Captainsblogg

Igår lyssnade jag på min vän Jason Clark då han talade över ämnet "Finding God in a crisis". Förstås utgick han från Jobs bok och Jobs lidande och hur han förhöll sig till Gud i detta lidande. Job var ärlig, han beklagade sig för Gud och ifrågasatte. Han bad om hjälp och han hade vänner som försökte hjälpa honom. Men det stora och svåraste var att han också prisade och lovade Gud mitt i allt elände. Han upphöjde Gud för den Han är och att Han har allt under kontroll, trots att han själv inte kunde se det då.
Jag är glad att Gud tål att man är ärlig och skäller och ifrågasätter Honom. Att man tvivlar på att Han över huvud taget bryr sig. Att man undrar varför Han helar vissa på en gång och inte mig. Gud tål det och gud uppskattar ärlighet, vad jag förstår.
Jag är glad att Han tar emot mig ändå då jag kommer och ber, vädjar, gråter, skriker, ropar i förtvivlan och undran. Att Han lyssnar. Att Han ser till att andra människor stöttar mig på olika sätt. Att Han är där fast jag inte ser och hör det.
Jag önskar att kunna prisa och lova Gud för att Han är den Han är. Den allsmäktige, allvetande, älskande Fadern, Skaparen, Livgivaren. Jag vill kunna lova Honom mitt i eländet.

Läget är inte bättre. Undersökningar och tester visar inget, har några kvar. Psykiatern kallar det ångest-yrsel och jag blir behandlad med medicin och nu ska jag nästa vecka på träffa en KBT-terapeut. Jag är helt sjukskriven augusti ut och sedan 75% till mitten av september.

Så fortsätter jag att ifrågasätta, skälla och skrika. Ropa, be, vädja till Gud och försöker lova och prisa Honom i eländet.
Om nu allt detta beror på depression/ångest så förstår jag att det tar tid att läka ut, men Ni som ber, fortsätt snälla. Be att Gud påskyndar läkningsprocessen. Att jag får se ljusglimtar i mörkret och får må mindre dåligt och bättre och bra istället för dåligt och sämre. Att jag får frid i mitt inre och inte behöver känna yrsel mer.
Tack alla underbara förebedjare och vänner.

Blessings!