"Anything you say can and will be used against you.....
....in a court of law"... säger alltid de amerikanska poliserna när de arresterar brottslingar på TV. Och brottslingarna hittar antingen kryphål att klara sig undan eller tar sitt straff, eller tar någon annans straff....
Vi har nyss firat påsk då Jesus tog vårt straff, vår skuld, våra synder i sin egen kropp och lät sig korsfästas. Allt för vår skull. Och på söndagen visade Han sin stora makt genom att uppstå från de döda, besegra döden och ondskan och öppna vägen till Gud för oss. (Lyssna till hela predikan här under "Predikningar")
Idag är temat Påskens vittnen och det är spännande att läsa bl.a. i Bibeln om dessa vittnen. Kristendomen spreds ju genom att vittnena, ögonvittnen och andra som hört talas om och haft egna upplevelser av Jesus, talade om det för andra och predikade och vittnade vart än de gick. Att just vittna om Jesu uppståndelse från de döda, är utmanande och kan vara stötande för vissa att höra. Det finns alltid människor som inte tror.
Ett argument som en del har är - jag tror inte på Bibeln. Det är ett ganska svagt argument. Bibeln är ju inte en bok, utan ett bibliotek, av 66 böcker, skrivna i olika tider av olika personer med olika bakgrund och utbildning och yrke o.s.v. Hela detta bibliotek talar på något sätt om Jesus, GT visar fram mot Jesus och NT berättar om Honom, Hans liv och gärning, död och uppståndelse och Hans löften om att komma åter.
Jesu uppståndelse är en historisk händelse, återberättad av många och sammanställd i detta bibliotek - och detta är bara en del av de skrifter man hittat, det finns fler och det kan finnas ännu fler som aldrig hittats.
Att veta och tro på att Jesus inte bara dog utan uppstod är viktigt därför att det var för vår, din och min, skull.
Det var många som dog på kors på den tiden, det var inget ovanligt med det, det fanns säkert fler än Jesus som korsfästes fast de var oskyldiga, men Jesus korsfästes för att det var planen för hela frälsningen, att Han gav sitt liv, frivilligt, Han stretade inte emot, Han argumenterade inte mot Pilatus eller översteprästerna, Han teg och lät dem korsfästa Honom. Han tog på lät sin kropp bli en container för allas vår synd, all synd som hänt före Jesus och all synd som hänt efter Jesus och som fortsätter att hända. All vår synd korsfästes med Honom och i och med det var skulden betald, då öppnades vägen till Gud för oss människor igen och Jesus besegrade döden själv och uppstod, också för vår skull, för att vi ska kunna leva i evighet med Honom.
Allt var för vår skull och det vi behöver göra är att acceptera det. Acceptera Guds gåva till oss, att Jesus tagit allt detta på sig och dött, besegrat döden och uppstått. Han erbjuder ett meningsfullt liv med Honom, nu och i evighet.
När man läser Bibeln, detta bibliotek av böcker och händelser av så många olika människor i olika tider och sammanhang, men som alla vittnar om Jesus och Hans uppståndelse och livet med Honom, då kanske man kan förstå att detta måste vara livsviktigt, det har evighetsvärde.
Anything you say can and will be used against you in a court of law. Det måste de också ha vetat, med tanke på vad som hände med Stefanos, som stenades till döds för att han predikade om Jesus. Förföljelsen var grym ett tag och många vittnen blev martyrer för sin tro, ändå fortsatte de vittna, predika och sprida budskapet. Paulus, som själv förföljt de kristna, blev till slut också avrättad för sin tro och gärning. Allt som de sa om Jesus, allt de gjorde för att sprida budskapet, kunde och skulle vändas emot dem, och ändå fortsatte de. Vad var det som drev dem? Jo, de hade sett, hört, upplevt, förstått att Jesus är Messias, Guds son, världens och varje människas frälsare och räddare. Och att livet inte får sin rätta mening förrän man accepterar Guds gåva, försoningen, att man tar emot Jesus i sitt liv, först då blir man hel.
Många har vittnat om att när man tar emot Jesus är det som att "komma hem". Det är redan nedärvt i oss människor att vara ett med Jesus och när vi blir det blir vi hela och "kommer hem". Det här är den sanning som fick apostlarna och kristna i alla tider att fortsätta berätta, fortsätta vittna, trots hot om förföljelser, trots motsättningar och förbud. Trots att många fått sätta livet till, kroppen kan ta stryk men inuti är man fri och utan fruktan för där bor Jesus.
Så, vad hindrar oss då att vara lika frimodiga som Paulus, Petrus och gänget? De visste ju att de när som helst kunde åka i fängelse, misshandlas och avrättas. Jag tror inte att det är riktigt vad vi har att vänta oss här . Varför är det då så svårt? Hur kan vi visa att det är relevant idag? Hur kan vi visa att omständigheter och känslor inte är grunden för tro utan en historisk person och en historisk händelse, se'n får känslorna gärna vara med, det kan ju bara vara trevligt.
Vi behöver bli Påskens vittnen, året om. Vi behöver påminna både oss själva och andra om Jesu försoningsgärning, om hans död och uppståndelse, för vår skull och att livet blir helt först när vi accepterar detta och tar emot Jesus och Hans liv i våra liv.
Livet är inte helt förrän Jesus får komma in. Då "kommer vi hem".
Detta är vad Påskens vittnen berättade och vad vi behöver fortsätta berätta om vi ska fortsätta att vara vittnen för Jesus.
Blessings!
