Captainsblogg

I tisdags åkte Magnus och jag till Ronneby Brunn Spa för ett par dagars avkoppling och försenad Bröllopsdagsfirande (vi firade ju 20 år den 18/8).
Det var underbara dagar med bad i 34 gradig pool, njutning i ännu varmare jaccuzzi med massagestrålar, ansiktsbehandling och avslappnande massage, Pilates-pass provade jag på, 3-rätters middagar två kvällar i rad och en härlig frukostbuffé på morgnarna. De hade en massagefåtölj i Spa Caféet där man fick sitta en kvart om den var ledig, så där satt jag ocksp ett par gånger - en sådan vill jag ha!!! Tyvärr är de alldeles för dyra, men om någon vill ge mig en så tackar jag inte nej :-)
Det var i alla fall välbehövlig avkoppling och riktigt skönt och lyxigt. Magnus tålde nog inte att koppla av för han blev jätteförkyld, stackaren, men nu är det bättre.
Barnen hade haft det jättebra också med Siw, min väninna som passade dem medan vi var borta. Skönt.

Medan vi var borta hade boken "Äkta Vara - en guide till oförfalskad mat", kommit i posten. Så nu ska man väl kunna kolla lite extra efter mat med inga eller så lite tillsatser som möjligt.

Veckan som ligger framför innehåller några roliga tillfällen. Imorgon är det som vanligt Öppna Förskolan, alltid roligt. På Café Smulan på torsdag, 30/9, kommer Karin Bondeson och visar Mary Kay produkter mellan 12-14. Det finns möjlighet att prova på och även handla till rabatterat pris. Hon lottar också ut produkter och presentkort. Så missa inte det.
På lördag den 2/10 kl.10-14 har vi Prylmarknad/Loppis på Frälsis, Limhamn med massor av olika prylar. Allt från porslin och prydnadssaker till kläder, leksaker, böcker, smycken och mycket mer. Fika säljer vi också, så kom och fynda!

Gå med Gud i veckan som kommer!

Blessings!
  
Skööönt!             Avkopplad Magnus

20 röda rosor från Magnus väntade på mig på rummet när vi kom:-)

Inte nog med att nacken tar kol på mig. Tabletterna jag fick av doktorn gav mig hela listan biverkningar så gårkvällen var inte trevlig kan jag säga utan att gå in på detaljer. Så förutom att ha skitont, är jag dessutom ganska urlakad och "bakis" och vågar inte dricka kaffe riktigt än på några timmar :-(
Ringde läkaren så hon ska skriva ut svagare tabletter, men jag vet inte om jag vågar ta dem heller då.
Har fått en tid hos Tobbe imorgon bitti och hoppas på att han kan hjälpa mig bättre.

Innan jag blev dålig igår så hann jag vara med Gabriel på BullyProof på Kår 391 och han tycker det är så roligt och var dessutom så snygg i sin nyinköpta dräkt.

Idag är alltså en ganska lugn dag och jag hoppas på bättre tider. Ni som ber får gärna be en extra bön för mig.
Tack snälla!

Blessings!

Gabriel i nya fina dräkten

Vaknade mitt i natten av att en "kniv" trycktes in i vänster sida av nacken på mig. Ja, nu var det ju inte en kniv, men smärtan var knivskarp. Har haft extra ont i nacken några dagar och trodde det skulle gå över, men nej då, det blev värre och jag antar att det är en muskelinflammation :-(
Kunde alltså inte gå och träna idag, vilket också gör mig lite sådär lagom sur, utan istället ska jag gå till doktorn om ca en timme.
Nåja, det kunde ju varit värre, det kan det nästan alltid.

Jag läser en bok nu som heter "Den helmige kocken" och hanlar om maten vi stoppar i oss i västvärlden. Alla konserveringsmedel, E-nummer etc. Hjälp alltså! Jag tror man får börja kolla innehållsförteckningar llite bättre, fy vad läskigt. Och så måste jag köpa uppföljaren på boken, "Äkta vara", där han tydligen beskriver vad man kan äta och hur man kan göra det på ett enkelt sätt. Men intressant är det i alla fall.

Så har vi nu startat Limhamnskårens blogg. Jag har den länkad här på min blogg och det finns en länk på Limhamnskårens hemsida. Där kommer det att stå om olika samlingar, aktiviteter och upplevelser vi gjort tillsammans och lite sådant. Gå gärna in och kommentera där om Du vill det.

Idag har jag också varit på Stadsdelskontoret och röstat, så nu har jag gjort min samhälleliga plikt :-)

Blessings!


Sådan skulle jag behöva :-)

Oj, nu har det gått alldeles för länge igen sedan senaste bloggen och en hel vecka sedan vi var på Bygget-konferensen på Gullbrannagården. Nåja, nu blir det av i alla fall och jag ska bl.a. i korthet redogöra för veckan som gått. I torsdags kväll åkte vi till Gullbrannagården och Bygget. Namnet och temat för konferensen var just Epidemi. En epidmi sprider sig till omgivningen och vi vill sprida Jesus till vår omgivning och hela vårt land, en positiv epidemi alltså. Fantastiska seminarier och möten av olika slag. Hans Weichbrodt var huvudtalare på fredagen och Daniel Wiklund på lördag och söndag. Vädret var också på vår sida, tack Gud, det regnade på kvällarna när vi var inomhus på gudstjänst och sedan slutade det när vi kom ut :-)
Tyvärr vaknade jag med nackspärr på söndagmorgonen vilket inte var så roligt, men det fick gå ändå. Vi åkte hem efter gudstjänsten på söndagen och vilade resten av dagen.
Så började skolan på måndagen och nu är det vardag igen. Jag fick besöka Tobbe och fixa nacken i tisdags morse, det var skönt, sista KBT-samtalet på förmiddagen (uppföljning av sommaren) och sedan handla och fixa. På onsdagen vaknade jag med huvudvärk, ja, värk i hela kroppen, trodde jag hade blivit sjuk men ingen feber och värktabletterna hjälpte en del. Antar att det var Tobbes behandling som satte igång något för igår var jag som vanligt igen.
Nu är köket på kåren nästan helt klart och jag ska bara städa ur och sätta in porslin etc. Affischer för alla aktiviteter är gjorda och höstprogrammet är väl på gång snart....hoppas jag.
En nyhet är ju Café Smulan som vi öppnar den 9/9 kl.10.00 och ska ha på torsdagar 10-15, ett café där barnvagnar är tillåtna och där det finns en lekhörna samt att vissa torsdagar kommer det att finnas någon där och visa och sälja barnkläder eller smink eller liknande.
Än så länge är det inte riktigt klart vem om ska hjälpa mig med det, men det löser sig nog. Jag tror att Gud har en plan för att kåren ska bli en mötesplats för många kategorier av människor och att vi också får en positiv epidemi av Jesus här på Limhamn.
På måndag startar Öppna Förskolan så nu är terminen igång:-)

Blessings!

Gabriel svingar ett lovsångsbanér på Bygget

"Vår" mysiga stuga på Bygget

Ja, det var jag, jag var idag och gjorde gastroskopiundersökningen på sjukhuset - utan lugnande medicin!!!!
Jag hade ju sagt till doktorn att jag ville vara helt borta och inte veta någonting, men efter en lång ids övervägande så bestämde jag mig för att försöka utan. Jag fick en kanyl i handen där man skulle kunna spruta in lugnande om det behövdes, men det gjorde det inte! Undersökningen var visserligen uräcklig, men hellre att lida i fem minuter än att vara däckad ett dygn efteråt. Så jag led, men efteråt var jag mycket nöjd :-) Och sköterskorna sa flera gånger: "Du var jätteduktig!" Så det håller jag fast vid.
De tog två prov i magen och jag får väl svaret på dem av doktorn nå'n gång framöver.
Tack alla som bad och tänkte på mig idag.

Nu går sommarlovet mot sitt slut och Gabriel började på Fritids idag. På torsdag åker vi till Gullbrannagården på Bygget-konferensen, det ser vi fram emot.
Renoveringen av kårens kök och ommöblering går också framåt, det kommer att bli så bra (oj, javisst ja, jag har ju fortfarande semester...)

Olivia var på träningsläger, AMOK (kampsport) i Höllviken den 12-15, och fightades med alla de stora starka grabbarna. Hon blev "allas lillasyster" och är tydligen mycket duktig enligt instruktörerna (fast det visste jag ju redan förstås :-)

Jag har skaffat mig en ny tatuering - minnestatuering efter min svärfar Arne och jag fick den gjord på hans namnsdag den 4/8.

På onsdag, den 18/8, firar Magnus och jag vår 20:e bröllopsdag. 20 ÅR!!! Hjälp, vart har de tagit vägen? Vi får tillbinga dagen tillsammans och fika eller äta ute eller så, vi ska ju åka till Bygget på torsdag. Istället tänker vi åka till Ronneby Brunn Spa två dagar i september och njuta, så det har vi att se fram emot.

Ja,det var väl lite update sedan sist. Ha en fortsatt bra vecka.
"Allt förmår jag i Honom som ger mig kraft"

Blessings!

Minnestatueringen

Olivia och Ingmund i kamp-tagen

I lördags hde vi Loppis på Frälsis gården. Vi hade rensat ut ur skåp och lådor och rum och kartonger etc. inne på kåren. Vi hade också rensat bland Gabriels leksaker och Anderssons hade rensat bland sin sons leksaker. Vi hade rätt mycket grejor när vi slog upp grindarna kl.10. Då stod några och hände utanför och ville vara först. Sedan kom det en strid ström av människor hela dan, fram till kl.14 då vi stängde. Det blev rejält utrensat och vi fick in en del pengar som vi nu kan använda att köpa nytt för till kåren, både till köket och lokalen, jätteroligt!
Det var så soligt och varmt den dagen också så jag blev helt solbränd i ansiktet, nacke och axlar. En nykokt kräfta liknade jag på kvällen, men nu är det snygg färg.
Så det var mitt sätt att börja semestern..... nåja, att veta att jag inte behöver är nog för att göra ändå :-)

I tisdags hade vi i alla fall ledigt hela familjen och åkte till Tivoli  Köpenhamn. Vi tog tåget över bron och tillbringade dagen tillsammans med massor av andra människor på Tivoli. Det var långa köer både i entrén och till karusellerna, men barnen åkte en del i alla fall. Så åt vi glass (jag och Magnus) och sockervadd (barnen) och även en tur till Ströget och BR-butiken blev det. En lyckad dag! Jag är så glad att jag kan göra så'na här saker i år. Förra sommaren var det ju inte ens tänkbart eftersom jag mådde så kasst, men i år har jag både ridit islandshäst och varit på Tivoli, än så länge.... fantastiskt.

Ikväll planerar vi att åka till Gessie Byakrog och gå på Gecko (Gessie Comedy Club). Man får ju passa på när man känner både konfrencieren och upphovsmannen, Mackan Andersson, och Gessie Byakrogs kökschef, Mattias Persson. Det är visst grillbuffé ikväll. Kom dit vet ja, showtime är kl.20 så vill du äta så boka bord innan på 040-46 87 03.

Ha det bra så länge
Blessings!

Loppis på gården

Gabriel i Nautilus på Tivoli

.... sa Gabriel när vi parkerade bilen utanför vårt hus i onsdags då vi kom hem från Furubo, Höllviken. Han tyckte tydligen att det avr dags att vara hemma ett tag nu. Jag håller inte riktigt med, efter nästan en månads underbar vistelse och jobb i Höllviken, skulle jag lätt kunna stanna en månad till :-) Vi hade en fantastisk tid där med vackert väder, härlig miljö, lugn och ro, nära till havet, god mat och glad gemenskap med olika människor. Jag till och med badade i havet några gånger och det var sååå skönt, varmt och ljuvligt.
Jag trivs väldigt bra i vårt hus här på Limhamn också, så det är helt ok att vara här, men Höllviken på sommaren är ändå ett paradis.

Det är ju ett bra tag sedan jag bloggade nu och jag tänker inte återge allt som varit sedan dess, bara lite i stora drag. Våra vänner, Anderssons, har fått sin andra son, den 5/7, Lucas heter han och är så snäll.
Svärmor ha fyllt 70 och vi hade festen i Furubo då stor del av familjen samlades. Trevligt.
Under den sista veckan i Höllviken då vi hade pensionat för äldre, var min väninna Siw där som volontär och lyckades på denna korta tid, med viss hjälp av några villiga och duktiga medhjälpare, skapa en blomsterrabatt, en örtaträdgård, en nymålad blomsterlåda med planterade perenner i samt två nymålade bänkar. Dessutom en ny mysig inredning i matsalens och vardagsrummets fönsterbrädor och en fantastisk tavla i vardagsrummet. Tack Siw!
Våra döttrar har fyllt 13!!!! Suck, vart tar tiden vägen, och igår hade vi kalas här hemma, också jättetrevligt.

På tisdag börjar min semester och jag undrar hur jag ska skilja på jobb och ledigt. Vi sak ju nämligen riva ut och bygga nytt kök inne på kåren, samt göra oss av med en hel del gammalt skräp och andra saker som inte är skräp. Jag tror vi får ha loppis några av dagarna i veckan som kommer och det som inte säljs får slängas.
Nåja, jag ska nog kunna vara ledig och njuta också.
Hoppas Du njuter av Din sommar.

Blessings!

Huvudbyggnaden Furubo


Dukat till fest

Ja, vardagen kom igen även om jag försökte stanna på klostret i sinnet några dagar efter.
I söndags firade vi gudstjänst på Frälsis och och på eftermiddagen firade vi Isac som fyllde 4 år. Fr.o.m. nästa söndag är det sommargudstjänster kl.10.00 tillsammans med Wesleykyrkan och Linnékyrkan och det börjar i Wesley.

Temat för predikan var "Den du egentligen är" och vi började med att läsa 2Kor.4:16 "Därför ger jag inte upp även om min yttre människa bryts ner, förnyas min inre människa dag för dag."
Paulus satt i fängelse och höll på att tyna bort. Det såg inte ut att gå så bra för honom om man bara såg på de yttre omständigheterna. Man han skrev att han var ett lerkärl som rymde en stor skatt. Han säger att alla har ett yttre jag – huden, håret, ansiktet, kroppen, anseendet och personligheten. Ditt yttre jag är det som alla ser och som du klär upp och tar hand om och tränar och kämpar mot rynkorna etc. Men ditt yttre jag är tillfälligt och en gång ska det dö, inte längre finnas, hur mycket u än kämpar mot åldersteknen så är det ett faktum, och alla går åt samma håll - tack och lov. 

Den goda nyheten är att vi också har ett inre jag - karaktären, anden, själen. Ditt inre jag är osynligt. Ditt inre jag är alltid fritt att välja vad som ska påverka det. Ditt inre jag är häpnadsväckande enhetligt och gåtfullt – kan inte vägas och mätas och ditt inre jag är evigt. Du kan lägga ner all kraft på ditt yttre jag men en dag kommer det att vara förbi. Du är däremot en varelse som aldrig kommer att sluta existera. Din ande – din inre karaktär – håller på att bli någonting – antingen något oerhört gott eller något ofattbart mörkt. Detta något är det första Gud ser när han tittar på oss. Det är det som är viktigast för Honom. Paulus brydde sig inte om att hans kropp var på väg att ta slut, för kroppen är bara till låns, som en hyrbil typ, det är insidan som räknas. Det händer något på insidan, motsatsen till det som sker på utsidan. Jag får liv på insidan, jag växer på insidan, förändras, blir starkare, glädjen kan fortsätta att bubbla fram, bli hoppfull, trots att kroppen snart är slut.
Investera mest i ditt inre jag, det som kommer att bestå, och bra tips hur du gör det är:
1.     Självrannsakan och bikt
2.     Vänner som älskar oss tillräckligt mycket för att säga sanningen
3.     Tid att vara ensamma och lyssna på Gud 
En konkret utgångspunkt är: ägna lika mycket tid åt att ta hand om ditt inre jag som du ägnar åt ditt yttre jag och lägg märke till vilken rytm som gör dig mer kärleksfull och levande och uthållig.
Ta hand om din kropp, ditt yttre, men ta mest hand om ditt inre och låt det lysa igenom.

På fredag åker vi till Höllviken och firar Midsommar och sedan min svärmors 70-års dag på söndag, se'n är det ju sommarlov med många aktiviteter. Får se när jag har möjlighet att blogga igen - så småningom i alla fall :-)

Blessings!

Så åkte jag då till Rögle kloster i tisdags på förmiddagen, jag anlände 10.30. Lite pirrigt Var det att komma till en plats man aldrig varit för att bara vara i två dygn. Blev mottagen av Syster Celine och hon visade mig runt i biblioteket, kapellet, matsalen och gästhuset. Jag hade privilegiet att vara ensam gäst det första dygnet, så jag hade hela gästhuset för mig själv. På onsdagen kom en gäst till, han skulle stanna till lördag.
Ett mysigt litet rum på andra våningen och fantastisk natur runt omkring. Jag tillbringade en hel del tid att gå promenader i omgivningen, bl.a. runt Rögle dammar, som är ett populärt fiskeställe och fiskarna bokstavligen hoppade i vattnet, så coolt. Tog mig också upp på Billebjer, ett litet berg med underbar utiskt. Naturreservat var det mesta däromkring vilket gjorde att naturen var extra vacker att titta på.
Själva klosterområdet innehöll flera små trädgårdsodlingar, både med örter och blommer och säkert rotsaker och grönsaker också. Massor med äppelträd fanns där med. Flera volontärer arbetade med detta område och dessa odlingar på olika sätt och även som gäst får man om man vill hjälpa till med det man kan. Denna gången gjorde jag inte det eftersom jag bara skulle vara, men det kan jag nog tänka mig nå'n gång.
Vädret bjöd på olika humör, i tisdags kom både sol, regnskurar och åska, men onsdag och torsdag var det strålande sol, vilket jag nu känner på huden i nacken, armarna och nedanför halsen, eftersom jag inte hade solkräm med mig :-(

Bönesamlingar, tideböner, var det ju varje dag och jag ver med på de flesta, dock ej på morgonen.......de började med tyst bön 6.40 och sedan Laudes (morgonbön) 7.45. Frukosten var mellan 8.15-9.30 så jag valde att börja dagen med frukost vid halvnio-tiden och sedan vara med i dagens återstående bönesamlingar.
Efter första dagens kvällbön var jag dock inte så pigg på att delta i alla, det var förvirrande med när man skulle sitta ner och stå upp och böja sig och läsa högt eller tyst o.s.v. Men när jag lärde mig att slappna av i detta och tänka att jag behöver faktiskt inte göra precis så utan kan be ändå, så blev det så att jag naästan drogs mot kapellet till samlingarna (i och för sig förstår jag att man inte vill sitta hela tiden för bänkarna var av trä utan dynor och inte helt bekväma). Jag har i alla fall lärt mig hur Rosenkransen fungerar, vilka pärlor som är Fader Vår och vilka som är Ave Maria och hur den används, ganska fascinerande men också lite märkligt, för mig i alla fall.
Jag var ju inte där för att vara helt tyst eller så, så jag pratade mycket med volontärerna och de som arbetade där, fick både nya vänner och bekantskaper, jättetrevliga människor i olika åldrar, och från olika sammanhang. Fick speciellt en vän som jag hoppas kunna hålla kontakten med framöver. Tur att Facebook finns :-)

Jag åkte ju dit med en viss förhoppning att tystnaden skulle göra att jag kunde höra Gud bättre. Jag har nog inte blivit bättre på att höra men bättre på att se och kanske ligger lyssnande till Gud också i det. Jag har sett en fantastisk natur som jag inte visste fanns på så nära håll, jag har sett en svan som hindrade två killar från att gå den väg de ville (hi,hi), jag har sett två stycken hjortar på två dagar på nära håll, de hopade iväg när de hörde mig komma. Fiskar under vattenytan som jagade insekter, änder och svanar med sina ungar. Jag såg orörda hästskospår på en grusgång, blommor och träd i hur många färger som helst, en lite snigel på ett blad och kossor i en hage. Jag gick sakta förbi en familj med änder som låg och vilade i gräset vid dammens kant, mamman följde mig med ögonen, men annars låg de helt stilla och litade på att jag var snäll. Inne på klostergården, fanns de största vallmor jag någonsin sett, stora som skålar och vackert röda, wow.
Jag vet ju att Guds skapelse är fantastisk, men nu fick jag en glimt av det själv och om det är så vackert i lilla Rögle, hur ser då resten av världen ut? Om Gud har sådan omsorg om både änder, svanar och sniglar, hurdan omsorg har Han då inte om mig.
Ja, jag önskar att alla kunde få uppleva några dagar såhär och verkligen låta sig påverkas av lugnet och vilan och tystnaden.

Ps.147:18 "Han sänder Sitt Ord, och isen smälter, Han andas och vattnet strömmar."

Blessings!

Gästhemmet

Matsal m.m.

Röglebäcken bakom staketet :-)

Mamma And och And-barnen

Utsikt från Billebjer - hästar och får i samma hage

Ja, det är ju Sveriges Nationaldag idag och vi har hissat den svenska flaggan utanför kåren.
Veckan som gått har tll största delen varit en vacker sommarvecka, varm och solig och massor av ungdomar som tagit studenten, så mycket festande har det varit i kvarteren här, till sent på natten och tidigt på morgonen...
Idag hade vi en vanlig gudstjänst, efter födelsedagskalas och konsthappening, och vi pratade om prioriteringar och om hur vi genom våra vardagliga handlingar i livet kan ha en Guds Rikes-påverkan på omgivningen. Sverige för Gud på ett enkelt vardagligt sätt.
Inspelningen av predikan funkade inte, så vi får se om jag spelar in den i efterhand om vi får igång den, i så fall kommer den på hemsidan senare.
Magnus har just installerat vår nya stationära dator, fin och snabb, men det tar väl en stund innan jag lär mig allt. Dessutom har något hänt med mina e-post kontakter som inte kommit med riktigt, fast jag gjorde som man skulle, nåja, det fixar sig väl så småningom - världsliga saker :-)

Förresten - jag gjorde som jag sa - jag ringde Rögle kloster och pratade med en av systrarna där och jag ska bo i deras gästhem den 15-17 juni. Vad skönt det ska bli! Ingen TV, ingen radio, inget internet, ingen mobiltäckning (tror jag), bara Guds natur, en helig atmosfär och stillhet. Jag börjar med två dagar och om jag tycker det är något att göra fler gånger kan jag stanna längre nästa gång.

Veckan som börjar imorgon är sista skolveckan och på fredag den 11:e är det skolavslutning. Vi hoppas alla på en lång, skön och varm sommar.

Blessings!

Sverige för Gud!

Ja, det var ju rubriken på söndagens temagudstjänst/konsthappening. Det var en fantastisk upplevelse och Ni som inte var där - er förlust, helt klart. Mackan Andersson har bloggat så bra om det hela så läs det här.
Det var ju dessutom Mors Dag i söndags och jag hade bakat tårta till kyrkkaffet och det var populärt också.


Hur som helst, det här med att vara barn, barn till sina föräldrar, barn till Gud. Hur gammal man är blir är man ju alltid barn till sina föräldrar och detsamma gäller ju i att vara barn till Gud, det har inte med ålder att göra.
Den här veckan är det många som tar studenten och ska ut i vuxenlivet. Idag, den 2/6, är det 23 år sedan jag tog studenten och jag som tyckte att jag var så vuxen då......hm. När man ser dessa ungdomar så känns de inte så gamla, även om det kanske tycker det själva. Deras föräldrar tycker det säkerligen inte i alla fall.
Men nu kan det kännas ganska tryggt att veta att för Gud behöver jag inte anstränga mig för att inte vara barn, i Hans ögon är jag barn, Hans barn, hur gammal jag än är. Det betyder inte att jag är barnslig, utan snarare att i Hans vård kan jag som ett barn få lämna över bekymren till Honom, krypa upp i Hans famn och bara vara. Lyssna till de lugnande hjärtslagen, som en bebis som ligger på mammas mage eller hänger i en bärsele.
Och precis som barnen som sedan springer iväg igen och utforskar världen på olika sätt, men ändå har vetskapen att mammas famn är nära, får jag också ut i världen och leva och veta att Guds famn alltid är nära.

Det här låter så himla bra, eller hur, problemet är bara att de där stunderna i famnen på Gud, lyssnandet nära hjärtslagen, de är så sällsynta att jag knappt kommer ihåg hur det känns.
Det måste bli ändring på det. Ska jag veta vad Gud vill med mig, så måste jag ju känna igen Hans röst och tilltal och hur ska jag göra det om jag inte övar mig i det? Men det är alltid så mycket annat runt omkring som stör, eller som jag låter störa. Jag har länge sagt att jag skulle åka ett par dagar och bo på nå't kloster. Nu måste det nog bli av. I alla fall så jag får en chans att i en atmosfär av tillbedjan och lugn kunna ta tiden och krypa upp i famnen på min Fader.
Ja, så får det bli. Gäller bara att hitta tid i almanackan........daaahhh!

Blessings!

Såhär ska det se ut, eller hur?

Okej, jag skäms, det är ja alldeles för längesedan jag bloggade nu, igen. Hm, behöver skärpa mig med det.
Sedan sist har bl.a. Olivia och Johanna varit med mina föräldrar i Rom i 5 dagar och festat på italiensk glass och sett Forum Romanum och allt annat fint där. Gabriel har sprungit Kalvinknatet och lekt med kompisar. Jag tog två dagar och "sanerade" tjejernas rum, så de kände inte igen sig när de kom hem. Hoppas de kan hålla det något sånär städat.....

Nåja, idag är det Pingstdagen och på förmiddagen hade vi Födelsedagsfest på kåren, vi firade den kristna församlingens födelsedag, då DHA = Den Helige Ande kom över lärjungarna och uppfyllde dem och de blev modiga och spred budskapet om Jesus ut till hela världen. Vi firade med sång & musik, läsning ur "De yngstas Bibel" (den är så bra) om hur det gick till den första Pingstdagen, och sedan en lite utläggning om hur Anden verkar idag i att bl.a. ge oss kreativitet ( vi hade konstutställning också) och ljuscermoni som visade att ljuset - Jesus - sprids genom människor till andra människor och ut i världen. Se'n blev det godiregn och glasstårta och ballonger. Ja, lyckat, helt enkelt!

I veckan som gick, i tisdags, var jag på Gastromottagningen på sjukhuset för att utröna om mina magbesvär och kopplingen till yrseln etc., mycket trevliga läkare och läkarstuderande där förresten, och det som kom fram efter alla provsvar och undersökning av "trycka på magen" så har jag numera diagnosen IBS = Irritable Bowel Syndrome. Möjligen med en magkatarr på det så jag ska göra en gastroskopi (me no like), för att se att där inte är något sår i magen. Har blivit lovad mycket droger :-)
Att ha IBS bekräftade ju faktiskt på sätt och vis mina envisa påståenden om att olika symtom har samband med magen, t.ex. har IBS-patienter mycket oftare ont i ryggen, trötthet, huvudvärk, fibromyalgi etc. Och man är fortfarande i forskningsstadiet inom många områden som har med IBS att göra så ingenting är omöjligt. Så att yrsel har samband med magen och IBS är mycket troligt. Så, now what? Jo, gastroskopi, konsultation med dietist och prova mig fram hur kosten och vissa medel för magen och livet i övrigt kan fungera i fortsättningen.

Så, nog om det. Imorgon är det ny vecka igen. Utvecklingssamtal med Gabriel (alltid lika spännande :-)
Och nästa söndag, den 30/5 blir det en kreativ gudstjänst kl.11 med texter ut Skrivarverkstadens arbete. Det blir spännande att se hur det kommer att utformas, jag har fått se vissa idéer och det blir bra. Dessutom är det ju Mors Dag så det blir tårta till kaffet.

Blessings!

Pingst
 

Jaha, det blev ju mycket bloggat se'n sist..... vi hade vår söndagsbrunch och det var verkligen en häftig gudstjänst då vi med bildernas hjälp kunde börja se Jesus ur olika synvinklar. Vi fick se bilder från olika delar av världen på Jesu födelse; olika händelser i Jesu liv och från sista måltiden. Coolt att se kinesiska och indonesiska bilder på dessa tillfällen och hur de konstnärerna tänkt sig att det hela såg ut. Gabriel gillade allra bäst Jesu födelse-bilden från Danmark - Legoland - Josf, Jesu och Maria som legofigurer. Kanske kunde vi efter detta anstränga oss att försöka se att Jesus kan visa sig på olika sätt för olika människor och att vi kan försöka se Jesus både i den svarthåriga, tatuerade och piercade ungdomen och i den 90-åriga linimentdoftande tanten. Jag tyckte det var bra.

I onsdags åkte jag och Magnus till Köpemhamn och jag fick min ansiktsbehandling av Sophia på Magasín du Nord. Det var en skön, avslappnande upplevelse som jag gärna gör om. Lite fika och promenad på Ströget blev det också innan vi åkte hem igen.

Så var det plötsligt söndag igen idag och min tur att predika på ämnet Bön - ett litet nätt ämne eller hur.....
Jag valde till slut att rubricera det hela "Living on a prayer" för visst är det så för oss som kallar oss kristna, att hela livet grundas på relationen, bönen, gemenskapen till Gud. Lyssna på predikan här.

Den enskilda bönestunden, andakten är viktig i våra liv, att läsa Bibeln, meditera (tänka) över texten och att be och lyssna, är viktiga ingredienser i andakten. 
Mäster Eckehart säger: ”Ju mer fridfull själen är, desto mer kraftfull, desto värdigare, djupare, mer upplysande och fullständig är bönen.”
Gud njuter av vårt sällskap och istället för att komma till Gud med en konsument-önskelista, ska vi komma med förväntan på ett möte med Guds eget jag, vilket ju egentligen är vars och ens största behov.

Ef.6:18 är ett av exemplen i Bibeln som uppmanar oss att be ständigt, ”be i er ande varje stund.”
Detta är ett bönesätt som vi ska använda oss av så vi kan hålla kanalerna öppna för den Helige Ande att leda oss i vardagen.

Sen har vi den gemensamma bönen, bönemöten hade man oftare förr,  mer sådant säger jag. Ta tiden – prioritera – bön tillsammans i tysthet och lyssnande, uttalad bön tillsammans. Gemensamma bönevandringar i stadsdelen, kanske , bönesamlingar för ett speciellt ämne t.ex. stadsdelen, "Sök din stads bästa."
Förbön för varandra är bättre när vi gör det tillsammans.
Colin Dye skriver : ”Det är viktigt att vi kan be tillsammans med andra så att församlingens gemensamma styrka och kraft kan bli förlöst. Detta hjälper också individen att hålla sig på vägen, med rätt fokus och rätt inriktning istället för att plötsligt spåra ur.”
Så jag tror vi behöver be oftare och mer tillsammans både för församlingens och individens skull och är man fler som ber blir kampen lättare för bön är en kamp, ett hårt arbete som man inbland inte kan se slutet på, men när vi stöttar varandra blir det bättre. Så "let's live on a prayer!"

Blessings!

Fika i Köpenhamn

Ja, så är verkligen livet, upp på höjden och sedan ner i dalen. Och ju högre berget är desto djupare blir dalen efteråt.
Efter den häftiga kicken förra lördagen då talkshowen var en succé och jag verkligen fick utlopp för mina sångardrömmar och talang så blev det rutchkana ner i en dalgång i början av veckan. Svårt att förklara, men både kroppen och själen har tyngt ner mig, gjort ont, gungat och varit allmänt nedrigt. Skit också! Just som allt verkade gå så bra framåt. Inte hjälpte det att gå till frissan heller i tisdags, jo, håret blev ju snyggt och plånboken platt, men dalgången var lika mörk och jobbig ändå.
Nåväl, det ska väl vända igen hoppas jag, det har det ju gjort förut.
Idag tog jag i alla fall mig till Johannas dans, den sista lektionen för terminen och jag är en mycket stolt mamma. Hon är fantastiskt duktig och dessutom hjälpledare i de flesta grupper och hon tycker det är roligt också.
Imorgon har vi Söndagsbrunch och Visuell Gudstjänst kl.11.00 på Frälsis, Limhamn. Du är välkommen om Du vill. Det blir jättebra och gott (jag har handlat...) Jag skriver mer om det senare. Nu ska jag ta min varma vetekudde runt nacken och sätta mig i soffan och läsa.

Och bara "for the record" - jag byter inte namn på bloggen fast jag blivit major. Jag är ju fortfarande "Kaptenen på skutan" och jag skriver loggen. Så det blir Captainsblogg framöver också.

Blessings!

Under veckan som gick var det misnt sagt lite skagigt vad det gällde Talkshowen vi skulle ha på lördagen. En av gästerna sa - "Jag kommer om jag hinner, jag ska göra vad jag kan"och eftersom vi bara hade två gäster kändes det rätt oroande, så jag bönade och bad och talade om hur mycket det beydde för oss att han dök upp etc.
Se'n hade vi från början några av våra ungdomar som skulle stå för musikunderhållningen. Nu hade en av dem fått förhinder och de andra kunde inte utan henne. Jag och Mackan hjälptes åt att försöka hitta nå'n annan/andra musiker men alla (konstigt nog) hade andra bokningar. Så i min tanke växte det värsta scenariet att jag själv skulle få sjunga och spela. Eller kanske jag skulle sjunga och Mackan spela. Sagt och gjort, på torsdagen hade jag några sånger (som Mackan inte redan dissat) på förslag och vi gnolade igenom dem och de verkade funka. Då kom vi på att Olivia (min snart 13-åriga dotter) kanske ville spela trummor - visst sa hon, som brukar ställa upp.
Så fredag eftermiddag träffades vi för att öva, då hade Mackan kompletterat med ännu en sång och vi sjöng och spelade igenom dem några gånger, testade ljudet och hur vi skulle stå. Till saken hör ju att jag inte har sjungit offentligt, eller knappast alls, på det senaste året, så det var inte helt bekvämt. Att dessutom sjunga sånger jag aldrig sjungit inför publik var ännu lite mer skrämmande, men samtidigt kände jag en glädje, en skön känsla inombords som sa att sjunga, det ska jag ju göra, det kan jag ju, den gåvan måste jag ta vara på  och sätta fart på igen.
Så kom lördagen och på förmiddagen tog jag det lugnt, men både Mackan och Olivia skulle tvunget på Kampsportsläger i fyra timmar och bli mörbultade - jag förbjöd dem allvarligt att inte bryta något, eller få för många blåtiror - det klarade de ganska bra :-)
När klockan närmade sig 17.00 hade en av gästerna, Catharina Segerbank, kommit men det var inte många andra som kommit. Men plötsligt började folk strömma in och jag gick runt och hälsade och kände att det verkade vara en skön stämning. Så klev också han, vår andra gäst, in genom dörren, Birger Signäs, och jag slängde mig runt halsen på honom - jippiee du kom!!! Tack!!!!
När betalt sitt inträde (som går till Haiti och Chile) och köpt fika, så började vi och Mackan ledde samtalet med gästerna i ämnet "Var finns Gud när det gör ont". Hela samtalet kan du lyssna på här.
Det blev en fantastisk kväll. Folk ville inte gå hem efteråt utan satt kvar och samtalade. Alla gjorde så bra ifrån sig. Gästerna delade så generöst med sig av sina liv och erfarenheter och Mackan var en suverän samtalsledare.
Guds närvaro kändes i atmosfären (tyckte jag i alla fall), det var en viktig kväll för alla närvarande.
Och jag hade skitkul (ursäkta ordvalet) ja, verkligen kul. Jag fick sjunga till duktiga musiker (ja, Mackan och Olivia ni var jätteduktiga), och sångerna var "Jag vill ha en egen måne" (Ted Gärdestad); "I still haven't found what I'm looking for" (U2); "Hallelujah" (Leonard Cohen) och till sist "Living on a prayer" (Bon Jovi), snacka om en "dream come true" för en gammal hårdrockare och Bon Jovi-fan.
Som sagt, en underbart lyckad kväll och ett koncept som verkar vara något att ta fasta på för att nå människor med viktiga frågor om tro och liv.

Idag har det varit lite "dagen efter", mör både i huvud och kropp, men det hoppas jag går över snart. Gårdagen var i alla fall en kick! 

Blessings!

Birger, Catharina och Mackan

Mackan, Olivia och jag

Så har ännu en vecka gått. Både Magnus och jag har blivit ett år äldre och jag fick en fantastisk present av honom, ett presentkort på en 60 minuters ansiktsbehandling på Magazin Du Nord i Köpenhamn. Så nu ska det bli en dag i Köpenhamn för oss framöver. Nästa vecka ska jag ju till frissan så nu lär det väl bli en riktig makeover:-)

Vi var på Smålandsgården i Örserum två dagar i veckan som gick, på Inspirationsdagar, och det var det. På onsdagen hade vi Hans Weichbrodt som gästtalare och det gav verkligen inspiration att fortsätta tjäna Gud på den plats vi är. Hans är verkligen en profetröst rakt in i den svenska kristenheten, en mycket välbehövlig sådan.
Det var både utmanande och mycket uppmuntrande. Så vistelsen gjorde skäl för sitt namn, god mat och trevlig gemenskap var det också.
Se'n tog ju vår utvecklingschef tillfället i akt när alla var samlade och kallade fram mig och Magnus och å kommendörens vägnar befordrade oss till majorer. Nu har vi alltså sammanlagt 15 års tjänst i FA. Nåja, vi vänjer väl oss vid det också. Men jag kanske får döpa om bloggen till Majorsblogg istället :-)

Igår var det gudstjänst och vi bjöd på kladdkaka tilll kaffet - den tog slut kan jag meddela. Mums!
Jag talade om heliga vanor - det gör oss till Gudsmän och Gudskvinnor och sådana behöver oftast inte anstränga sig så jättehårt för att nå ut till folk med det glada budskapet och Jesus, för hela deras liv utstrålar ett ljus som får människor att dras till dem och vilja ha deras hemlighet. Jag tog också upp det kristna äktenskapet och familjen i Ef.5, där man bl.a. genom ömsesidig respekt kan visa att när Jesus får vara i centrum kan det som ser svårt ut bli lättare att hantera. Lyssna på hela predikan här.

På lördag är det dags för Talkshowen "Var finns Gud när det gör ont?" kl.17-19 på Frälsis, Limhamn.
Fortfarande ett par lösa trådar kvar men de hoppas jag ska vara fixade tills dess.
Välkommen!

(Inom parentes skriver jag att det idag är ett år sedan jag upplevde den första yrsel-snurren och det är ingenting jag firar, men nu ska det bli bra, det måste det bli.)

Blessings!

Söndag igen och gudstjänst har vi haft, en "vanlig" gudstjänst vilket för oss betyder fika, samtal, sång, predikan, bön och mer fika och samtal. Sådär härligt avslappnat.
Idag handlade det om oss, vi som kallar oss kristna, bekänner oss till Kristus och är Hans lärjungar. Påskens vittnen var egentligen temat och fast vi som lever nu inte var med och såg hela korsfästelsen och uppståndelsen så är våra vittnesmål lika värdiga idag och deras då. Predikan i sin helhet kan du lyssna på här.
I hela Apostlagärningarna kan vi läsa hur kristendomen spred sig till hela den då kända världen just genom dessa vittnens utsagor. De vittnade om det de sett och hört och de kunde inte tiga om det. Rörelsen som sattes igång byggde inte på nå'n filosofi eller lära utan på en historisk person och en historisk händelse - Jesus, Hans död och uppståndelse - i en stad, på en plats som går att besöka än idag.
Men alla Jesu efterföljare blev ju inte missionärer så de gick väl tillbaka till sina familjer, sina yrken och sina liv - men säkert med en ny syn och inställning. Kanske de bildade bönegrupper i hemmen, måltidsgemenskap med grannarna, de arbetade med glädje som om de gjorde det för Jesus, fuskade inte mer, ljög inte mer, bad att Jesus snart skulle komma tillbaka och gladdes åt det liv de fått. Ja, jag tror det var så, och det bör ge oss en vink om hur vi ska leva idag, vi, vittnena. Göra det vi gör, vara där vi är, på jobbet, i skolan, i familjen, bland grannar och vänner, leva för Jesus, jobba som vore det för Jesus, läsa läxor som vore det för Jesus o.s.v.
Det är väl ett sätt att vara vittne idag? Och när det är vårt att få tummarna loss - då invändningar som: Ja, men jag har inte tid, eller jag har inte råd, eller jag är inte riktigt frisk - sedan, när jag fått allt detta, då skall jag följa Dig, Jesus, bättre, vara glad på jobbet, göra läxan, ge mer till behövande etc. Men då säger Gud: Gå, gör nu - så ska jag välsigna, så ska jag ge kraft, råd, tid. Gå först - välsignelse sedan.
Usch, vad svårt, men inte desto mindre sant.
Gud håller löftena och Han ger kraft och välsignelse när vi vågar lita på Honom.
De första lärjungarna kunde inte låta bli att lita på och leva precis som Jesus gjorde och de blev välsignade, fast det kostade på, men vi talar fortfarande om det 2000 år senare.
Jesus är enda vägen till Gud, det kan verka trångsynt, men det är ändå sant, och det är det vi ska leva efter och vittna om idag också. Det är väl att vara ett Påskens Vittne.

Så, imorgon börjar en ny vecka. på tisdag åker Magnus och jag till Smålandsgården på "Inspirationsdagar", med kollegor från flera platser i landet. Det är lite blandade känslor jag har inför det. Sist jag var där är nästan ett år sedan och efter jag kom hem började detta yrsel-helvete som förföljt mig sedan dess.
Nu mår jag ju faktiskt bättre och tänker att det kan ju vara bra att åka dit då och ta tjuren vid hornen och tänka att - nu har det vänt. Be gärna för denna vistelse och för fortsatt tillfrisknande.

Blessings!

Ett vittne till upsståndelsen

.... fint dekorerad på utsidan men insidan är fylld av ett bittert innehåll..... Eller varför inte vara positiv - ...en kaffekopp.... kan vara skavd på utsidan med insidan är fylls med ett varmt, inbjudande innehåll som ger en varm känsla i magen :-)

Ja, det var sådana liknelseövningar vi fick göra i gårdagens "tillsammans-predikan" på Påskfesten på Frälsis, Limhamn. Dels för att det var roligt så vi fick skratta en del - Påskdagen är en dag så man ska vara glad och gärna skratta, därav Påskaskrattet som kyrkorna förr i tiden hade på Påskdagen så prästen var rolig den dagen i sin predikan och skrattet skulle vara ett skratt rakt i ansiktet på djävul och död och man firade livet - Mackan vet mer om det där.
Och dels för att få se att det finns så många olika sätt att se på saker och ting och att om man är äldre behöver man inte vara rädd för alla nya sätt att likna kyrkan, tron och Jesus med, och är man yngre behöver man inte vara rädd för de gamla sätten att likna kyrkan, tro och Jesus med. Det är lika sant idag som förr även om orden är annorlunda. Och Jesus lever lika mycket idag som den dag Han uppstod från döden, Påskdagen!

Vi hade en fantastisk Påskfest igår då vi åt en god Påskmåltid tillsammans, Ägghalva med sillbit, Gul Påskkycklinggryta, kaffe och After Eight och gräddbullar. Barnen fick leta efter ett stort ägg fyllt med godispåsar och alla fick påskliljor med sig hem. Vi som var samlade var i alla åldrar och från olika sammanhang, men vi firade tillsammans att Jesus har uppstått och lever. Det var så trevligt att folk inte ville gå hem. Vi började vid 12-tiden och de sista gick typ 15.30.
Tack till alla som medverkade och alla som kom och gjorde festen till den succé den blev.

Imorgon är det vardag igen, helgdagarna slut, men Påskens anda är det vi ska fortsätta leva i och redan på söndag är det gudstjänst igen och då är temat "Påskens vittnen" och vem är det om inte vi...

Blessings!

Intressant predikan

Barnen i väntan på äggjakten

Jag är en sucker för Me&I-kläder. Inte nog med att de är fina, färgglada, bra passform och sköna att ha på sig, de har bra kvalitet och finns för båda barn och vuxna. Hade de inte varit så förbaskat dyra så hade jag nog bytt ut hela min garderob :-)
Hur som helst, jag har i alla fall införskaffat en del tröjor, tunikor och klänningar m.m. under några år och idag hade jag på mig en av top/tröja, rosa med vita hjärtan, den är jättefin och skön.

Min fina tröja

Idag är det Långfredag och eftersom vi inte hade egen Gudstjänst, var vi i Wesleykyrkan hela familjen och firade Gudstjänst med vännerna där, vilket var alldeles perfekt.
När vi var på väg att gå därifrån och sa hej då till alla vi kände var det en av damerna där som sa till mig: "Vet du, Monica, det första jag tänkte på när jag såg din tröja var - Ett rent hjärta, 'Skapa i mig Gud ett rent hjärta och ge mig ett nytt och stadigt sinne' (Ps.51:12), den bönen ber vi alltför sällan."
Vad häftigt tänkte jag, att min tröja kunde inspirera någon att tänka på Ord från Bibeln och påminna om att Gud vill ge oss rena hjärtan och hjälpa oss att vara trygga i Honom.
Undrar om jag har fler Me&I-kläder som kan göra samma sak - jag kanske jag fixa en helt ny uniform :-)

Nåja, idag är det alltså Långfredag, den dag då vi påminner oss om att Jesus tog all vår synd och skuld på sig och led och dog för vår skull, på korset. Han uthärdade hela mänsklighetens smärta för att vi skulle kunna få bli helade och upprättade genom Hans sår. Det är egentligen en bra dag, varför den heter Good Friday på engelska. 
Snart är det dock Påskdag och då för vi åter igen fira att Jesus besegrade döden och kom tillbaka till livet. Han öppnade vägen för oss till Gud och den är öppen hela tiden.
På söndag inbjuder vi till Påskfest kl.12.00 på Frälsis, Limhamn, så vill Du komma så finns det plats för Dig med.

Blessings och Glad Påsk!