Den förlorade herden
Den där första julnatten, när Jesus föddes och de första som fick höra budskapet om Honom av änglarna var några smutsiga, oborstade herdar som skyndade till Betlehem och knäböjde inför den lille pojken i krubban. Deras blickar möttes och känslan av att vara sedd, älskad och värdefull fyllde dem. Värmen i hela kroppen gjorde dem glada och uppfyllda. Det står att de vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt de hade fått höra och se. Men vad hände sedan? Berättade de för någon vad som hänt? Var det någon som lyssnade? Var det någon som trodde dem? Kanske en av herdarna lovade sig själv att bli en bättre människa efter det heliga han fått vara med om, men allt eftersom åren gick och minnet av händelsen bleknade så bleknade också hans nya jag och han blev värre än förut.
Det kanske blev så illa att han blev alkoholist och ingen längre ville anställa honom, så han fick lämna Betlehem och söka sig vidare, kanske till Jerusalem.
Ca 30 år efter händelsen i stallet i Betlehem befann han sig i Jerusalem för att söka lyckan, det var vår och mycket folk var i rörelse och han kunde vara anonym, en härlig känsla. Tills det plötsligt dök upp en folkhop som fick allt att stanna upp, de lyssnade till en man som kunde trollbinda alla med sina ord. Han liknade inte de fromma männen i templet, de som aldrig gjort ett rejält dagsverke i hela sitt liv, utan han såg nästan lika oborstad ut som herden själv, stort yvigt skägg, dammiga kläder och smutsiga sandaler. Han talade om får och herdar, om en man har 100 får och förlorar ett, lämnar han de 99 och letar efter det förlorade och när han hittar det blir glädjen otroligt stor och han bjuder till fest. Gud och Hans änglar glädjer sig ännu mer om en syndare vänder om än över tio rättfärdiga som inte behöver omvända sig.
Hans ord gör ont i hjärtat på vår herde, syndare talar Han om, men han kan väl inte mena så usla syndare som han? Han vänder om och går därifrån, men känner snart en hand på sin axel. Han vänder sig om och möter en blick han skulle känt igen var som helst och när som helst. Så möts vi igen, sa Jesus och herden visste att det var Jesus, Guds son, som hade talat och som han mött en gång tidigare. Och det märkligaste var att blicken sa samma sak nu: Jag ser dig; Jag älskar dig; Du är värdefull för mig.
Blicken och orden fick allt det hårda och orena inom honom att smälta bort och han visste att han var hemma.
Nu gläder sig Gud och alla Hans änglar i himmelen, för du var förlorad men är återfunnen. Välkommen hem!
Ja, tänk om det var så. Det vore väl inte så konstigt. Har vi inte själva varit på gudstjänster och haft fantastiska upplevelser av Guds närvaro och den Helige Andes vidrörande och lovat att livet skulle bli annorlunda efter detta. Men efter några dagar, eller i bästa fall några veckor, är vi tillbaka i gamla vanor igen. Tänk då på herdarna som fick se Jesus som nyfödd och sedan kanske de inte hörde något alls om Honom förrän Han trädde fram och undervisade som vuxen, vilket ju var typ 30 år senare. Kanske berättelsen inte är helt osannolik ändå. Den förlorade herden blev den återfunne herden.
Tänk om året som ligger framför, 2010, kan bli det året då vi inte faller tillbaka i gamla vanor utan faktiskt går vidare och skapar nya vanor med Jesus i centrum av livet där allt cirkulerar runt Honom istället för att Han bara är en del av livet.
Blessings!
Herdar med sin hjord
Det kanske blev så illa att han blev alkoholist och ingen längre ville anställa honom, så han fick lämna Betlehem och söka sig vidare, kanske till Jerusalem.
Ca 30 år efter händelsen i stallet i Betlehem befann han sig i Jerusalem för att söka lyckan, det var vår och mycket folk var i rörelse och han kunde vara anonym, en härlig känsla. Tills det plötsligt dök upp en folkhop som fick allt att stanna upp, de lyssnade till en man som kunde trollbinda alla med sina ord. Han liknade inte de fromma männen i templet, de som aldrig gjort ett rejält dagsverke i hela sitt liv, utan han såg nästan lika oborstad ut som herden själv, stort yvigt skägg, dammiga kläder och smutsiga sandaler. Han talade om får och herdar, om en man har 100 får och förlorar ett, lämnar han de 99 och letar efter det förlorade och när han hittar det blir glädjen otroligt stor och han bjuder till fest. Gud och Hans änglar glädjer sig ännu mer om en syndare vänder om än över tio rättfärdiga som inte behöver omvända sig.
Hans ord gör ont i hjärtat på vår herde, syndare talar Han om, men han kan väl inte mena så usla syndare som han? Han vänder om och går därifrån, men känner snart en hand på sin axel. Han vänder sig om och möter en blick han skulle känt igen var som helst och när som helst. Så möts vi igen, sa Jesus och herden visste att det var Jesus, Guds son, som hade talat och som han mött en gång tidigare. Och det märkligaste var att blicken sa samma sak nu: Jag ser dig; Jag älskar dig; Du är värdefull för mig.
Blicken och orden fick allt det hårda och orena inom honom att smälta bort och han visste att han var hemma.
Nu gläder sig Gud och alla Hans änglar i himmelen, för du var förlorad men är återfunnen. Välkommen hem!
Ja, tänk om det var så. Det vore väl inte så konstigt. Har vi inte själva varit på gudstjänster och haft fantastiska upplevelser av Guds närvaro och den Helige Andes vidrörande och lovat att livet skulle bli annorlunda efter detta. Men efter några dagar, eller i bästa fall några veckor, är vi tillbaka i gamla vanor igen. Tänk då på herdarna som fick se Jesus som nyfödd och sedan kanske de inte hörde något alls om Honom förrän Han trädde fram och undervisade som vuxen, vilket ju var typ 30 år senare. Kanske berättelsen inte är helt osannolik ändå. Den förlorade herden blev den återfunne herden.
Tänk om året som ligger framför, 2010, kan bli det året då vi inte faller tillbaka i gamla vanor utan faktiskt går vidare och skapar nya vanor med Jesus i centrum av livet där allt cirkulerar runt Honom istället för att Han bara är en del av livet.
Blessings!
Herdar med sin hjord
Kommentarer
Trackback
