Only one way
Söndag igen och gudstjänst har vi haft, en "vanlig" gudstjänst vilket för oss betyder fika, samtal, sång, predikan, bön och mer fika och samtal. Sådär härligt avslappnat.
Idag handlade det om oss, vi som kallar oss kristna, bekänner oss till Kristus och är Hans lärjungar. Påskens vittnen var egentligen temat och fast vi som lever nu inte var med och såg hela korsfästelsen och uppståndelsen så är våra vittnesmål lika värdiga idag och deras då. Predikan i sin helhet kan du lyssna på här.
I hela Apostlagärningarna kan vi läsa hur kristendomen spred sig till hela den då kända världen just genom dessa vittnens utsagor. De vittnade om det de sett och hört och de kunde inte tiga om det. Rörelsen som sattes igång byggde inte på nå'n filosofi eller lära utan på en historisk person och en historisk händelse - Jesus, Hans död och uppståndelse - i en stad, på en plats som går att besöka än idag.
Men alla Jesu efterföljare blev ju inte missionärer så de gick väl tillbaka till sina familjer, sina yrken och sina liv - men säkert med en ny syn och inställning. Kanske de bildade bönegrupper i hemmen, måltidsgemenskap med grannarna, de arbetade med glädje som om de gjorde det för Jesus, fuskade inte mer, ljög inte mer, bad att Jesus snart skulle komma tillbaka och gladdes åt det liv de fått. Ja, jag tror det var så, och det bör ge oss en vink om hur vi ska leva idag, vi, vittnena. Göra det vi gör, vara där vi är, på jobbet, i skolan, i familjen, bland grannar och vänner, leva för Jesus, jobba som vore det för Jesus, läsa läxor som vore det för Jesus o.s.v.
Det är väl ett sätt att vara vittne idag? Och när det är vårt att få tummarna loss - då invändningar som: Ja, men jag har inte tid, eller jag har inte råd, eller jag är inte riktigt frisk - sedan, när jag fått allt detta, då skall jag följa Dig, Jesus, bättre, vara glad på jobbet, göra läxan, ge mer till behövande etc. Men då säger Gud: Gå, gör nu - så ska jag välsigna, så ska jag ge kraft, råd, tid. Gå först - välsignelse sedan.
Usch, vad svårt, men inte desto mindre sant.
Gud håller löftena och Han ger kraft och välsignelse när vi vågar lita på Honom.
De första lärjungarna kunde inte låta bli att lita på och leva precis som Jesus gjorde och de blev välsignade, fast det kostade på, men vi talar fortfarande om det 2000 år senare.
Jesus är enda vägen till Gud, det kan verka trångsynt, men det är ändå sant, och det är det vi ska leva efter och vittna om idag också. Det är väl att vara ett Påskens Vittne.
Så, imorgon börjar en ny vecka. på tisdag åker Magnus och jag till Smålandsgården på "Inspirationsdagar", med kollegor från flera platser i landet. Det är lite blandade känslor jag har inför det. Sist jag var där är nästan ett år sedan och efter jag kom hem började detta yrsel-helvete som förföljt mig sedan dess.
Nu mår jag ju faktiskt bättre och tänker att det kan ju vara bra att åka dit då och ta tjuren vid hornen och tänka att - nu har det vänt. Be gärna för denna vistelse och för fortsatt tillfrisknande.
Blessings!
Ett vittne till upsståndelsen
Idag handlade det om oss, vi som kallar oss kristna, bekänner oss till Kristus och är Hans lärjungar. Påskens vittnen var egentligen temat och fast vi som lever nu inte var med och såg hela korsfästelsen och uppståndelsen så är våra vittnesmål lika värdiga idag och deras då. Predikan i sin helhet kan du lyssna på här.
I hela Apostlagärningarna kan vi läsa hur kristendomen spred sig till hela den då kända världen just genom dessa vittnens utsagor. De vittnade om det de sett och hört och de kunde inte tiga om det. Rörelsen som sattes igång byggde inte på nå'n filosofi eller lära utan på en historisk person och en historisk händelse - Jesus, Hans död och uppståndelse - i en stad, på en plats som går att besöka än idag.
Men alla Jesu efterföljare blev ju inte missionärer så de gick väl tillbaka till sina familjer, sina yrken och sina liv - men säkert med en ny syn och inställning. Kanske de bildade bönegrupper i hemmen, måltidsgemenskap med grannarna, de arbetade med glädje som om de gjorde det för Jesus, fuskade inte mer, ljög inte mer, bad att Jesus snart skulle komma tillbaka och gladdes åt det liv de fått. Ja, jag tror det var så, och det bör ge oss en vink om hur vi ska leva idag, vi, vittnena. Göra det vi gör, vara där vi är, på jobbet, i skolan, i familjen, bland grannar och vänner, leva för Jesus, jobba som vore det för Jesus, läsa läxor som vore det för Jesus o.s.v.
Det är väl ett sätt att vara vittne idag? Och när det är vårt att få tummarna loss - då invändningar som: Ja, men jag har inte tid, eller jag har inte råd, eller jag är inte riktigt frisk - sedan, när jag fått allt detta, då skall jag följa Dig, Jesus, bättre, vara glad på jobbet, göra läxan, ge mer till behövande etc. Men då säger Gud: Gå, gör nu - så ska jag välsigna, så ska jag ge kraft, råd, tid. Gå först - välsignelse sedan.
Usch, vad svårt, men inte desto mindre sant.
Gud håller löftena och Han ger kraft och välsignelse när vi vågar lita på Honom.
De första lärjungarna kunde inte låta bli att lita på och leva precis som Jesus gjorde och de blev välsignade, fast det kostade på, men vi talar fortfarande om det 2000 år senare.
Jesus är enda vägen till Gud, det kan verka trångsynt, men det är ändå sant, och det är det vi ska leva efter och vittna om idag också. Det är väl att vara ett Påskens Vittne.
Så, imorgon börjar en ny vecka. på tisdag åker Magnus och jag till Smålandsgården på "Inspirationsdagar", med kollegor från flera platser i landet. Det är lite blandade känslor jag har inför det. Sist jag var där är nästan ett år sedan och efter jag kom hem började detta yrsel-helvete som förföljt mig sedan dess.
Nu mår jag ju faktiskt bättre och tänker att det kan ju vara bra att åka dit då och ta tjuren vid hornen och tänka att - nu har det vänt. Be gärna för denna vistelse och för fortsatt tillfrisknande.
Blessings!
Ett vittne till upsståndelsen
Kommentarer
Trackback
