Ökad frihet - Ökat ansvar
Ja, det var ganska längesedan jag skrev nu. Tiden har liksom flugit iväg och jag har inte direkt haft något bra att skriva om, men jag gör ett försök idag.
Det är vinter i Skåne, snö, snö, snö och åter snö, blåst, kallt, ruggigt, ja vad mer kan jag säga - vinter!
Jag är ingen vintermänniska, jag ser inte tjusningen i det vita kalla klimatet, jag vill ha varmt, milt, sol. Imorgon börjar Februari månad och se'n kommer Mars, första vårmånaden. Ja, jag vet att våren inte brukar komma så snabbt, men då brukar man i alla fall kunna börja se små tecken.
Idag hade vi Gudstjänst, färre än vanligt var vi bl.a. p.g.a. vädret, men ändå en värdefull stund. Temat för söndagen var "Nåd och Tjänst" och rubriken på predikan var Ökad Frihet - Ökat Ansvar. Det finns både frihet och ansvar i vårt tjänande men allt är av nåd.
Friheten för oss alla som är kristna och lärjungar till Jesus är bl.a. att vi får vara det alltid, när som helst, var som helst, vi får vittna genom ord och liv i vardagen, utan förbud. Det kan vara sura miner och så, men vi har ändå frihet att leva så – i jämförelse med länder där förtrycket mot kristna är stort. Den tidiga Frälsningsarmén fick utstå både fängelse och tomater, ruttna ägg och stenar.
En ökad frihet innebär ett ökat ansvar. Friheten kan bestå i att vi kan inbjuda till nästan vilka aktiviteter som helst, men ansvaret innebär också att vi måste vara där, vara dem vi är i det sammanhanget, ha något värdefullt att komma med på ett bra sätt osv. T.ex kan vi inte gå ut till hemlösa bara för att vi tycker synd om dem om vi inte kan ställa upp med någon slags hjälp.
Vi är ansvariga inför Gud och inför varandra att vi lever som vi lär så inte våra liv slår ihjäl våra ord. Vi ska inte leva efter parollen: "Sköt dig själv och skit i andra" eller "Bry dig inte om vad jag gör, det är min ensak" – utan vi har ansvarsskyldighet inför varandra. Vi är varandras livvakter som kan hjälpa varandra både att undvika att gå fel och också leda varandra rätt när vi har gått fel.
Så det är både frihet och ansvar i tjänandet men mest av allt är det nåd.
Nåd – en oförtjänt gåva. Något jag inte förtjänat men får ändå bara för att Gud är kärlek. Gud har gett oss en gåva, gåvan att tjäna Honom. Han har utvalt oss, vi har inte utvalt Honom. Han vill använda oss i Sin tjänst och det är bara nåd, för det är inget vi klarar av oss själva. Att vi med alla våra brister får tjäna Gud, att Han litar på oss att utföra tjänsten. Det innebär också ett ansvar, förstås, att vi tar tid i bön – dels bara för att få vara i Guds närhet och låta oss bli uppfyllda av Hans helighet och närhet, dels att lyssna in vad vi ska göra i tjänandet, och hur vi ska göra det. Ska du ge din tid till något speciellt eller ge dina pengar till ett speciellt projekt.
Tjänandet är av nåd, låt oss göra det med tacksamhet. En lärare jag hade på Officersskolan gav oss två bra meningar att leva efter: "Tack att jag får" och "Fräls oss från jämförelse" - jättebra ord att leva efter många gånger.
Tack att jag får tjäna Dig här bland barnen och ungdomarna och vår lilla församling som träaffas på söndagarna - det är ett privilegium och det bara av nåd. Och fräls mig från jämförelse – med Europaporten eller United eller nå’n megakyrka i USA. Min tjänst för Gud är här på Limhamn, av nåd.
Så ökad frihet - ökat ansvar. Hela predikan finns att lyssna på här, den innehåller lite mer än det jag skrivit.
Nästa söndag kl.11 inbjuder vi till en Kreativ Gudstjänst på temat: Berättelsen vi är en del av. Mackan Andersson håller i trådarna och jag fixar fikat :-)
Besök gärna hemsidan lite då och då och se vad som är på gång.
Jag har börjat jobba 75 % och försöker fixa det på bästa sätt. Kbt, sjukgymnastik, yrselövningar och styrketräning tar sin tid, samt läxläsning med Gabriel, försöka hålla ordning på en familj med fem personer och så ska man jobba också. Tur att jag har nära till jobb (typ tio meter).
Blessings!
Det är vinter i Skåne, snö, snö, snö och åter snö, blåst, kallt, ruggigt, ja vad mer kan jag säga - vinter!
Jag är ingen vintermänniska, jag ser inte tjusningen i det vita kalla klimatet, jag vill ha varmt, milt, sol. Imorgon börjar Februari månad och se'n kommer Mars, första vårmånaden. Ja, jag vet att våren inte brukar komma så snabbt, men då brukar man i alla fall kunna börja se små tecken.
Idag hade vi Gudstjänst, färre än vanligt var vi bl.a. p.g.a. vädret, men ändå en värdefull stund. Temat för söndagen var "Nåd och Tjänst" och rubriken på predikan var Ökad Frihet - Ökat Ansvar. Det finns både frihet och ansvar i vårt tjänande men allt är av nåd.
Friheten för oss alla som är kristna och lärjungar till Jesus är bl.a. att vi får vara det alltid, när som helst, var som helst, vi får vittna genom ord och liv i vardagen, utan förbud. Det kan vara sura miner och så, men vi har ändå frihet att leva så – i jämförelse med länder där förtrycket mot kristna är stort. Den tidiga Frälsningsarmén fick utstå både fängelse och tomater, ruttna ägg och stenar.
En ökad frihet innebär ett ökat ansvar. Friheten kan bestå i att vi kan inbjuda till nästan vilka aktiviteter som helst, men ansvaret innebär också att vi måste vara där, vara dem vi är i det sammanhanget, ha något värdefullt att komma med på ett bra sätt osv. T.ex kan vi inte gå ut till hemlösa bara för att vi tycker synd om dem om vi inte kan ställa upp med någon slags hjälp.
Vi är ansvariga inför Gud och inför varandra att vi lever som vi lär så inte våra liv slår ihjäl våra ord. Vi ska inte leva efter parollen: "Sköt dig själv och skit i andra" eller "Bry dig inte om vad jag gör, det är min ensak" – utan vi har ansvarsskyldighet inför varandra. Vi är varandras livvakter som kan hjälpa varandra både att undvika att gå fel och också leda varandra rätt när vi har gått fel.
Så det är både frihet och ansvar i tjänandet men mest av allt är det nåd.
Nåd – en oförtjänt gåva. Något jag inte förtjänat men får ändå bara för att Gud är kärlek. Gud har gett oss en gåva, gåvan att tjäna Honom. Han har utvalt oss, vi har inte utvalt Honom. Han vill använda oss i Sin tjänst och det är bara nåd, för det är inget vi klarar av oss själva. Att vi med alla våra brister får tjäna Gud, att Han litar på oss att utföra tjänsten. Det innebär också ett ansvar, förstås, att vi tar tid i bön – dels bara för att få vara i Guds närhet och låta oss bli uppfyllda av Hans helighet och närhet, dels att lyssna in vad vi ska göra i tjänandet, och hur vi ska göra det. Ska du ge din tid till något speciellt eller ge dina pengar till ett speciellt projekt.
Tjänandet är av nåd, låt oss göra det med tacksamhet. En lärare jag hade på Officersskolan gav oss två bra meningar att leva efter: "Tack att jag får" och "Fräls oss från jämförelse" - jättebra ord att leva efter många gånger.
Tack att jag får tjäna Dig här bland barnen och ungdomarna och vår lilla församling som träaffas på söndagarna - det är ett privilegium och det bara av nåd. Och fräls mig från jämförelse – med Europaporten eller United eller nå’n megakyrka i USA. Min tjänst för Gud är här på Limhamn, av nåd.
Så ökad frihet - ökat ansvar. Hela predikan finns att lyssna på här, den innehåller lite mer än det jag skrivit.
Nästa söndag kl.11 inbjuder vi till en Kreativ Gudstjänst på temat: Berättelsen vi är en del av. Mackan Andersson håller i trådarna och jag fixar fikat :-)
Besök gärna hemsidan lite då och då och se vad som är på gång.
Jag har börjat jobba 75 % och försöker fixa det på bästa sätt. Kbt, sjukgymnastik, yrselövningar och styrketräning tar sin tid, samt läxläsning med Gabriel, försöka hålla ordning på en familj med fem personer och så ska man jobba också. Tur att jag har nära till jobb (typ tio meter).
Blessings!
"Det är inte mitt fel"
...predikade jag bl.a. om igår, att ta ansvar för sina egna handlingar och misstag, att erkänna sina fel och ta tag i det. Att inte låta andra "städa upp" efter mig. Du kan lyssna på predikan i sin helhet här.
Det var ju ett tag sedan jag bloggade så jag skriver en kortis nu tills jag har något riktigt intressant att skriva :-)
I lördags var jag på Malmökåren på en Skrivarstuga (eller Författardag som det hette också). Mackan Andersson ledde den och vi som var där fick lära oss skriva helt enkelt, alltså berättelser på olika sätt med olika tips på hur man kan komma igång etc. En "six-word-story" också vilket var mycket utmanande och roligt. Jag var lite destruktiv tror jag för jag medan vissa skrev om löv och skog och igelkottar so löd min six-word-story såhär: Stearinljuset tänds, gardinen fladdrar, huset nedbrunnet......
Nåja, man kanske kan bli författare nå'n gång (ha,ha).
I alla fall, det var en rolig dag och den ledde till att vi kommer att starta en skrivarcirkel på Frälsis på Limhamn fyra onsdagskvällar i mars, mer info kommer om det senare.
Vad som var mindre bra med i lördags var att jag blev totalt slut efteråt. Jag lade mig en stund när jag kom hem, men var fortfarande helt körd i kroppen och extra yr, jätteobehagligt, kändes som att vara tillbaka på ruta ett, fy för. Jag gick till sängs kl.21 och steg upp 8.45 igår. Det hjälpte, tack och lov. Nu är jag typ "som vanligt" igen, alltså allmänt gungig och ont i nacke och axlar.
Jag tränar på Aktiv Rehab och bygger muskler och kondition. Jag får hjälp av sjukgymnast med värken och basal kroppskännedom. KBT fortsätter och hjälpa och nu har jag en gång varit hos sjukgymnast Eva Ekvall som är specialist på att träna bort yrsel och jag har övningar jag fått av henne som jag gör - usch. Ska dit igen på onsdag och få fler övningar och mer hjälp hoppas jag. Så alla ni som ber, fortsätt om ni orkar, jag är så tacksam.
På söndag, den 24/1, kl.11 är det Familjegudstjänst på Frälsis, Limhamn igen. Missa inte den, den blir jättebra, Rosi är så duktig, och gott fika blir det också förstås :-)
Blessings!
Det var ju ett tag sedan jag bloggade så jag skriver en kortis nu tills jag har något riktigt intressant att skriva :-)
I lördags var jag på Malmökåren på en Skrivarstuga (eller Författardag som det hette också). Mackan Andersson ledde den och vi som var där fick lära oss skriva helt enkelt, alltså berättelser på olika sätt med olika tips på hur man kan komma igång etc. En "six-word-story" också vilket var mycket utmanande och roligt. Jag var lite destruktiv tror jag för jag medan vissa skrev om löv och skog och igelkottar so löd min six-word-story såhär: Stearinljuset tänds, gardinen fladdrar, huset nedbrunnet......
Nåja, man kanske kan bli författare nå'n gång (ha,ha).
I alla fall, det var en rolig dag och den ledde till att vi kommer att starta en skrivarcirkel på Frälsis på Limhamn fyra onsdagskvällar i mars, mer info kommer om det senare.
Vad som var mindre bra med i lördags var att jag blev totalt slut efteråt. Jag lade mig en stund när jag kom hem, men var fortfarande helt körd i kroppen och extra yr, jätteobehagligt, kändes som att vara tillbaka på ruta ett, fy för. Jag gick till sängs kl.21 och steg upp 8.45 igår. Det hjälpte, tack och lov. Nu är jag typ "som vanligt" igen, alltså allmänt gungig och ont i nacke och axlar.
Jag tränar på Aktiv Rehab och bygger muskler och kondition. Jag får hjälp av sjukgymnast med värken och basal kroppskännedom. KBT fortsätter och hjälpa och nu har jag en gång varit hos sjukgymnast Eva Ekvall som är specialist på att träna bort yrsel och jag har övningar jag fått av henne som jag gör - usch. Ska dit igen på onsdag och få fler övningar och mer hjälp hoppas jag. Så alla ni som ber, fortsätt om ni orkar, jag är så tacksam.
På söndag, den 24/1, kl.11 är det Familjegudstjänst på Frälsis, Limhamn igen. Missa inte den, den blir jättebra, Rosi är så duktig, och gott fika blir det också förstås :-)
Blessings!
Epifania
Trettondagen, 6 januari, Kaspar, Melkior och Baltasar har namnsdag för det hette enligt traditionen de vise männen, vilka är i fokus för dagens Bibeltexter. Trettondagen heter i många andra länder Epifania = Uppenbarelse. De vise männen fick en uppenbarelse att följa strjärnan som ledde dem till Jesus. Vi hade en Gudstjänst för alla sinnen idag på Frälsis då vi fick känns på guld och ge vårt eget = pengar; lukta på rökelse och tillbe Gud; känna och lukta på myrra och skriva tacksägelsebön Jesu frälsningsgåva till oss o.s.v. allt medan ett bildspel med musik till spelade och visades som inspiration. Predikan i sin helhet kan du lyssna på här.
Österländska stjärntydare, står det i Matt.2 att de vise männen var. De följde den lysande stjärnan och den ledde dem till huset där Jesus fanns.
Enligt traditionen hette de som sagt Kaspar, Melkior och Baltasar. Ofta avbildas de också som män i tre olika åldrar, ungdom, medelålder och ålderdom – alltså, det betyder inget i vilken ålder man är för att tillbe Jesus. De representerar också de då kända världsdelarna, Europa, Asien och Afrika. Det vill ytterst symbolisera att Kristi födelse har betydelse för alla människor i hela världen.
Dessa högt uppsatta, visa män, föll ner på knä och hyllade detta lilla barn. De förstod att Han var Messias. De hade blivit drabbade av himlen, där i Jesu närhet, och de gav gåvor, kungliga, dyrbara gåvor.
Guld – en gåva värd en kung; Rökelse - en synlig bön som stiger upp till Jesus; Myrra - användes i balsameringsoljan som man använde när man lindade en död kropp. Myrran har också här setts som en profetisk gåva inför Jesu offerdöd på korset.
I Trettondagstid påminns vi om Guds härlighet. Den känns kanske svår att ta till sig en grå och kall januarimorgon, men jag tror att vi då behöver påminnas om den mer än någonsin. Livet är mer än våra jordiska dagar. För mig personligen behöver jag verkligen påminnas om Guds härlighet just nu då jag är nere i en svacka som tär på mig. Epifania - Uppenbarelse - Om Guds härlighet.
Trettondagen handlar också om nyttan av att ha tecken att följa, om glädjen att få visa sin tacksamhet och i att själv ge gåvor, om att förundras över livet.
Jesus gav sitt liv för Dig och för dina medmänniskor. Alla vet inte om det än, men Du kan hjälpa dem att få reda på det genom ditt sätt att leva och vara.
Nu börjar vardagen igen. Jag har precis tagit ner alla juldekorationer och snart är vardagen ett faktum.
Vårterminen börjar och jag hoppas att den blir vad den heter i många avseenden - vår ute, vår inne, vår i kropp, hjärta och sinne.
Blessings!
Hoppas det blir såhär!
Österländska stjärntydare, står det i Matt.2 att de vise männen var. De följde den lysande stjärnan och den ledde dem till huset där Jesus fanns.
Enligt traditionen hette de som sagt Kaspar, Melkior och Baltasar. Ofta avbildas de också som män i tre olika åldrar, ungdom, medelålder och ålderdom – alltså, det betyder inget i vilken ålder man är för att tillbe Jesus. De representerar också de då kända världsdelarna, Europa, Asien och Afrika. Det vill ytterst symbolisera att Kristi födelse har betydelse för alla människor i hela världen.
Dessa högt uppsatta, visa män, föll ner på knä och hyllade detta lilla barn. De förstod att Han var Messias. De hade blivit drabbade av himlen, där i Jesu närhet, och de gav gåvor, kungliga, dyrbara gåvor.
Guld – en gåva värd en kung; Rökelse - en synlig bön som stiger upp till Jesus; Myrra - användes i balsameringsoljan som man använde när man lindade en död kropp. Myrran har också här setts som en profetisk gåva inför Jesu offerdöd på korset.
I Trettondagstid påminns vi om Guds härlighet. Den känns kanske svår att ta till sig en grå och kall januarimorgon, men jag tror att vi då behöver påminnas om den mer än någonsin. Livet är mer än våra jordiska dagar. För mig personligen behöver jag verkligen påminnas om Guds härlighet just nu då jag är nere i en svacka som tär på mig. Epifania - Uppenbarelse - Om Guds härlighet.
Trettondagen handlar också om nyttan av att ha tecken att följa, om glädjen att få visa sin tacksamhet och i att själv ge gåvor, om att förundras över livet.
Jesus gav sitt liv för Dig och för dina medmänniskor. Alla vet inte om det än, men Du kan hjälpa dem att få reda på det genom ditt sätt att leva och vara.
Nu börjar vardagen igen. Jag har precis tagit ner alla juldekorationer och snart är vardagen ett faktum.
Vårterminen börjar och jag hoppas att den blir vad den heter i många avseenden - vår ute, vår inne, vår i kropp, hjärta och sinne.
Blessings!
Hoppas det blir såhär!
Nytt år, nytt hopp
Så var det den 1 januari igen, denna gång 2010. Undrar hur lång tid det kommer att ta att lära sig att skriva 10 istället för 09? Ett nytt decennium är det dessutom och jag undrar som vanligt vart de senaste tio åren tagit vägen, det var ju så stort ståhej när det skulle bli 2000 och det året kom och gick som alla andra.
Gårkvällen var lugn hos oss, vi var hemma och hängde bara. Gabriel och jag la oss innan midnatt, men vaknade till av allt smällande av raketer och smällare - vilka bomber de smällde, jag fattar inte det. Tur att man inte har husdjur som är rädda för dem, stackars alla som är det.
Idag är det kallt, flera minusgrader och kall vind, men ingen snö (skönt tycker jag), och kl.17 är det Nyårsgudstjänst i Linnékyrkan.
Nyårslöften gav jag inga, det brukar jag inte göra - jo, att jag inte ska röka mer än ett paket cigaretter det kommande året - vilket brukar gå alldeles utmärkt eftersom jag inte röker alls :-)
Däremot har jag böner och förhoppningar inför detta kommande 2010. Jag hoppas at min hälsa ska bli bra under det kommande året. Jag hoppas att Guds Rike på Limhamn ska få utbredas och Limhamnskåren få bli en plats att lära känna Gud bättre får både äldre och yngre och att församlingan får växa både inåt och utåt.
Jag hoppas att året ska bli givande för mina barn. Att Magnus och jag med glädje och hälsa ska få fira vår 20:e bröllopsdag i augusti. Att alla barn som väntas födas av släkt och vänner under året ska få komma till världen friska och krya.
Ja, det finns säkert mer jag vill ha, men jag vill också att året ska få bli ett år då jag får komma närmare Gud och att relationen till Honom ska få vara centrum för mitt liv, och det är ju en sak jag själv måste ta tag i för att det ska ske.
Jag önskar Er alla ett Gott Nytt År och massor av Välsignelser från Gud!
Nästa gudstjänst vi har på Limhamnskåren är den 6/1 kl.11.00 - en Gudstjänst för alla sinnen med de vise männens gåvor som utgångspunkt. Välkomna då!
Blessings!
Gårkvällen var lugn hos oss, vi var hemma och hängde bara. Gabriel och jag la oss innan midnatt, men vaknade till av allt smällande av raketer och smällare - vilka bomber de smällde, jag fattar inte det. Tur att man inte har husdjur som är rädda för dem, stackars alla som är det.
Idag är det kallt, flera minusgrader och kall vind, men ingen snö (skönt tycker jag), och kl.17 är det Nyårsgudstjänst i Linnékyrkan.
Nyårslöften gav jag inga, det brukar jag inte göra - jo, att jag inte ska röka mer än ett paket cigaretter det kommande året - vilket brukar gå alldeles utmärkt eftersom jag inte röker alls :-)
Däremot har jag böner och förhoppningar inför detta kommande 2010. Jag hoppas at min hälsa ska bli bra under det kommande året. Jag hoppas att Guds Rike på Limhamn ska få utbredas och Limhamnskåren få bli en plats att lära känna Gud bättre får både äldre och yngre och att församlingan får växa både inåt och utåt.
Jag hoppas att året ska bli givande för mina barn. Att Magnus och jag med glädje och hälsa ska få fira vår 20:e bröllopsdag i augusti. Att alla barn som väntas födas av släkt och vänner under året ska få komma till världen friska och krya.
Ja, det finns säkert mer jag vill ha, men jag vill också att året ska få bli ett år då jag får komma närmare Gud och att relationen till Honom ska få vara centrum för mitt liv, och det är ju en sak jag själv måste ta tag i för att det ska ske.
Jag önskar Er alla ett Gott Nytt År och massor av Välsignelser från Gud!
Nästa gudstjänst vi har på Limhamnskåren är den 6/1 kl.11.00 - en Gudstjänst för alla sinnen med de vise männens gåvor som utgångspunkt. Välkomna då!
Blessings!
