Captainsblogg

Så kom julen och så var den över och nu är det bara resten kvar :-) Det var ändå en bra julhelg med både gudstjänster, Kalle Anka, julmat och julklappar. Barnen var nöjda och glada och såhär på Annandagen är vi alla mer eller mindre urlakade. Igår morse hade vi Julotta kl.07.00 på Frälsningsarmén. Det kan låta som en okristlig tid att fira gudstjänst med det är ändå något visst med julotta och kunde Jesus, som ju är Herrarnas Herre, födas i ett stall mitt i natten så kan väl vi komma ur sängen och fira gudstjänst kl.7. Dessutom åt vi julfrukost tillsammans efteråt också, vilket höjde stämningen ytterligare.
Efter lite vila var det dags att åka till min bror som fyller år på juldagen och på kvällen var det tidigt i säng. Idag var det gudstjänst i Linnékyrkan kl.11 och sedan hem till föräldrarna en stund varefter vi fick besök av svärmor och svåger.
Nu är det bara soffan och kvällskaffet kvar idag - och Körslaget på TV. Det ska bli roligt faktiskt. Jag var så impad förra omgången då Joakim Cans ledde sin Metal-kör. Jag bestämde då att om vi bara kan få tag på rätt ledare så ska vi starta en Metal-kör på Frälsis - så om du känner någon så ta kontakt med mig :-)

Nu blir det några "vanliga dagar" vilket känns riktigt skönt. Jag ska inte ut på någon hysterisk mellandagsrea utan försöka ta det lugnt även om jag har jobb att göra. Nästa offentliga tillfälle är inte förrän på Nyårsdagen kl.16 i Wesleykyrkan då vi har en gemensam förnyelsegudstjänst och jag ska predika. Spännande.

I boken "Det är inte kört - Jul" hittar jag 1 Korintierbrevet 13 i juletid och det vill jag dela med mig av till er alla.

Om jag kan sjunga julsånger på fyra olika språk, men sjunger dem utan kärlek, är jag bara en ekande bjällra, en skrällande cymbal.
Om jag känner till tomtens hemliga recept på Janssons frestelse, och hinner posta alla julkort en minut före postlådans tömning den 17 december, men saknar kärlek är jag ingenting.
Om jag ger bort allt jag äger under tv-kanalernas julgalor, och jobbar så hårt med julens alla förberedelser att jag blir alldeles utbränd, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.
Kärleken blir inte irriterad över att barnen är i vägen under julstöket, utan gläds över att de finns där. Kärleken använder inte armbågarna i leksaksaffären dagen före julafton, fastän det bara finns en docka kvar av rätt märke. Kärleken är inte skrytsam, inte ens över det fräckaste dataspelet i hela kvarteret.
Kärleken skriver inte långa önskelistor för egen del, och blir inte upprörd över stickiga sockor i fel färg från farmor - igen.
Videospel ska glömmas bort, golfklubbor rosta sönder och pärlhalsband förgå.
Men den största gåvan - kärleken - skall alltid bestå.

Blessings!

När Jesus red in i Jerusalem på en åsna och folket ropade Hosianna och jublade och dansade, sa fariséerna och de skriftlärda till Jesus - säg åt dina lärjungar att vara tysta. Då sa Jesus - Om de tystnar kommer stenarna att ropa.
Idag, 2008, hör jag många ropande stenar. Har vi som kallar oss kristna och Jesu lärjungar tystnat så pass att stenarna måste ropa?
I en tidning läste jag att i finanskrisens skugga söker människor nya förebilder och varför inte en nygammal sådan - Jesus. Men då helst i Ola Salos tolkning i Jesus Christ Superstar. En Jesus som inte stämmer med söndagsskolans tolkning med Jesus som en mespropp, besläktad med kossorna på ängen, utan en rolig, öppen, streetsmart Jesus som man kan identifiera sig med. Nu kommer alla att vilja vända andra sidan till och bli mer kärleksfulla.
Vad är detta om inte en ropamde sten? Men hallå, alltså, är detta den bild av Jesus som vi från kyrkans sida gett människor - en mespropp, som kossorna på ängen? Jag tar bestämt avstånd från det och hoppas att det inte stämmer nå'nstans. Jesus är ju Herrarnas Herre, Kungars Kung. Rolig, kärleksfull, god. Han har hela universums andliga auktoritet i sin person. Han är den ende som kan ge mening i ett annars till synes meningslöst liv. Men hur visar vi det?

Idag är det tredje advent och dagens tema är Bana väg för Herren. Är det så att Gud har fått söka andra människors hjälp att bana väg, eftersom våra öron och hjärtan har stängts igen? Måste Han gå via media, filmer och annat istället för oss, sina så kallade lärjungar?
Jag talade med en kvinna som hade blivit så berörd av en hemlös mans berättelse att hon istället för att bera ge honom en 20:a, tog med honom till ett bageri och han fick välja vad han villa ha att äta, så betalade hon.
Vad jag vet så är inte hon bekännande kristen. och ändå gör hon så utav hjärtat och önskar att hon kunde gjort mer.
Vad är det då för skillnad på henne och på oss som säger att vi gör sådant för att vi ser Jesus i varje människa. Men vaddå, hon gjorde det ändå.
Ja, hon och andra kan ju ge honom mat och kläder men bara vi som faktiskt känne Jesus kan visa hela vägen fram till Honom, till frälsning, befrielse, upprättelse och helande. Men det kanske måste gå genom maten och kläderna. Pressen och media kan bana vägen och visa på Jesus, men de når inte ända fram. De kan inte visa vägen till frälsningen.

William Booth, Frälsningsarméns grundare, jobbade efter mottot Soup, Soap, Salvation - alltså Soppa, Tväl, Frälsning - i den ordningen. Du kan inte predika frälsning för en som är hungrig eller söndrig och kall.
Ingan kan förändra världen själv, men var och en av oss kan hjälpa en annan människa om om vi dessutom funnit Jesus och har en relation till Honom, så får vi också hjälpa denna människa fram till Honom.

Uppmaningen till mig och alla oss som är Jesu lärjungar är att för att bana väg förl Herren behöver vi leva ett annorlunda liv, ett liv med Jesus i centrum i allt vi gör och är, varje del av oss själva, från det personliga andaktslivet till plånboken och ägodelarna. Vara så genomskinliga så att Jesus lyser igenom. Ingen ska få tro att Jesus är en mespropp! Vi måste de med Guds ögon på människor, på situationer, på samhället. Det är det personliga ansvaret som är nyckeln till en banad väg för Herren. Se dig i spegeln och våga upptäcka det som inte är äkta och med Guds hjälp - ta bort det. Överlåt varje del av livet till Honom och Du blir en vägröjare.
Röj, röj, röj - stenarna ropar redan - vi måste ropa högre!

Blessings!

NEJ!!!! Det är klart det inte kan, men igår kväll fick vi se hur det kan vara att ha ett 50-tal 7-åringar i lokalen. Vi hade vår sons skolklass' julfest för barn, lärare, föräldrar och syskon, i Frälsis lokal. 90 pers var anmälda och et var väl ca så många som kom. Fantastiskt roligt och FULLT ÖS! En vision om hur det är menat att vara i Guds hus, där barnen är i centrum och får vara det utan att bli utskällda eller nedtryckta. Visserligen kanske man inte ska tillåta dem att klättra över alla bänkarna under gudstjänsten, men stor plats måste de få ta. Jag är jätteglad att vi har förmånen att kunna erbjuda klassen att ha julfesten hos oss och visa att detta är en öppen kyrka med låg tröskel in men med ett klart budskap om Jesus i centrum genom det sätt vi lever och är.

I övrigt håller vi på att sortera, sortera, rensa och slänga. Vi ska i början av nästa år byta bostad och den är mindre än vår nuvarande, vilket betyder att vi behöver göra oss av med massor och gissa vad skönt det är. På vinden hittade vi kartonger med gamla skolpärmar från gymnasiet, men hallå! Nu växer soptipps-högen i hallen och det är så befriande.
På samma sätt behöver vi människor med jämna mellanrum rensa och sortera i våra liv. Rensa bort sådant som inte behövs, som bara ligger och dammar och tynger. Sådant som inte är bra för oss, gamla minnen, oförrätter, skuld, synd. Ja, vi behöver be Jesus om hjälp att bli befriade från allt detta och gå vidare i livet med Honom.

Mitt i allt detta har jag dessutom i förra veckan blivit kallad både det ena och det andra i en kommentar till en blogg i Dagen som handlade om besparingar inom Frälsis. Det hela urartade i någon slags fördömande "skitsnack" av en sk "pastor" från Svalöv som tror sig veta allt. Jag la till slut ner diskussionen med honom då ingenting verkade gå in. Visst kliade det i fingrarna att fortsätta förklara, men jag vill inte sjunka så lågt, dessutom har jag viktigare saker att syssla med, som att visa människor till Jesus :-)

Mörkret tätnar i Advent och vårt andra ljus blir tänt

Boken ska heta "The Princess Diana Bible", eftersom hon, enligt författaren, var en person som "gjorde många goda saker". Men valet av boktitel har upprört många som tycker att det visar brist på respekt för den avlidna prinsessan, skriver tidningen Dagen.

Har det inte gått troll i det här här med homo-debatten. Det är så inne att vara gay att det för vissa behöver gå så långt att man till och med skriver om Bibeln för att nå sina egna syften. Hädelse är det!

And for the record - nej, jag är inte homofob, jag hatar inte homosexuella människor, jag har flera vänner som är homosexuella, men jag försvarar Guds Ord och vad kristen tro och kristet liv betyder.

Så, gay-bibel, nej tack. Fast den kan ju bli så tjock eftersom det bara kan finnas två personer i den :-)