Bibelords-ballonger
För att symbolisera detta tog vi vita ballonger, la i ett bibelord i varje ballong och blåste sedan upp dem med helium. Sedan gick vi ut på gården och släppte upp balllongerna i luften medan vi sjöng "Vi vill se Jesus lyftas högt över vårt land som ett banér. Vi vill att sanningen når ut, Han leder oss till himlen." Så bad vi att när ballongerna ramlar ner, att de ska hamna hos någon som behöver veta vem Jesus är. Rätt coolt faktiskt.
Innan vi gick ut råkade en av ballongerna fara upp i taket i kårlokalen och den fick ju stanna där. Idag när jag gick in dit för att ropa till Gud om hjälp och helande, fann jag ballongen på golvet. Jag tog upp den och öppnade den och bibelordet jag fann var: "Vår hjälp är i Herrens namn, Han som gjort himmel och jord". Ps.124:8
Ja, det var ju precis vad jag behövde just då och varje dag. Jag undrar hur mycket Gud tycker att jag kan klara av egentligen, Han har ju lovat att inte tillåta att vi prövas över våra begränsningar, så Han måste tycka att jag klarar mycket.
Igår var jag hos doktorn igen. Jag fick förra veckan ta blodprover - (8 rör eller nå't) och igår gick vi igenom provsvaren och enligt dem är jag den friskaste personen de har på den läkarstationen.......jaha, och jag mår såhär därför att......? Ja, det finns fortfarande inget svar på det. Nu skrev han i alla fall en remiss till skiktröntgen av hjärnan, så det ska väl bli inom några veckor och jag har en remiss liggande hos en öronläkare, vilket också väl ska bli inom några veckor. Jag är sjukskriven halvtid från nu och tre veckor framåt och under tiden knaprar jag homepatmedicin och andra naturmedel, går hos kiropraktor, gör nack - och ryggövningar, vilar så gott det går fast det "gungar" och ropar ut min förtvivlan till Gud. I en bok av Anita Barker skriver hon att "Vill du ha hjälp av Jesus så be bara "Käre Jesus hjälp mig" - undrar hur många gånger jag måste be det innan det funkar...?
Än en gång, Tack alla som ber , fortsätt snälla. Detta börjar kännas som en dålig följetong.
Blessings!
Inte våra ballonger, men ungefär så såg det ut.
In the army
"I varje armé finns två sorters människor:
Den ena sorten är de som övertalats och värvats.
De kämpar bara därför att de måste.
De gör helt enkelt sin plikt, det är allt.
De har inte sitt hjärta i striden, de fyller bara en plats.
De klagar om maten inte är god eller om sovplatsen är obekväm.
De bryr sig mer om sig själva än om uppdraget.
Deras medsoldater vågar inte räkna med dem.
De är där, men tillför ingenting.
Den andra sorten är de som frivilligt sökt värvning.
De lever för striden. De kämpar därför att de vill kämpa.
De tror på sin sak och de är villiga att ge sitt liv för uppdraget.
De klagar inte om maten är usel och sängen är obekväm.
Av kärlek till uppdragsgivaren och passion för uppdraget
är de villiga att offra sin egen bekvämlighet
och utstå obehag och obekvämlighet.
Dessa utgör ett hot för fienden. Dessa är farliga!"
Att överlåta sitt liv till Guds tjänst gäller alla detaljer i livet. Även mycket enkla och alldagliga
uppgifter kan utföras till Guds ära och i lydnad för hans vilja. Allt vi gör kan förvandlas till en
gudstjänst, och i allt kan vi ha världens frälsning som vårt yttersta mål. Detta gör en kristens
vardag till ett spännande, heligt äventyr.
"utstå obehag och obekvämlighet".... undrar om det jag upplever just nu ingår i denna beskrivning. Yrseln är inte borta och först idag, efter drygt 4 veckor fick jag tagit blodprover ( åtta rör eller nå't) för jag berättade vad homeopaten sagt och läkare gillar ju oftast inte homeopater, så då är det ju läge att kolla värdena...
Hur som helst, det som står här ovan är det liv jag vill leva, Jag vill vara den sortens kristen, den sortens soldat, som djävulen sätter upp varningsskyltar för i helvetet, och jag flrmodar att han vet det och därför slår undan fötterna på mig såhär. Skit också. Jag tycker att han kan återvända dit han hör hemma.... och sätta upp lite varningsskyltar. Tack alla Ni som ber, fortsätt med det, nu är det krig på riktigt.
Varje kristen, varje soldat måste förstå att ett heligt liv är hemligheten både till ett kraftfyllt personligt liv och en kraftfull armé. Nöj dig inte med något mindre än ett heligt, kraftfullt liv.
Gud, hjälp mig hålla blicken fäst på Dig och lita på att Du har allt i Din hand.
Blessings!
Fortfarande berusad.....
Hur som helst, efter att ha blivit i det närmaste portförbjuden och idiotförklarad på sjukhuset besökte jag en homeopat, som jag fått rekommenderad av en mycket vetenskaplig väninna, och då tänkte jag att det nog var ok. Och mycket riktigt, han var både förtroendeingivande, ställde en bra (hoppas jag) diagnos utan att jag sagt så mycket om mig själv samt hade sjungit "Pärleporten" ofta som barn då hans mamma och mormor var Pingstvänner :-)
Läkaren som satsade på nacken hade ganska rätt ändå för det är mycket spänningar där, så imorgon är det dags för en specialistkiropraktor. Imorgon kommer också förhoppningsvis de naturläkemedel som han beställt åt mig och om fyra veckor ska jag tillbaka. och under tiden är det mycket arbete för mig att bli bra, med helt nya vanor - tänk jag är inte undestructable.. inte superkvinna heller.... just nu är jag bara i obalans hela jag och vad gott gör det, inte ett dugg.
Min son tycker det är jättejobbigt, han har aldrig sett mamma sjuk, mer än tillfälligt. Det är inte lätt att förstå att jag inte går med honom till skolan på morgonen utan ligger kvar en stund till innan jag kan gå upp. Det är inte lätt att förstå varför jag inte kan svara på om jag kan hämta honom eller inte på eftermiddagen. Han fick vara hemma från skolan i måndags för han var sympatisjuk efter mitt första besök på akuten. Stackars Gabriel.
En fantastisk sak i allt detta är att jag nu verkligen förstår värdet av att ha ett närverk av bönekämpar. Vilken otrolig respons jag fått efter att ha skickat mail och sms till dem jag känner som ber och vilken multipliceringseffekt det blivit när de delat med sig till andra bönekämpar etc. Wow! När jag komer ur det här, påminn mig då om detta och att jag i vardagen ska uppmuntra folk även om livet är som vanligt, inte vänta tills det händer något innan jag engagerar mig.
Ett stort TACK till alla Er som ber och snälla, fortsätt med det, det här är något av det jobbigaste jag varit med om nå'n gång.
Igår ramlade en liten lapp ur min väska och på den fanns Bibelordet: "Allt förmår jag i Honom som ger mig kraft". Det Ordet har följt mig sedan jag blev Frälsningssoldat, 14 år gammal, och har påminnt mig under åren om Guds kraft och omsorg. Just nu försöker jag klamra mig fast vid detta och lita på Hans allmakt, kraft och helande.
Blessings!
I livets alla j..ligheter är vi beskyddade....
"Som att vara konstant berusad......"
Tidigare i år tyckte ju en av mina vänner att jag var ju "undestructable", jag kunde ju inte bli sjuk, och sedan dess har det ena efter det andra dykt upp i min kropp och velat kasta omkull mig. Det senaste är alltså yrsel som gör mig väldigt ostadig och ledsen. Att ha ont nå'nstans är en sak, men att vara yr är så obehagligt för man är helt hjälplös mot det. Doktorn tror att det är en infalammation på balansnerven och har skrivit remiss till öron - näsa - halsmottagningen för vidare utredning, och att det kommer att gå över av sig själv men kan hålla i sig 3-6 veckor...... Jag vet inte vad det betyder, om jag är överarbetad eller bara har otur i största allmänhet eller om det faktiskt är så att den onde själv tycker att jag är ett hot och gör allt han kan för att förstöra för mig.
Oavsett vad det är så har jag inte ännu förstått om det finns nå'n mening med det. Kanske får jag reda på det så småningom. En sak har jag i alla fall lärt mig och det är värdet av förbön. Ja, det är klart att jag visste det innan också, men tänk vilken förmån det är att kunna skicka ut ett mail till ett antal bönesystrar, bönekämpar, och be om hjälp i bön för detta och att få tillbaka uppmuntrande ord; ord från Herren; tips och råd etc. Vilket privilegium vi har som tror på bönens kraft och som lever med Jesus. Tack alla Ni som ber! Tack för Er uhållighet! Jag vägrar låta den onde slå ner mig och när jag vet att Ni finns där och ber så vet jag att jag lyfts upp, även när jag inte känner det. TACK!
Och Tack Gud för att Du hör och svarar på bön. Tack att Du håller mig i Din famn. Tack att jag får lita på det.
Blessings!
Ja visst gör det ont...
Höljet var ju knoppen hela vintern, vad är det för nytt som tär och spränger? Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer, och det som stänger.
Ja, nog är det svårt när droppar faller. Skälvande av ängslan tungt de hänger, klamrar sig vid kvisten, sväller, glider - tyngden drar dem neråt, hur de klänger. Svårt att vara oviss, rädd och delad, svårt att känna djupet dra och kalla, ändå sitta kvar och bara darra - svårt att vilja stanna och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper, brister som i jubel trädets knoppar, då, när ingen rädsla längre håller, faller i ett glitter kvistens droppar, glömmer att de skrämdes av det nya, glömmer att de ängslades för färden - känner en sekund sin största trygghet, vilar i den tillit som skapar världen.
(Karin Boye)
Detta är en av mina absoluta favoritdikter. Tänk vad mycket den innehåller och så mycket man kan läsa in i den i olika perioder av livet.
Varje år när knopparna brister på träden tänker jag att Gud gör något nytt. Att trots all ovisshet om framtiden och trots allt som gör ont så vet Han precis vad Han gör och när Han väcker naturen på nytt väcker Han också människor till en längtan efter mening med livet. Ibland måste det göra ont för att det ska bli något bra av det och då när tvivlet är som starkast och man varken vet ut eller in, då brister knopparna och allt vaknar på nytt, då får man släppa taget och vila i Guds hand och tilliten till Honom, Han som skapar världen!
Blessings!
Walk the walk
Söndagens tema (den 3/5) är "Vägen till livet".
Innan de första kristna började kallas kristna, sa de att de tillhörde Vägen. Livet var en vandring med Jesus, med den uppståndne Jesus genom DHA.
De hade inte bara fötts av sin mor in i detta livet utan blivit födda på nytt genom Jesus, genom att acceptera den gåva Jesus gav till oss alla då Han tog våra synder och dumheter, dog på korset och besegrade döden och uppstod igen, allt för vår skull. Detta var den vandring de första kristna levde och förde vidare och som gjorde att kyrkan så småningom spreds till hela världen.
Jesus sa själv, "Jag är vägen, sanningen och livet, ingen kommer till Fadern utom genom mig". Jesus är både Livet självt men också Vägen till Livet. Så att vandra med Honom, leva med Honom är att gå Livets väg som leder till ett liv med mål och mening både nu och i evighet.
I olika sammanhang möter jag människor som tycker sig inte behöva Gud eller behöva bli frälsta - "jag är ju ingen mördare eller tjuv. Jag är snäll och hjälpsam". Ja, så är det, men inte desto mindre behöver vi alla frälsningen i Jesus Kristus.
Jag hävdar med en dåres envishet att Jesus är Vägen, Sanningen och Livet. Att vi behöver acceptera Hans gåva, Hans försoningsgärning, för att få ett liv värt att leva och ett liv värt att leva för evigt med Honom.
Trångsynt? Ja, det kanske jag är, men det är ändå sant. Jag läser i Joh. 3:16-18 "Så älskade Gud världen - dig och mig - att Han säde Sin ende Son, Jesus Kristus, för att de som tror på Honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom Honom. Den som tror på Honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds ende Sons namn."
Ja, säger några, visst, jag tror på Jesus...också. Sedan öppnar jag mina åtta schakran och gör lite hinduistiska yogaövningar....suck.
Det kan finnas många vägar som leder fram till Honom, men går du förbi Honom kommer du inte till Livet med stort L.
Någon har som sin teologi att "Gud är större än alla religioner" - visst så långt är det väl bra - men sedan - "Vi tror inte att nå'n kan säga sig ha Sanningen" - och där stiger jag av. Jesus är Sanningen, och det är för oss att ta emot och acceptera, så ser jag det i alla fall. För om alla religioner leder till Gud, om alla vägar bär till frälsning, då faller ju hela den kristna tron och det kristna livet. Om alla vägar leder till the happy end, då är Jesu död och uppståndelse förgäves, då hade inte Gud behövt sända sin ende Son att lida och dö för vår skull. Hela försoningsgärningen är tillintetgjord, förlöjligad. Vi kan strunta i att fira både Jul och Påsk för det spelar ju ingen roll då.
Nej, ibland undrar jag varför vi människor ska komplicera till livet så otroligt mycket. Utan Gud hade vi ju inte ens funnits här. Utan Jesus hade vi inte haft en möjlighet till ett liv med mål och mening. Varför kan vi inte bara acceptera det och ta emot gåvan Han vill ge oss?
Ja, jag är inte naiv, jag vet att livets omständigheter gör oss tvivlande, missmodiga, eller övermodiga och stolta och högmodiga. Vi haltar på båda sidor och i olika perioder i livet undrar vi varför vi finns här över huvud taget eller var Gud finns i det här livet och i de här omständigheterna.
Trots dessa tvivel eller andra känslor så ändrar det inte det faktum att Gud sände sin Son till världen för att vi skulle få en chans att få liv, liv i överflöd, liv med mening och liv i evighet i ljus.
1Joh.5:11-12 "Och detta är vittnesbördet: Gud har gett oss evigt liv, och det livet finns i Hans Son. Den som har Hans Son har livet. Den som inte har Hans Son har inte livet."
I Bibeln lär vi oss hur Jesus levde på jorden och hur Han lärde sina lärjungar att leva - ett tjänande liv.
Tänk om vi som tror på och lever med Honom kunde leva så, och genom det visa andra vägen till Honom och vägen med Honom.
Att visa att livet med Jesus, den dagliga vandringen med Honom är det Liv som är värt att leva, att det får märkas igenom allt vi gör och allt vi säger, från den personliga andakten, genom kön till kassan i affären ner i plånboken och genom alla vardagssysslor.
Att det syns vem vi lever för och lever med, inte för utlandssemestern eller huset i Spanien, eller aktiemarknaden eller den dyra samlingen, utan kanske genom matkassen eller kaffet till den hemlösa eller kramen till det slagna barnet.
Vägen till livet är Jesus som ju är Vägen Sanningen och Livet. Lev och vandra med Honom.
Blessings!
Vandra med Jesus
