Igår såg jag himlen....
... i ögonen på en två veckor gammal baby.
Det finns en sång som går: "Ingen på jorden är himmelen så när som barnen Han (Gud) tar i sin famn."
Igår kom en mamma för första gången till vår Öppna Förskola och hade med sig sina två döttrar, en på 2½ år och en som bara var 2 veckor gammal, hon hade inte ens ett namn än. Innan det var dags att avsluta för dagen avlastade jag mamman lite genom att hålla denna lilla guldklimp i min famn och när jag satt där med henne i famnen tittade hon på mig med sina stora, mörkblåa ögon och det kändes som om jag såg rakt in i himlen. Pupillerna var alldeles klara och stora och nästan genomskinliga på bå't sätt, som om himlens härlighet verkligen ville bryta fram genom dem. Det var stoj och stim runt omkring oss där vi satt, men det var som en helig stund och jag sjöng tyst den här sången för henne att "barnen är störst i Guds rike fast de är minst på jord".
Vilken förmån det är att en dag mitt i veckan, några minuter få en glimt av himlen rakt in verkligheten. På ett nytt sätt förstår jag igen varför Jesus sätter barnen i centrum och välsignar dem. De är så nära Gud att de kan förmedla Hans rike till oss när som helst.
Vi har mycket att lära av barnen, deras spontanitet, deras mod och tillit. Om du ser ett litet barn så titta in i ögonen och få en glimt av himlen du också.
Det finns en sång som går: "Ingen på jorden är himmelen så när som barnen Han (Gud) tar i sin famn."
Igår kom en mamma för första gången till vår Öppna Förskola och hade med sig sina två döttrar, en på 2½ år och en som bara var 2 veckor gammal, hon hade inte ens ett namn än. Innan det var dags att avsluta för dagen avlastade jag mamman lite genom att hålla denna lilla guldklimp i min famn och när jag satt där med henne i famnen tittade hon på mig med sina stora, mörkblåa ögon och det kändes som om jag såg rakt in i himlen. Pupillerna var alldeles klara och stora och nästan genomskinliga på bå't sätt, som om himlens härlighet verkligen ville bryta fram genom dem. Det var stoj och stim runt omkring oss där vi satt, men det var som en helig stund och jag sjöng tyst den här sången för henne att "barnen är störst i Guds rike fast de är minst på jord".
Vilken förmån det är att en dag mitt i veckan, några minuter få en glimt av himlen rakt in verkligheten. På ett nytt sätt förstår jag igen varför Jesus sätter barnen i centrum och välsignar dem. De är så nära Gud att de kan förmedla Hans rike till oss när som helst.
Vi har mycket att lära av barnen, deras spontanitet, deras mod och tillit. Om du ser ett litet barn så titta in i ögonen och få en glimt av himlen du också.
Kommentarer
Trackback
