Vilken kick!
Under veckan som gick var det misnt sagt lite skagigt vad det gällde Talkshowen vi skulle ha på lördagen. En av gästerna sa - "Jag kommer om jag hinner, jag ska göra vad jag kan"och eftersom vi bara hade två gäster kändes det rätt oroande, så jag bönade och bad och talade om hur mycket det beydde för oss att han dök upp etc.
Se'n hade vi från början några av våra ungdomar som skulle stå för musikunderhållningen. Nu hade en av dem fått förhinder och de andra kunde inte utan henne. Jag och Mackan hjälptes åt att försöka hitta nå'n annan/andra musiker men alla (konstigt nog) hade andra bokningar. Så i min tanke växte det värsta scenariet att jag själv skulle få sjunga och spela. Eller kanske jag skulle sjunga och Mackan spela. Sagt och gjort, på torsdagen hade jag några sånger (som Mackan inte redan dissat) på förslag och vi gnolade igenom dem och de verkade funka. Då kom vi på att Olivia (min snart 13-åriga dotter) kanske ville spela trummor - visst sa hon, som brukar ställa upp.
Så fredag eftermiddag träffades vi för att öva, då hade Mackan kompletterat med ännu en sång och vi sjöng och spelade igenom dem några gånger, testade ljudet och hur vi skulle stå. Till saken hör ju att jag inte har sjungit offentligt, eller knappast alls, på det senaste året, så det var inte helt bekvämt. Att dessutom sjunga sånger jag aldrig sjungit inför publik var ännu lite mer skrämmande, men samtidigt kände jag en glädje, en skön känsla inombords som sa att sjunga, det ska jag ju göra, det kan jag ju, den gåvan måste jag ta vara på och sätta fart på igen.
Så kom lördagen och på förmiddagen tog jag det lugnt, men både Mackan och Olivia skulle tvunget på Kampsportsläger i fyra timmar och bli mörbultade - jag förbjöd dem allvarligt att inte bryta något, eller få för många blåtiror - det klarade de ganska bra :-)
När klockan närmade sig 17.00 hade en av gästerna, Catharina Segerbank, kommit men det var inte många andra som kommit. Men plötsligt började folk strömma in och jag gick runt och hälsade och kände att det verkade vara en skön stämning. Så klev också han, vår andra gäst, in genom dörren, Birger Signäs, och jag slängde mig runt halsen på honom - jippiee du kom!!! Tack!!!!
När betalt sitt inträde (som går till Haiti och Chile) och köpt fika, så började vi och Mackan ledde samtalet med gästerna i ämnet "Var finns Gud när det gör ont". Hela samtalet kan du lyssna på här.
Det blev en fantastisk kväll. Folk ville inte gå hem efteråt utan satt kvar och samtalade. Alla gjorde så bra ifrån sig. Gästerna delade så generöst med sig av sina liv och erfarenheter och Mackan var en suverän samtalsledare.
Guds närvaro kändes i atmosfären (tyckte jag i alla fall), det var en viktig kväll för alla närvarande.
Och jag hade skitkul (ursäkta ordvalet) ja, verkligen kul. Jag fick sjunga till duktiga musiker (ja, Mackan och Olivia ni var jätteduktiga), och sångerna var "Jag vill ha en egen måne" (Ted Gärdestad); "I still haven't found what I'm looking for" (U2); "Hallelujah" (Leonard Cohen) och till sist "Living on a prayer" (Bon Jovi), snacka om en "dream come true" för en gammal hårdrockare och Bon Jovi-fan.
Som sagt, en underbart lyckad kväll och ett koncept som verkar vara något att ta fasta på för att nå människor med viktiga frågor om tro och liv.
Idag har det varit lite "dagen efter", mör både i huvud och kropp, men det hoppas jag går över snart. Gårdagen var i alla fall en kick!
Blessings!
Birger, Catharina och Mackan
Mackan, Olivia och jag
Se'n hade vi från början några av våra ungdomar som skulle stå för musikunderhållningen. Nu hade en av dem fått förhinder och de andra kunde inte utan henne. Jag och Mackan hjälptes åt att försöka hitta nå'n annan/andra musiker men alla (konstigt nog) hade andra bokningar. Så i min tanke växte det värsta scenariet att jag själv skulle få sjunga och spela. Eller kanske jag skulle sjunga och Mackan spela. Sagt och gjort, på torsdagen hade jag några sånger (som Mackan inte redan dissat) på förslag och vi gnolade igenom dem och de verkade funka. Då kom vi på att Olivia (min snart 13-åriga dotter) kanske ville spela trummor - visst sa hon, som brukar ställa upp.
Så fredag eftermiddag träffades vi för att öva, då hade Mackan kompletterat med ännu en sång och vi sjöng och spelade igenom dem några gånger, testade ljudet och hur vi skulle stå. Till saken hör ju att jag inte har sjungit offentligt, eller knappast alls, på det senaste året, så det var inte helt bekvämt. Att dessutom sjunga sånger jag aldrig sjungit inför publik var ännu lite mer skrämmande, men samtidigt kände jag en glädje, en skön känsla inombords som sa att sjunga, det ska jag ju göra, det kan jag ju, den gåvan måste jag ta vara på och sätta fart på igen.
Så kom lördagen och på förmiddagen tog jag det lugnt, men både Mackan och Olivia skulle tvunget på Kampsportsläger i fyra timmar och bli mörbultade - jag förbjöd dem allvarligt att inte bryta något, eller få för många blåtiror - det klarade de ganska bra :-)
När klockan närmade sig 17.00 hade en av gästerna, Catharina Segerbank, kommit men det var inte många andra som kommit. Men plötsligt började folk strömma in och jag gick runt och hälsade och kände att det verkade vara en skön stämning. Så klev också han, vår andra gäst, in genom dörren, Birger Signäs, och jag slängde mig runt halsen på honom - jippiee du kom!!! Tack!!!!
När betalt sitt inträde (som går till Haiti och Chile) och köpt fika, så började vi och Mackan ledde samtalet med gästerna i ämnet "Var finns Gud när det gör ont". Hela samtalet kan du lyssna på här.
Det blev en fantastisk kväll. Folk ville inte gå hem efteråt utan satt kvar och samtalade. Alla gjorde så bra ifrån sig. Gästerna delade så generöst med sig av sina liv och erfarenheter och Mackan var en suverän samtalsledare.
Guds närvaro kändes i atmosfären (tyckte jag i alla fall), det var en viktig kväll för alla närvarande.
Och jag hade skitkul (ursäkta ordvalet) ja, verkligen kul. Jag fick sjunga till duktiga musiker (ja, Mackan och Olivia ni var jätteduktiga), och sångerna var "Jag vill ha en egen måne" (Ted Gärdestad); "I still haven't found what I'm looking for" (U2); "Hallelujah" (Leonard Cohen) och till sist "Living on a prayer" (Bon Jovi), snacka om en "dream come true" för en gammal hårdrockare och Bon Jovi-fan.
Som sagt, en underbart lyckad kväll och ett koncept som verkar vara något att ta fasta på för att nå människor med viktiga frågor om tro och liv.
Idag har det varit lite "dagen efter", mör både i huvud och kropp, men det hoppas jag går över snart. Gårdagen var i alla fall en kick!
Blessings!
Birger, Catharina och Mackan
Mackan, Olivia och jag
Inspirerad och befordrad
Så har ännu en vecka gått. Både Magnus och jag har blivit ett år äldre och jag fick en fantastisk present av honom, ett presentkort på en 60 minuters ansiktsbehandling på Magazin Du Nord i Köpenhamn. Så nu ska det bli en dag i Köpenhamn för oss framöver. Nästa vecka ska jag ju till frissan så nu lär det väl bli en riktig makeover:-)
Vi var på Smålandsgården i Örserum två dagar i veckan som gick, på Inspirationsdagar, och det var det. På onsdagen hade vi Hans Weichbrodt som gästtalare och det gav verkligen inspiration att fortsätta tjäna Gud på den plats vi är. Hans är verkligen en profetröst rakt in i den svenska kristenheten, en mycket välbehövlig sådan.
Det var både utmanande och mycket uppmuntrande. Så vistelsen gjorde skäl för sitt namn, god mat och trevlig gemenskap var det också.
Se'n tog ju vår utvecklingschef tillfället i akt när alla var samlade och kallade fram mig och Magnus och å kommendörens vägnar befordrade oss till majorer. Nu har vi alltså sammanlagt 15 års tjänst i FA. Nåja, vi vänjer väl oss vid det också. Men jag kanske får döpa om bloggen till Majorsblogg istället :-)
Igår var det gudstjänst och vi bjöd på kladdkaka tilll kaffet - den tog slut kan jag meddela. Mums!
Jag talade om heliga vanor - det gör oss till Gudsmän och Gudskvinnor och sådana behöver oftast inte anstränga sig så jättehårt för att nå ut till folk med det glada budskapet och Jesus, för hela deras liv utstrålar ett ljus som får människor att dras till dem och vilja ha deras hemlighet. Jag tog också upp det kristna äktenskapet och familjen i Ef.5, där man bl.a. genom ömsesidig respekt kan visa att när Jesus får vara i centrum kan det som ser svårt ut bli lättare att hantera. Lyssna på hela predikan här.
På lördag är det dags för Talkshowen "Var finns Gud när det gör ont?" kl.17-19 på Frälsis, Limhamn.
Fortfarande ett par lösa trådar kvar men de hoppas jag ska vara fixade tills dess.
Välkommen!
(Inom parentes skriver jag att det idag är ett år sedan jag upplevde den första yrsel-snurren och det är ingenting jag firar, men nu ska det bli bra, det måste det bli.)
Blessings!
Vi var på Smålandsgården i Örserum två dagar i veckan som gick, på Inspirationsdagar, och det var det. På onsdagen hade vi Hans Weichbrodt som gästtalare och det gav verkligen inspiration att fortsätta tjäna Gud på den plats vi är. Hans är verkligen en profetröst rakt in i den svenska kristenheten, en mycket välbehövlig sådan.
Det var både utmanande och mycket uppmuntrande. Så vistelsen gjorde skäl för sitt namn, god mat och trevlig gemenskap var det också.
Se'n tog ju vår utvecklingschef tillfället i akt när alla var samlade och kallade fram mig och Magnus och å kommendörens vägnar befordrade oss till majorer. Nu har vi alltså sammanlagt 15 års tjänst i FA. Nåja, vi vänjer väl oss vid det också. Men jag kanske får döpa om bloggen till Majorsblogg istället :-)
Igår var det gudstjänst och vi bjöd på kladdkaka tilll kaffet - den tog slut kan jag meddela. Mums!
Jag talade om heliga vanor - det gör oss till Gudsmän och Gudskvinnor och sådana behöver oftast inte anstränga sig så jättehårt för att nå ut till folk med det glada budskapet och Jesus, för hela deras liv utstrålar ett ljus som får människor att dras till dem och vilja ha deras hemlighet. Jag tog också upp det kristna äktenskapet och familjen i Ef.5, där man bl.a. genom ömsesidig respekt kan visa att när Jesus får vara i centrum kan det som ser svårt ut bli lättare att hantera. Lyssna på hela predikan här.
På lördag är det dags för Talkshowen "Var finns Gud när det gör ont?" kl.17-19 på Frälsis, Limhamn.
Fortfarande ett par lösa trådar kvar men de hoppas jag ska vara fixade tills dess.
Välkommen!
(Inom parentes skriver jag att det idag är ett år sedan jag upplevde den första yrsel-snurren och det är ingenting jag firar, men nu ska det bli bra, det måste det bli.)
Blessings!
Only one way
Söndag igen och gudstjänst har vi haft, en "vanlig" gudstjänst vilket för oss betyder fika, samtal, sång, predikan, bön och mer fika och samtal. Sådär härligt avslappnat.
Idag handlade det om oss, vi som kallar oss kristna, bekänner oss till Kristus och är Hans lärjungar. Påskens vittnen var egentligen temat och fast vi som lever nu inte var med och såg hela korsfästelsen och uppståndelsen så är våra vittnesmål lika värdiga idag och deras då. Predikan i sin helhet kan du lyssna på här.
I hela Apostlagärningarna kan vi läsa hur kristendomen spred sig till hela den då kända världen just genom dessa vittnens utsagor. De vittnade om det de sett och hört och de kunde inte tiga om det. Rörelsen som sattes igång byggde inte på nå'n filosofi eller lära utan på en historisk person och en historisk händelse - Jesus, Hans död och uppståndelse - i en stad, på en plats som går att besöka än idag.
Men alla Jesu efterföljare blev ju inte missionärer så de gick väl tillbaka till sina familjer, sina yrken och sina liv - men säkert med en ny syn och inställning. Kanske de bildade bönegrupper i hemmen, måltidsgemenskap med grannarna, de arbetade med glädje som om de gjorde det för Jesus, fuskade inte mer, ljög inte mer, bad att Jesus snart skulle komma tillbaka och gladdes åt det liv de fått. Ja, jag tror det var så, och det bör ge oss en vink om hur vi ska leva idag, vi, vittnena. Göra det vi gör, vara där vi är, på jobbet, i skolan, i familjen, bland grannar och vänner, leva för Jesus, jobba som vore det för Jesus, läsa läxor som vore det för Jesus o.s.v.
Det är väl ett sätt att vara vittne idag? Och när det är vårt att få tummarna loss - då invändningar som: Ja, men jag har inte tid, eller jag har inte råd, eller jag är inte riktigt frisk - sedan, när jag fått allt detta, då skall jag följa Dig, Jesus, bättre, vara glad på jobbet, göra läxan, ge mer till behövande etc. Men då säger Gud: Gå, gör nu - så ska jag välsigna, så ska jag ge kraft, råd, tid. Gå först - välsignelse sedan.
Usch, vad svårt, men inte desto mindre sant.
Gud håller löftena och Han ger kraft och välsignelse när vi vågar lita på Honom.
De första lärjungarna kunde inte låta bli att lita på och leva precis som Jesus gjorde och de blev välsignade, fast det kostade på, men vi talar fortfarande om det 2000 år senare.
Jesus är enda vägen till Gud, det kan verka trångsynt, men det är ändå sant, och det är det vi ska leva efter och vittna om idag också. Det är väl att vara ett Påskens Vittne.
Så, imorgon börjar en ny vecka. på tisdag åker Magnus och jag till Smålandsgården på "Inspirationsdagar", med kollegor från flera platser i landet. Det är lite blandade känslor jag har inför det. Sist jag var där är nästan ett år sedan och efter jag kom hem började detta yrsel-helvete som förföljt mig sedan dess.
Nu mår jag ju faktiskt bättre och tänker att det kan ju vara bra att åka dit då och ta tjuren vid hornen och tänka att - nu har det vänt. Be gärna för denna vistelse och för fortsatt tillfrisknande.
Blessings!
Ett vittne till upsståndelsen
Idag handlade det om oss, vi som kallar oss kristna, bekänner oss till Kristus och är Hans lärjungar. Påskens vittnen var egentligen temat och fast vi som lever nu inte var med och såg hela korsfästelsen och uppståndelsen så är våra vittnesmål lika värdiga idag och deras då. Predikan i sin helhet kan du lyssna på här.
I hela Apostlagärningarna kan vi läsa hur kristendomen spred sig till hela den då kända världen just genom dessa vittnens utsagor. De vittnade om det de sett och hört och de kunde inte tiga om det. Rörelsen som sattes igång byggde inte på nå'n filosofi eller lära utan på en historisk person och en historisk händelse - Jesus, Hans död och uppståndelse - i en stad, på en plats som går att besöka än idag.
Men alla Jesu efterföljare blev ju inte missionärer så de gick väl tillbaka till sina familjer, sina yrken och sina liv - men säkert med en ny syn och inställning. Kanske de bildade bönegrupper i hemmen, måltidsgemenskap med grannarna, de arbetade med glädje som om de gjorde det för Jesus, fuskade inte mer, ljög inte mer, bad att Jesus snart skulle komma tillbaka och gladdes åt det liv de fått. Ja, jag tror det var så, och det bör ge oss en vink om hur vi ska leva idag, vi, vittnena. Göra det vi gör, vara där vi är, på jobbet, i skolan, i familjen, bland grannar och vänner, leva för Jesus, jobba som vore det för Jesus, läsa läxor som vore det för Jesus o.s.v.
Det är väl ett sätt att vara vittne idag? Och när det är vårt att få tummarna loss - då invändningar som: Ja, men jag har inte tid, eller jag har inte råd, eller jag är inte riktigt frisk - sedan, när jag fått allt detta, då skall jag följa Dig, Jesus, bättre, vara glad på jobbet, göra läxan, ge mer till behövande etc. Men då säger Gud: Gå, gör nu - så ska jag välsigna, så ska jag ge kraft, råd, tid. Gå först - välsignelse sedan.
Usch, vad svårt, men inte desto mindre sant.
Gud håller löftena och Han ger kraft och välsignelse när vi vågar lita på Honom.
De första lärjungarna kunde inte låta bli att lita på och leva precis som Jesus gjorde och de blev välsignade, fast det kostade på, men vi talar fortfarande om det 2000 år senare.
Jesus är enda vägen till Gud, det kan verka trångsynt, men det är ändå sant, och det är det vi ska leva efter och vittna om idag också. Det är väl att vara ett Påskens Vittne.
Så, imorgon börjar en ny vecka. på tisdag åker Magnus och jag till Smålandsgården på "Inspirationsdagar", med kollegor från flera platser i landet. Det är lite blandade känslor jag har inför det. Sist jag var där är nästan ett år sedan och efter jag kom hem började detta yrsel-helvete som förföljt mig sedan dess.
Nu mår jag ju faktiskt bättre och tänker att det kan ju vara bra att åka dit då och ta tjuren vid hornen och tänka att - nu har det vänt. Be gärna för denna vistelse och för fortsatt tillfrisknande.
Blessings!
Ett vittne till upsståndelsen
Kyrkan är som en......kaffekopp.....
.... fint dekorerad på utsidan men insidan är fylld av ett bittert innehåll..... Eller varför inte vara positiv - ...en kaffekopp.... kan vara skavd på utsidan med insidan är fylls med ett varmt, inbjudande innehåll som ger en varm känsla i magen :-)
Ja, det var sådana liknelseövningar vi fick göra i gårdagens "tillsammans-predikan" på Påskfesten på Frälsis, Limhamn. Dels för att det var roligt så vi fick skratta en del - Påskdagen är en dag så man ska vara glad och gärna skratta, därav Påskaskrattet som kyrkorna förr i tiden hade på Påskdagen så prästen var rolig den dagen i sin predikan och skrattet skulle vara ett skratt rakt i ansiktet på djävul och död och man firade livet - Mackan vet mer om det där.
Och dels för att få se att det finns så många olika sätt att se på saker och ting och att om man är äldre behöver man inte vara rädd för alla nya sätt att likna kyrkan, tron och Jesus med, och är man yngre behöver man inte vara rädd för de gamla sätten att likna kyrkan, tro och Jesus med. Det är lika sant idag som förr även om orden är annorlunda. Och Jesus lever lika mycket idag som den dag Han uppstod från döden, Påskdagen!
Vi hade en fantastisk Påskfest igår då vi åt en god Påskmåltid tillsammans, Ägghalva med sillbit, Gul Påskkycklinggryta, kaffe och After Eight och gräddbullar. Barnen fick leta efter ett stort ägg fyllt med godispåsar och alla fick påskliljor med sig hem. Vi som var samlade var i alla åldrar och från olika sammanhang, men vi firade tillsammans att Jesus har uppstått och lever. Det var så trevligt att folk inte ville gå hem. Vi började vid 12-tiden och de sista gick typ 15.30.
Tack till alla som medverkade och alla som kom och gjorde festen till den succé den blev.
Imorgon är det vardag igen, helgdagarna slut, men Påskens anda är det vi ska fortsätta leva i och redan på söndag är det gudstjänst igen och då är temat "Påskens vittnen" och vem är det om inte vi...
Blessings!
Intressant predikan
Barnen i väntan på äggjakten
Ja, det var sådana liknelseövningar vi fick göra i gårdagens "tillsammans-predikan" på Påskfesten på Frälsis, Limhamn. Dels för att det var roligt så vi fick skratta en del - Påskdagen är en dag så man ska vara glad och gärna skratta, därav Påskaskrattet som kyrkorna förr i tiden hade på Påskdagen så prästen var rolig den dagen i sin predikan och skrattet skulle vara ett skratt rakt i ansiktet på djävul och död och man firade livet - Mackan vet mer om det där.
Och dels för att få se att det finns så många olika sätt att se på saker och ting och att om man är äldre behöver man inte vara rädd för alla nya sätt att likna kyrkan, tron och Jesus med, och är man yngre behöver man inte vara rädd för de gamla sätten att likna kyrkan, tro och Jesus med. Det är lika sant idag som förr även om orden är annorlunda. Och Jesus lever lika mycket idag som den dag Han uppstod från döden, Påskdagen!
Vi hade en fantastisk Påskfest igår då vi åt en god Påskmåltid tillsammans, Ägghalva med sillbit, Gul Påskkycklinggryta, kaffe och After Eight och gräddbullar. Barnen fick leta efter ett stort ägg fyllt med godispåsar och alla fick påskliljor med sig hem. Vi som var samlade var i alla åldrar och från olika sammanhang, men vi firade tillsammans att Jesus har uppstått och lever. Det var så trevligt att folk inte ville gå hem. Vi började vid 12-tiden och de sista gick typ 15.30.
Tack till alla som medverkade och alla som kom och gjorde festen till den succé den blev.
Imorgon är det vardag igen, helgdagarna slut, men Påskens anda är det vi ska fortsätta leva i och redan på söndag är det gudstjänst igen och då är temat "Påskens vittnen" och vem är det om inte vi...
Blessings!
Intressant predikan
Barnen i väntan på äggjakten
Me&I inspirerar till Bibelord.....
Jag är en sucker för Me&I-kläder. Inte nog med att de är fina, färgglada, bra passform och sköna att ha på sig, de har bra kvalitet och finns för båda barn och vuxna. Hade de inte varit så förbaskat dyra så hade jag nog bytt ut hela min garderob :-)
Hur som helst, jag har i alla fall införskaffat en del tröjor, tunikor och klänningar m.m. under några år och idag hade jag på mig en av top/tröja, rosa med vita hjärtan, den är jättefin och skön.
Min fina tröja
Idag är det Långfredag och eftersom vi inte hade egen Gudstjänst, var vi i Wesleykyrkan hela familjen och firade Gudstjänst med vännerna där, vilket var alldeles perfekt.
När vi var på väg att gå därifrån och sa hej då till alla vi kände var det en av damerna där som sa till mig: "Vet du, Monica, det första jag tänkte på när jag såg din tröja var - Ett rent hjärta, 'Skapa i mig Gud ett rent hjärta och ge mig ett nytt och stadigt sinne' (Ps.51:12), den bönen ber vi alltför sällan."
Vad häftigt tänkte jag, att min tröja kunde inspirera någon att tänka på Ord från Bibeln och påminna om att Gud vill ge oss rena hjärtan och hjälpa oss att vara trygga i Honom.
Undrar om jag har fler Me&I-kläder som kan göra samma sak - jag kanske jag fixa en helt ny uniform :-)
Nåja, idag är det alltså Långfredag, den dag då vi påminner oss om att Jesus tog all vår synd och skuld på sig och led och dog för vår skull, på korset. Han uthärdade hela mänsklighetens smärta för att vi skulle kunna få bli helade och upprättade genom Hans sår. Det är egentligen en bra dag, varför den heter Good Friday på engelska.
Snart är det dock Påskdag och då för vi åter igen fira att Jesus besegrade döden och kom tillbaka till livet. Han öppnade vägen för oss till Gud och den är öppen hela tiden.
På söndag inbjuder vi till Påskfest kl.12.00 på Frälsis, Limhamn, så vill Du komma så finns det plats för Dig med.
Blessings och Glad Påsk!
Hur som helst, jag har i alla fall införskaffat en del tröjor, tunikor och klänningar m.m. under några år och idag hade jag på mig en av top/tröja, rosa med vita hjärtan, den är jättefin och skön.
Min fina tröja
Idag är det Långfredag och eftersom vi inte hade egen Gudstjänst, var vi i Wesleykyrkan hela familjen och firade Gudstjänst med vännerna där, vilket var alldeles perfekt.
När vi var på väg att gå därifrån och sa hej då till alla vi kände var det en av damerna där som sa till mig: "Vet du, Monica, det första jag tänkte på när jag såg din tröja var - Ett rent hjärta, 'Skapa i mig Gud ett rent hjärta och ge mig ett nytt och stadigt sinne' (Ps.51:12), den bönen ber vi alltför sällan."
Vad häftigt tänkte jag, att min tröja kunde inspirera någon att tänka på Ord från Bibeln och påminna om att Gud vill ge oss rena hjärtan och hjälpa oss att vara trygga i Honom.
Undrar om jag har fler Me&I-kläder som kan göra samma sak - jag kanske jag fixa en helt ny uniform :-)
Nåja, idag är det alltså Långfredag, den dag då vi påminner oss om att Jesus tog all vår synd och skuld på sig och led och dog för vår skull, på korset. Han uthärdade hela mänsklighetens smärta för att vi skulle kunna få bli helade och upprättade genom Hans sår. Det är egentligen en bra dag, varför den heter Good Friday på engelska.
Snart är det dock Påskdag och då för vi åter igen fira att Jesus besegrade döden och kom tillbaka till livet. Han öppnade vägen för oss till Gud och den är öppen hela tiden.
På söndag inbjuder vi till Påskfest kl.12.00 på Frälsis, Limhamn, så vill Du komma så finns det plats för Dig med.
Blessings och Glad Påsk!
