Änglabesök
En sång som kom på tidigt 80-tal var Glöm inte bort att änglarna finns, att de är här för att se hur du har det.......
Idag på Öppna Förskolan berättade jag för barnen och föräldrarna om ängeln som kom och räddade Daniel när han hade kastats ner i lejongropen för att bli lejonmat. Daniel bad till Gud om hjälp och Gud sände en ängel som tog hand om lejonen hela natten. Han kliade dem bakom öronen; han kittlades med dem och han sjöng vaggvisor så de somnade och sedan var det morgon och Daniel var räddad. Jag sa att vi kan be till Gud alltid, och när vi är i knipa och verkligen behöver hjälp, kan Han skicka sina änglar att hjälpa oss. Och lille Axel som halvlåg i pappas knä brevid mig tittade och pekade upp i taket, som att säga - "Där är min ängel." Det gav verkligen en varm känsla i hjärtat. Barn är så fantastiska, helt öppna för himlen. Där finns inte de hinder som vi vuxna har haft många år på oss att ställa upp. De bara vet att änglarna finns runt omkring.
En väninna till mig berättade att när hennes mamma dog så skulle både hennes barn och hennes systers barn vara med på begravningen. De talade om för systerdottern, som då var 6 år, att det var viktigt att sitta tyst och stilla under bergavningen och hon var verkligen jätteduktig. Men till slut kunde hon inte hålla tyst längre utan utbrast: "Men, det är ju jätteorättvist!" Vaddå? undrade de. "Det är orättvist att jag måste sitta tyst och stilla när änglarna får dansa på kistan. Det ser ni väl, att där är sex änglar som dansar ovanpå mormors kista!"
Ja, vad säger man? Så är det förstås. Är det konstigt att Jesus satte barnen i centrum?
Blessings!
Idag på Öppna Förskolan berättade jag för barnen och föräldrarna om ängeln som kom och räddade Daniel när han hade kastats ner i lejongropen för att bli lejonmat. Daniel bad till Gud om hjälp och Gud sände en ängel som tog hand om lejonen hela natten. Han kliade dem bakom öronen; han kittlades med dem och han sjöng vaggvisor så de somnade och sedan var det morgon och Daniel var räddad. Jag sa att vi kan be till Gud alltid, och när vi är i knipa och verkligen behöver hjälp, kan Han skicka sina änglar att hjälpa oss. Och lille Axel som halvlåg i pappas knä brevid mig tittade och pekade upp i taket, som att säga - "Där är min ängel." Det gav verkligen en varm känsla i hjärtat. Barn är så fantastiska, helt öppna för himlen. Där finns inte de hinder som vi vuxna har haft många år på oss att ställa upp. De bara vet att änglarna finns runt omkring.
En väninna till mig berättade att när hennes mamma dog så skulle både hennes barn och hennes systers barn vara med på begravningen. De talade om för systerdottern, som då var 6 år, att det var viktigt att sitta tyst och stilla under bergavningen och hon var verkligen jätteduktig. Men till slut kunde hon inte hålla tyst längre utan utbrast: "Men, det är ju jätteorättvist!" Vaddå? undrade de. "Det är orättvist att jag måste sitta tyst och stilla när änglarna får dansa på kistan. Det ser ni väl, att där är sex änglar som dansar ovanpå mormors kista!"
Ja, vad säger man? Så är det förstås. Är det konstigt att Jesus satte barnen i centrum?
Blessings!
Kommentarer
Trackback
