Captainsblogg

...var orden jag använde för att beskriva för doktorn hur jag mår. Kanske lite konstig beskrivning att komma från en frälsningsofficer.... men inte desto mindre sann.
Tidigare i år tyckte ju en av mina vänner att jag var ju "undestructable", jag kunde ju inte bli sjuk, och sedan dess har det ena efter det andra dykt upp i min kropp och velat kasta omkull mig. Det senaste är alltså yrsel som gör mig väldigt ostadig och ledsen. Att ha ont nå'nstans är en sak, men att vara yr är så obehagligt för man är helt hjälplös mot det. Doktorn tror att det är en infalammation på balansnerven och har skrivit remiss till öron - näsa - halsmottagningen för vidare utredning, och att det kommer att gå över av sig själv men kan hålla i sig 3-6 veckor...... Jag vet inte vad det betyder, om jag är överarbetad eller bara har otur i största allmänhet eller om det faktiskt är så att den onde själv tycker att jag är ett hot och gör allt han kan för att förstöra för mig.
Oavsett vad det är så har jag inte ännu förstått om det finns nå'n mening med det. Kanske får jag reda på det så småningom. En sak har jag i alla fall lärt mig och det är värdet av förbön. Ja, det är klart att jag visste det innan också, men tänk vilken förmån det är att kunna skicka ut ett mail till ett antal bönesystrar, bönekämpar, och be om hjälp i bön för detta och att få tillbaka uppmuntrande ord; ord från Herren; tips och råd etc. Vilket privilegium vi har som tror på bönens kraft och som lever med Jesus. Tack alla Ni som ber! Tack för Er uhållighet! Jag vägrar låta den onde slå ner mig och när jag vet att Ni finns där och ber så vet jag att jag lyfts upp, även när jag inte känner det. TACK!
Och Tack Gud för att Du hör och svarar på bön. Tack att Du håller mig i Din famn. Tack att jag får lita på det.

Blessings!