Captainsblogg

Så fylls kasse efter kasse med saker som ska till soptippen eller till Myrorna eller till någon annan etc. Lådor töms, bokhyllan gapar snart tom då flyttkartonger fylls och staplas på varandra, ändå verkar det aldrig ta slut. Jag fattar inte hurr i hela friden vi kunnat samla på oss så mycket grejor och så mycket skräp! Sedan hittar jag ju en del lite roliga saker också då jag sorterar, gamla foton från utlandssemestrar när jag var 4 -5 år gammal, då jag står på stranden med en apa i famnen. Gamla skolfoton och skolkataloger, ja, det sparar jag ett tag till, men skolpärmarna åker.
I ett kuvert finner jag en bunt med brev, kärleksbrev från pojkvännen jag lämnade kvar i Seattle när jag flyttade tillbaka till Sverige efter 19 månader där. Min plan var att flytta tillbaka dit efter officersutbildningen men det blev ju inte så - Magnus kom ju i vägen. Så jag tänkte på det gamla ordspråket att kärleken är evig men föremålen skiftar, det stämde ju verkligen. Så där fick de gamla breven åka till soptippen också, det var ju kul så länge det varade, men jag förundras mest över varför jag inte slängt dem tidigare, har jag verkligen varit så nostalgisk förut eller har jag blivit en iskall, hårdhudad person som inte bryr sig längre? Nej, jag tror det förstnämnda, jag var nostalgisk och hade plats att vara det, men nu måste det bort och det är skönt, en riktig befrielse faktsikt.
Jag har samtidigt försökt förbereda morgondagens Cafégudstjänst, jag lovade i tisdags att vi skulle tala om Jesu Dop eftersom det är temat för söndagen, det har inte varit helt enkelt att få ihop något, men jag tror det blir en bra gudstjänst i alla fall. På Cafégudstjänsterna har vi mer av samtal än predikan och vi sitterrunt kaffeborden hela tiden. Jag tänkte på att Jesus lät sig döpas för vår skull, för det var avstampet för Hans vandring mot korset och offerdöden och Han som var helt ren lät det smutsiga vattnet skölja över sig som om det vore alla våra synder och smutsigheter. Det är kärlek det och den är verkligen evig.

Så läser jag då i tidningen och hör på radionyheterna att det ligger förslag på att ordet "Äktenskap" ska försvinna ur Svenska Kyrkans vigselordning och på så sätt öppna upp även för samkönade vigslar.
Tidningen Dagen skriver:

Ett förslag med denna innebörd ska behandlas i kyrkostyrelsen på måndag. Om det tas där går ärendet, tillsammans med andra förslag, vidare på remiss till läronämnden, domkapitlen och församlingarna. Därefter tas beslut om ny vigselordning vid kyrkomötet i höst.
Den gamla förklaringen om att "Äktenskapet är en Guds gåva instiftat till samhällets bestånd" byts ut till "Kärleken har sitt ursprung i Gud, förmågan att älska är Guds gåva till människan".

Jag håller naturligtvis med om att kärleken har sitt ursprung i Gud, Gud är ju kärleken själv. Men kärleken är inte gud och äktenskapet är fortfarande till för man och kvinna till samhällets bestånd.
Vad innebär detta vidare då, ska prästerna då inte kunna neka att viga homosexuella? Nej, det kan de väl inte då.
Jag kan inte hjälpa det men jag tycker att det är att vända kappan efter vinden. Snälla nå'n, Svenska Kyrkan -  det är 9 år sedan ni skiljdes från staten, börja stå på egna ben nå'n gång och inse att ni är en kristen kyrka, en som välkomnar alla men av kärlek tillrättavisar utifrån Guds Ord.

Nåja, vi får väl se vad som blir av detta. Nu är det tillbaka till röjandet och rensandet och packandet.
Blessings!