Captainsblogg

Tänk vad mycker gladare alla hade varit om vi hade uppmuntrat varandra lite mer i vardagen.
Jag tänkte på det när jag i tisdags var och tränade och fick beröm av tränaren, gissa vad det gjorde med mig, jag blev glad, stolt och fick bättre självkänsla. Att få höra att "Du är ju mästare i att behärska nackmusklerna, för det har du tränat länge och det går jättebra!" eller "Vad glad jag blir att du klarar de här rörelserna så bra, det är det inte många som gör." eller vid den sista övningen, som egentligen är en överkursövning få höra: "Bra Monica, jätterbra! Och en till, wow vad bra! Vad duktig du är!"
Jag kan säga att jag gick därifrån med en känsla av glädje, stolthet och mod. Det var värt varenda minut av pustande och efterföljande träningsvärk - som fortfarande hänger i :-). Det gör att jag ser fra emot att få gå till gymmet imorgon och träna igenom alla dessa nya rörelser och övningar igen och träna kroppen. Och inne i huvudet ska jag tänka på Johans ord från i tisdags - Bra Monica! Vad duktig du är!

Men jag ska inte stanna med det. Tänker att jag i vardagen också ska tänka på det och uppmuntra och berömma mina medmänniskor, inte bara för det de gör bra utan ändå. Kanske bara att säga: Vad roligt att se dig! eller att le mot någon som ser ledsen ut. Ibland räcker kanske det, men också att verkligen uppmuntra dem som gör något bra och visa uppskattning. Hade vi gjort det oftare hade kanske världen och tillvaron varit trevligare för många.

Blessings!

Här är Snuttan - henne ska jag hämta imorgon - vår nya katt :-)