en gång ska det dö, inte längre finnas, hur mycket u än kämpar mot åldersteknen så är det ett faktum, och alla går åt samma håll - tack och lov.
Den goda nyheten är att vi också har ett inre jag - karaktären, anden, själen. Ditt inre jag är osynligt. Ditt inre jag är alltid fritt att välja vad som ska påverka det. Ditt inre jag är häpnadsväckande enhetligt och gåtfullt – kan inte vägas och mätas och ditt inre jag är evigt. Du kan lägga ner all kraft på ditt yttre jag men en dag kommer det att vara förbi. Du är däremot en varelse som aldrig kommer att sluta existera. Din ande – din inre karaktär – håller på att bli någonting – antingen något oerhört gott eller något ofattbart mörkt. Detta något är det första Gud ser när han tittar på oss. Det är det som är viktigast för Honom. Paulus brydde sig inte om att hans kropp var på väg att ta slut, för kroppen är bara till låns, som en hyrbil typ, det är insidan som räknas. Det händer något på insidan, motsatsen till det som sker på utsidan. Jag får liv på insidan, jag växer på insidan, förändras, blir starkare, glädjen kan fortsätta att bubbla fram, bli hoppfull, trots att kroppen snart är slut.
Investera mest i ditt inre jag, det som kommer att bestå, och bra tips hur du gör det är:
1. Självrannsakan och bikt
2. Vänner som älskar oss tillräckligt mycket för att säga sanningen
3. Tid att vara ensamma och lyssna på Gud
En konkret utgångspunkt är: ägna lika mycket tid åt att ta hand om ditt inre jag som du ägnar åt ditt yttre jag och lägg märke till vilken rytm som gör dig mer kärleksfull och levande och uthållig.
Ta hand om din kropp, ditt yttre, men ta mest hand om ditt inre och låt det lysa igenom.
På fredag åker vi till Höllviken och firar Midsommar och sedan min svärmors 70-års dag på söndag, se'n är det ju sommarlov med många aktiviteter. Får se när jag har möjlighet att blogga igen - så småningom i alla fall :-)
Blessings!
Kloster retreat
Så åkte jag då till Rögle kloster i tisdags på förmiddagen, jag anlände 10.30. Lite pirrigt Var det att komma till en plats man aldrig varit för att bara vara i två dygn. Blev mottagen av Syster Celine och hon visade mig runt i biblioteket, kapellet, matsalen och gästhuset. Jag hade privilegiet att vara ensam gäst det första dygnet, så jag hade hela gästhuset för mig själv. På onsdagen kom en gäst till, han skulle stanna till lördag.
Ett mysigt litet rum på andra våningen och fantastisk natur runt omkring. Jag tillbringade en hel del tid att gå promenader i omgivningen, bl.a. runt Rögle dammar, som är ett populärt fiskeställe och fiskarna bokstavligen hoppade i vattnet, så coolt. Tog mig också upp på Billebjer, ett litet berg med underbar utiskt. Naturreservat var det mesta däromkring vilket gjorde att naturen var extra vacker att titta på.
Själva klosterområdet innehöll flera små trädgårdsodlingar, både med örter och blommer och säkert rotsaker och grönsaker också. Massor med äppelträd fanns där med. Flera volontärer arbetade med detta område och dessa odlingar på olika sätt och även som gäst får man om man vill hjälpa till med det man kan. Denna gången gjorde jag inte det eftersom jag bara skulle vara, men det kan jag nog tänka mig nå'n gång.
Vädret bjöd på olika humör, i tisdags kom både sol, regnskurar och åska, men onsdag och torsdag var det strålande sol, vilket jag nu känner på huden i nacken, armarna och nedanför halsen, eftersom jag inte hade solkräm med mig :-(
Bönesamlingar, tideböner, var det ju varje dag och jag ver med på de flesta, dock ej på morgonen.......de började med tyst bön 6.40 och sedan Laudes (morgonbön) 7.45. Frukosten var mellan 8.15-9.30 så jag valde att börja dagen med frukost vid halvnio-tiden och sedan vara med i dagens återstående bönesamlingar.
Efter första dagens kvällbön var jag dock inte så pigg på att delta i alla, det var förvirrande med när man skulle sitta ner och stå upp och böja sig och läsa högt eller tyst o.s.v. Men när jag lärde mig att slappna av i detta och tänka att jag behöver faktiskt inte göra precis så utan kan be ändå, så blev det så att jag naästan drogs mot kapellet till samlingarna (i och för sig förstår jag att man inte vill sitta hela tiden för bänkarna var av trä utan dynor och inte helt bekväma). Jag har i alla fall lärt mig hur Rosenkransen fungerar, vilka pärlor som är Fader Vår och vilka som är Ave Maria och hur den används, ganska fascinerande men också lite märkligt, för mig i alla fall.
Jag var ju inte där för att vara helt tyst eller så, så jag pratade mycket med volontärerna och de som arbetade där, fick både nya vänner och bekantskaper, jättetrevliga människor i olika åldrar, och från olika sammanhang. Fick speciellt en vän som jag hoppas kunna hålla kontakten med framöver. Tur att Facebook finns :-)
Jag åkte ju dit med en viss förhoppning att tystnaden skulle göra att jag kunde höra Gud bättre. Jag har nog inte blivit bättre på att höra men bättre på att se och kanske ligger lyssnande till Gud också i det. Jag har sett en fantastisk natur som jag inte visste fanns på så nära håll, jag har sett en svan som hindrade två killar från att gå den väg de ville (hi,hi), jag har sett två stycken hjortar på två dagar på nära håll, de hopade iväg när de hörde mig komma. Fiskar under vattenytan som jagade insekter, änder och svanar med sina ungar. Jag såg orörda hästskospår på en grusgång, blommor och träd i hur många färger som helst, en lite snigel på ett blad och kossor i en hage. Jag gick sakta förbi en familj med änder som låg och vilade i gräset vid dammens kant, mamman följde mig med ögonen, men annars låg de helt stilla och litade på att jag var snäll. Inne på klostergården, fanns de största vallmor jag någonsin sett, stora som skålar och vackert röda, wow.
Jag vet ju att Guds skapelse är fantastisk, men nu fick jag en glimt av det själv och om det är så vackert i lilla Rögle, hur ser då resten av världen ut? Om Gud har sådan omsorg om både änder, svanar och sniglar, hurdan omsorg har Han då inte om mig.
Ja, jag önskar att alla kunde få uppleva några dagar såhär och verkligen låta sig påverkas av lugnet och vilan och tystnaden.
Ps.147:18 "Han sänder Sitt Ord, och isen smälter, Han andas och vattnet strömmar."
Blessings!
Gästhemmet
Matsal m.m.
Röglebäcken bakom staketet :-)
Mamma And och And-barnen
Utsikt från Billebjer - hästar och får i samma hage
Ett mysigt litet rum på andra våningen och fantastisk natur runt omkring. Jag tillbringade en hel del tid att gå promenader i omgivningen, bl.a. runt Rögle dammar, som är ett populärt fiskeställe och fiskarna bokstavligen hoppade i vattnet, så coolt. Tog mig också upp på Billebjer, ett litet berg med underbar utiskt. Naturreservat var det mesta däromkring vilket gjorde att naturen var extra vacker att titta på.
Själva klosterområdet innehöll flera små trädgårdsodlingar, både med örter och blommer och säkert rotsaker och grönsaker också. Massor med äppelträd fanns där med. Flera volontärer arbetade med detta område och dessa odlingar på olika sätt och även som gäst får man om man vill hjälpa till med det man kan. Denna gången gjorde jag inte det eftersom jag bara skulle vara, men det kan jag nog tänka mig nå'n gång.
Vädret bjöd på olika humör, i tisdags kom både sol, regnskurar och åska, men onsdag och torsdag var det strålande sol, vilket jag nu känner på huden i nacken, armarna och nedanför halsen, eftersom jag inte hade solkräm med mig :-(
Bönesamlingar, tideböner, var det ju varje dag och jag ver med på de flesta, dock ej på morgonen.......de började med tyst bön 6.40 och sedan Laudes (morgonbön) 7.45. Frukosten var mellan 8.15-9.30 så jag valde att börja dagen med frukost vid halvnio-tiden och sedan vara med i dagens återstående bönesamlingar.
Efter första dagens kvällbön var jag dock inte så pigg på att delta i alla, det var förvirrande med när man skulle sitta ner och stå upp och böja sig och läsa högt eller tyst o.s.v. Men när jag lärde mig att slappna av i detta och tänka att jag behöver faktiskt inte göra precis så utan kan be ändå, så blev det så att jag naästan drogs mot kapellet till samlingarna (i och för sig förstår jag att man inte vill sitta hela tiden för bänkarna var av trä utan dynor och inte helt bekväma). Jag har i alla fall lärt mig hur Rosenkransen fungerar, vilka pärlor som är Fader Vår och vilka som är Ave Maria och hur den används, ganska fascinerande men också lite märkligt, för mig i alla fall.
Jag var ju inte där för att vara helt tyst eller så, så jag pratade mycket med volontärerna och de som arbetade där, fick både nya vänner och bekantskaper, jättetrevliga människor i olika åldrar, och från olika sammanhang. Fick speciellt en vän som jag hoppas kunna hålla kontakten med framöver. Tur att Facebook finns :-)
Jag åkte ju dit med en viss förhoppning att tystnaden skulle göra att jag kunde höra Gud bättre. Jag har nog inte blivit bättre på att höra men bättre på att se och kanske ligger lyssnande till Gud också i det. Jag har sett en fantastisk natur som jag inte visste fanns på så nära håll, jag har sett en svan som hindrade två killar från att gå den väg de ville (hi,hi), jag har sett två stycken hjortar på två dagar på nära håll, de hopade iväg när de hörde mig komma. Fiskar under vattenytan som jagade insekter, änder och svanar med sina ungar. Jag såg orörda hästskospår på en grusgång, blommor och träd i hur många färger som helst, en lite snigel på ett blad och kossor i en hage. Jag gick sakta förbi en familj med änder som låg och vilade i gräset vid dammens kant, mamman följde mig med ögonen, men annars låg de helt stilla och litade på att jag var snäll. Inne på klostergården, fanns de största vallmor jag någonsin sett, stora som skålar och vackert röda, wow.
Jag vet ju att Guds skapelse är fantastisk, men nu fick jag en glimt av det själv och om det är så vackert i lilla Rögle, hur ser då resten av världen ut? Om Gud har sådan omsorg om både änder, svanar och sniglar, hurdan omsorg har Han då inte om mig.
Ja, jag önskar att alla kunde få uppleva några dagar såhär och verkligen låta sig påverkas av lugnet och vilan och tystnaden.
Ps.147:18 "Han sänder Sitt Ord, och isen smälter, Han andas och vattnet strömmar."
Blessings!
Gästhemmet
Matsal m.m.
Röglebäcken bakom staketet :-)
Mamma And och And-barnen
Utsikt från Billebjer - hästar och får i samma hage
Sverige fosterland....
Ja, det är ju Sveriges Nationaldag idag och vi har hissat den svenska flaggan utanför kåren.
Veckan som gått har tll största delen varit en vacker sommarvecka, varm och solig och massor av ungdomar som tagit studenten, så mycket festande har det varit i kvarteren här, till sent på natten och tidigt på morgonen...
Idag hade vi en vanlig gudstjänst, efter födelsedagskalas och konsthappening, och vi pratade om prioriteringar och om hur vi genom våra vardagliga handlingar i livet kan ha en Guds Rikes-påverkan på omgivningen. Sverige för Gud på ett enkelt vardagligt sätt.
Inspelningen av predikan funkade inte, så vi får se om jag spelar in den i efterhand om vi får igång den, i så fall kommer den på hemsidan senare.
Magnus har just installerat vår nya stationära dator, fin och snabb, men det tar väl en stund innan jag lär mig allt. Dessutom har något hänt med mina e-post kontakter som inte kommit med riktigt, fast jag gjorde som man skulle, nåja, det fixar sig väl så småningom - världsliga saker :-)
Förresten - jag gjorde som jag sa - jag ringde Rögle kloster och pratade med en av systrarna där och jag ska bo i deras gästhem den 15-17 juni. Vad skönt det ska bli! Ingen TV, ingen radio, inget internet, ingen mobiltäckning (tror jag), bara Guds natur, en helig atmosfär och stillhet. Jag börjar med två dagar och om jag tycker det är något att göra fler gånger kan jag stanna längre nästa gång.
Veckan som börjar imorgon är sista skolveckan och på fredag den 11:e är det skolavslutning. Vi hoppas alla på en lång, skön och varm sommar.
Blessings!
Sverige för Gud!
Veckan som gått har tll största delen varit en vacker sommarvecka, varm och solig och massor av ungdomar som tagit studenten, så mycket festande har det varit i kvarteren här, till sent på natten och tidigt på morgonen...
Idag hade vi en vanlig gudstjänst, efter födelsedagskalas och konsthappening, och vi pratade om prioriteringar och om hur vi genom våra vardagliga handlingar i livet kan ha en Guds Rikes-påverkan på omgivningen. Sverige för Gud på ett enkelt vardagligt sätt.
Inspelningen av predikan funkade inte, så vi får se om jag spelar in den i efterhand om vi får igång den, i så fall kommer den på hemsidan senare.
Magnus har just installerat vår nya stationära dator, fin och snabb, men det tar väl en stund innan jag lär mig allt. Dessutom har något hänt med mina e-post kontakter som inte kommit med riktigt, fast jag gjorde som man skulle, nåja, det fixar sig väl så småningom - världsliga saker :-)
Förresten - jag gjorde som jag sa - jag ringde Rögle kloster och pratade med en av systrarna där och jag ska bo i deras gästhem den 15-17 juni. Vad skönt det ska bli! Ingen TV, ingen radio, inget internet, ingen mobiltäckning (tror jag), bara Guds natur, en helig atmosfär och stillhet. Jag börjar med två dagar och om jag tycker det är något att göra fler gånger kan jag stanna längre nästa gång.
Veckan som börjar imorgon är sista skolveckan och på fredag den 11:e är det skolavslutning. Vi hoppas alla på en lång, skön och varm sommar.
Blessings!
Sverige för Gud!
....såsom ett barn....
Ja, det var ju rubriken på söndagens temagudstjänst/konsthappening. Det var en fantastisk upplevelse och Ni som inte var där - er förlust, helt klart. Mackan Andersson har bloggat så bra om det hela så läs det här.
Det var ju dessutom Mors Dag i söndags och jag hade bakat tårta till kyrkkaffet och det var populärt också.
Hur som helst, det här med att vara barn, barn till sina föräldrar, barn till Gud. Hur gammal man är blir är man ju alltid barn till sina föräldrar och detsamma gäller ju i att vara barn till Gud, det har inte med ålder att göra.
Den här veckan är det många som tar studenten och ska ut i vuxenlivet. Idag, den 2/6, är det 23 år sedan jag tog studenten och jag som tyckte att jag var så vuxen då......hm. När man ser dessa ungdomar så känns de inte så gamla, även om det kanske tycker det själva. Deras föräldrar tycker det säkerligen inte i alla fall.
Men nu kan det kännas ganska tryggt att veta att för Gud behöver jag inte anstränga mig för att inte vara barn, i Hans ögon är jag barn, Hans barn, hur gammal jag än är. Det betyder inte att jag är barnslig, utan snarare att i Hans vård kan jag som ett barn få lämna över bekymren till Honom, krypa upp i Hans famn och bara vara. Lyssna till de lugnande hjärtslagen, som en bebis som ligger på mammas mage eller hänger i en bärsele.
Och precis som barnen som sedan springer iväg igen och utforskar världen på olika sätt, men ändå har vetskapen att mammas famn är nära, får jag också ut i världen och leva och veta att Guds famn alltid är nära.
Det här låter så himla bra, eller hur, problemet är bara att de där stunderna i famnen på Gud, lyssnandet nära hjärtslagen, de är så sällsynta att jag knappt kommer ihåg hur det känns.
Det måste bli ändring på det. Ska jag veta vad Gud vill med mig, så måste jag ju känna igen Hans röst och tilltal och hur ska jag göra det om jag inte övar mig i det? Men det är alltid så mycket annat runt omkring som stör, eller som jag låter störa. Jag har länge sagt att jag skulle åka ett par dagar och bo på nå't kloster. Nu måste det nog bli av. I alla fall så jag får en chans att i en atmosfär av tillbedjan och lugn kunna ta tiden och krypa upp i famnen på min Fader.
Ja, så får det bli. Gäller bara att hitta tid i almanackan........daaahhh!
Blessings!
Såhär ska det se ut, eller hur?
Det var ju dessutom Mors Dag i söndags och jag hade bakat tårta till kyrkkaffet och det var populärt också.
Hur som helst, det här med att vara barn, barn till sina föräldrar, barn till Gud. Hur gammal man är blir är man ju alltid barn till sina föräldrar och detsamma gäller ju i att vara barn till Gud, det har inte med ålder att göra.
Den här veckan är det många som tar studenten och ska ut i vuxenlivet. Idag, den 2/6, är det 23 år sedan jag tog studenten och jag som tyckte att jag var så vuxen då......hm. När man ser dessa ungdomar så känns de inte så gamla, även om det kanske tycker det själva. Deras föräldrar tycker det säkerligen inte i alla fall.
Men nu kan det kännas ganska tryggt att veta att för Gud behöver jag inte anstränga mig för att inte vara barn, i Hans ögon är jag barn, Hans barn, hur gammal jag än är. Det betyder inte att jag är barnslig, utan snarare att i Hans vård kan jag som ett barn få lämna över bekymren till Honom, krypa upp i Hans famn och bara vara. Lyssna till de lugnande hjärtslagen, som en bebis som ligger på mammas mage eller hänger i en bärsele.
Och precis som barnen som sedan springer iväg igen och utforskar världen på olika sätt, men ändå har vetskapen att mammas famn är nära, får jag också ut i världen och leva och veta att Guds famn alltid är nära.
Det här låter så himla bra, eller hur, problemet är bara att de där stunderna i famnen på Gud, lyssnandet nära hjärtslagen, de är så sällsynta att jag knappt kommer ihåg hur det känns.
Det måste bli ändring på det. Ska jag veta vad Gud vill med mig, så måste jag ju känna igen Hans röst och tilltal och hur ska jag göra det om jag inte övar mig i det? Men det är alltid så mycket annat runt omkring som stör, eller som jag låter störa. Jag har länge sagt att jag skulle åka ett par dagar och bo på nå't kloster. Nu måste det nog bli av. I alla fall så jag får en chans att i en atmosfär av tillbedjan och lugn kunna ta tiden och krypa upp i famnen på min Fader.
Ja, så får det bli. Gäller bara att hitta tid i almanackan........daaahhh!
Blessings!
Såhär ska det se ut, eller hur?
