Den du egentligen är
Ja, vardagen kom igen även om jag försökte stanna på klostret i sinnet några dagar efter.
I söndags firade vi gudstjänst på Frälsis och och på eftermiddagen firade vi Isac som fyllde 4 år. Fr.o.m. nästa söndag är det sommargudstjänster kl.10.00 tillsammans med Wesleykyrkan och Linnékyrkan och det börjar i Wesley.
Temat för predikan var "Den du egentligen är" och vi började med att läsa 2Kor.4:16 "Därför ger jag inte upp även om min yttre människa bryts ner, förnyas min inre människa dag för dag."
Paulus satt i fängelse och höll på att tyna bort. Det såg inte ut att gå så bra för honom om man bara såg på de yttre omständigheterna. Man han skrev att han var ett lerkärl som rymde en stor skatt. Han säger att alla har ett yttre jag – huden, håret, ansiktet, kroppen, anseendet och personligheten. Ditt yttre jag är det som alla ser och som du klär upp och tar hand om och tränar och kämpar mot rynkorna etc. Men ditt yttre jag är tillfälligt och en gång ska det dö, inte längre finnas, hur mycket u än kämpar mot åldersteknen så är det ett faktum, och alla går åt samma håll - tack och lov.
Den goda nyheten är att vi också har ett inre jag - karaktären, anden, själen. Ditt inre jag är osynligt. Ditt inre jag är alltid fritt att välja vad som ska påverka det. Ditt inre jag är häpnadsväckande enhetligt och gåtfullt – kan inte vägas och mätas och ditt inre jag är evigt. Du kan lägga ner all kraft på ditt yttre jag men en dag kommer det att vara förbi. Du är däremot en varelse som aldrig kommer att sluta existera. Din ande – din inre karaktär – håller på att bli någonting – antingen något oerhört gott eller något ofattbart mörkt. Detta något är det första Gud ser när han tittar på oss. Det är det som är viktigast för Honom. Paulus brydde sig inte om att hans kropp var på väg att ta slut, för kroppen är bara till låns, som en hyrbil typ, det är insidan som räknas. Det händer något på insidan, motsatsen till det som sker på utsidan. Jag får liv på insidan, jag växer på insidan, förändras, blir starkare, glädjen kan fortsätta att bubbla fram, bli hoppfull, trots att kroppen snart är slut.
Investera mest i ditt inre jag, det som kommer att bestå, och bra tips hur du gör det är:
1. Självrannsakan och bikt
2. Vänner som älskar oss tillräckligt mycket för att säga sanningen
3. Tid att vara ensamma och lyssna på Gud
En konkret utgångspunkt är: ägna lika mycket tid åt att ta hand om ditt inre jag som du ägnar åt ditt yttre jag och lägg märke till vilken rytm som gör dig mer kärleksfull och levande och uthållig.
Ta hand om din kropp, ditt yttre, men ta mest hand om ditt inre och låt det lysa igenom.
På fredag åker vi till Höllviken och firar Midsommar och sedan min svärmors 70-års dag på söndag, se'n är det ju sommarlov med många aktiviteter. Får se när jag har möjlighet att blogga igen - så småningom i alla fall :-)
Blessings!
I söndags firade vi gudstjänst på Frälsis och och på eftermiddagen firade vi Isac som fyllde 4 år. Fr.o.m. nästa söndag är det sommargudstjänster kl.10.00 tillsammans med Wesleykyrkan och Linnékyrkan och det börjar i Wesley.
Temat för predikan var "Den du egentligen är" och vi började med att läsa 2Kor.4:16 "Därför ger jag inte upp även om min yttre människa bryts ner, förnyas min inre människa dag för dag."
Paulus satt i fängelse och höll på att tyna bort. Det såg inte ut att gå så bra för honom om man bara såg på de yttre omständigheterna. Man han skrev att han var ett lerkärl som rymde en stor skatt. Han säger att alla har ett yttre jag – huden, håret, ansiktet, kroppen, anseendet och personligheten. Ditt yttre jag är det som alla ser och som du klär upp och tar hand om och tränar och kämpar mot rynkorna etc. Men ditt yttre jag är tillfälligt och en gång ska det dö, inte längre finnas, hur mycket u än kämpar mot åldersteknen så är det ett faktum, och alla går åt samma håll - tack och lov.
Den goda nyheten är att vi också har ett inre jag - karaktären, anden, själen. Ditt inre jag är osynligt. Ditt inre jag är alltid fritt att välja vad som ska påverka det. Ditt inre jag är häpnadsväckande enhetligt och gåtfullt – kan inte vägas och mätas och ditt inre jag är evigt. Du kan lägga ner all kraft på ditt yttre jag men en dag kommer det att vara förbi. Du är däremot en varelse som aldrig kommer att sluta existera. Din ande – din inre karaktär – håller på att bli någonting – antingen något oerhört gott eller något ofattbart mörkt. Detta något är det första Gud ser när han tittar på oss. Det är det som är viktigast för Honom. Paulus brydde sig inte om att hans kropp var på väg att ta slut, för kroppen är bara till låns, som en hyrbil typ, det är insidan som räknas. Det händer något på insidan, motsatsen till det som sker på utsidan. Jag får liv på insidan, jag växer på insidan, förändras, blir starkare, glädjen kan fortsätta att bubbla fram, bli hoppfull, trots att kroppen snart är slut.
Investera mest i ditt inre jag, det som kommer att bestå, och bra tips hur du gör det är:
1. Självrannsakan och bikt
2. Vänner som älskar oss tillräckligt mycket för att säga sanningen
3. Tid att vara ensamma och lyssna på Gud
En konkret utgångspunkt är: ägna lika mycket tid åt att ta hand om ditt inre jag som du ägnar åt ditt yttre jag och lägg märke till vilken rytm som gör dig mer kärleksfull och levande och uthållig.
Ta hand om din kropp, ditt yttre, men ta mest hand om ditt inre och låt det lysa igenom.
På fredag åker vi till Höllviken och firar Midsommar och sedan min svärmors 70-års dag på söndag, se'n är det ju sommarlov med många aktiviteter. Får se när jag har möjlighet att blogga igen - så småningom i alla fall :-)
Blessings!
Kommentarer
Trackback
