Smaka och se

Oj, vad tiden går, jag skulle bloggat om detta i början av veckan, men dagarna bara försvann på nå't sätt, hm.
Nåja, vi hade lunch-gudstjänst på temat Smaka och se i söndags. Mackan hade gjort underbar fisksoppa och till efterrätt åt vi glass. Vi gjorde en typ "tillsammans-predikan" där alla var med och bidrog på något sätt i samtalet.
Mackan har bloggat om detta mer här så det kan ni läsa, men jag utvecklar lite. Han ställde tre frågor vi funderade över tillsammans:
1. Varför, tror vi, har vi “slutat upp” att äta tillsammans i Kyrkan i stort? Hur kommer det sig att det här inte är det naturliga sättet att fira Gudstjänst längre?
2.Vad, tror vi, har vi förlorat genom att inte äta tillsammans längre?
3.Och vad, tror vi, skulle vi vinna på att börja med det igen? Skulle det vara relevant och, i så fall, på vilket sätt? Eller är det förlegat?

Det vi kom fram till var ungefär såhär:
1.Den första församlingen träffades i hemmen och åt tillsammans, det var ett naturligt sätt att umgås och Jesus hade ju alltis ätit tillsammans med dem sina vänner och lärjungar så det var så det var, inget konstigt. Sedan blev det statsreligion och kyrkobyggnader byggdes och den här lättare, naturliga biten försvann allt eftersom det tillkom ämbeten av olika slag. Det gick ifrån att alla var deltagare till att det blev talare och åhörare. Däremot är det ju så nu att det äts och fikas mer i hem/små/bönegrupper.

2. Den närmare gemenskapen går ju förlorad när man sitter och tittar varandra i nacken istället för att se på varandra över tallriken. Den gemenskapen har flyttats till hemgrupperna. Det stora problemet bland människor idag är ju ensamheten och idag kan man gå både till och från kyrkan och vara lika ensam när man går som när man kom, men om man sitter ner, äter, fikar och samtalar så blir alla sedda. Och som sagt, vi har förlorat en hel del av det Jesus gjorde, nämligen åt med folk, umgicks, levde ut det "sakramentala livet".

3. Vi skulle vinna en helhet, lättare att bjuda med folk, en församling som lever i omsorg om varandra och andra.

Ja, ungefär så. alltså kommer vi att med jämna mellenrum ha just lunch-gudstjänster där ingen ska vara ensam utan vi gör gudstjänsten tillsammans. Och vi har aldrig (eller i alla fall ytterst sällan) en gudstjänst utan fika. Vi börjar dessutom oftast med just fikat för att få en chans att prata, varva ner och känna av stämningen lite. Det är en modell som passar oss bra och som vi tror kan vara tillräckligt låg tröskel för att våga sig hit.

Så det var lite om det. På söndag kl.11predikar jag och vi samtalar om Gud är Allsmäktig och/eller God, en ganska aktuell debatt just nu. Fika börjar vi med så välkommen du med.

Blessings!

Snödroppar - våren är här!!!!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0