Tid
Jag har inte tid....... Jag ringer när jag får tid..... Jag skulle gärna träffa dig men jag har inte tid.... osv. Vad märkligt det är med tiden. Jag trodde att alla får 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan, men vissa tycks ha fått färre timmar och inte tillräckligt med tid. Vad orättvist!
Nej, naturligtvis är inte tiden orättvist uppdelad. Det handlar om prioriteringar och disciplin (usch detta fula ord). För faktum är att om vi är disciplinerade med vår tid, så leder det till framsteg och frihet. Om vi kan säga nej till sådant som egentligen inte är helt nödvändigt och ja till sådant som får oss att växa som människor och växa i tro, så får vi också en annan syn på tillvaron och på den tid som vi faktiskt fått av Gud att förvalta.
Men visst är det svårt att säga nej till saker som faktiskt är roligt, även om det egentligen inte kan trängas in en aktivitet till i schemat, speciellt om barnen säger att "alla andra får ju", fast vi vet att det inte är riktigt. Men vilka barn är gladast då, de som får allt de pekar på; som körs hit och dit till olika aktiviteter av föräldrarna, som egentligen bara vill det bästa för sina barn; som har det dyraste utrustningarna för de dyraste sporterna etc. Eller är det de barn som lär sig att prioritera och göra sådant som faktiskt betyder något både för dem själva och för andra. Enligt undersökningar så visar det sig att de som mår bäst är de som fått vara med om någon slags mission, kanske sett fattiga och sjuka barn på ett barnhem i Afrika eller någon öststat och fått dela med sig av sina gamla leksaker och kläder och fått uppleva tacksamheten och glädjen hos dessa barn. Har man tidigt varit med om något sådant så växer man upp med en inre drivkraft att inte bara arbeta för att tjäna pengar utan för att ge av sin tid, tillgångar och liv till andra människor.
"Jag har inte tid".... Har du inte tid eller prioriterar du inte rätt? Kan du göra ditt och någon annans liv mer meningsfullt genom att förvalta din tid bättre?
Nej, naturligtvis är inte tiden orättvist uppdelad. Det handlar om prioriteringar och disciplin (usch detta fula ord). För faktum är att om vi är disciplinerade med vår tid, så leder det till framsteg och frihet. Om vi kan säga nej till sådant som egentligen inte är helt nödvändigt och ja till sådant som får oss att växa som människor och växa i tro, så får vi också en annan syn på tillvaron och på den tid som vi faktiskt fått av Gud att förvalta.
Men visst är det svårt att säga nej till saker som faktiskt är roligt, även om det egentligen inte kan trängas in en aktivitet till i schemat, speciellt om barnen säger att "alla andra får ju", fast vi vet att det inte är riktigt. Men vilka barn är gladast då, de som får allt de pekar på; som körs hit och dit till olika aktiviteter av föräldrarna, som egentligen bara vill det bästa för sina barn; som har det dyraste utrustningarna för de dyraste sporterna etc. Eller är det de barn som lär sig att prioritera och göra sådant som faktiskt betyder något både för dem själva och för andra. Enligt undersökningar så visar det sig att de som mår bäst är de som fått vara med om någon slags mission, kanske sett fattiga och sjuka barn på ett barnhem i Afrika eller någon öststat och fått dela med sig av sina gamla leksaker och kläder och fått uppleva tacksamheten och glädjen hos dessa barn. Har man tidigt varit med om något sådant så växer man upp med en inre drivkraft att inte bara arbeta för att tjäna pengar utan för att ge av sin tid, tillgångar och liv till andra människor.
"Jag har inte tid".... Har du inte tid eller prioriterar du inte rätt? Kan du göra ditt och någon annans liv mer meningsfullt genom att förvalta din tid bättre?
Kommentarer
Trackback
