Now what?
Tänkte skriva en lite update-blogg om hur det är med mig. Det känns lite som rubriken ovan - now what?
Nu är jag undersökt från topp till tå (typ), lyckades t.o.m. övertala doktorn att ta ett glutenprov, vilket jag får svar på om ett par veckor. Annars är jag tydligen kliniskt frisk, vilket man i och för sig skall vara tacksam för, det hade ju inte varit så kul att får diagnosen cancer eller så. Samtidigt hade det varit lättare om det fanns en fysisk förklaring till yrseln och ett botemedel. Men, nu är det inte så. Nu ska jag fortsätta med antidepressiv medicin, KBT och sjukgymnastik och det ska, enligt läkarna, hjälpa, men ingen kan säga när. Och samtidigt förminskas min sjukskrivning enligt försäkringskassans mall, nu 50 % fram till 17/1-10 och sedan 25% till 28/2 och se'n får vi se.
Så vad gör jag nu? Ska jag acceptera att det kommer att vara så här länge, kanske resten av livet, eller ska jag fortsätta tro att det går över? Livet måste ju gå vidare under tiden och det är inte alltid så lätt, tidvis rätt svårt faktiskt.
Hur länge tänker Gud låta denns prövning vara. Han verkar ju ha nå'n sorts plan eftersom jag inte är bra än.
Jag har läst många böcker om bön och helande och om tro och tvivel och hjälp i svårigheter etc. Det är ju bra att veta att det i Bibeln finns rätt många obesvarade böner - för att Gud haft en annan plan som visat sig senare. Jag får väl lita på att det är så då.
Tack alla Ni som tänker, ber och uppmuntrar mig, fortfarande, det är ju nästan 8 månader och jag förstår om man tröttnar - det har jag gjort många gånger :-)
Men fortsätt gärna be för mig. Jag vill gå gärna bli helt bra igen så jag kan vara "mig själv". Och skulle Gud säga nå'nting till någon av Er när Ni ber, så tala gärna om det för mig.
Blessings!
Ljuset lyser i mörkret
Nu är jag undersökt från topp till tå (typ), lyckades t.o.m. övertala doktorn att ta ett glutenprov, vilket jag får svar på om ett par veckor. Annars är jag tydligen kliniskt frisk, vilket man i och för sig skall vara tacksam för, det hade ju inte varit så kul att får diagnosen cancer eller så. Samtidigt hade det varit lättare om det fanns en fysisk förklaring till yrseln och ett botemedel. Men, nu är det inte så. Nu ska jag fortsätta med antidepressiv medicin, KBT och sjukgymnastik och det ska, enligt läkarna, hjälpa, men ingen kan säga när. Och samtidigt förminskas min sjukskrivning enligt försäkringskassans mall, nu 50 % fram till 17/1-10 och sedan 25% till 28/2 och se'n får vi se.
Så vad gör jag nu? Ska jag acceptera att det kommer att vara så här länge, kanske resten av livet, eller ska jag fortsätta tro att det går över? Livet måste ju gå vidare under tiden och det är inte alltid så lätt, tidvis rätt svårt faktiskt.
Hur länge tänker Gud låta denns prövning vara. Han verkar ju ha nå'n sorts plan eftersom jag inte är bra än.
Jag har läst många böcker om bön och helande och om tro och tvivel och hjälp i svårigheter etc. Det är ju bra att veta att det i Bibeln finns rätt många obesvarade böner - för att Gud haft en annan plan som visat sig senare. Jag får väl lita på att det är så då.
Tack alla Ni som tänker, ber och uppmuntrar mig, fortfarande, det är ju nästan 8 månader och jag förstår om man tröttnar - det har jag gjort många gånger :-)
Men fortsätt gärna be för mig. Jag vill gå gärna bli helt bra igen så jag kan vara "mig själv". Och skulle Gud säga nå'nting till någon av Er när Ni ber, så tala gärna om det för mig.
Blessings!
Ljuset lyser i mörkret
Kommentarer
Postat av: Rosi
Jag ber fortfarande för dig, Monica, även om jag inte alltid frågar fortfarande hur du mår. Jag vet ju att du inte mår bra, helt enkelt. Jag önskar verkligen du blir frisk. Det positiva med din sjukskrivning är ju i alla fall att vi andra har tagit ett större ansvar för kåren än tidigare.
kram
Rosi
Postat av: Yvette
Hoppet är det sista som överger människan så finns det hopp så finns det tro att det ska bli bättre, det hoppas jag iallafall! Jag tänker på dig Monica och skickar en stor kram.
Yvette
Trackback
