Glömskans hav
Den här söndagen har temat "Förlåtelse utan gräns" i våra kyrkor och församlingar. En del väljer att predika om det andra inte. Jag valde att göra det idag för jag tycker förlåtelse är ett så viktigt ämne.
Att kunna förlåta andra människor deras missgärningar är en befrielse, både för den som blir förlåten och den som förlåter. Om man inte kan förlåta utan fortsätter att tycka synd om sig själv, så övergår besvikelsen så småningom till bitterhet och livet blir ändå jobbigare.
Förlåtelse är i grund och botten ett val, ett viljebeslut. Det finns egentligen inga oförrätter som är så stora att man inte kan förlåta dem, det handlar om att vilja. Visst har vi rätt att vara besvikna och ledsna när någon gjort oss illa, men vi har inte rätt att binda människor vid sin skuld genom att inte förlåta dem. Vi behöver bestämma oss för att förlåta och då har vi det även om känslorna säger något annat. Och när vi bestämt oss för att förlåta har vi också bestämt oss för att glömma det. Ja, inte att radera händelsen ur minnet, det är ju inte möjligt. En klok dam sa en gång till mig att "Man kan alltid förlåta men man kan aldrig glömma". Och det är ju sant om man menar att radera minnet ur hjärnan. Men med glömma menar jag att vi väljer att inte dra upp händelsen igen. Vi kastar den i "glömskans hav" och där är det "fiske förbjudet"! Och även om samma sak händer igen, räknar vi andra gången som om det vore den första. Att förlåta helt och hållet är så viktigt för oss alla och är det svårt kan du alltid be Gud om hjälp att förlåta. För om Han kan förlåta Dig, så har du ingen anledning att inte förlåta dina medmänniskor.
Men förlåtelse utan gräns då, finns det? Kan vi förlåta dem som förgriper sig på små barn eller mördar dem? Kan vi förlåta dem som flög in i WTC 2001-09-11? Kan vi förlåta småbarnspapporna som köper sex av 14-åringar?
Bibeln säger: Ja! Det finns ingen synd så svart att Gud inte kan förlåta den och om Han kan och vi får leva i och genom Honom, då får vi också lära oss det. Lära oss att se och älska människan och fördöma handlingen.
Jesus förlät, då Han hängde på korset med allas våra synder i sin kropp - tänk vilken outhärdlig pina - där och då förlät Han. "Fader förlåt dem för de vet inte vad de gör." Vem är då vi att inte förlåta våra medmänniskor?
Gud, hjälp oss att förlåta. Hjälp oss glömma. Lär oss leva som Du vill. Amen
Fader, förlåt dem....
Att kunna förlåta andra människor deras missgärningar är en befrielse, både för den som blir förlåten och den som förlåter. Om man inte kan förlåta utan fortsätter att tycka synd om sig själv, så övergår besvikelsen så småningom till bitterhet och livet blir ändå jobbigare.
Förlåtelse är i grund och botten ett val, ett viljebeslut. Det finns egentligen inga oförrätter som är så stora att man inte kan förlåta dem, det handlar om att vilja. Visst har vi rätt att vara besvikna och ledsna när någon gjort oss illa, men vi har inte rätt att binda människor vid sin skuld genom att inte förlåta dem. Vi behöver bestämma oss för att förlåta och då har vi det även om känslorna säger något annat. Och när vi bestämt oss för att förlåta har vi också bestämt oss för att glömma det. Ja, inte att radera händelsen ur minnet, det är ju inte möjligt. En klok dam sa en gång till mig att "Man kan alltid förlåta men man kan aldrig glömma". Och det är ju sant om man menar att radera minnet ur hjärnan. Men med glömma menar jag att vi väljer att inte dra upp händelsen igen. Vi kastar den i "glömskans hav" och där är det "fiske förbjudet"! Och även om samma sak händer igen, räknar vi andra gången som om det vore den första. Att förlåta helt och hållet är så viktigt för oss alla och är det svårt kan du alltid be Gud om hjälp att förlåta. För om Han kan förlåta Dig, så har du ingen anledning att inte förlåta dina medmänniskor.
Men förlåtelse utan gräns då, finns det? Kan vi förlåta dem som förgriper sig på små barn eller mördar dem? Kan vi förlåta dem som flög in i WTC 2001-09-11? Kan vi förlåta småbarnspapporna som köper sex av 14-åringar?
Bibeln säger: Ja! Det finns ingen synd så svart att Gud inte kan förlåta den och om Han kan och vi får leva i och genom Honom, då får vi också lära oss det. Lära oss att se och älska människan och fördöma handlingen.
Jesus förlät, då Han hängde på korset med allas våra synder i sin kropp - tänk vilken outhärdlig pina - där och då förlät Han. "Fader förlåt dem för de vet inte vad de gör." Vem är då vi att inte förlåta våra medmänniskor?
Gud, hjälp oss att förlåta. Hjälp oss glömma. Lär oss leva som Du vill. Amen
Fader, förlåt dem....
Kommentarer
Trackback
