Mörkerseende
heter boken jag just läst ut av Philip Yancey, med underrubriken: "När du är besviken på Gud". Den tar på ett mycket bra sätt upp det här med vad vi tänker och hur vi känner oss när Gud inte verkar bry sig överhuvud taget. När Han är tyst, fast vi ropar och letar och ber. När Han inte svarar på bönerna, när Han bara inte låter sig finnas.
Boken tar upp Job, förstås, vars största problem inte var allt han förlorat eller hans sjukdomar utan just det faktum att Gud gömde sig, inte fanns där. Men ändå höll Job fast vi sin tro och till slut återupprättades han.
Hur som helst är boken väl lästvärd. Det är helt ok att vara ärlig mot Gud. Att tala om precis hur man känner och undra och ifrågasätta. Omständigheterna skiftar mn Gud är alltid densamma och ibland tiger Han stilla (fråga mig inte varför).
Så ibland när vi försöker hjälpa varandra, vi kristna, så gör vi varandra mer illa än gott. På en annan sajt skrev en "broder" att Gud vill hela alla sjuka och så tog han upp ett antal bibelord för att understryka sitt påstående. Visst står det precis så i Bibeln, så då borde det ju stämma, men verkligheten visar ju annorlunda och jag skrev en kommentar att efter att ha varit sjuk så länge som jag så är misströstan och tvivel nära tillhands och jag vet att Gud kan hela mig jag undrar bara varför Han inte vill. Svaret jag fick var mer till skada än nytta, det var ungefär såhär:
Det råder inget tvivel i mitt hjärta att Gud vill hela dig.
Frågan är svår varför inget sker men det finns en rad möjliga orsaker:
*Brist på tro
*Sår och smärta
*Brist Smörjelse
När människor ber för oss när det gäller helande saknas väldigt ofta smörjelse för helande. Vi måste leva liv så att Gud kan smörja oss så att Gud kan hela oss.
*Synd
Det kan finnas synd som hindrar ett helande att äga rum. Ex oförlåtelse stolthet osv.
*Fel böner
Ibland ber vi fel. VI ber att Gud skall hela oss fast vi behöver befrielse från demoniska makter. Detta är ganska vanligt. Demoner orsakar väldigt mycket skada men vi tror inte att de är där.
*Det jobbiga i detta är att Gud vill hela men jag eller syndens konsekvenser i mig hindrar ett helande.
*Vi lever i ett kyrkligt klimat som inte tror på helande och inte söker helande och inte välkomnar Gud att hela detta medför att det är en resa för oss att bryta igenom denna otronsande.
Jag kan väl säga så att detta svar kunde jag varit utan. Visst har säkert dessa anledningar sin plats i vissa sammanhang, men att utan förkunskap påstå att dessa orsaker skulle vara hindret, det är att gå ut på djupt vatten. Säkert var det skrivet i all välmening, men ibland tror jag att vi i all välmening ofta skadar varandra mer än gör varandra gott.
Vår uppgift är att be för och med varandra, för helande, upprättande, frälsning, välsignelse etc. och sedan är det Guds sak att visa oss om det finns något i våra liv som är i vägen för bönesvaret.
För min egen del anser jag att jag tagit itu med alla de orsaker jag fick förslag på och ändå låter helande vänta på sig. Kanske får jag klarhet i det någon gång, kanske inte. Men jag fortsätter be och hoppas att Ni som också ber fortsätter med det. Jag tvivlar inte på er smörjelse i alla fall:-)
För övrigt har vi nu köpt två små nya marsvin. Två små hanar som heter Piff och Puff, så nu är det full rulle i buren igen.
Idag hade vi en bra gudstjänst runt kaffebordet, med en sång, bibelsamtal och bön. Ganska befriande faktiskt. I tre veckor till har vi lokalen öppen för bön för kåren, framtid, vägval etc. månd, onsd, fred, 17-18 och gudstjänst 11 på söndagarna, ingen annan verksamhet.
Imorgon är det dags för KBT, hoppas det ger något.
Blessings!
PIFF
PUFF
