Captainsblogg

Nu är jag och barnen hemma efter  ca tre veckor i Höllviken. Barnen började bli rastlösa medan jag kunde ha stannat ett tag till i den härliga skogsluften och sköna omgivningen. Men, men, så är det. Det första Gabriel gjorde när han kom in genom dörren var att sätta på TV:n, slänga sig i soffan och leta upp favoritkanalerna (vilka vi inte haft tillgång till i Höllviken). Sedan gick TV:n varm hela dagen. Tänk att en TV kan vara så saknad, eller TV-kanaler rättare sagt. Nåja, han lekte mycket också med sina saknade leksaker, så det fick väl vara ok. Jag tyckte ju att det var bra att ha tillgång till dator med bredband igen.....

I övrigt så har alla medicinska tester jag gått igenom varit normala. Jag fick tid hos en psykiater och var där i måndags och han sa att det verkar som om jag är i ett "depressivt tillstånd" och då kan man må såhär. Konstigt, sa jag, "Jag som bara gjort "roliga saker"....."

Hur som helst så behandlas jag och har återbesök den 12/8.  Det behöver inte alltid finnas en djupare anledning till varför man hamnar i detta tillstånd, men bara gör det. För en del kan det vara bra att gräva efter anledning men ibland ka det göra mer skada en nytta för det handlar mer om signalsubstander i hjärnan än om traumatiska upplevelser eller liknande.

Jag har också varit hos Torbjörn (Osteopaten) och fått några naturläkemedel och så ska han efter hand hjälpa mig med spänningarna i nacke och axlar. Nu väntar jag på att allt ska börja verka och att Guds helande krafter ska strömma genom min kropp och få mig i balans igen.

Jag förstår om det i Guds perspektiv bara har gått en kort tid, men för mig känns det som en evighet och jag vill bara ha ett slut på det hela.
Så snälla, alla Ni som ber för mig, fortsätt be att jag ska få känna en förbättring och se'n bli helt bra. Det är så tråkigt att inte kunna vara sig själv, speciellt nu när barnen har sommarlov och skulle vilja göra så mycket. Nu klarar de sig bra ändå med kompisar och så, men ändå.  Tack för att Ni finns och tack för alla uppmuntringar, de betyder jättemycket.
Så kommer jag igen ihåg Niklas Piensohos ord: "Allt som händer har inte en mening, men allt som händer kan få en mening."  Jag hoppas att detta kan leda till något meningsfullt framöver.

Blessings!


Från djupet av mitt hjärta ropar jag till Dig!