"Himlen finns på riktigt"

För ett tag sedan hörde jag talas om en bok som heter "Himlen finns på riktigt" och handlar om 4-årige Colton som blev jättesjuk av en brusten blindtarm och fick opereras och de visste inte om han skulle överleva. Han överlevde och efter ett tag får familjen höra små kommentarer då och då som vittnar om att det skett någonting under tiden Colton låg på operationsbordet. Han hade varit i himlen och träffat Jesus och änglar och människor som levt förut och kommit till himlen efter döden. Han beskriver regnbågens alla färger och att ingen är sjuk eller har glasögon, det tycker jag låter underbart. Dessutom träffar han sin syster, som mamman förlorade i andra graviditetsmånaden, och som han inte ens visste om att hon funnits där. Och ja, det är alltså en sann berättelse, Colton och hans familj finns på riktigt och de har skrivit den här boken för att ge hopp till alla som vill läsa den.
Colton säger att han var i himlen i tre minuter, och ändå berättar han om allt han gjorde när han var där och hur han bodde hos Moffa (pappans morfar). Det ger en lite inblick i Gud och tiden. Gud är verkligen Herre över både tid och rum.
Nu ska jag inte skriva mer om den här boken för den är värd att införskaffa och läsa själv.
Jag går vidare i dagen och börjar fundera över temat för söndagens predikan:"Enheten i Kristus", det bör vara ganska lätt att predika om, men jag har gjort det så många gånger så det får inte bli en favorit i repris ;-) Nä, jag litar på Gud, Han får ge mig tankarna, så skriver jag.

Blessings!


Finns att köpa på Bokus


Snuttan

Ja, hon heter ju faktiskt så, vår nya familjemedlem. Jag och Johanna körde till Djurhemmet Tassebo i fredags eftermiddag och hämtade hem henne. Hon är ca 2 år gammal, gråtigrerad i pälsen, underbart klara vackra gröna ögon och hur mysig som helst. Hon jamade hela vägen hem i bilen, tja vem gillar att åka bil instängd i en transportbur....
Väl här gick hon nyfiket omkring och tittade på allting oc fann sig snabbt tillrätta tycker jag.
Vi lär känna henne och hon lär känna oss. Idag har hon varit ensam hemma flera timmar och klarat det galant.
Igår fascinerades jag av hur smart hon är (ja, jag vet  att jag är jävig...) hon gick runt lite oroligt och sedan ställde hon sig brevid mig och jamade ett par gånger, så jag frågade vad hon ville, så visade hon med huvudet mot badrummet. Så jag gick och kollade i hennes låda och mycket riktigt där låg ju lite bajs som hon tydligen ville att jag skulle plocka bort, för när jag hade gjort det blev hon lugn igen. Bra med djur som talar om vad de vill :-)
Imorse slickade hon mig på händerna när hon ville att jag skulle stiga upp och ge henne frukost.
Hon har funnit sin plats i soffan, där hon ligger och har uppsikt över rummet. Det är rogivande och mysigt med en katt som spinner och ger kärlek utan förbehåll.

Blessings!

Nyfiken gullunge

Uppmuntran vinner varje gång

Tänk vad mycker gladare alla hade varit om vi hade uppmuntrat varandra lite mer i vardagen.
Jag tänkte på det när jag i tisdags var och tränade och fick beröm av tränaren, gissa vad det gjorde med mig, jag blev glad, stolt och fick bättre självkänsla. Att få höra att "Du är ju mästare i att behärska nackmusklerna, för det har du tränat länge och det går jättebra!" eller "Vad glad jag blir att du klarar de här rörelserna så bra, det är det inte många som gör." eller vid den sista övningen, som egentligen är en överkursövning få höra: "Bra Monica, jätterbra! Och en till, wow vad bra! Vad duktig du är!"
Jag kan säga att jag gick därifrån med en känsla av glädje, stolthet och mod. Det var värt varenda minut av pustande och efterföljande träningsvärk - som fortfarande hänger i :-). Det gör att jag ser fra emot att få gå till gymmet imorgon och träna igenom alla dessa nya rörelser och övningar igen och träna kroppen. Och inne i huvudet ska jag tänka på Johans ord från i tisdags - Bra Monica! Vad duktig du är!

Men jag ska inte stanna med det. Tänker att jag i vardagen också ska tänka på det och uppmuntra och berömma mina medmänniskor, inte bara för det de gör bra utan ändå. Kanske bara att säga: Vad roligt att se dig! eller att le mot någon som ser ledsen ut. Ibland räcker kanske det, men också att verkligen uppmuntra dem som gör något bra och visa uppskattning. Hade vi gjort det oftare hade kanske världen och tillvaron varit trevligare för många.

Blessings!

Här är Snuttan - henne ska jag hämta imorgon - vår nya katt :-)

Hösttermin

Ja, vad ska man säja, höstterminen är igång. Flickorna har börjat 8:an och Gabriel har börjat 4:an - de små börjar bli stora.....
Jag klarade min utbildning - är nu Lic. Kostrådgivare - LCHF (lågkolhydratkost); Naturlig mat; Coachning & Motivation. Stolt? Ja, det är jag nog. Har inte skrivit en tenta på hur många år som helst och klarade att få 90% rätt, det tycker jag är bra i alla fall. YES! I DID IT!

Så, nog med skryt. Nu är verksamheten igång, det mesta i alla fall. I måndags startade Öppna Förskolan igen med både kända och okända ansikten, jätteroligt.
Nu till helgen, fredag och lördag är lokalen uthyrd igen till Andreas som säljer ut märkesbarnkläder till mycket billiga priser. Och på söndag har vi gudstjänst kl.11 med samling och info inför det som ligger framför.
Vi kommer att starta en del nya grupper och aktiviteter samt behålla det som varit bra sedan förra året. Se mer info på hemsidan.

Ha det bra så länge

Blessings


RSS 2.0