Captainsblogg

För några dagar sedan skrev jag om bilden av Frälsningsarmén som ett pittoreskt inslag i gatubilden (se nedan).
Jag fick ett mail av en person som tagit illa vid sig av att läsa detta och jag lovade kommentera det hela igen.
Jag vill påpeka att jag har största respekt för de äldre soldater och medlemmar som under många år stått på gator och torg och sjunit och spelat om Jesus, samt stått och sålt Stridsrop och samlat in pengar som kommit Frälsningsarméns arbete till godo. Nyligen har en av våra trogna Stridsropsförsäljare slutat p.g.a. ålder och värk, och vi saknar att se honom utanför affären med bössa och "Ropen". Han har gjort en fantastisk insats under många år.
Jag har själv varit ute och sjungit med på stan och på olika platser. Jag har också sålt Stridsrop, vilket jag klart kan erkänna inte är min gåva:-), så jag har inget alls emot dem som gör det, tvärtom.
MEN om gatusången och bössan och Stridsropsförsäljningen är det enda kännetecknet på Frälsningsarmén idag, då är vi illa ute. Ja, då dör vi snart. För inom en ganska snar framtid finns varken de som sjunger och spelar eller de som lyssnar på just dessa sånger. Det är ingen kritik, bara ett konstaterande att ingen blir yngre utan alla blir äldre och när majoriteten, i alla fall här, är mellan 75-90 år, både av de som spelar och de som lyssnar, då är det bara ren och skär matematik.

Jag ville med mitt inlägg påpeka att Frälsningsarméns arv ser annorlunda ut. Musiken kom till för att man skulle kunna göra sig hörd i folkmassorna. William Booth använde alla medel han kunde finna för att nå människor med budskapet om Frälsning i Jesus Kristus. Han sa också att "Om det skulle hjälpa att jag står på händerna och spelar tamburin med fötterna för att någon människa skulle få möta Jesus, då skulle jag göra det."

Vår käre grundare sa också att "Om Frälsningsarmén slutar att vara Frälsningsarmén (med betoning på Frälsning), då ber jag Gud att ta bort den från jordens yta." Och då tycker jag att det är min och alla andra som är involverade i FA, uppgift att finna de vägar som fungerar för att nå dagens människor.

Det som gör mig lite förvånad när jag får reaktioner på mina åsikter, speciellt i sådana här frågor, är att de som reagerar ofta själva har varit aktiva i Frälsningsarmén, men är det inte längre och av någon anledning verkar de fortfarande vilja hålla kvar i det som de en gång lämnade. Märkligt. Till Er vill jag bara säga - kom till oss och se hur vi arbetar med barn och familjer, hur vi söker vägar för att möta de behov som finns. Vi har mycket lång väg kvar men Gud bekräftar gång på gång att vi är på rätt väg. Jag tror att vi behöver dö ifrån vårt eget ego och själviska attityd och dö med Jesus på korset för att i ödmjukhet uppstå med Honom till något helt nytt , något som egentligen är lika gammalt som Jesus eller äldre - att sättan andra framför oss själva. Att leva för att de som går förlorade utanför våra fönster medan vi bråkar om vem som ska sjunga var och hur möblerna ska stå, att de ineta ska gå förlorade utan få möta Jesus och få mening med sina liv och så att Guds rike kan växa. Må Frälsningsarmén få vara just det den heter och arbeta efter Others och Allt för Kriget!

Blessings!