Captainsblogg

Temat för gudstjänsten igår, söndag, var egentligen "Prövningens stund", men jag valde att tala om "När livet gör ont".
Förut försökte jag ofta lista ut svaren på de svåra frågorna och sedan stolt ta fram dem. Nu är det mycket annorlunda. Jag har inga enkla svar. Vet inte varför vissa blir mirakulöst helade från olika åkommor och andra inte blir det. Vet inte varför olyckor händer vissa och inte andra. Vet inte varför onda saker händer goda människor och goda saker händer onda människor. Det är nog bara att konstatera – det finns inga enkla svar.
Ändå ville jag försöka lotsa oss igenom detta ämne om smärta och lidande och Guds plats i det.

Om man promenerar i en park på våren och ser den underbara naturen så för ett ögonblick kan allt verka perfekt med världen. Skapelsen reflekterar Guds storhet som en tavla reflekterar en konstnärs genialitet. Men om man tittar närmare så kan man märka smärta och lidande överallt. Djur äter upp varandra i cirkeln – äta eller ätas. Alla människor genomlider djupa personliga sorger. En del av oss förstör varandra. Allting som lever möter fördärv, olycka eller sjukdom – och slutligen dör vi.
Man kan, och många gör nog, se på smärta som Guds enda stora goof, misstag i en annars imponerande värld. Varför skulle Han förstöra en så fin värld genom att infoga smärta? Det hade ju varit mycket lättare att lita på och respektera Honom utan skador och lidande. Kunde Han bara inte låtit det vara?

Fysisk smärta - är faktiskt livsviktig för oss. Det finns en värld utan fysisk smärta och det är i en kropp som lider av spetälska. De kan inte känna fysisk smärta och det är just det som är det tragiska i sjukdomen, för alla kroppsliga deformiteter kommer just av att de inte känner något. De kan gå över söndrigt glas och skära upp sig, de kan klämma fingrar och tår, de kan hålla för hårt i saker och ting och tappa delar av handen etc. De kan bli blinda för att smärtcellerna som säger åt dem att blinka funkar inte. Mycket som vi tar för givet i livet kan de inte göra av fara för livet.
Smärtceller behövs i oss annars skulle sport för riskabelt; inget sex, för sexuell njutning bärs allra mest av smärtceller; våra liv skulle vara utsatta för dödlig fara, vi skulle inte kunna känna en brusten blindtarm, hjärtinfarkt eller hjärntumör.Så smärta är inte Guds misstag eller ett sätt att få oss att bli olyckliga utan något vi behöver för vårt beskydd och ett exempel på Guds kompetens, inte inkompetens.
Men, det handlar ju inte bara om fysisk smärta, utan lidande i stort. Det kan ju handla om blindhet, dövhet, något handikapp som inte gör fysiskt ont men som gör att man inte kan leva och fungera fullt ut, yrsel som jag själv dras med, tinitus, dyslexi. Det kan vara känslomässigt lidande, depression; det kan vara sorg och saknad, hjärtesorg etc. Relationsproblem; ekonimiska problem, ja, det finns hur mycket lidande som helst.

Varför jag? Frågar vi nästan automatiskt när något dåligt händer oss.
*Tvåtusen bilar körde i regnet på motorvägen – varför sladdade min ut i väggrenen?
*Av alla barn som går i den skolan – varför blev min son skjuten av en galning?
*En sällsynt typ av cancer drabbar bara en av hundra – varför skulle min far behöva få den?
Och så vidare. Alla dessa frågor förmodar att Gud på något sätt var direkt ansvarig för dessa lidanden.Få av oss kan undvika att ställa sådana frågor när vi drabbas av lidande. Vi söker efter något som Gud straffar oss för eller ifrågasätter Guds rättvisa. Eller så får vi hjälp med dessa frågor genom ”kristna vänner” – vad kan du ha gjort för att ha hamnat här? Du kanske inte ber tillräckligt? Du måste ha större tro! Och så gör vi varandra mer illa istället.
Men mitt i detta lidande då, vad det nu vara må, så frågar man sig ofta, var finns Gud? Bryr Han sig? Jag personligen har många gånger ropat, skrikit, viskat, gråtit, undrat – hallå!!!! Var är Du, GUD!!!! Rakt ut i tystnaden.

Jesus tillbringade mycket av Sin tid här på jorden bland lidande människor och Hans respons till dem visar hur Gud känner när det gäller smärta. Jesus grät när Lasaros dog, Jesus helade sjukdomar ofta. Så vi kan se på Jesus om vi undrar hur Gud känner för lidande. Faktum är ju att Gud tog på sig smärtan.
Samme Gud som är universums Skapare och upprätthållare, samme Gud valde att själv ta på sig världens lagar, också smärtans. Och faktum är att under sitt liv på jorden utstod Jesus mycket mer smärta och lidande än de flesta av oss någonsin kommer att känna.
Marcus Birro säger att "Sorgen är inget straff, den är ett kvitto på att vi levt". Tänkvärt!

Men Jesus, vår lidande Frälsare och helare, stannade ju inte på jorden. Vi kan inte åka till Jerusalem och boka ett helandemöte med Honom, så hur kan vi få uppleva Hans kärlek på ett påtagligt sätt idag då?
Ja, vi har ju den Helige Ande förstås och vi har Guds löfte om framtiden när Gud ska ställa allt tillrätta, och vissa blir mirakulöst helade nu också, men annars då, just nu?
Jo, det är här kyrkan kommer in i bilden, alla som kallar sig kristna och efterföljare till Kristus, ”Kristi kropp”. Vi kristna är kallade att representera det Kristus är – Hans Ord, Hans beröring, Hans omsorg – speciellt till dem som lider.
Att hjälpa en sjuk att handla mat, någon skadad att städa, hålla en gammal ensam människa sällskap, trösta någon som är ledsen, hålla om någon som är rädd.
Det kanske är så att de bästa svaren på frågorna som kommer fram när livet gör ont, finns att finna i kyrkan, Kristi kropp. Genom att betjäna dem som lider, låter vi Guds tröst överflöda genom oss och på så sätt visar vi världen hurdan Gud verkligen är. Var finns Gud på Haiti? Jo, i de människor som i kärlek hjälper dem som lider....
Vi som Kristi kropp får visa Guds kärlek och omsorg om dem som lider, både bland oss själva och bland människor runt omkring oss. Då kan vi få uppleva Guds kärlek på ett påtagligt sätt, precis som de kunde som levde nära Jesus då Han levde på jorden.
"Bara i Dig har min själ sin ro, bara i Dig, min Gud!"

Blessings!