Captainsblogg

Idag, den 11/10, är det Tacksägelsedagen så vi hade glass till kyrkkaffet :-)
Idag handlar bibeltexterna om tacksamhet och lovsång och tillbedjan. Att vara tacksam och prisa Gud oavsett hur livet ser ut, därför att Gud är ändå större, ändå allsmäktig, hela universums Skapare, upprätthållare, härskare och värd all tillbedjan och ära.
Idag på Gudstjänsten fick vi alla tända ett ljus och be en kort tackbön. Gabriel tyckte det var så bra så han tände tre ljus och bad tre tackböner. Härligt med tacksamma barn! Och bönerna varierade från tacksamhet för familj och vänner till tacksamhet för nåden och korset och Guds närvaro.
Att tacka för sådant man fått som man ville ha och att tacka när allt är bra och livet leker, det är inte så svårt (även om man ofta glömmer det då...), någon har skrivit: Men att tacka Gud för något som verkar svårt och hopplöst innebär att man överlåter åt Gud att göra det bästa åt det man tackar för. För det mesta får vi se resultat av detta och då börjar vi också tacka självklart. Men Gud vill göra det gott för oss, men han kan inte tvinga det på oss även om det är gott. Han har själv satt upp en gräns för hur mycket han kan göra för oss eller inte. Vi har inte kunskap om den gränsen och därför är det en del av tacksägelsens hemligheter att vi lär oss att acceptera att vi kan tacka också för sådant som är svårt och verkar vara hopplöst samt att vi kan tacka för något vi vill innan det verkligen har hänt. Att det är en hemlighet beror kanske mest på att vi har så svårt att förstå det hela, men pröva att tacka Gud för allt.
Paulus hade lärt sig det och uppmanar till det i Ef 5:20: "tacka alltid vår Gud och Fader för allt i vår herre Jesu Kristi namn".
Jag har svårt för att tacka för sådant som verkar svårt och hopplöst, speciellt när det inte verkar bli nå'n förändring. Men jag vill fortsätta tacka Gud för den Han är och att Han har allt i Sin hand, för Nåden och korset och frälsningen och allt det goda Han har gett, ger och kommer att ge. Så ska jag också försöka tacka för det jag inte förstår och ändå lita på att Han vet.

Jag har röntgat nacken och där fanns inget sjukligt - bara lite förslitning och åldersförändringar- hm. Men det förklarar i alla fall varför jag har så ont, plus alla spända muskler, så nu har jag bokat tid hos sjukgymnast på torsdag, den 15:e - hon är visst också specialiserad på kroppskännedom. Annars går jag regelbundet på KBT och det är bra, det hjälper till en del att hantera situationen, men yrseln har ju inte försvunnit. Jag har blivit lovad en remiss till en neurolog också av min husläkare, som jag ska till på tisdag, så sökandet fortsätter parallellt med behandlingen och bönerna.

Tack igen för alla förböner och för att Ni håller ut. Det betyder jätemycket för mig.

Blessings!

Tack för korset